söndag 22 augusti 2010

Vad vill (s)? (uppdaterad)

Mona Sahlin har tidigare uttalat sitt stöd för insatsen i Afghanistan. Men inom oppositionen så finns det många motsatta viljor. (v) och (mp) är emot insatsen och även en hel del höga representanter för (s) höjer negativa röster.

Nu uttalar sig Pierre Schori som en av de tyngsta företrädarna för socialdemokratisk utrikespolitik och anser att Sverige bör dra sig ut innan 2011. Läser man Pierres inlägg så finns det faktiskt en hel del att fundera på.

Den viktigaste frågan är kanske "Varför just Afghanistan?".

Men Sverige framhärdar trots att vi inte är bundna av Nato:s artikel 5. I stället har FN-mandatet blivit ett fikonlöv för fortsatt närvaro. Men ingen FN-resolution tvingar Sverige att delta, säkerhetsrådet uppmanar alla medlemstater att bidra till i princip samtliga FN-ledda fredsoperationer. Sverige har gjort ett politiskt val och valt bort de 18 riktiga, FN-ledda fredsoperationerna – som i massvåldtäkternas Kongo och massmordens Darfur. Det finns inte en enda svensk beväpnad soldat i FN-ledda operationer, de finns i stället i Nato i Afghanistan.

Helt rätt analys!

Förvirringen och frågorna ökar ytterligare genom regeringens nya ”strategi” från den 8 juli. I skrivelsen buntas alla delar av den svenska närvaron ihop – militär och civila, diplomati och bistånd, Sida och Försvarsmakten. Att blanda ihop det civila och militära framstår som en tydlig målsättning. Vår närvaro motiveras med mål som övergivits av USA och Nato. Sveriges samarbetspartner – EU, FN, Nato, Världsbanken och bidragsgivare som USA och Japan – mixas som om dessa skulle vara en enda familj förenad i kamp för samma mål. Japan har till exempel till skillnad från Sverige dragit sig ur allt militärt samarbete i Afghanistan.

I ”strategin” saknas en exit strategy, Al-Qaida nämns knappt, och inget sägs om att USA planerar sitt uttåg. I stället har de borgerliga (DN Debatt 2/8) förklarat sig öppna för en utökning.


Också en bra analys. USA har helt tydligt den senaste tiden uttalat att man inte är där för att bygga upp den afghanska staten, utan för att slå ut Al Qaida och säkerställa att landet inte i framtiden erbjuder skydd för liknande organisationer. Det är inte det afghanska folket som USA är ute efter att hjälpa, utan att säkerställa att USA inte utsätts för risker som har sitt ursprung i Afghanistan. Att då samtidigt tro att vi i lilla Sverige kan ha en annan utökad agenda är inte vettigt. Den dag USA drar sig ut kommer även vi att lämna, då vi på egen hand inte kan tillföra något. Förhoppningsvis så har vi vid det tillfället hunnit tillräckligt långt i att bygga upp den afghanska staten.

Att däremot tro att vi i närtid ska kunna växla styrningen av kostnaden för den militära insatsen till motsvarande civila hjälpinsatser är dock en smula naiv. En civil insats behöver skydd för att kunna verka i Afghanistan. Om Sverige drar ur sina styrkor måste någon annan förstärka.

Om vi har chans att lyckas eller inte i Afghanistan har egentligen heller ingen relevans. Möjligtvis bör vi kanske prioritera insatser där vi har en chans att slutföra arbetet, i stället för att slänga bort flera år i Afghanistan för att till slut ändå få åka hem med oavslutat arbete. Drar vi oss ur för tidigt så är de uppoffringar vi gjort förgäves. Under tiden har andra länder också fått lida.

Tyvärr så kommer vi nog inte att lyckas bättre i Afghanistan än i Irak. Där har USA nu tagit hem sina stridande förband. Frågan är bara om den irakiska polisen och armén är mogna att ta över landet?

Den i Sverige boende irakiske journalisten Farouq Aldabag är orolig för framtiden.

– Det amerikanska uttåget är ett misstag, säger han. De lämnar landet i ett diffust politiskt läge och risken är stor att det kommer att leda till nya inbördesstrider. I värsta fall kan det leda till turbulens i hela regionen då flera grannländer anser sig ha intressen i Irak.


Av (s) så skulle jag vilja få svar på frågan om vad dom egentligen vill använda Försvarsmakten till? Vi har fått höra om neddragningar i ekonomin och om en omvärdering nästa år av det slopade värnpliktssystemet. Men som poängterats tidigare så är det inte pengarna som är det intressanta, utan vad Försvarsmakten ska göra för pengarna. Att bara utbilda värnpliktiga för att dölja arbetslösheten är inte rätt svar.

