måndag 23 november 2009

Vaktavlösning (uppdaterad)

FS17 börjar nu bege sig hemåt och FS18 tar över i Mazar-e-Sharif. Nu gäller det att Försvarsmakten visar att man lärt sig att ta hand om hemkommande soldater genom åren. Dessa killar och och tjejer har haft en av de tuffaste missionerna sedan BA01. Som tur väl är så har dom klarat sig utan dödsfall, men med många skadade.

Vi militärer kommer ofta med argumentet att vår närvaro krävs för att skydda den civila hjälpverksamheten. Svenska Afghanistankommitén håller dock inte med.

Vi fortsätter att arbeta, det finns inget hot mot oss, säger ordföranden Ann Wilkens.

Även kommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson säger att argumentet att svensk trupps närvaro krävs för att skydda biståndet ”är häpnadsväckande”:

– Vi har inget skydd av militären och har aldrig haft. Om de håller sig borta från oss så kan vi bättre göra vårt jobb.

– Vi har fyra hundra skolor i hela Afghanistan, ingen av dessa har bränts. Vi hade också skolor under talibantiden på 90-talet, även flickskolor.


Frågan vem det egentligen är som har rätt? Jag har stor respekt för SAK som har lång erfarenhet i AFghanistan. Den militära närvaron skapar med stor sannolikhet ett ökat motstånd. Men å andra sidan kan SAK aktioner under tiden som talibanernerna styrde ha hjälp dom att bli kvar vid makten, då befolkningen hölls på en "lagomt nedtryckt" nivå. På så sätt skapades det inga naturliga motståndsrörelser.

I England kommer man i januari tvinga bl.a. Tony Blair att vittna inför en Irakkommission som ska avgöra varför man deltar i instser utomlands. Det är kanske något att ta efter även för Sverige? Jag skulle gärna vilja få ett officiellt svar på svenska politiker syfte med insatsen. Detta då det avgör sammansättningen och uppgifterna till våra trupper. Är det att skydda befolkningen? Är det att bekämpa talibaner? Eller är det att visa flagg så att Sverige vinner politiska poäng som vi sedan kan hämta hem inom ramen för vårt EU arbete?

Tony Blairs beslut att ställa upp bakom USA i kriget i Irak fortsätter att kasta skuggor över hans eftermäle. I centrum för allmänhetens intresse står de lagliga grunderna för invasionen 2003. Storbritannien baserade sitt deltagande på underrättelseuppgifter om att Saddam Hussein förfogade över massförstörelsevapen med kraft att nå Storbritannien. Påståenden som senare visade sig vara felaktiga.

De svenska soldaterna i FS18 är dock positiva till insatsen och anser att deras närvaro kommer att förbättra läget i landet. Reportagen i pressen om det som har hänt FS17 har givetvis gjort dom mentalt förberedda på läget nere i Afghanistan. Men det är nog trots allt först när dom kommer dit ner som dom verkligen börjar förstå vad dom ger sig in på.

Det jag har störst förhoppningar om i FS18 är OMLT som ska hjälpa till att utbilda den afghanska armén, så att dom på sikt kan ta över säkerheten själva. Just nu är det ISAF som skapar förutsättningarna för en regim att verka. Den dag ANA har egna möjligheter att kontrollera talibanerna så finns det förutsättningar för ISAF att dra sig ur.

Att Karzai skulle bli avsatt och mördad inom ett par dagar från att ISAF lämnade landet är det ingen tvekan om. Förhoppningsvis så är han själv så pass medveten om det att han går med på EU och USA:s krav på att minska korruptionen i landet. Just nu så är det tveksamt om ISAF verkligen stöttar en demokrati, eller om vi hjälper en korrupt diktator att hålla sig kvar vid makten. Å andra sidan, vad är alternativet till Karzai?

Uppdaterad 09-11-24, 20:02
FM kommer att genomföra en stor satsning på att ta emot FS17, vilket jag tycker är mycket lovvärt. Detta bör dock sträcka sig längre än bara mottagning och debriefing. Om vi i framtiden ska satsa på ett yrkesförsvar så måste vi ha mer kännedom om hur våra soldater mår efter ett uppdrag. Mitt förslag är därför att följa dessa killar och tjejer extra noggrant. Dels givetvis för deras egen skull, men framför allt för att kunna ge ett bra stöd för framtida missioner. ta tillfället i akt och bygg upp den kunskap som jag fruktar att vi kommer att behöva.

