Den numera avskaffade tankeförbudslagen från 1984, som förbjuder förberedelser att uppföra kärnkraftsreaktorer i Sverige, har varit dubbelt skadlig för vårt samhälle. Dels står vi sämre rustade när nu kärnkraften visar sig vara ett lämpligt klimatvänligt energialternativ under överskådlig tid, dels har lagen, som vi konstaterat under senare år, varit fördummande för kärnkraftindustrin i dess drift av befintliga anläggningar.
Nu har alliansregeringen upprepat samma fördummande upplägg. Detta framgår av raminstruktionen inom försvarets ledningsområde från december 2009. ”Sverige har skiftat fokus inom ledningsområdet, från långsiktigt syftande teknikutveckling till förmåga att leda befintliga förband här och nu.”
Under efterkrigstiden gjorde vår alliansfrihet att vi inom landet utvecklade huvuddelen av de militära förmågorna. Behoven var stora och lösningarna producerades under stor kostnadspress och blev ofta mycket kostnadseffektiva vid internationella jämförelser. Utvecklingen bestod inte enbart av teknik utan parades i en nära samverkan med motsvarande taktiska utveckling. Förbanden innehöll i vissa fall funktioner, som stormakterna först långt senare infört. Militära förmågor byggs av ett tätt samband mellan ett flertal tekniska och mänskliga funktioner. Dessa komplexa samband lärde sig försvaret att förstå och vi kunde i Sverige trimma lösningarna till största möjliga effektivitet inom den givna ekonomiska ramen. Ledningsfunktionerna på olika nivåer utgjorde kittet mellan en lång rad primära och stödjande funktioner. Myndigheterna hade också full förståelse för hur funktionerna samspelade och kunde in händelse av krig också ytterligare anpassa dessa, om det skulle visa sig nödvändigt.
Denna kunskap skall nu inte få finnas. Låt oss göra en trivial jämförelse. En testförare på Volvo har en helt annan förståelse hur han skall agera med en bil i en utmanande trafiksituation än medelsvensson i samma situation. Det kan gälla att mycket snabbt förstå hotet, väglaget, alternativen, bromsmöjligheter, gaspådraget och bilens beteende i många avseenden. Testförarens förmåga att klara upp situationen är mycket bättre än Svenssons. Nu anser regeringen att om Sverige skulle hamna i en svår situation, så skall vi lösa denna med medelsvenssons och inte testförarens förmåga.
Det är rimligt att en så omfattande verksamhet som försvaret utsätts för ett besparingstryck. Man kan i den pågående omställningen från invasionsförsvaret fortfarande finna betydande strukturfel och dubbleringar av kompetenser mellan myndigheterna och mellan staten och näringslivet. Inom materiel- och logistikområdena har denna dubblering till en del dessutom ökats under den senaste tioårsperioden. Här finns uppenbarligen en betydande potential till besparingar utan men för verksamheten.
Ett annat sätt att minska på utgifterna är att skära i verksamhet, som är till för en ökad effektivitet i framtiden. Detta är en fiktiv besparing – utgifterna kan minskas i närtid medan värdet av den uteblivna framtida förmågan inte tillåts ingå i beslutunderlaget. Det är exakt så regeringen handlar i sitt beslut om tankeförbud för försvaret inom ledningssystemområdet.
Ett argument regeringen använder i sin utvecklingsfientlighet är att Sverige måste följa internationell standard. Det är emellertid fullt möjligt att ta hänsyn till sådan internationell standard vid en inhemsk utveckling och det är även möjligt att med kompetens påverka den internationella utvecklingen. Man kan se på Ericsson som utvecklar internationell mobiltelefonstandard tillsammans med några av sina värsta konkurrenter.
Regeringens raminstruktion innefattar inte bara ledningskoncept, ledningsmetodik, procedurfrågor och tekniska ledningssystem utan även NEC (network enabled capability). Här har statsmakterna under 10 år satsat ca 2 miljarder kr i kompetensuppbyggnad vid försvarsmakten, FMV och industrin. Denna unika kunskapsbas, som staten finansierat, får nu inte användas i försvarets utveckling av ledningssystem. Samtidigt är NEC prioriterad utvecklingsverksamhet inom NATO, NATO:s medlemsländer, EU samt i de nordiska länderna, med vilka Sverige avser att samarbeta. Hur detta nordensamarbete skall kunna kombineras med tankeförbudet framstår som en gåta.
