söndag 25 juli 2010

LFS 2025 Del 1 - Ledning

Handsken är kastad. KKrVA har utmanat alla försvarsintresserade att deltaga i en studie för att definiera framtidens luftförsvar.

En av anledningarna till avdelning III initiativ är att vi saknar ett samlat grepp efter Luftförsvarsutredning 1967. Med LFS 2025 hoppas vi ge mer näring till en diskussion som inte slutar förrän efterfrågan på luftförsvar är över.

Eftersom det är en regnig dag idag och jag inte har något bättre för mig så antar jag utmaningen. Då det är en ganska komplex uppgift så delar jag upp den i flera delar varav denna första fokuserar på ledning eftersom det är kittet som knyter ihop luftförsvaret.

Som utgångspunkt för min diskussion använder jag mig av "Svenska Flygvapnets Styrdatasystem" av Arne Larsson 2005-05-29 F22/04 som är en del av FHT - Försvarets Historiska Telesamlingar, urvalsgrupp Flygvapnet samt "Luftens dirigenter" av Bjarne Darwall, ISBN 91-973892-6-9. Dom beskriver tillsammans ganska så bra vad vi en gång i tiden har haft i Flygvapnet.

Jag tänker inte besvara frågan om vi ska försvara Sverige eller inte, utan anser att med dagens politiska direktiv så är det självklart även om man verkar ha glömt bort det med nedläggning av krigsbaser och stridsledning samt slopande av värnpliktsystemet som behövdes för att bemanna krigsbaserna.

Jag tänker inte heller borra mig ner allt för mycket i ekonomi, utan anser att om vi ska ha en Försvarsmakt värd namnet med förmågan att försvara Sverige så måste det få kosta vad det kostar. Dock så försöker jag att utnyttja existerande system så mycket det går samt titta på internationella system för att få ner kostnaderna så mycket det går.

Kort historik
Den svenska stridsledaren har ända sedan införandet av STRIL 50 klassats som den femte gruppmedlemmen i en fyrgrupp jaktflygplan. För att få effekt av luftförsvaret gäller det att sätta in jaktflyg och luftvärn där de behövs och när de behövs. Stridsledaren hjälpte till att leda flygplanen mot målen samt gav muntlig information för att bygga upp pilotens omvärldsbild (s.k. Situational Awareness) fram tills dess att han själv kunde hitta målet visuellt (J29) eller med hjälp av egen radar (J30, J33).

Stridsledaren fick sin luftlägesinformation från radarstationer av typ PJ-21 och spaningsradar PS-41/T som var flyttbar. Från den optiska luftbevakningen samlades informationen in via LGC till LFC - Luftförsvarscentraler. Sammanlagt 11 stycken anläggningar sprängdes ner i berg runt omkring i Sverige. Inspirationen och stora delar av utrustningen kom från England.

Med STRIL 60 infördes datastridsledning till J35 Draken som sedan förbättrades med införandet av JA37 Viggen (attack och spaningsversionerna av Viggen hade inte dataledning). Datastridsledning har stora fördelar då det går snabbt att föra över informationen direkt till flygplanets vapenberäkningar och det fungerar bra även vid kraftig störning. STRIL 60 innebar även anskaffning av nya radarstationer, bl.a. PS-08 och PS-15. Man införde ett "filter" till LFC i form av Rrgc/F - Radargruppledningscentral Fast, där informationen från radarstationer gjordes om från analog "bredband" till digital "smalband". Det uppstod massiv kritik över detta beslut, då stridsledarna ansåg att den gamla analoga radarbilden gav dom en mer "riktig" bild av omvärlden.

