Med facit i hand

Jag håller på med mitt tredje inlägg om Luftförsvaret 2025. I samband med detta så studerar jag en hel del äldre rapporter. Först så tänkte jag ha detta som en del av det kommande inlägget, men det blev helt enkelt för långt. Därför så publicerar jag det separat.

1991 publicerades en mycket intressant framtidsvision av RAND corporation. Den heter "Facing the Future. The Swedish Air Force 1990-2005" av Richard A. Blitzinger, ISBN 0-8330-1103-0. Det intressanta med den är att analysen grundar sig på dåtidens hotbild och hur man tänkte sig att den skulle utvecklas under 15 år. Konsekvenserna av Sovjetunionens fall var inte klara, kriget på Balkan hade inte riktigt brutit ut och givetvis så anade ingen något om 9/11. Nu vet vi dock hur det gick och kan jämföra med analysen!

Rapporten är mycket läsvärd. Dels för att som ett historiskt dokument, men framför allt för kunna jämföra analysen med dagens läge. Hur rätt har egentligen analysföretagen? Jag kan inte gå in på hela rapporten, utan tänker fokusera mig på sammanfattningen.

"For the past 40 years, the credibility of the Swedish neutrality has been based upon a declared principle of armed neutrality and the possession of a substantial defense capability. At the same time Swedish defence efforts have long benifited NATO security in the Nordic region. Sweden´s ability to mount a considerably defense effort, particularly an extended defense over its national airspace and much of the Baltic Sea, constitutes a substantial shield protecting NATO's northern flank. Therefore, the maintenance of a strong Swedish defense has long been in the interests of the Atlantic alliance.
...
Today, Sweden possesses one of the best airforces in Europe, particularly in the area of air defense.
...
Despite continuing defense budgetary constraints, the SwAF should remain a considerably and capable force throghout the 1990s and into the 21st century.
...
By 2005, the SwAF will likely comprise nine to ten squadrons of Gripen (approximately 175 aircraft) and eight squadrons of upgraded JA-37 Viggens (approximately 125 aircraft) for a total of 17-18 squadrons and 300 frontline combat aircraft.
...
A large SwAF equipped with an indigenous fighter, therefore should become Sweden´s most visible and perhaps sole potent expression of its traditional declared neutrality policy.
...
The risk is that Swedish defense could become a hollow shell, that is a strong projected defense with little behind it. In particular, the armed forces could find it impossible to defend all parts of the country, while a perimeter defense might have to be abandoned in favor of an early transition to guerilla warfare. Despite the apperent end of the Cold War and the susequent increase in strategical warning, tactical warning time is actually decreasing; an attack could come faster and more surrepitiously than once believed.
...
A reduction in overall Swedish defense capability should be of concern to Western defense planners. Formidable military, political, and economic obstacles exist to what NATO can do to compensate for Swedish drawdowns. As a result, the military balance in northern Europe could be upset precisely at a time when Soviet strategic interests in the region may be rising.
...
It is doubtful whether still fewer armed forces and a contracting defense posture, even in a period of improving European security, would greatly improve outsiders' faith in Sweden's ability and resolve to remain neutral and inviolate in the case of war.
...
Perhaps more important, Sweden could find itself increasingly dependent upon its assupmtion of an indirect U.S. security guarantee, which in the absence of a formal defense agreement is an unreliable basis for national security.
...
Sweden is not alone, of course; several other Western nations face similarly declining defense budgets and shrinking armed forces over he years to come. As a neutral nation, however, Sweden has a more difficult time ahead. Unlike NATO countries, it has no collective security institution to make up for its own shortfalls."

Som sagt. Vi är inte neutrala längre då vi har knutit oss till EU. De kraftiga nedskärningar som RAND förutsåg blev tre gånger värre. Helt nya JA37 skrotades mer eller mindre direkt efter att dom modifierats till den senaste standarden Mod Di. I stället för 300 flygplan och 18 divisioner är vi nere på 100 flygplan och 4 taktiska- och två utbildningsdivisioner.

Helt rätt fick man om de kortare taktiska förvarningstiderna, vilket 9/11 är ett strålande exempel på (möjlitvis skulle man kunna klassa Georgienkriget 2008 inom den ramen). Nedskärningarna inom europeiska försvarsmakter pågår och RANDS varning om att Sverige inte på samma gång kan skära ner och underlåta att bygga upp någon annan säkerhet i form av NATO kvarstår. Men mest intressant är denna analys just för att visa hur annorlunda det kan bli. RAND är en av världens mest repekterade analysgrupper, men även dom räknade fel med 300% trots att dom förutsåg nedskärningarna.

Vad är det som säger att dagens analysföretag får rätt om 15 år? Frågan är bara om hotbilden kommer att öka eller minska. Hur mycket vågar vi chansa?