
I dag ligger arbetet med att utreda poliser som misstänks för brott vid Riksenheten för polismål, som är en del av polismyndigheten. Men nu håller man på att inrätta en utredningsenhet som i stället ska ligga under Rikspolisstyrelsen.
Jag skulle vilja dra paralleller med Försvarsmakten. Man fick mycket kritik för att man inte gav polisen tillräcklig insyn i utredningen av incidenten när två svenska officerare sköts till döds i Afghanistan. Varför vill polisen (och Beatrice Ask) att utomstående ska granska Försvarsmakten, men inte poliskåren? Försvarsmakten har (liksom snart Rikspolisstyrelsen) en egen oberoende utredningsorganisation som är direkt underställda ÖB och inte en del av den ordinarie verksamheten. Utredningen av skottlossningen i Afghanistan var knappast en mordutredning per se eftersom det skett i ett krigsliknande tillstånd och gärningsmannen är känd. Det intressanta var inte händelsen i sig själv, utan om vår underrättelsetjänst hade kunnat förvarna om att det fanns ett hot från de afghanska vägpoliserna som skulle ha inneburit högre vaksamhet från de svenska soldaterna. Dock så tycker jag mycket väl att Försvarsmakten vid behov ska nyttja polisens kompetenser.
I andra fall tycker jag att det är desto mer konstigt att inte utomstående används för att granska Försvarsmaktens incidenter. Jag syftar då på haveriet med en Gulfstream G4 i Afghanistan och det Gripenflygplan som på F21 havererade under en motorkörning. Trots att vi har en statlig haverikommission så nyttjas de inte (SHK har inte tid/resurser?).
I dessa två fall så är det egentligen inte de tekniska orsakerna som är intressanta utan organisationen i sig själv och i fallet med G4:an i Afghanistan var ju ÖB själv inblandad. Här kan vi definitivt prata om att jäv skulle kunna föreligga...
- Hur kommer det sig att G4:an gör uppdrag som egentligen inte ingår i förbandets TOEM och verksamhetsuppdrag?
- Hur kommer det sig att man taxade omkring på en relativt okänd flygplats med släckta taxiljus? Pressades piloten (liksom i det polska haveriet) till att operera utanför ordinarie rutiner?
På F21 rör det sig även där om verksamhetsfrågor:
- Hur ser utbildningen ut för tekniker avseende motorkörning och hantering av onormala situationer?
- Hur kommer det sig att motorkörning på linjen skiljer så pass mycket procedurmässigt från motorkörning i avsett motorprovhus (skyddsutrustning m.m.)? Genomförs den för slentrainmässigt?
- Har personalen jobbat för mycket den senaste tiden och kan anses vara överbelastade och ska man i så fall bedriva farlig verksamhet?
För övrigt så håller jag helt med Borneo om att Flygvapnets flygsäkerhetsarbete skulle åter hamna i medeltiden (60-talet) om utomstående utredningar skulle börja åtala personal för att dom erkänner att dom gör misstag. Att fela är mänskligt och genom att vi tillåts vara öppna om det så kan vi lära av andras misstag! Händelsevis så råkar jag ha den gamla skrivelsen "Cirkulär serie C nr 21 angående ringa tjänstefel i samband med flygtjänst", 1965-07-06 liggande i skrivbordslådan. I denna skrivelse ansåg Riksåklagaren att ringa tjänstefel (ursäktliga fel och misstag, även om det innebar haveri) inte skulle leda till åtal. Det var upp till chefen för Flygvapnet att bedöma om en händelse var ringa eller inte.