LFU 67 - Luftförsvarsutredning 67 (den senaste stora studien av luftstridskrafter) inför det stora försvarsbeslutet 1972 pekade på behovet av en rörlig operativ stridsledning. Detta infördes i form av Rrgc/T - Transportabel. Dessa var tänkta att samgrupperas i fortifikatoriska skydd bredvid de nya PS-860 som vid behov kunde sänkas ner i marken. För låghöjdsspaning infördes PS-870 med en antenn och mast som kunde flyttas mellan ett antal förplanerade grupperingsplatser. På så sätt hade man ett bra skydd mot dåtidens precisionsvapen och signalsökande robotar.

Den senaste utvecklingen av Stridsledningen som planerades samtidigt som Gripen är STRIC - StridsledningsCentral. Det var tänkt att en transportabel lösning STRIC/T skulle tas fram, men den ströks p.g.a. budgetskäl. STRIC består av ett antal operatörsplatser som ser identiskt lika ut. Beroende på vilken roll som operatören loggar in som så får den dock olika funktioner. Samtliga idag existerande ledningscentraler har numera STRIC som användargränssnitt. STRIC operatörsstationer har även exporterats till bl.a. Australien i deras Anzac fregatter. I samband med STRIC så anskaffades även luftburen radar i form av PS-890 som sedan vidareutvecklats till ASC-890.

Sedan dess har utvecklingen på stridsledningen i stort sett stått still förutom att användargränssnittet i STRIC fortfarande putsas på lite då och då.

Dagens Gripenflygplan har en utmärkt radar och en datalänk mellan flygplanen som gör att man inte längre är lika beroende av stridsledningen för att bygga upp omvärldsbilden. Men man kan inte se bakåt! Det gäller dessutom att komma till rätt ställe för att optimera användandet av de fåtal flygplan som vi har i Flygvapnet. med andra ord, ju mindre Flygvapen, desto viktigare är det därmed att stridsledningen fungerar så att varje enskilt flygplan ger större effekt.

Ledningscentraler
Som alla har löst i pressen det senaste året så har vi två stora problemområden avseende stridsledning.

- Dels ett förmågeglapp då vi saknat möjlighet att skicka stridsledningsdata till våra C/D Gripen. Detta är på väg att lösas då C/D Gripen kan bära Länk 16 terminaler. Detta är en amerikansk/NATO standard för överföring av taktisk information. Vi saknar dock fortfarande ledningscentraler som kan skicka Länk 16 information. Det vi för tillfället har är våra ASC-890 luftburna ledningscentraler som är på väg att levereras. Nackdelen med dessa är kort uthållighet. Vi saknar dessutom ett rikstäckande nät med sändarstationer för Länk 16 där stridsledningen kan skicka information till egna flygplan på låg höjd.

- Dels en pågående nedläggning av våra existerande stridsledningscentraler. Diskussionen har varit het mellan alternativen NBF, som likt hydran dyker upp i nya skepnader som GLC/NOC, GLI m.m. och existerande stridsledningscentraler i bl.a. Hästveda. Principdiskussionen har varit att en fast ledningscentral kan lätt slås ut i dessa precisionsvapnens tid och man därför fokuserar på att kunna bygga upp en ledningscentral i en skolsal vid behov. Men där tycker jag att kritiken har varit helt fel. Våra existerande ledningscentraler ska tåla en atombomb och kriget i Irak 2003 bevisade för USA att det är mer eller mindre omöjligt att slå ut djupt nedgrävda bunkrar. Om USA skulle släppa en s.k. "Bunker Buster" på en svensk ledningscentral nedsprängd i urberget så skulle det bara skrapa ytan på berget. Det som är problemet är de fasta radarstationerna samt kommunikationslänkarna som lätt kan slås ut med precisionsvapen. Vi måste därför ha en mobil lösning med välutbildad personal som snabbt kan reparera eller flytta på ledningsstationer. Nu råkar det faktiskt finnas ett sådant nät och det är det civila 3G mobiltelefoninäten som tack vare Internetflugan snabbt byggs ut för ökad kapacitet. Krigsplacera därför personal (om det går nu för tiden? Alternativt köp upp en OPS-lösning?) inom dessa befattningar. Säkerställ med hjälp av statliga bidrag att stationerna är tillräckligt robusta och har tillgång till nödkraft. Detta är något som även behövs i det civila Sverige, vilket bl.a. stormen Gudrun pekade på. NBF hysterin fokuserade på tok för mycket på teknik att man glömde bort att det finns ett arv som är väl värt att återanvända.