Se även Strategi och Krigskonst, Gyllenhaal samt Wiseman.

Uppdaterad 10-08-23, 20:11
Nu börjar lokalpolitikerna att vädra morgonluft. I Östergötland så går man ut och stöttar all verksamhet kring Linköping. Det är ju säkert bra, en eftersom det fortfarande ska dras ner 2 miljarder så innebär det i så fall att någonstans så ska det läggas ner.

Kära (s), förstå att Försvarsmakten inte är ett regionalpolitiskt verktyg för att värna om arbetstillfällen. Det är ett säkerhetspolitiskt verktyg för att värna om Sveriges förmåga att försvara landet och svenska intressen internationellt!

Om alla (s) kommunpolitiker i Sverige lovar att de lokala regementena och flottiljerna ska bli kvar med minskad budget så antingen ljuger några av dom, eller så innebär det att all operativ verksamhet stryks för att vi ska ha råd att ha kvar en lika stor organisation med en minskande budget.

Materiel utan träning = Noll operativ förmåga!

8 kommentarer:

  1. Pierre Schori skulle göra som Mona och åka till Afghanistan för att skapa sig ett bättre underlag för sitt tyckande.

    Han har fel på ett antal punkter exempelvis:
    -att ISAF saknar stöd i Afghanistan;
    -att det behövs en exit strategi;
    -att dödligt offensivt våld inte skulle vara godkänt i annat än självförsvar vid FN-operationer (genomdrivande av FN-uppgift kan medge dödligt våld);
    -att alla biståndsorganisationer tar avstånd från militärt säkerhetsarbete. Det har provats tidigare i Afghanistan med dåligt resultat och många dödade biståndsarbetare. Det är förvisso så att biståndorgan inte vill sammanblandas med trupp men det är inte det samma som att ge talibaner fritt fram;
    -att ISAF är det samma som USA;
    -att han bedömer nationsbyggandet i Afghanistan som hopplöst. Det är inte hopplöst utan en fråga om resurser och uthållighet. Utan nationsbyggande - ingen effekt av biståndsarbete.

    Pierre Schori är ytterligare en ljusblåögd svensk som tycks tro att en "riktig" FN-insats med ljusblåbasker är ickevåld på Ghandi-vis. Det är felaktigt.

    Jag har skrivit om detta på min blogg http://cynismer.blogspot.com alldeles nyligen.

    Med erfarenhet från både ljusblå FN-missioner och gröna och beiga NATO-missioner kan jag konstatera att det var minst lika våldsamt på min andra FN-mission i Bosnien som i Afghanistan.

    Det behövs hjälp i Afghanistan. Det har de senaste veckorna visat. ANSF behöver ISAF:s hjälp för att bygga upp egen förmåga att hantera väpnade kriminella och talibaner.
    Det är så osäkert i många delar av Afghanistan att biståndsorganisationer inte kan åka dit. ISAF behövs och Sverige har för lite trupp för sitt stora område. ANSF skriker efter hjälp och de svenska soldaterna riskerar livet gång på gång för att bistå dem.

    När ska folk inse att det behövs ordning för att bistånd ska fungera?
    Pierre Schori behöver en rejäl inläsning på och i Afghanistan. Konflikten är av annan typ än Elfenbenskusten.

    SvaraRadera
  2. Även om USA:s syften skiljer sig något mot våra officiella, så är det liten skillnad i praktiken. USA kan bara säkra att AQ inte åter kan utnyttja Afghanistan som säkert basområde genom att hindra Talibanerna från att återta makten; något som kräver en Afghansk stat som är stark nog att stå emot dem.

    Att de, även officiellt, motiveras av egenintresse påverkar inte den gemensamma strategin.

    Men jag håller med om att vi inte kan vara kvar militärt efter att all amerikansk trupp lämnat landet. Detta ligger dock väldigt långt in i framtiden.

    Jag gissar att USA kommer att ha tiotusentals soldater kvar i Afghanistan i många årtionden framöver - om man inte ger upp och/eller lider ett katastrofalt nederlag d v s.

    När det gäller socialdemokratisk försvarspolitik så handlar den utöver ungdomssysselsättning även om regional- och industripolitik samt neutralitetsnostalgi.

    SvaraRadera
  3. Har inte haft orken att skriva ett liknande inlägg på temat Schori. Kanske ikväll. Liksom så många andra motståndare till den svenska militära insatsen, hänvisar Schori till att svenska Afghanistankommittén (SAK) inte vill ha militär på plats.