Uppdaterad 09-11-29, 09:27
Striderna hårdnar för den afghanska gränspolisen i östra Afghanistan. Om detta beror på ökad trafik från Pakistan efter den pakistanska arméns offensiver är oklart. Om nu talibanerna flyttar sina trupper tillbaka in i Afghanistan så är detta både bra och dåligt. Dåligt givetvis eftersom det kan öka striderna med ISAF. Bra eftersom nu finns talibanerna återigen inom räckhåll för att bekämpas. Kan USA och ISAF göra om samma typ av offensiv som 2001 så kan det finnas en möjlighet att en gång för alla slå ut talibanernas förmåga att styra landet. Men striden måste föras med afghanska trupper precis som 2001 om den ska ha någon betydelse i det afghanska folkets ögon.

23 kommentarer:

  1. Appappapp!

    FS17 har visst drabbats av dödsfall. Den afghanska tolken som stupade när våra soldater sårades i IED-attacken.

    Begå inte det enkla misstaget att särskilja de afghanska tolkarna från svenskarna, som om de har ett mindre värde än våra blåögda killar och tjejer. De ingår i den svenska ISAF-insatsen lika mycket som våra rotationsförband, kanske till och med ännu mer än så, då dessa personer inte jobbar med 6-månadersperioder i sina anställningskontrakt...

    /rätt ska vara rätt.

    SvaraRadera
  2. Trevligt med en bild på plutonskamraten :)

    SvaraRadera
  3. Stor SKAM!!!
    Medan media mörkar..dock inte all media.
    TROTS möte i Stockholm om uranvapnens konsekvenser i helgen
    vilka används i Afghanistan!



    Visste du det...? Belgien förbjuder uranvapen
    Men i Sverige är det tyst...Skandal!
    vidare om urankonferensen i stockholm och strålninen konsekvenser på individnivå:
    http://www.flamman.se/inrikes.php?id=6922

    Hur långt den radioaktiva strålningen som inandas sprids
    via vinden är oklart- men det är mycket långt...
    ARK Aktionsgruppen mot radioaktiv krigföring/ Svenska Läkare mot kärnvapen och Svenska Freds - sprider information om, och skapar opinion mot användandet av ammunition med den giftiga och radioaktiva tungmetallen utarmat uran, som idag används / användes i krigen mot Irak och Afghanistan.


    Även i april 2004 hölls en internationell konferens i Stockholm kallad ”Krigets Miljöeffekter”. Där deltog forskare
    och läkare från USA, Storbritannien, Irak, Kanada och Sverige. De redogjorde för sina forskningsrön om
    uranvapen (DU_ vapen) och dess effekter på hälsa och miljö.
    Soldater / civila som får canser, genmutationer odrickbart vatten ,
    fakta om strålningen från krigsvapen som används i dag, även vid Fredsstyrkeinsatser .
    Hur långt radioaktiva strålningen som inandas sprids via vinden är oklart- men det är mycket långt!
    Och- det vore bra för oss människor , ja allt på vår jord, med ett totalstopp kan ja tycka.

    .Ladda ned faktarapporten här


    http://www.uraniumconference.org/du-broschyren.pdf
















    Ett hån!
    "Accepterat riskerna" skriver DN att soldater gjort- men har de fått reda på fakta om uranvapnens konsekvenser?
    Det fick inte de amerikanska soldater som i da har fått canser…ej heller dessas närstående!

    SvaraRadera
  4. Anonym 15:59,

    Hmm.. Ja du har nog rätt. Jag är lite osäker på juridiken när vi använder lokalanställda om dom är uppköpta av det svenska förbandet eller via ISAF.

    Däremot så är det mycket viktigt som jag poängterat tidigare att vi tar hand om efterlevande till tolken för att visa människors lika värde för lokalbefolkningen.

    SvaraRadera
  5. Anonym 19:25,

    DU är en viktig faktor att ta med i analysen av arbetsvillkoren i Afghanistan. DU kan vara en av sakerna som ligger bakom Gulf War Syndrome.

    DU används dock framför allt vid bekämpning av bepansrade mål, vilket talibanerna inte har så gott om, så jag tvivlar på att det är lika frekvent användande som under första Gulf kriget.

    Jag misstänker dock att vissa amerikanska stridsfordon har DU som en del av pansarskyddet.

    Dock så måste jag poängtera att DU inte används av Sverige och så vitt jag vet inte särskilt många i ISAF.