Alltså bör framtiden för ledningscentraler vara att behålla 2-3 av dagens fortifikatoriskt skyddade centraler som är helt redundanta och kan ta över varandras roll. Komplettera med ett par stycken STRIC/T fölr rörlighet, redundans och utlandsuppdrag.

Sensorer
Vad har vi idag? De civila ledningsorganen går mer och mer över på s.k. sekundärradar, d.v.s. dom läser enbart av transpondersvar från flygplanen. Flygplanen själva har möjlighet att detektera andra flygplans position och noggrannheten är med hjälp av GPS mycket bra. Problemet är bara att GPS går att störa ut och eftersom det ägs av USA så är det t.o.m. möjligt att stänga av (knappast så troligt, då även USA skulle lida av detta). Det ryska alternativet Glonass används inte i västvärlden och är inte heller särskilt väl uppbyggt. Det europeiska alternativet Galileo har inte heller fått en bra start. Detta gör att vi inte helt kan lita på GPS i krigstid. Transponder är dessutom något som knappast fientliga flygplan använder sig av.

Försvarsmakten bör kräva av luftfartsverket att det finns kvar civila radarstationer som klarar s.k. primärradar, d.v.s. har en riktig utstrålande radarsignal. Detta är ett måste för att få en bra yttäckning i fred. Samordning med de civila ledningsorganen är ett måste med tanke på att det inte längre existerar unika militära övningsområden, utan militär och civil trafik delar samma luftrum.

Den nordiska samordningen av radarplottar måste utökas. Om detta ska ske via Länk 16 formatet (filtrerad smalband), eller någon typ av bredbansöverföring får teknikstudier visa.

För krigsscenenariet så är det bara rörlighet som är lösningen. Det ger dessutom en bra bi-effekt i form av att systemen går att vid behov ta med på en internationell insats.

PS-860/870 var en bit på vägen vad gäller rörlighet, men ändå inte tillräckligt. Bägge typerna är med dagens vapensystem för lätta att slå ut, även om man taktikanpassar genom att slå av/på sändning för att undvika signalsökande robotar. Vet fienden bara läget (vilket han vet) på stationerna så går dom snabbt att slå ut.

ASC-890 är en bra teknikstudie för ett framtida rörligt system. Tyvärr så saknar luftburna system uthållighet och dagens Saab 340 är en för liten plattform. Byt ut till en större plattform som Saab 200/Embraer 145 (viss problem finns med jetlösningen) så finns det möjlighet till fler operatörer och motmedel. Vi behöver dessutom fler enheter för att täcka större delar av Sverige och kunna få tillräcklig uthållighet.

För marksidan så ser jag en möjlighet att utveckla UndE 23 som finns till Lv-robot 23. Den ger en bra möjlighet till ett rörligt marksystem som ger uthållighet och kan lokalt luftbevaka viktiga områden.

Dataledning
Det svenska 300-formatet för dataledning är i grund och botten överlägset Länk 16. A/B versionen av Gripen ärvde därför detta mer eller mindre rakt av från JA37 Viggen. Det har egentligen bara ett fel. Det finns bara i Sverige! Det gör att vi får två problem med dagens inriktning på försvaret.

- Vi kan inte operera internationellt (om vi inte tar med oss ett STRIC)

- Vi kan inte leda utländska stridskrafter effektivt på övningar i Sverige, eller vid en eventuell krigssituation de stridskrafter som våra politiker vill ska kunna komma till Sveriges hjälp.

