Vad har vi att lära av Israel? (uppdaterad)

Sverige har en liten kluven inställning till Israel. Vi köper israeliska vapensystem (även om det ibland inte sker i direkta affärer med Israel), men samtidigt så fördömer vi Israels agerande mot Gaza och hotar med importförbud av israeliska varor (även om det mest skulle drabba palestinsk arbetskraft).

Men det har inte alltid varit så.

Personligen så har jag alltid beundrat den israeliska försvarsmakten. Det har varit lite grand av Davids kamp mot Goliat. Dom har ända sedan staten Israels skapande slagits en kontinuerlig kamp mot sina aggressiva grannländer. Man har liksom Sverige varit neutrala (även om banden till USA är starka). Man har inte litat på sin omgivning och därför skapat en inhemsk försvarsindustri.

Detta har inneburit att det genom åren har funnits mycket att lära från Israel.

- Egen flygindustri som utvecklar avancerade flygplan och hade med stor sannolikhet fortsatt utveckla sin Lavi om inte USA pressat på och sålt F-15 och F-16. Nu kanske israelerna delvis ångrar detta beroende då USA erbjuder minst lika avancerade F-15 tillsammans med Apache- och Blackhawkhelikoptrar till Saudiarabien (Saudiarabien är dock inget hot mot Israel utan dom vill nog snarare liksom Israel bygga upp sitt försvar i den händelse att relationerna med Iran försämras). Idag är det mest UAV som är fokus för IAI. Israelerna är dock mycket skickliga inom telekrig och IR-teknik och eftersom vi inom ramen för Gripenförsäljningen samarbetar med Sydafrika som åtminstone tidigare hade ett aktivt samarbete med Israel så kan vi dra nytta av deras erfarenheter. Hur skyddar vi svenska flygplan mot rysktillverkat luftvärn?

- Egen stridsvagnsutveckling som bl.a. resulterat i deras Merkavastridsvagn som baserat på erfarenheter från bl.a. Libanon har ett mycket kraftigt pansar (även om man har haft problem mot Hizbollahs pansarvärn). Det bör vara mycket intressant för Sverige att studera hur man motverkar effekten av ryskt pansarvärn.

- Ledarskap. Israel (framför allt deras pansarkår) har en syn på ledarskap som är mycket likt den svenska. Mer fokus på soldatens inre färdigheter snarare än det yttre polerade. Mer chefen som agerar tillsammans med gruppen än leder från en stab. Den f.d. israeliske psykologen Ben Shalit föreläste i många år för svenska kadetter om sina erfarenheter från strider i Israels försvarskrig.

- Stridserfarenheter. Israel har baserat sin försvarsmakt på värnplikt (i och för sig en ganska lång sådan och både män och kvinnor). Att försvara landet är varje medborgares skyldighet (dock så har krigen mot palestinierna sänkt försvarsviljan hos många israeler). Med denna armé har man lyckats besegra motståndare utrustade med det bästa av sovjetisk vapenteknologi. Precis samma typ av försvar som Sverige skulle ställa upp med mot precis samma typ av motståndare.

Utbytet mellan våra bägge länder har bestått i mer än bara tekniska och taktiska kunskaper. När jag var ung och medlem i FVRF och Flygvapenungdom så var Israel ett av de mest intressanta utbytesländerna inom ramen för IACE. Jag har inte så bra koll på med vilka länder som utbytet skett de senaste åren, men jag misstänker att bara säkerhetsläget i Israel har inneburit att inga svenska ungdomar skickats dit. Tittar man på IACE hemsida så verkar tyvärr Sverige inte ens vara med längre (med stor sannolikhet ytterligare en konsekvens av de ekonomiska åtstramningarna).

Men numera så är det tyvärr mest Israels misstag som vi kan dra lärdomar från. Vår insats i Afghanistan innebär att vi möter samma typer av hotbild som Israel i Libanon och senare under Intifadan och i Gaza. Hur agerar en försvarsmakt när man försöker att bekämpa en motståndsrörelse? Ja, inte gör man som israelerna gör just nu. Att riva muslimska kyrkogårdar är inte ett lysande exempel på en fungerande "Hearts&Minds" strategi. Bägge sidor beskyller varandra för övergrepp och bägge har nog delvis rätt i sina anklagelser. Men fortsatta strider är inte lösningen.

