söndag 24 oktober 2010

Senaste modet från USA

Det finns ett talesätt som säger att ett lands försvarsmakt är designad för att vinna det senaste kriget man slogs i. Tyvärr, eller kanske lyckligtvis beroende på hur man ser på saken, så var för Sverige del det senaste kriget 1814. Utvecklingen har efter detta som välkänt gjort ett visst språng.

Vi har därmed ett par olika alternativ för att hänga med i utvecklingen:

- Delta i internationella insatser. Bra metodträning och ett sätt att härda våra soldater. Till viss del också ett sätt att hämta hem trender för att utveckla vårt försvar. Men som jag beskrivit tidigare så är det inte alltid säkert att resultatet är användbart för att direkt kunna överföra till försvaret av Sveriges territorium.

- Taktikanpassa mot någon relevant fiende. Under Kalla Kriget var detta enkelt. Vi kunde analysera ryssarnas taktik och teknik och bygga upp ett relevant försvar för att motverka deras anfallsresurser. Tyvärr (för hotbildsanalysen) så är denna fiende numera borta (även om han inte är helt död) och Försvarsmakten har svårt att motivera sin existens baserat på ett hot som inte längre existerar. Hotet från dagens fiende, d.v.s. talibanerna i Afghanistan är dessutom inte särskilt relevent för försvaret av Sverige.

- Ta till vara på andras erfarenheter och följa det senaste modet inom militär teknisk och taktisk utveckling. Sedan 1814 så har vi tittat på de stora jättarna i vår omvärld. Fram till första världskriget var det givetvis Frankrike, Storbritanien och Tyskland som var de viktigaste länderna. Efter andra världskriget så är det USA som är den dominerande giganten. Problemet är bara att detta mode är mycket dyrbart. Vi är den lilla flickan från landet som trånar när hon tittar in genom NK:s skyltfönster. USA rustade ihjäl Sovjetunionen och är på god väg att göra likaså med sina allierade inom NATO och "hangarounds" som Sverige. Det stora teknikgapet mellan USA och övriga allierade har tvingat dessa att öävergå till en "leaner, but meaner" taktik, d.v.s. mindre försvarsmakter, men tekniskt och taktiskt kompatibla med USA.

Fokus hade i sitt senaste nummer en mycket intressant artikel där man pekade på Försvarsmaktens roll i att styra Försvarsdepartementets upprag till ÖB.

Saken är den att både regeringen och oppositionen fått böja sig för den stora auktoriteten. Försvarspolitiken i Sverige är nämligen inte så mycket en fråga om politik som en fråga om försvar, och således en fråga där Försvarsmakten själv är den drivande aktören.
...
Sedan Kalla krigets slut har Försvarsmakten brottats med ett närmast existentiellt problem: Behöver Sverige över huvud taget ett försvar längre, och mot vad?

Här är Afghanistaninsatsen en liten, men viktig, pusselbit.

Det ryska ubåtshotet under 1980-talet hade motiverat en allmän värnplikt och höjda försvarsanslag. När Sovjetunionen föll imploderade också grunden som det svenska försvaret vilade på.

Försvaret behövde nu återvinna sitt existensberättigande, det vill säga formulera ett nytt uppdrag och ett nytt hot.
...
Försvarsmakten sneglade på USA och Storbritannien – högspecialiserade yrkesförsvar som är byggda för utländska insatser snarare än för att stå emot en invasion.

För att delta i multinationella övningar och uppdrag krävdes att det svenska försvaret anpassade sig efter Nato-standard i allt från kommunikation till vapensystem.