    SvaraRadera
  6. "Att vara eller inte vara i Afghanistan"
    Du har rätt. Oavsett vad man tycker om Afghanistan-insatsen så är det väl självklart att de som åker dit måste förstå varför de gör det? Vi kan lägga ut miljarder på PRIO så varför då inte lägga ut några tusen på en ordentligt offenligt utredning om Afghanistan? Vad Tolgfors säger och inte säger är väl intressant men tyvärr så räcker inte det. Åtminstone inte för att övertyga mig om varför vi ska vara där.
    / ON

    SvaraRadera
  7. ON:
    Även om jag kan hålla med om att debatten varit väldigt ytlig så har jag svårt att se hur en offentlig utredning skulle kunna lägga fast målen för svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

    SvaraRadera
  8. Anonym 19:25

    Varför det är tyst om användning av utarmat uran för pansarbrytande områden kanske beror på att Sverige inte använder utarmat uran. Att förbjuda saker som varken används eller planerar att användas är ett dyrt sätt att hålla några byråkrater anställda. Att Belgien förbjöd användningen har med stor sannolikhet att göra med att Belgien använde utarmat uran. Risken att utsättas för utarmat uran är troligtvis större i Kosovo än i norra Afghanistan.
    Men det kanske inte passar flammans politiska åsikter att kritisera Kosovo?

    SvaraRadera
  9. SAK har tydligen bytt fot i detta. För några år sedan var de positiva till ISAF. Jag undrar vad som fått dem att ändra uppfattning?

    När det gäller DU kopplat till Gulf War Syndrom så säger den svenska officiella bilden från FM att det inte finns något samband utan att GWS är en stressrelaterad psykisk reaktion.

    SvaraRadera
  10. Njaä. Det skall till mer än spekulativa foldrar baserade på Irakisk propagande för att jag skall bli övertygad. Toxikoligiska undersökningar har visat att utarmat Uran inte är farligare än någon annan tungmetall och de kemiska hälsorikserna överstiger vida de radiologiska hälsoriskerna. Om vi inte stirrar oss blind på UU så ser vi att de andra tungmetallerna vi använder i Ammunition inte precis är några fina bitar: http://www.pistolskytteforbundet.se/download.do?ug=Administrator&f=Vitbok%20Pb.pdf Kadmium används frekvent för att korrionsskydda skruvelement.

    Om vi tittar på andra kemiska föreningar såsom Kväveföreningar i drivladdningar och verkansdelar är giftiga och har vid något tillfälle lett till njurinsufficens och Anuri efter att ha inmunidgat öl och vin som hällts igenom eldröret på en 155mm kanon.

    Det här har kanske varit en lämplig kommentar på inlägget "Om att kriga för miljön" men jag bedömde att jag ville svara på "Strålpropagandan" som jag anser inte har något berättigande i debatten.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  11. Annonym innan mig, efter att undersökt svenska KS-soldater så drog FM slutsatsen att UU-rester på ett slagfält inte är så farligt för svenska soldater. Soldaterna som åkte ned var radioaktivare när dom for jämfört när dom kom hem. Trots att soldaterna uppträdde där USA hade haft sitt kemradiologiska krig mot Jugoslavien så är den svenska miljön med Tjernobylrester och på vissa stället höga halter av radom och radondöttrar värre.

    Och GWS verkar vara något som absolut inte får vara någon stressrelaterad med avseende på stridsrelaterad PTS. Skvalen i vaccin har beskyllts varit orsaken till GWS, Thiomersal i vaccin har beskyllts för att vara orsaken till GWS, C-agensprofylax har beskyllts för att orsaka GWS. Operation Desert Storm var en åskådarsport i USA där allmänheten gavs intrycket att kriget var en kirurgiskt precisionsinsats. Den gamla hederliga granatchocken verkar vara långt borta.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  12. Utarmat uran (DU) är en giftig tungmetall. Den avger mycket låg beta och gamma-strålning, men den har kvar alfa-strålning. Alfa-strålningen klingar av mycket långsamt men går inte långt. Den har farlig inverkan på cellerna i inre organ om den inandas eller sväljs, men stoppas annars av huden. Hur farlig DU är, är hett omdebatterat.

    DU har hög densitet vilket ger en hög kinetisk anslagsenergi och används därför i pansarbrytande ammunition. Amerikanska M1-stridsvagnar tillverkade efter 1998 har delar av pansaret i DU; om det används i fler fordon känner jag inte till, men tyngden som följer med den höga densiteten torde inskränka användningen. Risken som passagerare i ett sådant fordon torde främst vara om man utsätts för beskjutning med genomslag.

