(m) och (s) har diskuterat framtiden för insaten i Afghanistan. Det som är lite oroväckande är att (v) och (mp) verkar nöjda och säger att det finns förhandlingsläge.Lars Ohly säger att det verkar som om det finns en viss beredvillighet från regeringens sida att ändra på tidigare intagna ståndpunkter för att få till stånd en uppgörelse.
- Men vi har inte riktigt känt på vad som finns bakom, säger Ohly till TT och tillägger att de rödgröna partiledarna redan på fredagen ska ha ytterligare ett inbördes möte för att bestämma sig för om det är läge för att gå in i ordentliga förhandlingar med regeringen.
Opinionen i Norden börjar svänga. Dock så skiljer det på hur den politiska ledningen ser på situationen. Danmark som tagit störst förluster ställer in sig i USA-spåret och siktar på 2014, Norge avvaktar och ser hur situationen utvecklar sig och finnarna tar det som vanligt ganska så lugnt.
En eventuell urdragning ska bygga på fakta om vad som är bäst för insatsen och säkerhetsläget i Afghanistan och inte på upprörda känslor och politiska kompromisser!
Även SAK erkänner att säkerhetsläget är dåligt. Man kritiserar ISAF-soldatera för att dom gör misstag. Men frågan är om talibanerna kommer att vara snällare och där rör det sig nog inte ens om misstag. SAK vill jobba på lokalbefolkningens villkor och det innebär utan ISAF även talibanernas villkor.
Provincen Wardak sydost om Kabul är ett av talibanernas starkaste fästen. Här händer saker varje vecka. Där jobbar Svenska Afghanistankommittén i nästan samtliga distrikt med både skolor och kliniker. I våra skolor i Wardak går det 12.000 flickor och 10.000 pojkar. Det kan vi göra för att vi har acceptans från lokalsamhället.
– Vi går inte ut och tvingar folk till utbildning. De kommer till oss och ber om den för både flickor och pojkar. Naturligtvis har de talibanernas stöd, annars skulle de här skolorna vara stängda och nedbrunna för länge sedan.
Lena Hjelm-Wallén anser att Sverige ska börja dra sig tillbaka och lämna över säkerheten åt afghanerna.
Frånvaro av utländsk trupp kommer säkerligen talibanerna att dra nytta av. Men uppenbarligen breder talibanerna ut sig även med utländsk militär närvaro. Valet mellan dessa alternativ är långtifrån enkelt. Alla vet dock att det inte finns någon militär lösning.
Hon har rätt i att det inte finns någon ENBART militärt lösning. Det som saknas är de civila satsningarna. SIDA vågar inte sig in i de områden i det svenska PRT:t där man har problem. Vågar dom sig in där om enbart ANA/ANP sköter säkerhetsläget?
Då Karzai inser att han förr eller senare kommer att bli ensam så tvingas han förhandla med talibanerna. Detta med NATO:s tysta godkännande.
De tre grupper som deltagit i samtal är Quetta-shuran, Haqqani-klanen och Peshawar-shuran. Nato sägs ha gett uttryckliga garantier om att inte attackera eller gripa företrädarna när de kommit till mötena.
Det finns uppgifter om att inledande diskussioner med Quetta-shuran nyligen ägde rum i Saudiarabien. Talibanledaren mulla Omar ska ha hållits utanför samtalen på grund av hans nära förbindelser med pakistansk underrättelsetjänst. Det kan vara ett försök att driva in en kil i de högsta talibanleden.
Om talibanerna återkommer till en till och börja med delad makt i landet så kommer en hel del av de framgångar som skapats i Afghanistan att motverkas. Vi kan glömma kvinnornas rätt och vi får inse att Sharialagar kommer att delvis utnyttjas. Drogtrafiken kommer att fortsätta då den finansierar talibanernas maktbas.
I det långa loppet så finns det givetvis risker för inböredeskrig och då är vi tillbaka till slutet på 90-talet med nya flyktingkolonner till Pakistan.
