Pendelutslag

Vilket håll är Försvarsmakten på väg mot? Som Håkan Juholt (s) sade tidigare i veckan så har inriktningen pendlat mellan invasionsförsvar till internationella insatser och nu på väg tillbaka till ett nationellt fokus. Men samtidigt så står Håkan Jevrell (m) och säger att vi inte har sett början än av det europeiska och nordiska samarbetet.

Det europeiska samarbetet är jag än så länge inte särskilt imponerad av. Försvarsmaterielsamarbetet inom EDA lider av revirpinkeri av stor skala. Forskningsprojekt som Neuron går bra, men när det kommer till beställning vill alla ha hela kakan. Den sameropeiska flygskolan finns det sjuttielva förslag på.

Battlegroupkonceptet som Sverige satsar stenhårt på har inneburit att vi nu sitter i beredskap för andra gången, men viljan att skicka ut förbanden saknas. Jag har tagit upp detta på bloggen tidigare och fått kommentarer i stil med att BG är till som reformmotor för Försvarsmakten, att den inta kan sättas in i en insats som redan pågår (där ska deltagarländerna i första hand förstärka) m.m. Visst jag håller med om att det bara skulle röra till en insats om det dyker upp nationer som inte är med i leken, men det måste ändå vara bättre än att vänta på att de truppbidragande länderna i en insats kan skrapa ihop pekgar och soldater till en förstärkning? Som reformmotor så är BG dessutom inte heltäckande. EU Military Commitee har liknande koncept med snabbinsatsstyrkor för sjö- och luftstridskrafter. Men eftersom de flesta europeiska länder deltar i NATO:s motsvarighet så har intresset ännu inte varit tillräckligt stort. Kanske kan den sviktande europeiska ekonomin bidra till bättring? Vi får dock se upp så att vi inte reformerar hela Försvarsmakten efter dagens BG-koncept, för då självdör Flygvapnet och Marinen. Insatser liknande den i Afghanistan har inget större behov av vare sig sjö- eller luftstridskrafter frånsett transportflyg, helikoptrar, UAV och till viss del CAS. Men "spetsigt" stridsflyg som Gripen med en god jaktkapacitet och skydd mot fientligt luftvärn har vi inte stort behov av.

Intressant nog så har en svensk film om det svenska invasionsförsvaret under VK2 snart premiär. Jag ser mycket fram emot att se den. Frågan är om Försvarsmakten någonsin kommer att gå tillbaka till detta koncept, eller om slutresultatet blir i stil med den andra svenska filmpremiären. Den om Åsa Nisse och Klabbarparn..