Svar från (s) (uppdaterad)

Jag har i ett antal tidigare inlägg kritiserat oppositionens dubbla budskap avseende Försvarsmakten och framför allt begärt svar på frågan om vilken avsikt man har avseende framtiden för insatsen i Afghanistan. Svaret kom snabbare än jag trodde och inte helt oväntat så har de signaler vi hört från bl.a. Pierre Schori kommit ur de debatter som förts internt inom (s).

Jag hade förhoppningar på att Mona Sahlins efter sitt besök i Afghanistan skulle visa sina partikamrater var skåpet ska stå, men nu visar det sig att (s) viker sig för (mp) och (v) krav på att Sverige drar sig ur med början nästa år.

Oppositionspartierna har träffat en överenskommelse om hur en eventuell rödgrön regering ska förhålla sig till den svenska militära insatsen i Afghanistan. Överenskommelsen som presenterades i dag på förmiddagen innebär att tillbakadragandet av de svenska trupperna ska börja tidigt nästa år. Tillbakadragandet ska vara slutfört första halvåret 2013.

Man gör här samma misstag som Obama, d.v.s. går ut med en tydlig tidplan med ett datum som inte bara Försvarsmaktens insatsledning, utan även talibanerna kommer att skriva in i sina almanackor. En realistisk plan innehåller inte datum, utan förutsättningar för att dra ut styrkorna och det är detta som jag vill ha i en s.k. "exit strategy".

Oppositionen vill snarast minska på storleken på förbandet, men detta innebär i första hand att verkansdelarna i form av skyttesoldater och OMLT kommer att dras ner. Ska vi fortsätta att ha PRT-ansvar så krävs det ett stort "huvud" i form av ledning och logistik. Alternativet är att Sverige även drar sig ur som PRT-ansvarig nation, med den politiska förlust av ansikte det medför. OMLT funktionen krävs för att ANA/ANP skall kunna ta över efter ISAF. D.v.s. en för snabb neddragning av våra styrkor innebär att vi inte kan dra oss ur över huvud taget!

Som vanligt skapar denna strategi mer frågetecken än klargöranden:

- Vad händer med de planerade ökningar av insatsförbandet som skulle ske under 2011, d.v.s insats med HKP 10B och TUAV?

- Vad händer med anskaffning av HKP 16? Har vi inte behovet i Afghanistan så kanske vi har råd att vänta tills en fungerande HKP 14 dyker upp?

- Vad händer med anskaffning av terrängfordon? Har vi inte lika bråttom att utrusta våra förband så försvinner kanske "här och nu" kravet och därmed en av de tunga faktorerna som fick det att väga över till AMV:s fördel framför SEP.

- Vad händer med det nya personalsystemet? Oppositionen har sagt sig vilja utvärdera och eventuellt återinföra värnplikten. Men om det inte finns något intresse för insatser liknande Afghanistan så finns heller inget behov av det nya personalsystemet.

- Vad händer med vår solidaritetsförklaring? Om inte vi ställer upp när EU/NATO så önskar så lär dom heller inte ställa upp den dag vi skulle vilja ha hjälp och då faller hela tanken kring solidaritetsförklaringen. Solidaritet är dubbelriktat!

Blir verkligen säkerhetsläget bättre? De signaler jag får från kollegor i Afghanistan, nyhetsreportage samt inlägg på Försvarsmaktens hemsida och FS19 blogg indikerar tyvärr inte att säkerhetsläget blir bättre med den hastighet man skulle vilja ha för att realistiskt kunna planera med ett påbörjande av tillbakadragandet 2011. Tidplanen 2011 och 2014 styrs snarare av USA:s vilja att komma till avslut med sin insats i Afghanistan innan presidentvalet 2012 samt den dåliga ekonomin hos de flesta av ISAF:s bidragsländer.

Carl Bildt ifrågasätter (s) analys av utvecklingen på säkerhetsläget. Han har även lagt ut en länk till den presskonferens som han höll idag med anledning av oppositionens budskap. Han tar där upp bl.a. att en neddragning innebär att det inte blir några räddningshelikoptrar samt att PRT-ansvaret läggs på något annat land. Dessutom tar Bildt upp det faktum att drar sig Sverige ur Afghanistan så kommer vi likt Holland även att tappa möjligheterna att politiskt vara med och påverka situationen i Afghanistan och vi kommer att minska vår respekt från omvärlden.