En bred uppgörelse låter kanske bra i politikernas öron, men faktum är att liksom de flesta andra beslut så betyder bred=slätstruken, d.v.s. varken hackat eller malet. Faktum är att det kan vara bättre att lämna Afghanistan helt och hållet snabbt än att ha en låg närvaro (för våra soldaters säkerhet då få soldater innebär att dom kanske inte ens kan skydda sig själva och en låg närvaro innebär ändå att förbandet inte får någon effekt).
Det kan få stora konsekvenser om vi lämnar afghanerna åt deras öde. En av våra svårigheter redan idag är att få lokalbefolkningen att lita på oss och sluta stödja talibanerna. Hur kommer lokalbefolkningen i t.ex. Kongo att se på utländska trupper i framtiden? "Ja, ni svek det afghanska folket. Ni kommer att svika oss. Därför är det säkrare att stödja rebellerna". Svenska politiker kan kompromissa, talibanerna kan det inte!
DN 1, DN 2, DN 3
Uppdaterad 10-10-22, 17:10
Det blir till att bränna midnattsoljan i helgen för våra politiker. Regeringen har bjudit in till förhandling om förhandlingen (pust) om Afghanistan och de rödgröna tänker ställa upp mangrant.
Enligt Vänsterpartiledaren Lars Ohly vill de rödgröna veta mer om hur regeringen tänker sig en kompromiss, innan de beslutar att inleda förhandlingar. De tre oppositionspartierna har därför utsett representanter som tillsammans med företrädare för regeringen ska gå igenom vad denna kan tänkas gå med på. Detta ska ske i helgen.
Ohly bedömer att de rödgröna på måndag kan ta ställning till om konkreta förhandlingar ska inledas.
- Vi tycker inte att regeringen ännu visat tillräckligt mycket av beredvillighet att diskutera en förskjutning i vår riktning, men vi har sett tendenser till det. Det skulle vara dumt att stänga en dörr i det här läget.
Varken Ohly eller Wetterstrand vill gå in på vad regeringen hittills erbjudit.
- Vi kommer inte att ge er någon information om de sakpolitiska frågorna, eftersom vi inte tror att det gynnar förhandlingarna, sade Wetterstrand till journalisterna som väntade utanför Socialdemokraternas riksdagskansli.
Det är dock en smula intressant att se att alla partiledare från de rödgröna måste vara med i diskussionen. Dom verkar inte helt lita på varandra...
Detta är första testen för om den rödgröna oppositionen kan ensas om ett budskap. Problemet för (s) är att man då tvingas att bli överkörda av minoritetsparterna.
Tre veckor före valet i september hände plötsligt något. S, MP och V presenterade en gemensam rödgrön överenskommelse. Grundstenarna var att ett tillbakadragande av trupperna skulle påbörjas ”under inledningen av 2011” och vara avslutat senast första halvåret 2013.
Strax innan hade Mona Sahlin efter ett besök i Afghanistan förklarat sitt stöd för den internationella Kabulkonferensens tidtabell, där målet är att afghanska styrkor ska ta över ansvaret för säkerheten i landet 2014. Att dra bort alla utländska trupper ”vore katastrof”, sa Sahlin.
Det rödgröna dokumentet var en eftergift för Vänsterpartiet, ett måste för att få till en uppgörelse före valet. På samma sätt hade S låtit V styra formuleringarna i den utrikespolitiska plattformen, som bland annat fantiserade om att USA borde stänga alla sina militärbaser utomlands.
Därför, skärpning (s). Var inte så rädda för samarbetet med (v) och (mp) att ni inte längre vågar stå för den insats ni en gång i tiden själva inledde!
I Afghanistan fortsätter dock läget att utvecklas åt olika håll oavsett vad vi gör i Sverige:
- Karzai fortsätter medling med talibanerna och söker saudisk hjälp att medla.