    Jag är ingen fackexpert på radioaktiva ämnen, men det som oroade vid millennieskiftet var att pansarbrytande DU-spetsar kan frigöra ett damm vid anslaget. Det bedömdes dock falla ner lokalt, och framförallt inne i vagnen. I utbildningen som gavs trupp på väg till Kosovo ingick att poängtera de inte skulle klättra på utslagna vagnar pga denna risk. Nu hävdas att dammet rör sig runt hela jorden, vilket inte ändrar den lokala risken, men är ett argument för att förbjuda vapentypen.

    Användningen av DU var mycket större i Kosovo än Afghanistan (och ändå större i Gulfkriget). Undersökningar som gjordes på de svenska soldaterna i tidiga rotationer i Kosovo (kring 1999-2000), visade att de trots vistelsen bland DU-kontaminationen hade en LÄGRE halt av tungmetaller och radioaktivitet i urinen efter ett halvår i Kosovo än innan de reste. (Vistelse i Sverige ger en jämförelsevis högre bakgrundsdos pga vår berggrund.)

    Därför bedömdes DU-hotet som lågt när Sverige 2001 beslutade sända trupp till Afghanistan.

    SvaraRadera
  13. Ndorop: Mycket bra inlägg i debatten. DU är helt klart inte nyttigt, men knappast något man bör frukta i Afghanistan. Möjligtvis vid en vådabeskjutning av en A-10 kan problemet uppstå...

    SvaraRadera
  14. Svenska Afghanistankommittens uttalande angående den svenska militära insatsen bygger på erfarenhet och djup kunskap av vad som det Afghanska folket behöver.
    Detta i motsats till Tolgfors och de hjärntvättade svenska soldaternas skitprat om vad dom kan uträtta i detta av USA och andra länders trupper härjade land.

    SvaraRadera
  15. @anonym 29 01:43. Jag har stor respekt för SAKs kompetens och arbete i Afghanistan. 24 09:20 påpekade har de bytt fot i denna fråga, oklart varför. Förhållandet mellan civila biståndsorganisationer och militärer är problematiserat. Torbjörn Petterson för fram den vanligaste invändningen.

    Däremot var inte SAKs arbete lätt under talibanerna. Bland annat tvingades de driva flickskolor i hemlighet. Andra civila organisationer säger rätt ut att om vi drar ur trupperna så kan de lika gärna åka hem också, för då kan de inte verka. Chefsläkaren på Kabuls sjukhus, fick frågan vilka saker hon behövde allra mest. Den västerländske biståndspolitikern fick svaret: Säkerhet, säkerhet, säkerhet - utan det kan jag inte arbeta alls.

    Det militära engagemanget behövs för att skapa avsaknad av krig, men sedan behöver freden fyllas med ett meningsfullt innehåll. Både ock, inte antingen eller.

    Vet inte om det varit värt att bemöta ditt påhopp när du kallar mig hjärntvättad (som soldat, det är inte en minister bakom mitt nom-de-guerre), men du får tycka vad du vill. Mitt jobb är att försvara din frihet att göra det.

    SvaraRadera
  16. Att FN drar sig ur från Kabul visar på att säkerhetsläget försämrats för hjälporganisationerna den senaste tiden. Sedan går det i och för sig säkert att skylla talibanernas aktivitet på närvaron av de utländska trupperna.

    I efterklokhetens sken så missade vi ett gyllene tillfälle efter de inledande striderna. Hade vi lämna Afghanistan direkt åt norra alliansen hade läget kanske varit bättre då den afghanska civilbefolkningen inte hade stött talibanerna. Men vi ville för mycket och försökte västanpassa Afghanistan, vilket nog är dömt att misslyckas.

    Nu är dock läget som det är och då kan vi inte göra annat än att bita ihop och se till att skapa möjligheter för den afghanska armén och polisen att driva landet innan vi tar vårt pick och pack och drar oss tillbaka.