Det är därför helt rätt att Gripen gått över till Länk 16, som är den internationella standard som används. Diskussionen kring förmågeglapp har inte varit Gripens fel. Synd bara att övriga Försvarsmakten inte hängde med i denna utveckling. Nu gäller det därför att bygga upp denna förmåga på bredden i Försvarsmakten och även se till att mark- och sjöstridskrafterna blir inkopplade. Ser vi bara till att alla våra nya system har Länk 16 (eller dess framtida efterföljare) som gränssnitt så är vi mer eller mindre automatiskt interoperabla. Svenskutvecklade system är givetvis OK, men gränssnitten utåt måste vara standard! Detta gör också att vi kan nå målet att skapa en gemensam luftlägesbild mellan mark-, sjö- och flygförband.

Länk 16 kan reläas från ett flygplan till ett annat, vilket ger mycket lång räckvidd och behovet av marksändarnät minskas. Men detta tar samtidigt kapacitet, så min rekommendation är att anskaffa ett antal rörliga markstationer för att skicka ut Länk 16 information. Dessa skulle även kunna nyttjas för att reläa radiotrafik till flygplan på låg höjd på samma sätt som dagens s.k. "radiokullar".

Identifiering
Militärt hade vi tidigare IK som var ett störskyddat kodat alternativ till den civila transpondern (SSR - Secondary Surveillance Radar). Problemet var att det var ett unikt svenskt system och vi har numera i C/D Gripen gått över till IFF - "Identification Friend or Foe" som är ett NATO-anpassat system som innehåller även civil transponder. Problemet är att liksom Länk 16 så har restejn av Försvarsmakten inte hängt med Flygvapnets utveckling. Det behövs frågeenheter på marken som kan detektera IFF-signalen. Detta är ännu inte helt infört på luftvärn och marinens fartyg. FMV driver ett projekt kallat SWIFF - Swedish IFF som var tänkt att ersätta IK, men eftersom Gripen nu har tagit initiativ så bör snarast resterande Försvarsmakten hänga på och anskaffa samma system.

Den NATO-standard som vi för närvarande följer är den äldre Mode 4. För ett par år sedan så nödlandade ett amerikanskt P3 Orion flygplan i Kina efter en kollission. I och med detta så anses tekniken bakom Mode 4 vara röjd. NATO går därför mer och mer över på Mode 5 som är bättre krypterad och har bättre störskydd. Men eftersom Sverige inte är NATO-medlem, så är det inte helt självklart att vi får tillgång till Mode 5! Det här är resultatet av dn svenska viljan att vara interoperabel, men oviljan av att bli NATO-medlem.

Slutsatser
Stridsledningen behövs även i framtiden för att optimera varje insats och förbättra situationsmedvetandet hos piloterna. Detta gäller särskilt i och med att storleken på Flygvapnet minskas dag för dag.

- Behåll ett par av de gamla stridsledningscentralerna, eftersom fortifikatoriskt skydd trots precisionsvapen fortfarande fungerar. Komplettera med STRIC/T för rörlighet och utlandsuppdrag.

- Anskaffa fler ASC-890 och byt till en större plattform samt komplettera med UndE 23 för rörliga sensorer. Komplettera i fredstid med civila primärradarstationer.

- Utnyttja den civila 3G-infrastrukturen för kommunikation mellan ledningscentraler och ledningsenheter. Säkerställ med statliga bidrag att den är robust nog för krigsanvändning. Se till att det finns en krigsorganisation som kan hantera denna kommunikation.

- Bygg ut IFF mode 5 på samtliga plattformar i Försvarsmakten.

- Bygg ut Länk 16 för ledningskommunikation och använd det även för mark- och sjöstridskrafter.

Viktigast är dock att snabbt se till att vi förutom ett tekniskt förmågeglapp inte får ett personalglapp, då de fåtal stridsledare som finns kvar i tjänst idag måste finnas kvar för att utbilda nästa generation. Annars så får vi göra som danskarna och skicka våra elever på utbildning i andra länder. Detta kan också vara en av huvudorsakerna till att behålla Hästveda!