Slutligen, låt det inte som i kärnkraftsfallet ta mer än 20 år att avveckla detta nya tankeförbud och låt oss bara hoppas att försvaret inte behövs innan dess – en möjlig fiende kommer inte att komma med en förmåga som bygger på dennes motsvarighet till medelsvensson.
/E4SEK
lördag 23 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som du skriver så omfattar det inte bara ledningssystemområdet...
SvaraRaderaMan har ju skurit i all FOU-/FOT-verksamhet och all verksamhetsutveckling överallt...
På FMV ska man numera inte ha några specialister över huvud taget, bara generalister och inköpare som kan köpa "hyllvara"...
Och iom med överföringen av alla system för drift och underhåll till FMLOG i enlighet med PRIO så finns inte heller några kvar på FMV som ansvarar för någon mer långisktig utveckling av denna verksamhet - och det har inte heller byggts upp inom FMLOG...
Det verkar som om någon inom FM har kommit på att alla verksamheter är färdigutvecklade...
Alla andra har väl konstaterat att det inte finns något söm en "färdigutvecklad" verksamhet... (det som inte utvecklas har en tendens att avvecklas)
Om någon skulle bemöda sig att göra en undersökning så skulle man nog kunna konstatera att vi har kapat och skurit i princip så långt det går i alla verksamheter...
Skulle någon komma på att vi skulle börja ta tag i saker och ting igen så får vi nog börja om från början...
I grund och botten gillar jag COTS tanken. problemet är bara att vi i FM/FMV är så usla på att acceptera att COTS både har för- och nackdelar.
SvaraRaderaExempel: HKP-14 man beställer en högre kabin och ett eget ledningssystem. Knappast COTS längre.
FENIX. Man beställer ett underhållssystem baserat på det civila verktyget Maintenix, sedan bygger man om det fullständigt så att det ska få samma egenskaper som det gamla systemet DIDAS. Resultat: Det går inte att uppdatera på samma sät som COTS produkten Maintenix...
Jo vi har ju försökt köpa COTS från "hyllan" i över 10 år nu (vi började ju faktiskt försöka långt innan vi fick den nuvarande Materielförsörjningsstrategin)...
SvaraRaderaDet kan ju inte vara en tillfällighet att det alltid blir på samma sätt - dvs att om vi verkligen kommer till skott och köper en "hyllvara" så får vi bygga om den sedan för att den ska gå att använda i FM...
Och det gäller ju allt - inte bara stora system som de du tog upp som exempel...
Ska bli intressant att se hur vi lyckas med det lilla COTS-systemet PRIO - där verksamheten ska anpassas efter systemet...
Vad har FM konkret fått ut av de 2 miljarderna? GLC/NOC? Lekstugor i Enköping? Konsultuppdrag till f d officerare? Massor av utlandsresor för att delta i internationella samarbetsgrupper?
SvaraRaderaUtveckling är inte fel. Felinriktad utveckling för att ta fram drömslott är åt helvete fel.
I början av 2000-talet producerades det en stor mängd dokument med mål för FMLS 2010. Hur mycket av detta har sedan verkligen infriats? Den tekniska kompetensen finns definitivt. Kompetensen att se till att utvecklingen verkligen resulterar i nytta för FM finns inte.
Raminstruktionen behövs för att stoppa FMs lekstuga inom detta område. Syftet med instruktionen är att begränsa FM och FMVs möjlighet att gå vidare utan regeringens tillstånd. Således fortfarande tillåtet att agera..man måste dock begära tillstånd ifrån regeringen först. En högst förstålig instruktion med tanke på historien nom området...
SvaraRaderaEnligt FM ursprungliga plan skulle man spendera 34 miljarder inom ledningsområdet den kommande 10 årsperioden.