måndag 12 juli 2010

Haverireserv

Vid anskaffning av flygplan till svenska Flygvapnet har det alltid ingått ett visst antal extra som s.k. haverireserv. Detta är för att man är medveten om att det under övningar m.m. kommer att inträffa händelser som resulterar i färre flygplan tillgängliga den dag kriget kommer.

Det verkliga behovet är alltså krigsbehovet + ca 10%.

Sedan finns det även andra faktorer som innebär reducerat antal tillgängliga flygplan. Detta är framför allt otillgänglighet i form av tekniska problem och underhållsbehov. En grov tumregel är, ju komplexare system, ju fler enheter försvinner på grund av otillgänglighet. En teknisk tillgänglighet på 70% anses vara mycket bra. Detta innebär att ytterligare 30% står på backen.

Det innebär att det verkliga behovet är krigsbehovet + 10% + 30%.

Visste vi nu bara vad krigsbehovet var så skulle det vara enkelt att beräkna det verkliga behovet! Men i normala fall så köper Försvarsmakten allt för sällan vad som behövs, utan vad man har råd med. 18 HKP 14, 20 HKP 15 och planerat 18? HKP 16 räcker inte till mycket om armén skulle få för sig att bli luftburen.

Detta är enbart de materiella resurserna. Hur är det med de personella?

I USA har man börjat bli medveten om att ca 10% av de anställda i försvaret inte längre är i skick för att skicka ut i fortsatta internationella insatser. Detta är i grunden soldater som har den fysiska förmågan och utbildning som räcker till, men som av olika skäl slitits ut i förtid på grund av sina erfarenheter i strid.

Det innebär för Sveriges del att det verkliga behovet av soldater är lika med insatsbehovet + 10%. Då har i dessutom inte räknat med de officerare och soldater som inte har rätt fysisk förmåga eller saknar rätt utbildning. Hur många detta i verkligheten är idag är okänt, men utan att överdriva så skulle jag säga 20%. Sedan har vi giltig frånvaro enligt svensk lag, d.v.s. pappa/mammaledigheter, VAB, ensamstående med barn m.m. Tittar jag runt i min egen korridor så skulle jag vilja påstå att det ligger på minst 5-10% i den åldersgrupp som är aktuella för internationella insatser. Skulle man dessutom titta över en 6-månaders insatsperiod så skulle nog siffran bli högre. Nu är vi uppe i ett verkligt behov av insatsbehovet + 10% + 20% + 10%, d.v.s. ett behov av att träna ca 40% mer än vad som egentligen behövs för insatser.

Frågan är också hur Försvarsmakten ska hantera dessa extra 40% som egentligen inte är tillgängliga för insatser. Ska dom få sparken då dom inte uppfyller kravet för obligatoriet? Ska dom tillfälligt placeras i Prodorganisationen? Många frågetecken och få svar. Vad som dock är helt klart är att det alltid behövs ett visst mått av överproduktion...

11 kommentarer:

  1. Allt för ofta, och inte sällan från flygvapnet, framförs kravet på haverireserv utan att överväga andra sätt att skapa reserv/redundans. Till syvende och sist ska någon materiel vägas bort för att skapa utrymme för 10% flygplan/helikoptrar till.

    Med helhetssyn torde man snarare argumentera för system med möjlighet till kompletteringsanskaffning än att anskaffa kompletteringen på förhand.

    Det är alltså inte helt klart att det alltid behövs överproduktion...

    Med ett egenutvecklat eller egenmodifierat system så är det en självklarhet med haverireserv, eftersom det är nära omöjligt att (av ex SAAB) beställa ytterligare ett exemplar i efterhand eller vid behov. Om man å andra sidan väljer MOTS från en leverantör med hög produktionskapacitet och/eller med en stor andrahandsmarknad kan man klara sig utan haverireserv, eventuellt med en mindre kostnad för optioner. Kanske kan man till och med (som man har gjort med väl valda massproducerade vapensystem/robotar) klara sig med ett antal nog för att vidmakthålla kompetensen.

    SvaraRadera
  2. Helt rätt!!!! Det måste tänkas på när alla nya toem ska tas fram!!! Erfarenhetsvärdet är som riktigt påpekas minst 10%. Det är inte bara VAB, det är skador (psykiska såväl som fysiska) , sjukskrivningar och fackutbildningar och nivåhöjande mm , vilka kommer att göra att det alltid kommer att finnas vakanser på förbanden. Det kan vara förödande då förbandet ska sättas in då vi inte har redundans eller tänkt på med minst 10%. Bra påpekande / Anders

    SvaraRadera
  3. @Anonym 02.03: Helt rätt. finns möjligheten ska man givetvis köpa vid behov. Problemet är att behovet ofta uppstår snabbare än ny leverans kan ske. Sedan är det inte alltid säkert att den version man köpt tidigare fortfarande produceras och då står man med två olika typer med olika reservdelar och underhåll, vilket kan skapa en mardröm för logistiken.