- De civila bolagen börjar dra sig ur Afghanistan på grund av Karzais tidigare beslut (som nu delvis är upphävt) att inte längre får nyttja civila säkerhetsfirmor för sitt skydd.
Vem ska skydda de humanitära organisationerna? ISAF som kanske drar sig hemåt, ANA/ANP som ännu inte är fullt bemannade och där åtminstone polisen delvis är korrupt eller säkerhetsbolagen? Vilket alternativ föredrar de svenska riksdagspartierna?
SvD, DN
Uppdaterad 10-10-24, 12:33
Danmark har förlorat ytterligare en soldat i Afghanistan och är därmed upp i 38. Trots detta så har man fortfarande som målsättning att hålla ut så länge som deras medallierade Storbritanien är kvar i samma region.
I Danmark så kan man därmed tydligt se att det är säkerhetspolitiken, d.v.s. kopplingen till NATO som styr närvaron i Afghanistan. Man låter sig inte som politiker styras av medias och allmänhetens känslostormar.
Uppdaterad 10-10-24, 20:00
Jag hoppas att politikerna inte enbart tittar på kostnader samt militära fölrluster i Afghanistan, utan även på de vinster som gjorts de senaste åren.
Kabul börjar byggas upp igen. Ja, det finns gott om narkotika och det vimlar av beväpnade "säkerhetskonsulter". Men att tro att detta skulle försvinna är nog att hoppas på för mycket. Det bästa vi kan åstakomma är nog en stabilitet liknande t.ex. Johannesburg. Gott om våld, men en demokratisk regering och en polis och armé som har koll på händelseutvecklingen.
Tyvärr så drabbas de civila afghanerna av våldet, både från talibanerna men även från ISAF. Det är lätt att förfasas när man ser skadade och döda barn, men vad är alternativet? Undersökningar visar också på att majoriteten av afghanerna vill ha ISAF kvar samt att man anser att våldet orsakas av talibanerna och inte av ISAF.
Tyvärr så är ett av ISAF:s stora problem att den sittande regimen inte accepteras av stora delar av befolkningen.
I botten är Afghanistans problem ett politiskt problem. Endast demokrati kan bryta fundamentalismens grepp om samhället och stävja korruptionen. Men demokrati kräver att landets ledare får legitimitet inte via stam och tradition, utan via valkampanjer och valurnor.
Därför led väst sitt kanske allra största nederlag i Afghanistan den 1 november 2009 då förre utrikesministern Abdullah Abdullah hoppade av presidentvalets andra omgång, i protest mot att president Karzai riggat röstandet. Just nu väntar vi alltjämt på resultaten från parlamentsvalet förra månaden.
Hamid Karzai har visat sig vara en dålig ledare för Afghanistan. Han må vara sympatisk och civiliserad, men utan egen auktoritet har han hela tiden tvingats muta sig till stöd från allianser av lokala krigsherrar och småpåvar. Han är pashtunernas man, men det är just i hans hemtrakter talibanerna ryckt fram. Samtidigt förblir den afghanska armén dominerad av den kärna som kämpade mot talibanerna norrifrån, etniska tajiker och hazarer. Karzai är på ett märkligt sätt både representativ och illegitim.
Men trots dessa brister så är det ändå ett tecken på att demokrati är på väg att införas. Vi kan inte förakta afghanerna för att dom valt en korrupt ledare eller att valsystemet medger valfusk. På samma sätt som många svenskar röstade på (sd) så är det nog många afghaner som inte har vett nog att rösta på den som är bäst för vare sig dem själva eller landet.
Uppdaterad 10-10-25, 19:06
Ikväll kommer regeringen eventuellt att möta de rödgröna för att diskutera ett gemensamt förslag avseende insatsen i Afghanistan. Frågan är bara hur hårt de bägge sidorna har låst sig i sin politiska retorik?