Nästkommande inlägg kommer att handla om bassystemet, jaktförsvaret, attack/spaning, helikoptrar och transportflyg.

Se även mina tidigare inlägg om STRIL.

17 kommentarer:

  1. Kanske lägga en och annan peng på att utveckla (ja, jag vet att det är hyllvara som gäller...) ett bra AASR koncept med bra redundans, täckning och bra förmåga mot mål med låg signatur, t.ex. de tre kryssningsmissilerna som slår ut det fredstida parkerade svenska flygvapnet i sina fina hangarer. :)
    Det hjälper ju förstås inte speciellt bra i Afghanistan eller på andra insatser och det behöver ju kompletteras med utåttittande rr också men om teorierna stämmer (i praktiken knappast lika bra men ändå) är det nästan all invisning ett flygförband eller lv-förband inom Sveriges gränser lär behöva. Nästan så att det går att skjuta direkt på måldata från systemet.

    /TheStoff

    SvaraRadera
  2. Ett välskrivet inlägg och dessutom utbildande. Tack för det!

    Dock tror jag att en analys av framtidens luftförsvar med en inledande avgränsning av ekonomin och utan en ekonomisk konsekvensbeskrivning/prislapp riskerar att dränka dina slutsatser i den stora högen av mer eller mindre välformulerade önskelistor.

    Försvarsmakten kommer, precis som alla andra myndigheter, aldrig att få "kosta vad det kostar". Särkilt inte i debattörers, och absolut inte i KKrVA:s, ögon.

    Jag för min del tror inte att de huvudsakliga problemen/begränsningarna för luftförsvaret beror på att politiker eller Försvarsmakten saknar kunskap eller analyser av vad man borde göra. Problemet är att det saknas förmåga att göra rätt inom ekonomisk ram, balanserat med ögon för alla försvarsgrenar eller andra politikområden. Den slakt som måste till för att komma i ekonomisk balans innan önskelistorna möter verkligheten är grunden till många beslut fattade på felaktiga grunder. Det saknas helt enkelt genomförbara analyser och tid att genomföra sådana. Experterna har lämnat sitt underlag (önskelistan) och "ställer sig inte bakom" en alternativ lösning.

    Jag ser med förhoppning fram emot ett problematiserande kring luftförsvaret som inkluderar en trovärdig balans mellan de olika stridskrafterna/förmågorna. Detta är något som Flygvapnet inte har varit särskilt bra på genom tiderna (vilket dessutom troligen har resulterat i en och annan "förlust" när det är dags för FML att fälla avgörandet).

    SvaraRadera
  3. Tack CI för en kristallklar översikt och skiss på ny gammal ledning av flygstridskrafterna.

    SvaraRadera
  4. Otroligt intressant, ser verkligen fram mot fortsättnningen på detta!
    Glöm inte saker som skydd av anläggningar/baser i relation till den avskaffade värnplikten. Eller samarbete med övriga myndigheter, i stil med vad som skedde med Vägverekt under utbyggnaden av vägbaserna. Men det har du redan tänkt på förmodar jag.
    //JonasE

    SvaraRadera
  5. @Aphibe: Börja från andra hållet. Ta bort det vi gör idag som är onödigt!

    Gör som J-0 föreslog i mitt föregående inlägg och skrota PRIO steg 3,4 samt NBG beredskapen så har vi redan där sparat en hel del pengar och skapat utrymme för annat. Märk väl att FM inte är till för att spara pengar utan för att få ut maximal effekt inom en given budget. Är budgeten för liten så kan man lika gärna lägga ner. Då får vi nöja os med det nya Lifvkompaniet och soldater som jonglerar med gevär framför slottet.

    Det första som lär ryka i ovanstående önskescenario är precis som förra gången STRIC/T, men det kan jag acceptera med en väl fungerande ASC 890.

