Vad vill (s)? (uppdaterad)

Mona Sahlin har tidigare uttalat sitt stöd för insatsen i Afghanistan. Men inom oppositionen så finns det många motsatta viljor. (v) och (mp) är emot insatsen och även en hel del höga representanter för (s) höjer negativa röster.

Nu uttalar sig Pierre Schori som en av de tyngsta företrädarna för socialdemokratisk utrikespolitik och anser att Sverige bör dra sig ut innan 2011. Läser man Pierres inlägg så finns det faktiskt en hel del att fundera på.

Den viktigaste frågan är kanske "Varför just Afghanistan?".

Men Sverige framhärdar trots att vi inte är bundna av Nato:s artikel 5. I stället har FN-mandatet blivit ett fikonlöv för fortsatt närvaro. Men ingen FN-resolution tvingar Sverige att delta, säkerhetsrådet uppmanar alla medlemstater att bidra till i princip samtliga FN-ledda fredsoperationer. Sverige har gjort ett politiskt val och valt bort de 18 riktiga, FN-ledda fredsoperationerna – som i massvåldtäkternas Kongo och massmordens Darfur. Det finns inte en enda svensk beväpnad soldat i FN-ledda operationer, de finns i stället i Nato i Afghanistan.

Helt rätt analys!

Förvirringen och frågorna ökar ytterligare genom regeringens nya ”strategi” från den 8 juli. I skrivelsen buntas alla delar av den svenska närvaron ihop – militär och civila, diplomati och bistånd, Sida och Försvarsmakten. Att blanda ihop det civila och militära framstår som en tydlig målsättning. Vår närvaro motiveras med mål som övergivits av USA och Nato. Sveriges samarbetspartner – EU, FN, Nato, Världsbanken och bidragsgivare som USA och Japan – mixas som om dessa skulle vara en enda familj förenad i kamp för samma mål. Japan har till exempel till skillnad från Sverige dragit sig ur allt militärt samarbete i Afghanistan.

I ”strategin” saknas en exit strategy, Al-Qaida nämns knappt, och inget sägs om att USA planerar sitt uttåg. I stället har de borgerliga (DN Debatt 2/8) förklarat sig öppna för en utökning.

Också en bra analys. USA har helt tydligt den senaste tiden uttalat att man inte är där för att bygga upp den afghanska staten, utan för att slå ut Al Qaida och säkerställa att landet inte i framtiden erbjuder skydd för liknande organisationer. Det är inte det afghanska folket som USA är ute efter att hjälpa, utan att säkerställa att USA inte utsätts för risker som har sitt ursprung i Afghanistan. Att då samtidigt tro att vi i lilla Sverige kan ha en annan utökad agenda är inte vettigt. Den dag USA drar sig ut kommer även vi att lämna, då vi på egen hand inte kan tillföra något. Förhoppningsvis så har vi vid det tillfället hunnit tillräckligt långt i att bygga upp den afghanska staten.

Att däremot tro att vi i närtid ska kunna växla styrningen av kostnaden för den militära insatsen till motsvarande civila hjälpinsatser är dock en smula naiv. En civil insats behöver skydd för att kunna verka i Afghanistan. Om Sverige drar ur sina styrkor måste någon annan förstärka.

Om vi har chans att lyckas eller inte i Afghanistan har egentligen heller ingen relevans. Möjligtvis bör vi kanske prioritera insatser där vi har en chans att slutföra arbetet, i stället för att slänga bort flera år i Afghanistan för att till slut ändå få åka hem med oavslutat arbete. Drar vi oss ur för tidigt så är de uppoffringar vi gjort förgäves. Under tiden har andra länder också fått lida.

Tyvärr så kommer vi nog inte att lyckas bättre i Afghanistan än i Irak. Där har USA nu tagit hem sina stridande förband. Frågan är bara om den irakiska polisen och armén är mogna att ta över landet?

Den i Sverige boende irakiske journalisten Farouq Aldabag är orolig för framtiden.

– Det amerikanska uttåget är ett misstag, säger han. De lämnar landet i ett diffust politiskt läge och risken är stor att det kommer att leda till nya inbördesstrider. I värsta fall kan det leda till turbulens i hela regionen då flera grannländer anser sig ha intressen i Irak.

Av (s) så skulle jag vilja få svar på frågan om vad dom egentligen vill använda Försvarsmakten till? Vi har fått höra om neddragningar i ekonomin och om en omvärdering nästa år av det slopade värnpliktssystemet. Men som poängterats tidigare så är det inte pengarna som är det intressanta, utan vad Försvarsmakten ska göra för pengarna. Att bara utbilda värnpliktiga för att dölja arbetslösheten är inte rätt svar.

Se även Strategi och Krigskonst, Gyllenhaal samt Wiseman.

Uppdaterad 10-08-23, 20:11
Nu börjar lokalpolitikerna att vädra morgonluft. I Östergötland så går man ut och stöttar all verksamhet kring Linköping. Det är ju säkert bra, en eftersom det fortfarande ska dras ner 2 miljarder så innebär det i så fall att någonstans så ska det läggas ner.

Kära (s), förstå att Försvarsmakten inte är ett regionalpolitiskt verktyg för att värna om arbetstillfällen. Det är ett säkerhetspolitiskt verktyg för att värna om Sveriges förmåga att försvara landet och svenska intressen internationellt!

Om alla (s) kommunpolitiker i Sverige lovar att de lokala regementena och flottiljerna ska bli kvar med minskad budget så antingen ljuger några av dom, eller så innebär det att all operativ verksamhet stryks för att vi ska ha råd att ha kvar en lika stor organisation med en minskande budget.

Materiel utan träning = Noll operativ förmåga!