Slutet blir precis som början (uppdaterad)

När jag en gång i tiden började i Flygvapnet tillhörde jag den s.k. Top-Gun generationen. 3000 personer (på den tiden enbart män), inspirerade av Tom Cruise i rollen som Maverick, sökte 40 utbildningsplatser för att bli stridspilot. På den tiden var det fortfarande "Flygvapnet, så högt du kan komma".

Förra året sökte endast ca 100 personer till att bli stridspilot! Vad har hänt? Är det vetskapen om att man söker sig till ett sjunkande skepp? Eller är det helt enkelt så att man inser att det Försvarsmakten gör mot sina anställda idag kan dom lika gärna göra igen om några år när nästa omställning kommer. För är det en sak som historien visar så är det att Försvarsmakten ändrar sin inriktning lika regelbundet som ebb och flod.

Det som är extra anmärkningsvärt i denna situation är att staten, som ännu inte stoppat ÖB:s agerande, sätter ett prejudikat i liknande situationer. Det är med andra ord i framtiden rätt av en arbetsgivare att köra över både fack och anställda. Det officerarna klagat på har inte varit utlandstjänsten, utan agerandet från HKV, vilket Officersförbundet har försökt framföra gång på gång för döva öron.

Men för det första, saker måste göras i rätt ordning. Det är bland annat det som upprört många medlemmar. Vi vill att de nya villkoren ska regleras innan medlemmarna avkrävs ett ställningstagande.

Det absoluta minimikravet är att avtal om ”uppkommen insats”, det vill säga ersättningar och villkor för den som utanför ordinarie planering eller beredskap, med kort varsel, skickas på internationell insats. Vi har även lyft fram modeller för att skapa incitament för officerare att omreglera sitt anställningsavtal. Försvarsmakten har haft sedan 2004 på sig att lösa frågan. Men vi hann aldrig ens inleda förhandlingar eftersom Försvarsmakten vaknade sent och därefter hastade till beslut innan vårt gemensamma förarbete hann bli klart.

Skilj därför på äpplen och päron. Anledningen till att det är så bråttom med avtalet är sjösättningen av PRIO med IO 2014 förprogrammerat, samt att man vil bli av med en del officerare för att få plats inom ramen. Det har absolut ingenting att göra med bemanningen av våra internationella insatser! Varför ska t.ex. en förrådstant på F17 skriva på ett papper att hon är intresserad av utlandstjänst, när hon aldrig kommer att behöva göra det?

Det ironiska är att jag är själv precis på väg på internationell insats, men kan bli stoppad för att ÖB anser att jag inte är intresserad av internationella insater? Var finns logiken i detta? Joseph Hellers anti-hjälte Yossarian hade nog blivit galen bara av att lista ut detta resonemang. ÖB:s prestige går med andra ord före bemanning av insatser! Så mycket var Sveriges ansvar värt med andra ord.

Ännu mer ironiskt blir det att just nu när jag riskerar att liksom 418 av mina kollegor få sparken för att vägrat skriva på det nya anställningsavtalet så planeras inspelning av "Top Gun 2". Jag tror dock inte att denna nya film kan reparera den skada som ÖB:s agerande har gjort för framtida rekrytering!

SR, Sydöstran, SvD

Uppdaterad 10-10-15, 12:06
Ett antal förbandschefer ställer sig bakom ÖB:s agerande och tycker det är märkligt att Riksdagen kritiserar honom.

Vi kan nu konstatera att olika intressenter, bland annat flera politiker, har uttryckt synpunkter på ÖB:s sätt att genomföra denna del av omstruktureringen. Efter det att riksdag och regering beslutat om vilka uppgifter Försvarsmakten skall genomföra är det lite märkligt att kritisera myndigheten för att den gör det som är bestämt.

Det är riksdag och regering, inte ÖB, som beslutat vilka uppgifter myndigheten Försvarsmakten skall lösa.

ÖB har varit tydlig med vad den beslutade nyinriktningen av Försvarsmakten innebär, bland annat att det krävs ett obligatorium för personalen att tjänstgöra.

