Varumärkesskydd

Detta inlägg är till för att röra om en smula i grytan och belysa Sveriges omställning till ett insatsförsvar från ett annat håll. Ta det för vad det är och fundera en smula...

Ibland ser man nyhetsreportage som handlar om när tusentals förfalskade märkesklockor eller kopior på märkesjeans krossas respektive eldas upp i Thailand, Italien eller liknande länder. Företag som Breitling, Gucci och Lewis är mycket engagerade i kampen för att stoppa kopiorna. Varför kan man fråga sig? De som köper dessa kopior skulle knappast ha råd att köpa originalen, och därmed så har tillverkaren inte lidit någon skada?

Men då missar man att det finns andra värden än de rent materiella och det är bl.a. själva varumärket. Vem sjutton vill köpa en 30.000 kronors Breitling när det vimlar med folk med billiga kopior på armleden? Då kan ju ingen längre se hur rik man är som har råd att köpa en äkta klocka. Varumärkesförlusten kan med andra ord vara betydligt större än de materiella förlusterna!

Hur ser det då ut för Försvarsmakten?

Man försöker genom diverse reklamkampanjer bygga upp sitt varumärke inom landet. Detta är numera viktigare än någonsin då den frivilliga rekryteringen bygger på att det finns ungdomar som tycker att det är en attraktiv arbetsgivare. Personligen så anser jag att nöjda medarbetare är den bästa reklampelare man kan ha och där har nog ÖB med den senaste tidens hantering av fack och avtalsförhandlingar sänkt marknadsvärdet en hel del. Att göra sig ovän med facket är inte särskilt smart då facket även är en del av marknadsföringen utåt. Skall man bli attraktiv gäller det att lyssna på vad ungdomarna vill ha. Tittar man på undersökningar bland svenska arbetsgivare så hamnar Försvarsmakten sällan särskilt högt upp. Roligare än SJ, mindre rolig än ICA...

Hur är då Försvarsmaktens marknadsvärde internationellt?

Länge så byggde vi vårt internationella rykte på neutralitet och vi var en stark försvarsmakt som låg som en buffert i norr mellan öst- och västblocken. Styrkan är som är väl känt sedan länge borta. Frågan är nog snarare om det Kalla Kriget skulle uppstå igen om NATO över huvud taget skulle lita på att Sverige skulle klara av kriget själv, eller om man som Churchill under VK2 skulle planera att annektera Sverige för att förebygga att motståndaren gjorde det samma? Svaghet kan i många fall innebära ökade risker för krig både av den ena och den andra orsaken!

Hur är det då med vår neutrala stämpel?

Läser man Jarl Lundgrens artikel "Värnpliktsarméns förmåga att hitta soldatmateriel" i boken "Fredssoldater" kan man läsa följande om insaten i Kongo.

"Eftersom stormakternas intressen bröts i Afrika valdes två alliansfria stater, Sverige och Irland".

Vår första fredsbevarande insats i Suez berodde också på att vi inte var en del av konflikten som t.ex. Storbritanien och Frankrike. En liknande orsak ligger bakom det faktum att Sverige ända sedan Koreakriget har haft observatörer längs med eld-upphör linjen. Utan den neutrala stämpeln så hade vi nog inte varit ett lika självklart val att skicka till dessa insatser.

I de senaste årtiondets insatser har vi skickat soldater under NATO-flagg. Visserligen sker insatserna med FN-mandat, men likaså så finns risken att befolkningen i området ser Sveriges insats som en del av NATO:s och i förlängningen USA:s politik i området.

Länge så skrev vi i vår utrikesförklaring att Sverige var "alliansfri i fred, syftande till neutralitet vid krig". Hur det sedan i realiteten var med denna neutralitet tvistar de lärde om... Detta mål är i och med medlemsskapet i EU borta. Vi är inte längre alliansfria!

Vi levererar vapen till alla som är intresserade och har gott om pengar. Tveksamt är till exempel exporten av Erieye luftburna radarsystem till Pakistan (som är en stor del av problemet i Afghanistan) och nu senast även till Saudiarabien (diktatur som exporterat fundamentalistisk tolkning av Islam till Afghanistan).

Har vi då förlorat vårt marknadsvärde internationellt?

Ja, till viss del när det gäller insatser där det behövs länder som inte har bindningar till stormakterna. Sverige har numera en mycket stark bindning till bl.a. Storbritanien och Frankrike via NATO och EU samarbeten. Detta gör att vi inte längre är lika attraktiva i insatser i områden där dessa före detta kolonialmakter har varit inblandad. Våra kopplingar till USA kan göra det svårare i konflikter där Israel eller muslimska stater är inblandade.

Å andra sidan så har vi vunnit en hel del pluspoäng mot både NATO och EU för att vi har visat att vi ställer upp. I linje med vår solidaritetsförklaring är detta en del av det "alliansfria" Sveriges framtida försvar, då vi är behov av utländskt stöd om det skulle krisa till sig (även fast svenska politiker aldrig kommer att erkänna detta faktum). På grund av behovet av dessa pluspoäng så kan det också vara svårare för oss att dra sig ur Afghanistan än det var för t.ex. Holland eller Kanada som planerar att lämna redan nästa år. Drar vi oss ur för tidigt så förlorar vi vår "investering"!

Man kan därmed säga att varumärket fortfarande är starkt, men har ändrat målgrupp!

(Ja, den svenska blondinen är också ett starkt svenskt varumärke!)