söndag 2 oktober 2011

Eurofighter utan Euro


Den ekonomiska krisen i Europa innebär kraftiga neddragningar i många länders försvarsmakter. I flera länder så reduceras lönerna för försvarsmaktsanställda med 10-20% och i vissa fall degraderas alla officerare ett steg för att ytterligare sänka lönekostnaderna. Detta samtidigt som NATO får skäll från USA för att man inte klarar av att driva en operation som den i Libyen utan stöd från USA. Medlemsländerna i NATO samarbetar för dåligt och kan därför inte få fram gemensamma resurser som t.ex. lufttankning.

För Eurofighterkoncernen så innebär de ekonomiska problemen att man måste sänka på tillverkningstakten. Köparna har helt enkelt inte råd att ta emot sina beställda flygplan.

"The four partner nations in the Typhoon programme have agreed to slow production rates to help ease their budget pressures," said BAE chief executive Ian King.

Four final assembly sites around Europe had been configured to deliver up to a combined 60 Typhoons a year, with 53 planned in 2011, but BAE has confirmed that this rate is to be progressively cut to only 35. This decision has contributed to a plan to axe 843 staff at Warton and in Preston, Lancashire, the company said.


Problemen ökar för Eurofighter. Tranche 3B med den ökade attackförmåga det skulle innebära har redan tidigare blivit stoppad på grund av den begränsade ekonomin i Europa. I operation Unified Protector över Libyen så har Eurofighter använts mycket begränsat. RAF som är den enda Eurofighteranvändarn som har någon typ av markmålsförmåga inledde sina anfall med Tornado. Därefter så användes Eurofighter ett kort tag (för att få "battle proven" stämpeln antar jag), men har dragits tillbaka till förmån för fler Tornado. Italien använde sina Eurofighter i jaktrollen, men de har också dragits tillbaka, då fokus på operationerna är mot markmål. Spanien skickade inte ens några Eurofighter utan valde i stället att skicka fyra stycken F-18.

Den enda fördelen som jag kan se med denna senaste neddragning är att den ger mer tid för att hitta fler kunder innan produktionen av de redan beställda flygplanen nått sitt slut.

Ljuset i tunneln är att man fortfarande är med i MMRCA-utvärderingen i Indien. Frågan är om den beställningen hinner komma innan man måste börja skära ner på personal i tillverkningen?

SvD1, SvD2

6 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. @Johan Björnsson: Din kommentar hade inget med inlägget ovan att göra.

    SvaraRadera
  3. Säga vad man vill om Eurofighter men rent objektivt är den en estetisk katastrof. Korsa det sämsta med brittisk (som faktiskt bygger riktigt fula flygplan de har bara misslyckats med Spitfire(tidiga) och till viss del Hunter som ju faktisk blev tjusiga) och tysk (vi skapar en produktionsvänlig låda) flygdesign och voila... Eurofighter!!

    Rent objektivt alltså :)

    SvaraRadera
  4. Utseendet får du nog helt och hållet skylla på britterna och BAe EAP. Jämfört med EAP tycker jag inte EFA är så ful, men grodätarna har lyckats mycket bättre rent designmässigt.

    SvaraRadera
  5. Jo Rafalen är ok, rent av ganska snygg men jag tycker nog att M2000 (utan lufttankningsbom) är snyggare. Rafalen är lite lite knubbig. Också rent objektivt naturligtvis :)

    SvaraRadera
  6. Du menar säkert subjektivt, men jag förstår. M2000 tycker jag också är snygg, liksom MIII.

    Ett snyggt brittiskt flygplan du missade är ju Mosquito. Det finns förstås ännu fler exempel, men många vidrigt fula skapelser också, t ex Fairey Gannet.

    SvaraRadera