Israel har med andra ord inte lösningen på våra problem i Afghanistan, men vi kan idag studera deras metoder och undvika att göra samma misstag!



Uppdaterad 10-08-16, 18:51
Det har kommit en hel del kritik mot att mitt inlägg skulle ta sida i debatten om de raserade gravarna. Faktum är dock att den artikel som jag länkar till ovan är SvD:s inlägg där staden Jerusalem dementerar att det var riktiga gravar som man rev. Även DN:s inlägg nedan refererar enbart till staden Jerusalems utalande och tar inte ställning till vem som har rätt eller fel. Därmed så finns det två sidor i debatten. Jag skulle vilja säga att bägge har lika rätt och fel.

Men i detta fall är det egentligen betydelselöst om gravarna innehöll lik eller inte. Resultatet blev ändå ytterligare ett i raden av israeliska politiska självmord den senaste tiden. Särskilt efter Gazaincidenten så borde man ligga lågt med denna typ av aktioner.

Fakta i fallet är att det bevisligen är en muslimsk kyrkogård som man varit inne på och det är en tvist som pågått under lång tid och som tidigare fördömts av västerlänsk press (inte bara TT).

The crux of the dilemma is a simple moral one: The Wiesenthal Center is seeking to build a Center for Human Dignity on top of a Muslim cemetery, a historic landmark and a place held sacred by many. Under the Wiesenthal Center's supervision, more than 200 skeletons have been unearthed at the site.

The cemetery land, along with other property in the waqf (Islamic trust), was designated as "absentee property" when West Jerusalem came under Israel's control after 1948. The land was ruled no longer sacrosanct in 1964 by the state-sanctioned Islamic Sharia Court in Jerusalem, whose members were appointed by Israel and largely distrusted by the Muslim population. In violation of international law, the land was then designated by Israel as public open space, and the municipality built a parking lot on it.

Hier's claim that there has not been any opposition to the building of the parking lot ignores the fact that the government imposed martial law on Palestinians in Israel until 1966. Under this martial law, Israel ensured that any indications of national spirit or identity among Palestinians were quickly and forcefully crushed.

Despite this, Muslims in Israel did legally oppose the designation of waqf land as absentee property in the 1960s, lobbied to rebuild and maintain the Mamilla graves after the 1967 war, protested the desecration of the graves in the '70s and '80s, and today oppose the Center for Human Dignity's construction on the cemetery land. One cannot blame Muslims in Israel because their protests fall on deaf ears.

Frågan är bara varför Israel hela tiden går i sådana så här pass uppenbara "fällor"?

- Man tror för mycket om sin egen PR-tjänst och omvärldens stöd att man kan sudda ut händelsen i efterhand? Med tanke på USA:s stöd för bl.a. Saudiarabien så måste Israel inse att spelplanen har förändrats de senaste åren. Just nu lever man mycket enbart på USA:s rädsla för Iran.

- Man inser inte att reaktionen kommer att komma? Det tyder på mycket dålig underrättelsetjänst, vilket skulle förvåna mig oerhört.

- Man är så pass arrogant att man inte bryr sig?

Hur hade motsvarande händelse utvecklat sig i Sverige? Hade en svensk kommun kört över svenska kyrkan hur som helst? Nu flyttas det då och då kyrkogårdar även i Sverige, men det brukar vara en mycket kontrollerad process för att säkerställa att eventuella begravda hamnar i vigd jord och med tillåtelse av kyrkan. Man kör inte dit en schaktmaskin!

Just nu pågår en massiv kampanj på Internet där man baserat på staden Jerusalems uttalande försöker bl.a. smutskasta TT reportrar. Tyvärr så är det för sent. Skadan är redan gjord. Det staden Jerusalem och i förlängningen nationen Israel borde ha gjort är tänkt efter före!