    Den uppfattningen delas inte av SAK:s ordförande, som anser det omöjligt att bedriva biståndsarbete utan säkerhetsstöd.

    SvaraRadera
  4. Tänkte skriva ett längre inlägg här, men ser att tre kloka män redan sagt det som behöver sägas. Talande att Schori försöker argumentera utifrån att Sveriges agerande idag skulle gå emot Palmes linje - som om det finns ett egenvärde i att vara trogen Den Store Ledaren. Men det är väl där man hittar nyckeln till Schoris tänkande. Han är i den mentalitet som gällde när han hittade sin roll en gång i tiden.

    /Benny

    SvaraRadera
  5. @Cynisk: Ja, många verkar glömma att både Kongokriget (med svenska förband i form av bl.a. F22) och Koreakriget (med svenskt bidrag i form av sjukvård) var FN-ledda insatser.

    Dock så tycker jag inte att Schori var lika kategorisk i denna artikel som i tidigare uttalanden. Det han trycker på är "varför just Afghanistan när det finns så många andra FN-insatser att välja på?"

    Enligt Sveriges regelverk för internationella insatser så ska vi deltaga i operationer som har mandat från FN, EU eller OSSE. Schori erkänner faktiskt att FN har gett mandat till ISAF (något som bl.a. Thage G hela tiden förnekar).

    Frågan är bara vad den muslimska världen anser om ISAF? Många stöttar att ISAF är där, men ser dom ISAF som en del av FN eller som en del av NATO? Personligen så anser jag att en insats med FN-mandat innebär blå basker. Om inte annat så för att det är en allmänt accepterad symbol för FN. Att vi sedan använder oss av NATO:s reurser är utav praktiska skäl, men vi får inte blandas ihop med en organisation som i trots allt inte tillhör.

    Om denna retorik finns i Sverige så är den nog ingenting mot hur den kan se ut i Afghanistan/Pakistan. Där är ISAF=NATO=USA=Den store satan.

    Vi kan nog i denna artikel börja se någon slags (s) strategi för att ensa politiken med (v) och (mp). Vinst för oppositionen innebär utdragning ur Afghanistan (oavset Monas löften) på samma sätt som Holland och sedan övergång till mer traditionella FN-ledda insatser (med blå basker).

    SvaraRadera
  6. Problemet med FN-ledda insatser, om vi med det menar blåbasker-varianten är att de ofta är genomkorrupta och framförallt ineffektiva. Bosnien och Kosovo visade att skall något bli gjort så måste USA engageras och det skall göras genom NATO. Varken ISAF eller KFOR funkar väl sådär jättebra, men det är ändå oceaner mycket bättre än något som börjar med bokstäverna U och N, där där allsköns tredjevärldenpersonal skall kvoteras in. Inte politiskt korrekt att säga och någon som Schori med sin blåögda idealism kommer aldrig vilja inse att så är fallet. Så det är ett klokt politiskt val att satsa på ISAF istället för Kongo.

    SvaraRadera
  7. Jag håller med Anonym 09:33.
    Eftersom jag är lite av en idealist (trots allt) tycker jag att syftet med insatsen är överordnat färgen på huvudbonaden.

    Är syftet att göra livet bättre för folk så är det bra. FN är garant för att så är fallet och ett FN-mandat ser jag helst för en insats. Däremot ser jag ogärna FN som genomförare av insatsen eftersom det prägla av sån ineffektivitet.
    NATO-ledda insatser på FN-mandat har visat sig vara mycket mer effektiva än FN-ledda. Är det då inte bättre att låta NATO göra jobbet? Givetvis är det så.

    Pakistan, liksom många andra muslimska länder har en komplex inställning till USA och NATO. Pakistans förhållande till USA kräver ett helt eget inlägg eftersom det inte låter sig beskrivas på ett bra sätt i en kommentar. Andra centralasiatiska länder med stor muslimsk befolkning har i många år jobbat tillsammans med USA med Afghanistanproblematiken. Även många arabländer har ett gediget utbyte med USA.

    GIRoA vill ha ISAF kvar och stora delar av befolkningen vill också ha det men frågar man i talibandominerade områden får man givetvis ett annat svar.


    Det är alldeles för många som har för dåliga fakta om Afghanistan. Schori är en av dessa.

    SvaraRadera
  8. Jag hittade den här artikeln länkad från KKrVA blogg. Kan vara intressant att läsa för försvarsintresserade innan valet.

    http://www.aff.a.se/sofp.pdf

    SvaraRadera