Sverige har haft fred i nästan 200 år. Det är en av anledningarna till att vi idag har en av världens bästa ekonomier och årligen hamnar på topplistan bland de "bästa länderna att leva i". Allt detta gör dock att vi inte längre ser hur mycket vi har slagits för att bibehålla den friheten, eller hur många människoliv friheten har kostat.
Just nu så pågår en debatt om insatsen i Afghanistan, som hittills kostat fem svenska soldater deras liv och ett antal andra har skadats för livet. "Bortkastat" säger kritikerna. "Det pris vi måste vara beredd att betala", hävdar jag. Detta kan för vissa låta cyniskt, men vad skiljer dagens situation från gårdagens? Jo, en ny omvärld med en ny hotbild och nya metoder att möta denna hotbild.
Insatsen i Afghanistan är bara delvis till för de vanliga politiska budskapet att "hjälpa det afghanska folket samt att bygga fred och säkerhet i världen". Den kanske största orsaken är att Sverige genom att deltaga i denna insats visar att vi är en del av FN, EU och till viss del NATO. Vi visar att vi ställer upp när omvärlden begär det och vi hoppas att den dag vi behöver det så ställer någon annan upp för oss. På så sätt kan man se de miljarder kronor och de mäniskoliv insatsen kostar som en "försäkring" på statlig nivå.
Vi har genom åren varit villiga att betala mycket för denna typ av försäkring. Nedan är två exempel som jag delvis har nämnt i tidigare inlägg.
- Borneo tog upp i sin blogg att det den 26 oktober är 50 år sedan en av de svartaste dagarna i Flygvapnets historia när sju civila omkom i samband med ett Lansenhaveri. Fokus hade en mycket bra artikel om just denna händelse som jag rekommenderar alla att läsa. Tyvärr så ligger inte artikeln på Fokus hemsida, men finns på Bergslagsbladet i ett antal delar.Läs intervjun med den enda överlevande från haveriet. Det man kan tänka på i detta fall är de närmare 1000 piloter och besättningsmedlemmar i Flygvapnet som har dött i tjänsten under Kalla Kriget. Detta var dock ett pris som Sverige var beredda att betala. Av samma orsak så undvek flygvapenledningen att offentliggöra bristerna på sina Lansenflygplan. Det fick helt enkelt för stora konsekvenser för Sveriges försvar att ställa flygplanen på backen. Läs pilotens haverirapport här.
- I mångas ögon så är Afghanistan den värsta insatsen som svenska soldater varit inblandad i. Jag är inte helt säker på detta. Både Bosnien och Kosovo hade sina tuffa tillfällen. Men den insats som jag skulle vilja peka på är den i Kongo 1961-64. Under dessa år förlorade Sverige 17 soldater och många skadades för livet. På den tiden fanns det ännu mindre veteranvård och det dröjde ända tills förra året innan en del av de som uppvisade tapperhet i strid belönades för sina insatser.
"Fienden sköt på alla håll med granatkastare och automatvapen och anföll oss till slut rent fysiskt, då de var överlägsna i antal. Dessa två pansarbilar blev vår räddning, det var tack vare modet, uthålligheten och djärvheten hos dessa svenskar på pansarbilarna som vi höll fienden stången."
Dock så belönades de givetvis av både FN och staten Kongo för sina insatser. Flygvapnet gjorde här sin första beväpnade stridsinsats med J-29 Tunnan och utplånade Katangas flygstridskrafter på två dygn kring julafton 1962.
"Flera tunnor träffads av eld från marken och speciellt divisionschefen Olle Lindström var mycket nära att inte komma hem igen. Vid en inflygning på blott fem meters höjd slog ett skott in i kabinen. Efter att ha rikoschetterat mot mittfönstrets pansarglas gick det ut på andra sidan.
- Det måste ha blivit en helvetes smäll. Men Olle var en iskall norrlänning och det enda han sa var: "Okej grabbar, nu åker vi till basen".
- Efteråt tog vi ett par öl och pratade igenom vad som hänt, psykologer var inte modernt än."
På samma sätt som insatsen i Afghanistan är kritiserat idag så var Kongo det på sin tid, för att inte bara nämna Bosnien. Resultatet kan vi se idag. Bosnien är på väg åt rätt håll, men Kongo är fortfarande ett kaos. Att lyckas med en insats ska därför inte vara styrande för om insatsen behövs eller inte!
Tyvärr så är både politiker och HKV lite för smarta för sitt eget bästa. De hänger på internationella trender för att visa att det finns ett behov av ett försvar i stället för att göra tvärtom. D.v.s. ha förmågan att försvara Sverige och kunna utnyttja denna förmåga internationellt i brist på uppgifter i fredstid här hemma. De maskerar dessutom insatsen i Afghanistan i ett humanitärt uppdrag, som i och för sig behövs, när det i själva verket rör sig om att bygga politiska allianser.
Så därför kära kollegor, svenska politiker och en och annan civilist som råkar läsa detta inlägg. I stället för att enbart kritisera den militära insatsen i Afghanistan så bör ni vara stolta över de svenska soldater som riskerar sitt liv där nere. Insatsen i Afghanistan är bara en i raden av Försvarsmaktens farliga uppdrag. Om vi sedan lyckas eller inte i Afghanistan är en helt annan femma. Det är dock inte i första hand de militära strategierna som kommer att få insatsen att misslyckas, utan bristen på civila.
De frågor som våra politiker därför bör ställa sig innan den 4 november är därför vad är det säkerhetspolitiska målet med insatsen i Afghanistan och hur mycket är vi beredda att betala för att nå det målet?
Som fördjupning om framför allt insatsen i Kongo rekommenderar jag följande böcker:
"Utlandsstyrkan i fredens tjänst", ISBN 91-7843-225-1.
"Fredssoldater", ISBN 91-8478-41-9
"FN-soldat i Kongo" av Inge Kamstedt, ISBN 978-91-85789-67-2
"Uppdrag utland", ISBN-978-91-85401-71-0
P.S: En del skyller haveriet i Vikbo på Lansen. Men jag håller med Fokus Leif Holmqvist att Lansen var ett bra flygplan, men det sätt som Flygvapnet opererade på krävde sina offer...
Uppdaterad 10-10-27, 21:15
Nu har Fokus lagt ut hela artikeln om haveriet på sin webplats.
Inlägg