    Det andra som ryker är fullt utbyggt dataledningsnät. Belydligt värre, men här tror jag ekonomin är det stora hindret. Vi får nog nöja oss med reläfunktionen med den försämring det innebär i datainnehåll.

    Det tredje är fler/större ASC 890. Vi får helt enkelt hoppas på att det vid ett skymningsscenario kommer ett par NATO E3 till undsättning.

    Men nu är vi framme vid pudelns kärna. Utan att återutnyttja STRIC-bergen som redan finns och komplettera med IFF och ny radarförmåga så har vi helt enkel ingen ledning! Då får vi nöja oss med civil ledning och Gripens autonoma förmåga. Därmed kan vi inte heller påstå att vi satsar på försvaret av Sverige.

    Balansen mellan försvarsgrenarna har i många år varit till favör för Flygvapnet, det är jag helt medveten om. Men anledningen är enkel. Det är Flygvapnet och Marinen som ska hindra att anfallet över huvud taget kommer. Det är också F/M somk står för incidentberedskapen i fred/ofred. Armén har i dagsläget driv tack vare Afghanistanscenariet. Frågan är vilken ände på konfliktskalan vi ska satsa på?

    SvaraRadera
  6. Jag håller i huvudsak med om innehållet i ditt svar och jag hade faktiskt ingen synpunkt på vilket håll man börjar från.

    Det är mycket lätt att svara på hur det ena eller det andra systemet eller förmågan bör utvecklas. Det har Försvarsmakten mycket kompetenta experter till. Problemet uppstår när alla facit sammantagna inte är realiserbara och det inte längre finns tid eller kraft att göra nya analyser.

    Precis som i resultatet av din analys i svaret ovan är resultatet i realiteten att enskilda förmågor, system eller delsystem stryks. Detta innebär i sin tur att helhetsbilden haltar. Detta gäller alla områden, inte bara FV.

    Jag menar inte att din analys är fel, tvärtom. Däremot menar jag att ett antal analyser saknas, i debatten och i realiteten.

    Huruvida Flygvapnet ligger på plus eller inte i balansen beror på utgångspunkt. Det hade jag inte heller någon synpunkt på. Däremot menar jag att en realiserbar analys är det bästa medlet för en långsiktigt hållbar utveckling.

    Och håll med om att det skulle vara spännande att läsa en luftförsvarsutredning som är kostnadsneutral inom luftlådan?

    SvaraRadera
  7. @CI

    Varför använda 3G när vi redan har vårt eget FTN? Detta är redan fortifikatoriskt skyddat och har reservkraft. Satsa istället på att återuppbygga de förband som förr skulle kunna upprätta reservförbindelser inom FTN. Det torde trots allt vara billigare att utnyttja de arvsystem vi redan har istället för att bygga upp samma förmåga via 3G-näten.

    SvaraRadera
  8. @Uppgiven: Det snygga med att använda 3G är att vi dels skapar en mer robust förmåga för det civila samhället och att vi kan leva på civil teknik för de militära applikationerna.

    Nackdelen med FTN är fortfarande länkmasterna. Det fortifikatoriska skyddet är bara för utrustningen. Vi måste också ha särskilda telelänkförband inom Försvarsmakten med en kapacitet som skulle räcka till för krig. Jag vet inte vad som blir kvar av detta i och med slopandet av värnplikten?

    3G har betydligt fler master. Det finns dessutom en underhållsorganisation vi skulle kunna "kidnappa" i krig.

    Tyvärr tror jag FTN likt STRIL-60 och Bas90 är historia...

    http://www.aef.se/Marktele/Artiklar/T%C3%96-historia.htm

    SvaraRadera
  9. "Det är försvarets uppgift som ska styra dess utgift. Uppgift och utgift måste mötas. Förenklat: Nya uppgifter – nya pengar. Samma uppgifter – samma pengar. Pengar anslås efter inriktning, dimensionering och politikens uppdrag till Försvarsmakten."