En så omfattande förändring av verksamheten som nu sker kommer oundvikligen att ställa alla anställda i Försvarsmakten inför ett antal frågeställningar. Hur vissa detaljer hanterats under det pågående arbetet kan givetvis diskuteras. Officersförbundet har gjort detta men är på intet sätt motståndare till utlandstjänstgöring som sådan.

Men det känns konstigt att ÖB utsätts för kritik för de åtgärder han vidtar då de handlar om att leva upp till demokratiskt fattade beslut.

Det dessa förbandschefer missar är att många av de officerar som inte vill skriva på avtalet heller inte är mot utlandstjänst, men är emot sättet frågan hanterats. Att ÖB får sitt uppdrag från Regering och Riksdag är helt rätt, men detta uppdrag säger inget om vare sig anställningsavtal eller ovilja att förhandla med fackförbunden.

- Lagändringen byter ut frasen "anställda inom Försvarsmaktens utlandsstyrka" till "anställda i Försvarsmakten". Detta ger ÖB möjlighet att skicka alla enheter utomlands och inte specifikt de enheter som tidigar sattes upp av utlandsstyrkan. Men det hade i praktiken räckt med att ÖB ändrat anställningsavtalen till att säga "personal som bemannar insatsorganisationen har skyldighet till utlandstjänst. De har även rätt till förmåner som stöd till familj vid insats samt en tillägg på lönen under tiden dom tjänstgör i insatsorganisationen som visar att dom ökat sitt åtagande genom att ständigt vara beredd på internationella insatser". Att ta med förrådspersonal och överviktiga överstar på Högkvarteret i kravet på utlandstjänst är bara patetiskt.

- Uppdraget från regeringen är att ÖB ska säkerställa personalförsörjning till insatsförbanden samt att stående förband ska kunna användas vid internationella insatser. Sanningen är att det har aldrig varit något problem med att bemanna våra utlandsförband. Att bemanna insatsförbanden så att dom hela tiden är insatsberedda kommer att kosta mer än att vid behov utbilda för insatser. Frivillighet har fungerat och kommer att fungera i framtiden. Morot är bättre än piska.

Insatsförband kommer även i framtiden vara en bråkdel av Försvarsmaktens resurser. Försvarsmakten kommer helt enkelt inte ha ekonomi för att kunna med rätt säga att alla enheter vid en given tidpunkt är insattsberedda. De kommer heller inte att vid alla tidpunkter ha personal som möjliggör snabb insats, utan det kommer precis som idag vara behov av rekrytering inför en insats.

Kritiken från riksdagsledamoter är med andra ord helt berättigad. ÖB visar i sin hantering av detta ärende mycket dåligt ledarskap. Vikten att nå målet med IO2014 är större än vikten av att få personalen med mot detta mål. En hel del officerare har sagt Ja, men med stor sannolikhet gjort detta för att dom inte har något val. Hur många av dessa kommer när det kommer till kritan åka iväg på insats?

Uppdaterad 10-10-15, 12:44
I budgetpropositionen för 2011 står följande att läsa om internationella insatser.

Försvarsmaktens förmåga och beredskap att genomföra insatser nationellt och internationellt ska successivt öka efterhand som insatsorganisation 2014 intas. Efterhand ska samtliga förband i insatsorganisationen, undantaget de som endast avses nyttjas för nationella behov, kunna uppfylla interoperabilitets- och beredskapskrav för anmälan till internationella styrkeregister.

I enlighet med den försvarspolitiska inriktningen ska uppdelning mellan internationell och nationell beredskap och förmåga minska, undantaget hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. Ett steg i detta arbete är att begreppet utlandsstyrkan upphör den 1 januari 2011 när lagen om Försvarsmaktens personal
vid internationella insatser träder i kraft.

Insatsorganisationens förband, undantaget de som endast avses nyttjas för nationella behov, bör efterhand anmälas till internationella styrkeregister. Anmälda bidrag och dessas beredskapstider bör kontinuerligt omprövas.

Med denna skrivning så tolkar jag det som att inte alla delar av Försvarsmakten ska ha internationell tjänstgöring som uppgift. Varför ska då all personal ha det?

Tittar man på kapitlet personalförsörjning så kan man börja inse vad det är som driver ÖB:s sätt att lösa situationen.

