Försvarsmakten planerar med att våra heltidsanställda och kontraktsanställda soldater ska åka ut på 6 månaders insatser ca vart annat år. Med andra ord 6 månader ute och 18 månader hemma eller en insatsfrekvens på 1:4.I USA så har man börjat inse att ett problem som skapar PTSD - Post Traumatic Stress Disorder är inte enbart insatsernas längd, utan hur man vilar upp mellan insatserna. Att åka ut på många korta insatser kan vara värre än att åka ut på få långa. Har man haft en tuff mission och vet om att man snart ska ut igen så kanske perioden hemma inte blir så pass avkopplande som man skulle behöva.
Military leaders and troops alike need more time at home between deployments to help diagnose and receive treatment for the "invisible" wounds of war such as post-traumatic stress, a senior Army officer said today.
"It affects everything. It affects the divorce rate. It affects substance abuse. It affects everything. And we've kind of taken our focus and shifted it to ensure that we're getting at that," Army Gen. Peter W. Chiarelli, the vice chief of staff of the Army, said on ABC's "This Week" with Christiane Amanpour.
"You want to get at these issues. We need more time at home before deployment," Chiarelli said.
Ett stort problem är att symptomen kan dyka upp långt efter händelserna och att effekten av flera händelser verkar adderas. Korta insatser är bra ur familjesocial synpunkt, men då får vi i stället effekten av att tvingas ut fler gånger. Pest eller kolera med andra ord.
"You know, the problem with post-traumatic stress is that in the United States, the National Institute of Mental Health will tell you, for regular civilians, it is 12 years between the initiating event and when someone first seeks help. Now the issue there isn't that they finally seek help. It's all the things that happen in between," he said.
Ett problem här i Sverige är att Försvarsmakten har ett hemkomst arrangemang där man kontrollerar hur de hemkommande soldaterna mår. Man har sedan ett uppföljningsmöte/återträff efter ca 6 månader. Vad händer om en soldat under denna tid inte rapporterat några problem? Därefter så är det den civila sjukvården som ska ställa upp, framför allt om symptomen kommer först flera år senare. Som jag har beskrivit i ett tidigare inlägg så slussas tyvärr veteraner mellan olika vårdinstanser som inte verkar vilja ta ansvar för att man får rätt behandling. För de fast anställda soldaterna så finns det möjlighet att få avlastningssamtal och stöd av kollegor på jobbet, men hur kommer det att fungera för de kontraktsanställda?
Många frågor och fortfarande för få svar.
Inlägg