    Om man lyssnar på hela intervjun så anser även SAK att det inte går att dra tillbaka trupperna idag.

    http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2070957&BroadcastDate=&IsBlock=

    SAK tycker som jag att vi måste se över andra metoder med större integration mellan civila och militära resurser.

    http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/16/ge-vara-soldater-ett-vettigt-uppdrag-och-stark-det-civila-stodet

    SvaraRadera
  17. Jag har haft förmånen att lyssna på SAK-representanter vid tre tillfällen. Afghanistan är ett komplext land. Jag fastnade för en anekdot när de lokala talibanerna skulle köra ute en kvinna i från ett lasarett, de närvarande karlarna gjorde klart för talibanen att han var ute i ogjort väder genom att göra omladdningsrörelse på vapnet och körde ut denne ifrån lasarettet. SAK-representanten menade att man accepterade Talibanerna som en laggivande/säkerhetsgivande rörelse, man uppskattade att talibanerna skyddade befolkningen emot rövare och krigsherrar men man levde på många ställen i någon slags ömsesidig respekt, om man inte utmanade talibanerna om makten så fick man leva i fred, i dom områdena var SAK's arbete uppskattat och väl emottaget. ISAF har inte lyckats fylla Talibanernas roll som skyddande makt i dom områdena. På andra ställen (traditionella Pashtuområden) var dock talibanstyret värre.

    SAK har vad jag vet alltid varit ambivalent till ISAF och Operation Enduring Freedom. Man har varit rädd för att ISAF skulle uppfattas som en del av OEF och då stöter man på motstånd. Man menade att Afghaner inte bryr sig om att göra skillnad på soldater ingående i ISAF och OEF. När soldater i OEF sparkar in dörren till kvinnoavdelningar så skapas fiender till alla soldater, ISAF som OEF.

    SAK menar att ISAF behövs för att kunna bygga upp den Afghanska staten, utbilda polisen, m.m. SAK menar att ISAF inte behövs för att skydda dom.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  18. C Ing, Fänge talar om att staten borde skicka fler som kan utbilda den Afghanska säkerhetsregimen och mot ett mindre antal skyttesoldater. Jag tror inte Fänge är medveten om att skyttedelen är på så låg nivå att den just kan fungera som skyttedel, skall vi minska den så kan vi lika gärna ta bort den helt. Samtidigt så är det så att OMLT försörjs av skyttesoldater. Så skall vi skicka fler till OMLT så blir det i praktiken att vi skickar fler skyttesoldater.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  19. C Ing, kom ihåg att det är en mycket liten minoritet som stödjer talibanerna, fortfarande under 5%. De här upprorsmakarna gör dock livet osäkert för majoriteten. Blanda inte ihop det.

    Hade vi lämnat landet åt Norra Alliansen, var det troligen till ett fortsatt inbördeskrig mellan en sönderfallande allians och olika motståndare till den. Situationen är bättre idag: de flesta tunga vapensystem som stridsvagnar, artilleri, luftvärn och flygplan är inlämnade från de olika miliserna, ett nytt pansarslag vid Mazar-e Sharif likt 2003 förefaller otänkbart idag. Men inte tillräckligt bra: som du säger, de flesta afghaner tror det bleve ett förnyat inbördeskrig om den utländska militären övergav landet nu.

    SvaraRadera
  20. Ndorpo: Tyvärr så gör dessa 5% tillsammans med en betydligt större mängd som ligger lågt för att se vem som vinner, att talibanerna har det lite för enkelt.

    Syftet med att gå in i Afghanistan var att göra omvärlden säkrare. Talibanerna betedde sig föraktfullt mot sin befolkning, men var inget direkt hot mot omvärlden förutom att dom gav frilejd åt Al Qaida. Det misstaget lär dom inte göra om. Att dom nu är allierade i kampen beror på att dom för tillfället har ett gemensamt mål, d.v.s. att driva ut ockupationsmakten.

    Hur länge ska vi stanna kvar för att enbart förhindra ett inbördeskrig?

    Jag säger inte att det är fel att stanna, men vi måste ställa oss frågorna så att vi kan definiera vår "exit strategy". Annars blir det bara reträtt om några år, precis som för engelsmännen och ryssarna före oss.

    SvaraRadera
  21. Greasemonkey:
    Det är rent önsketänkande att tro att Talibanerna skulle släppa sitt samarbete med al Qaida av någon sorts egenintresse. Det finns ingenting som tyder på att det finns några slitningar mellan dem, deras ideologi är identisk och de respektive ledningarna har gift in sig i varandras familjer i årtionden.

    Haqaninätverket och de utländska frivilliga som strider med talibanerna i Afghanistan är kanske inte rent formellt delar av al Qaida, men i alla fall "hangarounds" eller "prospects" för att låna begrepp från MC-gängen.