Personalförsörjningen ska utgå från behov föranledda av insatsorganisation 2014, varvid uppbyggnaden av insatsorganisationens operativa förmåga ska prioriteras. Den uppfyllnad av insatsorganisation 2014 som påbörjats under 2010 bör påskyndas.

Frågan är bara hur realistisk den definition av IO2014 som finns inmatad i PRIO är?

Uppdaterad 10-10-16, 12:23
Försvarsminister Tolgfors går som vanligt ut med optimism och hävdar att nästan alla accepterat avtalet, samt precis som försvarsledningen försöker dämpa det faktum att fackförbunden ännu inte skrivit samråd på det nya avtalet.

Dock så tvår han sina hände en smula och överlåter bollen till ÖB att medla fred med sitt fackförbund.

Den absoluta merparten av officerare, inklusive Officersförbundet, har visat sig stödja förändringen som sådan, vilket är mycket välkommet. Officersförbundet har dock varit kritiskt mot myndighetens hantering av frågan.

I den svenska modellen är det parterna – Försvarsmakten och arbetstagarorganisationerna – som har att förhandla och komma överens om avtal och arbetsvillkor.

Få se om ÖB tar lyra på detta. För min del är detta av stort personligt intresse, då jag i mitt svar på anställningsavtalet sagt Ja, men enbart om fackförbunden skriver samråd på avtalet. Om ÖB väljer att även fortsättningsvis inte lyssna på fack och medarbetare så kommer jag med stor sannolikhet inte få medalj för "nit och redlighet".

Se även Wiseman.

Uppdaterad 10-10-17, 20:16
Officersförbundet går nu ut med att Försvarsmakten sparkar 116 officerare och resten placeras i den s.k. "övergångsorganisationen".

Inom några dagar kommer 116 officerare få beskedet att de blir uppsagda på grund av arbetsbrist.

Du som får besked om uppsägning måste nu ta ställning till om du vill ogiltigförklara uppsägningen och inleda en process med Försvarsmakten. Det är kort om tid, en begäran om ogiltigförklaring måste vara inlämnad till arbetsgivaren senast inom 14 dagar.

– Ett antal medlemmar ställs nu ånyo inför ett svårt val. Det finns dock inget alternativ, Officersförbundet måste genom officersföreningarna få omedelbart besked om medlemmen accepterar uppsägningen eller om man vill ha Officersförbundets stöd med att föra förhandling med Försvarsmakten, säger Peter Löfvendahl.
...
Igår avslutade Officersförbundet förhandlingen om Försvarsmaktens underlag för uppsägningar i oenighet. Samtidigt har förbundet lämnat in ett yrkande med sin position.

Hmm... som vanlig slutade förhandlingarna i oenighet, men ingenting reaktion. Försvarsmakten trallar bara vidare som ingenting har hänt. Man kan börja fråga sig varför officerarna är med i officersförbundet över huvud taget när det är helt tagglöst och majoriteten av officerarna helt enkelt inte bryr sig i att deras fack blir överkört?

Noterbart i sammanhanget är att Försvarsmakten inte har gått ut med något av detta på sin hemsida. Man kanske är rädd för negativ publicitet?

Lyssna på intervjuerna med officerarna i länkarna nedan.

SR Blekinge, SVT, SR Östergötland, SR Jönköping

Uppdaterad 10-10-21, 20:43
Hmm...jag har ännu inte fått något brev om min uppsägning eller att jag skulle bli placerad i "övergångsorganisationen".

Jag börjar tro att min arbetsgivare helt enkelt inte förstod mitt budskap. "Ja, om facket skriver samråd på avtalet", vilket facket ännu inte gjort. Alltså är det ett nej!

Officersförbundet går i varje fall nu ut med brev till alla de som sagts upp. Där säger man att man kommer att stödja att överklaga uppsägningen och att man kommer att dra något fall till Arbetsdomstolen. Man tror dock att Arbetsdomstolen inte kommer att döma till officerarnas favör.

Det finns mycket att lära av denna process för skrupelfria svenska företagsledare. Sköter man sina kort rätt och ändrar anställningsavtal som man själv vill ha dom så kan man sparka folk som man vill. De flesta företag brukar dock dra sig för detta då det i en bättre arbetsmarknadssituation kommer att innebära att många söker sig till ett annat yrke. Den som lever får se hur det går för FM..