Steg för steg omvandlades försvaret utan att riksdagen behövde fatta något beslut. Interoperabilitet, kallas det på militärspråk.
...
I Afghanistan fanns det nya hotet – terrorister som bedriver asymmetrisk krigföring med vägbomber och självmordsbombare – och där fanns Nato-länderna som det svenska försvaret ville samarbeta med. Länder som också förväntade sig att Sverige, som sedan 1994 varit medlem i Nato-projektetet Partnerskap för fred, skulle ställa upp för dem.
...
En förklaring till Försvarsmaktens styrka ligger i dess motparts – försvarsdepartementets – relativa svaghet. Försvarsdepartementet har hand om mindre än två procent av statsbudgeten, samtidigt som Försvarsmakten är Sveriges största myndighet.
...
En annan orsak till Försvarsmaktens stora inflytande över försvarspolitiken ligger i att det är de, och inte försvarsdepartementet, som producerar underlagen till de försvarspolitiska besluten.

Med Afghanistaninsatsen är Försvarsmakten på väg att nå målet med den resa mot ett yrkesförsvar som inleddes efter Sovjetunionens kollaps. Det absolut sista steget är att skapa ett frivilligt system som kan avlösa den allmänna värnplikten.


Mycket i denna artikel är helt rätt, men frågan är om det är ett felaktigt sätt att bedriva Försvarsmaktens utveckling eller inte? Kompetensen om teknisk och taktisk utveckling finns trots allt bara inom Försvarsmakten.

Men, som ett antal kommentarer på ett av mina senaste inlägg om Afghanistan har pekat på så måste man skilja på mål och medel. Försvarsmakten ska vara ett medel, ett instrument för att nå det säkerhetspolitiska målet, inte ett mål i sig själv! Politikerna måste därför lära sig att själva skriva den säkerhetspolkitiska målsättningen och låta Försvarsmakten därefter definiera hur vi kan nå de militära delarna av denna målsättning. Sedan är det upp till UD m.fl. att definiera de ekonomiska, politiska, humanitära m.m. delarna av säkerhetspolitiken för att nå det totala målet.

Det finns ett dilemma med att titta på utvecklingen i andra länder. Försvarsminister Tolgfors hävdar gång på gång att den utveckling vi nu genomgår i Sverige, med att omvandla ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar, är något som de flesta andra länder om omvärlden också genomgår. "Transformering" kallar amerikanarna det. Men frågan är bara om vi i Sverige har samma säkerhetspolitiska mål som t.ex. USA och Storbritanien? All följa modet är kanske bra, men man måste ha en egen smak för att kunna avgöra vilket av modehusens trender man ska följa. Glöm inte heller att det som var ute igår har en viss tendens att bli modernt igen!

P.S: Då modet bevisligen påverkar säkerhetspolitiken kanske Tolgfors ska studera någon av mina kvinnliga bloggkollegor som Agnes B eller Elin Kling? Det gäller dock att hänga med i modet. Tidigare stora raketer som t.ex. Blondinbella har blivit frånåkt i modekarusellen. Det är en hård värld där ute...

13 kommentarer:

  1. Vem ska vi följa när USA har rustat ihjäl sig själv ?

    Förr skulle vi skydda oss mot minor, nu mot vägbomber. Vad är skillnaden ?

    "Eld och rörelse" har alltid gällt men har tappats på grund av alla trender såsom RMA, NBF, ena stunden internationella operationer, andra stunden nationell säkerhet och så vidare ?

    SvaraRadera
  2. Ja, nackdelen med att följa trender är att man glömmer bort grunden, d.v.s. att kunna försvara landet.

    PÅ senare tid så har politiker och HKV sagt att man börjat återgå till förmågan att försvara Sverige. Detta är delvis rätt. Men å andra sidan så visar ÖB:s nya anställningsavtal att det fortfarande är internationella operationer som finns i fokus.

    SvaraRadera
  3. Vi har ju varit med i krig från 1995, först mot Serbien och nu mot Afghanistan.
    Det stora problemet med Afghanistan är ju att vi är med på fel sida om vi ska lära oss något av värde. Att rusta och träna oss för att slåss mot sådana som slåss på det sätt vi ska kunna slåss på är ju bara tokdumt.