    Klippt ur vår försvarsministers blogg. Vad han inte skriver (som jag brukar tycka är det viktigaste) är att minskade uppgifter betyder mindre pengar.
    Därför ligger det i hans och andras intresse att inte tillföra några nya uppgifter, alltså vill de inte höra på några utredningar som innebär detta. Man kan ju se hur man behandlar resultaten från många avhandlingar och redovisningar från FOI. Arbeten som departementet själv har beställt och betalat för.

    Tar man sedan de förslag CI lägger fram så är antalet politiker som förstår vad som menas inte fler än att det blir fingar över av ena handens fem.
    Dessvärre är det nästan lika illa bland det stora kollektivet i FML.( Ni vet de där som tycker att våra flygfarkoster flyger för högt och för fort.)
    Disskusionen skulle också bli het om de åtgärder CI föreslår är nya,samma eller betyder en minskning.
    Marksidan skulle, med rätta, anföra att huvuddelen av armen skulle gå åt till att bevaka, eskortera m.m. FV och Marinens baser och logistik.

    Just nu är alla tillfreds med den (O)planering som finns och att den räcker till nästa försvarsbeslut 2014. Den omedelbara inriktningen ger inget behov av någon LFU. Den tänkta fienden så långt man kan se framåt har ingen förmåga som kan betecknas som ett lufthot mot Sverige.
    Skulle sådant hot uppstå under tiden litar vi på solidaritetsklausulen och ropar på hjälp. I den mån det kan bli ett hot under tjänst utomlands, slutar vi helt enkelt att åka dit och köper in tjänsten.
    Att behöva titta så långt som fram emot 2025 skulle nog bli förödande för många. Tyvärr går det en gräns ungefär vid 2020 som betyder att bästföre passeras för många av våra system. För att inte tappa förmåga och kompetens har gränsen för beslut m.m. redan passerats för vissa av dem och den obeslutsamhet som råder just nu bådar inte gott.
    Vi måste börja diskutera vad hela FM skall kunna och, när detta är klart, hur vi skall nå dit. Därefter kommer kostnaden.

    Nu gör vi precis tvärtom.

    Vi tilldelas pengar.
    Vi grubblar på vad vi kan få för dessa.
    Vi utreder och får tilläggsuppgifter.
    Vi får en liten förmåga i något och ingen i annat och meddelar att vi kan försvara oss om bara fienden gör som vi vill,inte är för stor,inte är för välbeväpnad, saknar flyg,pansar,flotta och inte kommer för snabbt och på mer än en plats.
    Då har vi en god chans att störa honom lite till dess att hjälp utifrån kommer.( till 2025 bör vi väl ha ett bra avtal med ANA om solidarisk hjälp)

    Som avslutning vill jag ta med herr Tolgfors ord om hur han ser på planeringsläget fram till 2015.

    "Det finns knappast något annat politikområde där det är så tydligt vad som gäller."
    Sett i det perspektivet finns det mer oroande och akuta saker att ta tag i.

    Annars är tanken god med en LFU. Jag tror faktisk att det finns vissa delar i den gamla som inte är utredda och genomförda ännu.
    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  10. CI

    Kunde inte skrivit inlägget bättre själv ...


    Den stora svagheten i FM idag är bristen på systemsamordning på nivå 1, dvs system av system, vilket du så väl beskriver. Om den samordningen hade funnits hade behovet av LFU varit betydligt mindre.

    Ett annat stort aber är att Flygvapeninspektör dessutom har "berövats" kontrollen (och de ekonomiska medlen) av utvecklingen inom sitt arenaområde till förmån för diffusa visioner om ett Nätverksbaserat försvar. Ansvaret för radarsensorer, IFF, luftresursledningssystem (ICC etc), datalänkar osv har överförts till Prod Led. Djupt olycklig utveckling!

    Vad gäller ledningsutveckling inom luftarenan vill jag påpeka att utvecklingen går mot serverparker för våra C2STRIC i skyddade berg och operatörsplatser (lätta klienter) där vi vill "fredsplacera" strilpersonal tex på flottilj (ungfär som AP5).