Varför lyssnar inte (s) på Försvarsmaktens analys av situationen i Afghanistan? Har man tillgång till experter som är bättre på att avgöra läget i Afghanistan?

Men det krävs fortsatta militära ansträngningar i Afghanistan för att utvecklingen ska gå åt rätt håll säger Lindström. De svenska förslagen på truppökningar 2010 är fortfarande i högsta grad relevanta.

– Vi har redan redovisat för regeringen på vilka mandat vi är i Afghanistan. Det krävs en bred satsning på att utbilda militär och polis, så att landet så småningom kan ta över säkerhetsansvaret och Isaf kan påbörja en utdragen överlämning.

Vad händer om de internationella trupperna drar sig ur för fort?

– Det är ju en uppenbar slutsats att talibanerna kan ta över med militär makt och återta initiativet.

Förvånande är att SAK stödjer planen på de militära tillbakadragandet. Jag kan hålla med om att de militära insatserna inte har lyckats stabilisera Afghanistan, men det beror egentligen inte på avsaknad av militära framgångar, utan på avsaknad av civila insatser som drar nytta av de militära framgångarna. Framför allt avsaknad av samordning mellan de civila och de militära insatserna.

De fredsbevarande styrkorna har inte uppnått sitt mål. Ur vår synpunkt är det bättre att arbeta vidare utan Isaf och amerikanska trupper och i stället storskaligt kanalisera pengarna till civila biståndsorganisationer, säger Bengt Kristiansson, före detta generalsekreterare och styrelseledamot i organisationen.

Kristiansson säger att Isaf från början hälsades välkomna av det afghanska folket, men att de misslyckats med sitt uppdrag, skött sig illa och istället fått folket emot sig.

– I dag är man inte längre väl sedda. Isaf har blivit krigsförande, de ligger bakom bombräder, civila dödsfall och tveksamma förhörsmetoder, det är också en kränkning av mänskliga rättigheter.

SAK verkar dock ha samma rädsla som HKV för att talibanerna tar över när ISAF lämnar, men tror att det går att förhandla med talibanerna. De kompromisser som SAK kommer att få göra för att få arbeta inom landet kommer att vara stora. SAK gjorde innan USA och ISAF:s intåg mycket för den afghanska civilbefolkningen, men faktum är att stora delar av befolkningen samtidigt led under det talibanska styret. Vi kan dessutom helt glömma alla planer på förbättrad tillvaro för kvinnorna i Afghanistan. De skolor som kommer att tillåtas kommer enbart att fokusera på att tolka innehållet i Koranen. Därmed så skapas bara ytterligare generationer av talibaner och omöjliggör Afghanistans chans att resa på sig som land.

Nej, att tro på att man kan lämna över till civila hjälpinsatser utan att samtidigt ha resurser för att skydda dessa är naivt. Jag skulle i så fall gärna se Mona Sahlin göra ett nytt besök i Afghanistan efter tillbakadragandet, men denna gång utan skottsäker väst, splitterskyddade fordon och eskort i form av svenska ISAF-soldater. Är inte detta ett rimligt krav på en svensk politiker för att bevisa för sina väljare att Afghanistan är säkert nog?

Svaret från (s) är dock tydligt. Man ansluter sig till (v) och (mp) och ger solidaritetsbegreppet en ny innebörd.

Se även Cynisk, Forsno, Wiseman och Allan Widman.

Uppdaterad 10-08-28, 21:30
Att läget i Afghanistan är långt ifrån så pass säkert att ISAF skulle kunna börja dra ner redan 2011 bevisas inte minst av de senaste dagarnas incidenter.

- Attack mot en amerikansk bas. Att talibanerna anfaller i stora förband visar på att dom just nu satsar allt för att sänka modet hos de utländska förbanden. Just denna basen är också ett mycket attraktivt mål eftersom insatserna med UCAV i Pakistan leds härifrån.

- Attack mot flickskola. Det här visar på vad som civilbefolkningen riskerar att råka ut för den dag ISAF lämnar om ANA/ANP inte har tillräckligt styrka för att på egen hand klara av säkerhetsläget. Tyvärr så innebär vår tidslinjal med utdragning också att civilbefolkningen inte ågar stötta ISAF. Dom är mycket väl medvetna om vad talibanerna kan göra den dag dom lämnar.