    SvaraRadera
  4. @Profanum: Ja, talibanerna har vi i teorin en hel del att lära av. Om jag inte minns helt fel så var det på (vpk) tid som någon av deras politiker uttryckte att "försvarsmakten borde läggas ner till förmån för ett gerillaförsvar".

    Tyvärr så saknar vi svenskar en del av de egenskaper som talibanerna har:

    - Naturlig hårdhet format av åratal av krig.

    - Religiös tro att om man dör i strid så kommer gud att belöna en. Fungerade för svenskarna på 1600-talet, men knappast idag.

    - Skoningslös tillämpning av våld. IED och självmordsbombare slår hårdare mot den egna befolkningen än mot ISAF.

    SvaraRadera
  5. Sannolikt är försvarsmakten den myndighet där parlamentarisk styrning och kontroll har minst genomslag.

    Myndighetschefen - överbefälhavaren - har unikt stora befogenheter då försvarsmakten är en enrådighetsmyndighet.

    Det är inte sällan förekommande att överbefälhavaren och försvarsmakten, av individer såväl inom som utom försvarsmakten, uppfattas vara en och samma sak.

    Det blir riktigt problematskt när överbefälhavaren själv har den uppfattningen.

    SvaraRadera
  6. chefsingenjören:
    Många sekulära folk utan åratal av våld har också utkämpat gerillakrig. Vietnam t.ex.

    Det sa ju USA om motståndsrörelsen i Irak också, det var ju en lögn är det visat genom läckan i Irak.
    Dessutom har ju ISAF dödat fler civila på 8 år än talibanerna gjort på 18 år. Så de kan knappast vara mindre skoningslösa.

    SvaraRadera
  7. Men om man från politisk nivå började föra en realistisk debatt om mål så skulle man vara tvungna att ta i N-ordet, och det vill de flesta av dem slippa.

    @profanum_vulgus
    "Dessutom har ju ISAF dödat fler civila på 8 år än talibanerna gjort på 18 år."

    Fria fantasier.

    SvaraRadera
  8. Forsno:
    Nej, officiella siffror.
    Samma sak med Irak, även med jänkarnas egna siffror så är de mycket bättre på att döda civila irakier än Saddam var.

    SvaraRadera
  9. @profanum_vilgus
    Vart då? Länk eller namn på studien.

    SvaraRadera
  10. @ Profanum vulgus

    De siffror jag hittar (FN,HWR m.fl.)ser mer ut att ligga på Taliban,mostv, 60-80 procent, okända 10-25 procent och ISAF,ANA,ANP,OEF m.fl 15-25 procent. Dessa siffror skiftar beroende på hur och vad man räknar men inget blir i närheten av din siffror.
    Ett exempel. The situation in Afghanistan and its implications for international peace and security (S/2010/463), United Nations, September 2010.
    Taliban,motsv. ansvariga för 920 dödsfall(72%) under de sex första månaderna av 2010.
    Okända 128 (10%)
    Pro-goverment ISAF,OEF,ANA,ANP m.fl 223 (18%).

    I de fall man har brutit ner siffrorna till att bara handla om ISAF blir det cirka 1,4-2 procent för deras del!
    Detta är bara ett exempel av många och bara de senaste sex månaderna. Var hittar du dina siffror??

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  11. D.S
    Visst är det då skönt att gå in i garderoben tumma på sin mässdräkt m/1878 och inse att man knäcker det mesta i modeväg när man bär den... (Eller m1938 för ynglingarna från FV)

    SvaraRadera
  12. @Thomas L: Japp, armémodet brukar vara ett återkommande inslag på de internationella modeveckorna.

    SvaraRadera
  13. Anonym:
    Hahahahaha, ja den var bra, bara man räknar ihop bröllopsföljen och moskeér som bombats och som råkat snappas upp av västmedia så ligger isaf på flera tusen i år.
    De här propagandalögnerna är en del av varför isaf blir mindre och mindre populära.

    SvaraRadera