    Blir det "krig" kan operatören ta sin position med sig och kryper ner i berget ...


    Vänligen

    Peter Neppelberg

    SvaraRadera
  11. @CI

    På vilket sätt är FTNs länkmaster mer oskyddade än 3G-masterna?

    Om man tittar närmare på FTN så kommer man att upptäcka att det _är_ civil teknik numera. Den har bara stoppats ner i fortifierade anläggningar med reservkraft.

    Sedan ska vi inte glömma att FTN och mobilnät i grunden har olika funktioner. FTN förmedlar trafik mellan olika punkter, mobilnät upprättar radiotäckning över ytan. Utan att veta säkert skulle jag satsa ganska mycket på att förbindelserna _mellan_ 3G-basstationer liksom Telias nät är uppbyggt enligt stjärnstrukturen, dvs en utslagen station kan medföra att stora delar av nätet "knoppas av" och tappar förbindelsen med övriga. Till skillnad från FTN som från grunden är designat för att kunna ta stora skador och ändå garantera att trafiken kommer fram.

    Så jag ser helt enkelt inte hur det kan bli kostnadseffektivt att betala 3G-leverantörerna för att bygga om/ut sina nät för att nå upp till den funktionalitet som FTN redan idag erbjuder.

    Däremot skulle det kanske vara intressant att titta på en integrering av FTN och civila mobilnät för att på så sätt få radiotäckning över ytan, på samma sätt som RAKEL idag använder FTN som ett säkert transmissionsnät över längre sträckor.

    SvaraRadera
  12. @Uppgiven: Ingen skillnad på masterna rent fysiskt. Bara fler i 3G nätet och större underhållspotential.

    Den stora fördelen är dock att vi kan stödja en mobil lösning på radarstationer och ledningsanläggningar. FTN är punkt till punkt, så flyttar man en anläggning måste man flytta master och rikta om dom, vilket jag antar inte är gjort i en handvändning.

    Att koppla ihop FTN med 3G är dock ingen dum idé. Det är just yttäckningen som jag är ute efter.

    SvaraRadera
  13. @CI

    Vi har sedan länge förmågan att ansluta rörliga enheter in i FTN... så det behöver vi inte anlita 3G för att uppnå.

    Så länge man inte vill använda sig av rundstrålande antenner för riktad sändning (och det vill man inte av flera skäl...) så kommer man att få rikta om radiolänkantenner när man rör på sig. Men det är heller inget nytt och något som inte är vare sig komplicerat eller särskilt tidskrävande.

    På samma sätt som det vore dumt att överge fasta anläggningar till fördel för en "kontorslada i Enköping", så vore det dumt att överge det befintliga FTN till fördel för att betala civila mobiloperatörer för att bygga upp den förmåga som FTN redan har...

    Vi har som sagt inte obegränsat med pengar, det är dags att sluta slösa bort dem.

    SvaraRadera
  14. Som en flerårig användare av både FTN och det civila telenätet så kan jag utan vidare säga att servicenivån på FTN är mycket bättre. Tror inte vi har råd att köpa den servicenivån på de anläggningar som vi vill ha civilt.
    Därmed inte sagt att det är felfritt (finns inga stora när som är det) Är skeptisk till tunna klienterlösning p.g.a detta. Autonoma anläggningar är alltid att föredra.

    SvaraRadera
  15. Korrigering: Stora NÄT skall det naturligtvis vara..

    SvaraRadera
  16. @Uppgiven och anonym 06.56: I rest my case och böjer mig för FTN-kunskapen. :-)

    SvaraRadera
  17. Några spetsnazpatruller är allt som behövs. Snabbutbildade veka bevakningssoldater är inget skydd mot den typen av fiende. Några väl genomtänkta sabotage och mord så är Sverige naket.

    SvaraRadera