- Med tanke på valrörelsen där vårt förslag utmålades som ett vanvettigt förslag som det inte gick att regera på, så är det regeringen som har en väldigt lång sträcka att tillryggalägga för att vi ska nå en överenskommelse, säger Urban Ahlin.
- Jag har faktiskt retat mig på att vårt förslag i valrörelsen utmålats som så otroligt ansvarslöst. USA börjar ta tillbaka sina trupper nästa sommar. Kanada har tagit beslut att tänker avveckla slutet 2011. Holländarna har redan dragit.
De rödgröna har enats om att påbörja tillbakadragandet av den svenska truppen 2011 avsluta det 2013.
- Om det finns en möjlighet att nå en kompromiss kommer vi givetvis att förhandla och i alla förhandlingar får båda sidor ge och ta. Men jag vill understryka att vi hade ett realistiskt förslag i valrörelsen som alla kunnat läsa.
Att jämföra med Kanada och Holland är inte särskilt klokt. De har bägge dragit mycket hårda lass. Enligt icasualties har Kanada förlorat 152 soldater och Holland 24 i det betydligt oroligare södra Afghanistan. I Holland fick regeringen avgå som konsekvens av detta, vilket låg som grund till att förbandet drogs hem.
Om de andra länderna ger upp och lämnar Afghanistan så kommer Sverige givetvis också tvingas att göra detsamma. Men vi borde definiera ett "end-state" med vår insats, d.v.s. vad vill vi uppnå. Om vi tvingas åka hem innan dess så får det bli så, men annars så måste vi hålla hela distansen. Det är inte bara Sveriges rykte som ligger i vågskålen, utan hela det internationella samfundet. Om vi inte ställer upp för FN denna gång så kommer länder som är i behov av liknande insatser i framtiden inte att lita på de utlänska förbanden att dom stannar och gör färdigt det de påbörjat.
DN
Uppdaterad 10-10-25, 19:28
SAK chef i Kabul Anders Fänge anser att försöket att bygga upp en afghansk stat har misslyckats.
Svenska politiker och debattörer verkar inte ha uppmärksammat följderna av den afghanska statens korruption och oduglighet och det uppenbara i att den internationella militära närvaron i Afghanistan går mot sitt slut. Det är snart bara Sverige och några andra mindre stater som inte ser skriften på väggen. Mycket tyder på att vi får se ett framtida talibanskt makt-övertagande – eller att landet återigen blir uppdelat mellan olika lokala och regionala makthavare.
...
En möjlig utväg kan finnas i de samtal som nyligen inletts mellan den afghanska regeringen och enskilda talibaner, och som eventuellt kan leda fram till fredsförhandlingar. Den väsentliga frågan i det sammanhanget är dock om man kan lita på talibanerna.
Uppdaterad 10-10-26, 21:31
Det verkar som det rödgröna samarbetet börjar spricka. (s) pallar helt enkelt inte längre för de extrema åsikterna från (v) och (mp), utan vill utveckla en egen profil. Mycket bra. Detta innebär också att (sd) tappar sin roll som vågmästare, vilket är ännu bättre.
Afghanistan blir den sista stora frågan där de tre partierna gemensamt driver samma linje.
– Efter valet redogjorde vi för att det fyra överenskommelser vi skulle hålla fast vid. Afghanistan är den sista av dem. Vi har ett stort behov, inte minst vi socialdemokrater, av att utveckla vår egen politik nu. Vara självkritiska, analysera och förändra politiken så att vi kan bli ett starkt parti återigen. Men det rödgröna kommer att finnas kvar, men det går på sparlåga och tar andra former än vad det gjorde när vi sökte regeringsmakten gemensamt, säger Mona Sahlin.
Förhoppningsvis innebär det att (s) i slutändan trots tidigare löften kan tillsammans med regeringspartierna ta fram en bra lösning för Afghanista med bred majoritet och helt enkelt köra över "talibanerna" inom Riksdagen.
DN 1, DN 2, DN 3
Inlägg