    SvaraRadera
  4. Påpekas skall att det i den helikopterutredning som blev klar för några veckor sedan pratades om behovet av en haverireserv, så helt förbisett är det inte. Dock så kan man fråga sig om det är rätt att lägga sisådär 500msek på en haverireserv(nya hkp'er) när man kan köpa massvis med IRV-sikten, bildförstärkare eller varför inte utrusta hela HV med Rb57 för de summorna.

    Har man inga guldbyxor är det svåra överväganden som hela tiden måste göras...

    /H

    SvaraRadera
  5. @CI - "En teknisk tillgänglighet på 70% anses vara mycket bra. Detta innebär att ytterligare 30% står på backen."

    Skämtar du?

    SvaraRadera
  6. @/H
    Utan reserver så har man bara det man har.
    Och generellt sett står det 30% på backen även i ett land med 200år fred.
    Ifall man inte förrådsställer utrustning men även den måste underhållas och provas/repareras.

    Köper vi 10hkp, lägg till 3 eller så får strategerna endast räkna med 7st vid eventuell "insats".
    Annars faller doktrinen "här och nu", "direkt gripbar" osv.

    Hv behöver inte Rb57. Dom behöver sovsäckar, arbetshandskar, radioapparater som fungerar och inte väger 20kg, terrängfordon helst med någon form av splitterskydd och terrängförmåga med mera.

    SvaraRadera
  7. @Anonym 10.52: Insatsförsvaret innebär att till skillnad från invasionsförsvaret så finns det inte många prylar förrådsställda. Det mesta används. Fordon som varit nere i Afghanistan lär inte vara mycket att hänga i ijulgranen när dom kommer tillbaka. Snarare blir det till att göra som för ett antal J29 då F22 i Kongo avvecklades, d.v.s. skrota på plats.

    Detta innebär att HKV måste lägga in i budgeten omsättning av materiel med betydligt högre fart än tidigare. Jag tvivlar på att detta t.ex. finns med i den miljard per år som insatsen i Afghanistan kostar på papperet?

    SvaraRadera
  8. Vad är standardsiffran för antalet fpl i en skarp division i FV nowadays? Det jag är upplärd med är 18: 6 av dessa borta för översyner etc, 8 stycken klara att användas och övriga 4 i reserv. Fast redan i början/mitten av 80-talet hade FV gått över till att ha 4 fpl på linjen/div av ekonomiska och personella skäl.

    När det var som värst på 50-talet, tidigt 60-tal så hade t ex F 7s divisioner med A 32A "extraextra" tilldelning. Skulle påstå att man säkert kunde ha bort emot 25 fpl/div. i rullorna på den tiden. Å andra sidan, så gick det också förbrukningen betydligt mer påtaglig.

    SvaraRadera
  9. @Lae: Tja, de exakta siffrorna enligt behovet i TOEM är inte så officiella, men man kan spekulera en smula med de data som finns tillgängliga som viar på vad man i praktiken har i hangarerna.

    Vi anskaffade från början 204 Gripen i A-D versionerna. 14 är leasade till Ungern och 14 till Tjeckien. Det är 176 kvar i Sverige. Ett antal har havererat och många har börjat plockas isär för A2C modifieringen som ska leda till 100 Gripen i Sverige (minus 2-3 efter Vidselhaveriet, F17 buklandningen och det senaste "haveriet" på F21).

    Dessa idag ca 140 flygplanen och om några år 97-98 ska fördelas mellan 4 insatsdivisioner (F17 och F21) samt två (i praktiken tre) utbildningsdivisioner på F7 (samt ett antal på FMTS, Saab, T&E och TU JAS). Det skulle innebära att om några år har varje division max ca 16-17 flygplan. Detta förutsatt att tankarna på att lägga ner en flottilj inte blir realiserade. I så fall får vi max 24-25 maskiner per division.

    Hur vi fördelar 39D maskinerna är oklart. Enbart utbildningsplattform på F7, eller taktisk maskin för störning, WSO-träning m.m.?

    Ett smakfullt alternativ vore om vi gjorde om 39-utbildningen till en modell liknande TTT - Tri-national Tornado Training i England där de länder som vill utbilda elever även ställer dit flygplan och bidrar med instruktörer. Då skulle vi inte behöva reservera svenska resurser för att utbilda utländsk personal.

    SvaraRadera
  10. B 17: Man köpte in 29 flygplan/division och 7 år/flygplan.
    AJ 37 Viggen: 19,5 flygplan/division och 25 år/flygplan.
    Gripen (från början): 17 flygplan/division och 30 år/flygplan.

    SvaraRadera