    Om Talibanernas tillåts återta kontrollen över Afghanistan kommer vi att vara i samma situation som innan 11 september 2001.

    När vi lämnar över kriget till Afghanerna, oavsett när och under vilka omständigheter detta sker, så kommer det att bli smutsigt. Frågan är vilka krigsförbrytare vi vill ska vinna; våra eller deras.

    Jag skulle kunna leva med ett "ryskt" uttåg. De lämnade efter sig en kommunistisk regering under Najibullah som lyckades behålla kontrollen över städerna tills det utländska stödet försvann med Sovjetunionens fall. Den regeringen hade dock betydligt större säkerhetsstyrkor, och en mer effektiv statsapparat, än vad Karzai har idag.

    SvaraRadera
  22. Forsno: Jag tror begreppet taliban är ett litet för brett begrepp. Det borde delas in i tre delar:

    - Hardcore. Står nära Al Qaida. Drivs ar religiös retorik och vill återinföra talibanregimen. Frågan är dock hur många som verkligen är "äkta" hardcore och hur många som egentligen bara är ute efter Al Qaidas finansieringsmöjligheter?

    - Motståndsrörelse. Egentligen bara ute efter att jaga ut ockupationsmakten och kanske ligger i konflikt med de grupperingar som stödjer Karzai.

    - "The accidental guerilla". Personer som av en och annan anledning hamnar i konflikt med ISAF och USA. Kan mycket väl vara släktingar till personer som av misstag dödats av flyganfall. Enligt Jane´s dödades 2100 civila afghaner under 2008. Av dessa var 700 resultat av ISAF aktioner och majoriteten av dessa via flygbombning. Här är det alltså vår närvaro som återigen skapar konflikten.

    Hur stor procent som tillhör respektive gren av talibanismen är oklart.

    Alltså. Om vi skulle dra oss ur efter att Karzai fått en grogrund att stå på. Vilken sida kommer dessa tre grupperingar att ta? Ser dom Karzai som en kvarvarande rest av ISAF och USA och fortsätter konflikten?

    SvaraRadera
  23. Greaemonkey:
    2001 fanns det en al Qaida-brigad i Afghanistan men idag slåss man mer som gröna baskrarna: genom sina allierade. För förutom finanser och frivilliga är även den kompetensöverförning man kan erbjuda betydande (AQ:s nuvarande militäre chef, Saif al Adel, är fd överste i de egyptiska specialförbanden).

    De egentliga Talibanerna (dvs exilregeringen i Quetta), Haqqani-nätverket och Hezb-e-Islami hade i alla fall tidigare stående manöverförband på runt 10 000 man.

    Men förutom dessa finns lokala förband knutna till den lokala "partiorganisationen". De har nämligen en doktrin som, via pakistans ISI, bygger på Maos teorier om revolutionär krigföring.

    Det är inte de lokala gerillaförbanden som är det stora hotet utan den här politiska organisationen.

    Den har genom att eliminera alla som kan tänkas konkurrera med Talibanernas maktanspråk lokalt (regeringstjänstemän, lokalpolitiker och traditionella klanledare) skaffat sig ett maktmonopol i södra och östra Afghanistan som kommer att bli mycket svårt att bryta.

    Det är inte många dom vågar trotsa maffian i Corleone.

    2008 var innan McChrystal och en uttalad COIN-doktrin för ISAF. Om vi skulle genomföra en långsiktig COIN-kampanj så skulle det gå att hålla antalet dödade civila till ett minimum.

    Det tråkiga är att det alternativet inte verkar aktuellt längre.

    Vi skulle i så fall behöva hålla ISAF på långt över 100 000 man i årtionden. Den politiska viljan till detta finns inte i något av deltagarländerna. Obama talar om att inte lämna över problemet till näste president vilket ger oss en deadline på 2016.

    Det är helt omöjligt att besegra Talibanerna innan 2016. Vi får därför göra som al Qaida och slåss genom "våra" afghaner.

    Men när vi inte längre är med vid fronten så kan vi inte heller påverka hur kriget utkämpas. Nöjer sig Karzai, eller Fahim, med att släppa lös en Operation Phoenix i syd eller kommer man även att ta kopplet av Dostum och låta honom avsluta den etniska rensning i norr han påbörjade 2002?

    Det är sånt, mer än något ISAF gör, som kommer att avgöra hur stort motståndet mot Kabul blir när vi åkt hem.

    SvaraRadera