För övrigt går det just nu en mycket sevärd dansk film på bio som jag rekommenderar alla svenska politiker att se innan dom uttalar sig om Afghanistan i valdebatten. Gyllenhaal tog upp filmen "Armadillo" i ett tidigare blogginlägg avseende vissa uttalanden som görs i filmen. Själv så håller jag helt med den danske plutonchefen att i stridens hetta är det mycket svårt att göra skillnad mellan en farlig och en ofarlig fiende. Läs SvD och IMDB recensioner. Jag var precis och tittade på filmen och ger den ett mycket högt betyg. Men ta inte med flickvännen och mamma och förvänta er underhållning, det handlar om ren och skär ångest som jag sällan sett filmad på ett så närgånget sätt. Jämfört med Ross Kemps (i och för sig också sevärda) dokumentärer så kändes denna film betydligt mindre cencurerad.



Uppdaterad 10-08-30, 07:41
Kosovo har ännu inte stabiliserats helt och hållet och i Irak verkar USA ha svårt att definiera vad som egentligen ha åstakommits under sju år. Begär vi för mycket från Afghanistan? Vi kan nog inte räkna med att slutresultatet kommer att bli bättre än i t.ex. Irak. Där fanns det trots allt innan invasionen en fungerande regim. I Afghanistan ska allt byggas upp från början. Men en medellivslängd på ca 40 år är det ingen afghan som kommer ihåg något annat än krig.

Uppdaterad 10-09-01, 19:58
Obama har nu hållt sitt tal till nationen där han bl.a. kommenterat USA:s framtid i Irak.

Mike Winnerstig, säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), hittade inga större överraskningar i Obamas tal. Han ser beskeden om ekonomin och krigen i Irak och Afghanistan i ljuset av de låga opinionssiffrorna för presidentens demokrater inför mellanårsvalet om två månader.

- Obama uppfattar nu, med viss rätt tror jag, att den amerikanska opinionen bryr sig mycket mer om den inrikespolitiska ekonomin än om Afghanistan. Men han kopplar ihop det väldigt tydligt. Och det enda problem jag kan se med det är att om USA ska vara en global supermakt, vilket han också ger uttryck för, är det uppenbart att det också måste kosta pengar.

- Han vill påtala att nu gör vi det här för att spara pengar i USA men samtidigt ska USA vara en ledande global supermakt. Och det går inte ihop riktigt.

Intressant är dock att han fokuserar sig på Al Qaida och inte nämner bl.a. Asis of Evil eller konkurrenter som t.ex. Kina. Därmed så riskerar ävan USA:s krigsmakt att få samma problem att motivera sin existens som Sveriges. Om soldater visar sig vara ett ineffektivt instrument mot organisationer som Al Qaida kan det innebära drastiska nedskärningar till förmån för t.ex. Homeland Security.

I Afghanistan fortsätter dödssiffrorna att stiga. Detta är givetvis delvis en konsekvens av at man förstärker i landet samt intensifierar sina operationer mot talibanerna. Men hur länge kan USA och ISAF stå ut med dessa dödstal?

Uppdaterad 10-09-04, 17:41
(s) försvarar nu sin strategi att dra tillbaka de svenska förbanden från Afghanistan senas 2014.

Eftersom de fyra provinserna där vår svenska styrka arbetar är relativt säkra bedömer vi idag att den svenska militära insatsen kan fasas ut under 2013. Sveriges bidrag till säkerhet ska istället fokusera på utbildning av den afghanska polisen och armén.

Det man missar är att Obama numera har ett annat mål än det uttalade svenska, d.v.s. att slå ut Al Qaida. Att slå ut talibanerna är sekundärt, men vill enbart ha ett tillräckligt stabilt Afghanistan för att undvika att nya extremister får fristad. Detta innebär med stor sannolikhet att man kommer att förr eller senare förhandla med talibanerna. USA ser dessutom mellan fingrarna på den utbredda korruptionen vilket ytterligare försvårar acceptransen av en central regim.

Det är bra att ha en planering, men vad händer om vi når 2013 och läget inte är tillräckligt säker i resterande Afghanistan? Om Sverige lämnar en lugn provins åt sitt öde utan att ANA/ANP klarar av att hantera läget så kommer talibaner från andra regioner att ta över.

Det intressanta med (s) målsättning är att den rimmar illa med fortsatta neddragningar på Försvarsmaktens budget. Ska vi säkerställa att ANA/ANP klarar av att hantera Afghanistan på egen hand så borde vi snarare förstärka våra OMLT insatser i Afghanistan, inte dra ner på närvaron.