tisdag 18 januari 2011

Sagoberättaren

Wilhelm Agrell framstår som en mysig sagoberättare när han på Folk & Försvar redogör för den svenska Försvarsmaktens förfall under de senaste 10 åren. Jag rekommenderar alla att lägga 30 minuter på att lyssna på hans föredrag då det tydligt visar på varför det har gått som det har gått, samt de utmaningar vi står inför.

2007 skrev Bo Pellnäs ett debattinlägg i SvD kallad "Vi lever i dårarnas paradis" där han kritiserade neddragningen av Försvarsmaktens förmåga att försvara landet. Detta uttalande låg som grund till att Wilhelm Agrell påbörjade sitt arbete med boken "Fredens illusioner: det svenska nationella förvarets nedgång och fall". I den så redogör han för nedgången som kan "fortsätta en bit till, men inte långt, då det inte finns mycket fallhöjd kvar".

Det är omöjligt att följa processen i detalj, då det saknas logiskt spår i de styrande dokumenten. I stället får man följa "meningsbärande tomrum". Till exempel begreppet krigsförband som 99/00 innebar förband som var icke samövade, ej mobiliserbara och med gammal materiel. Debatten om Försvarsmaktens förändring har dock helt uteblivit. Om de närmast ansvariga saknar klar bild av skeendet, hur ska då någon annan kunna ha det?

I mitten av 90-talet insåg ÖB Owe Wiktorin att Försvarsmakten behövde reformeras. FM hade en förlegad struktur och var anpassad för att klara gårdagens krigföring enligt Kalla Kriget och till viss del ända tillbaka till VK2. En fiende som behärskade manöverkrigföring kunde "hoppa i sekvensordning" och direkt slå ut strategiska mål i stället för att gå igenom de klassiska faserna förbekämpning-överskeppning-skapande av brohuvud o.s.v.

1998 ansåg FM att det fanns en långsiktig förändrad hotbild som gav upphov till en säkerhetspolitisk lucka, s.k. "strategisk time-out". Försvarsmakten skulle kunna ändras i tid innan ett nytt hot skulle uppstå. Det skulle skapas operativa insatsstyrkor med möjlighet till manöverkrigföring (både nationellt och internationellt) samt nationella skyddsstyrkor som skulle klara det "klassiska" kriget i Sverige (OBS: Detta var ej HV som i dagens inriktning). Armén och Marinen reducerades.

2004 halverades insatsorganisationen p.g.a. budget. Avvecklingen hade ej gått enligt tidplan och den nya organisationen var ej klar. En glidning uppstod i FM målsättning. Fokus blev internationella insatser. Försvaret av landet fick ej längre plats i budgeten. Den framtida möjligheten till tillväxt som fanns 1998 ströks helt.

En sak som Agrell kritiserar är beslutet om DS3 av Gripen 1997. Detta blev en kostnadsökning som åt upp Flygvapnet och övriga Försvarsmakten. Här har jag en delvis annan syn. Jag håller med om kostnaderna och konsekvensen av dessa kostnader, men utan DS3 så hade vi aldrig haft någon export av Gripen och vi hade aldrig kunnat nyttja Gripen internationellt. A/B-versionen av Gripen är till för att enbart försvara Sverige! Å andra sidan kanske Flygvapnet inte hade drabbats av hysterin kring internationella insatser om vi fortfarande bara haft A/B?

Ett stort misstag som både politiker och FM-ledning har gjort är att den säkerhetspolitiska lucka som fanns 1998 har omdefinierats till ett permanent tillstånd. Yttre hot är numera inte bara osannolika, utan otänkbara! Detta innebar att förmågan till tillväxt är överflödig och nationella försvaret inte behövligt.

Begreppet CIMIC - Civil Militär samverkan har omdefinierats till det internationella samverkan mellan militära förband och humanitära biståndsorgan i.s.f. det tidigare svenska samarbetet mellan civila myndigheter och Försvarsmakten för att skydda svenska samhället. Agrell pekar också på det nyspråk som införts där dagens yrkesförsvar kallas frivilligförsvar.

Avslutningsvis så ställer Agrell fyra reflektioner/frågor/utmaningar:

1 - Uppgift. Om inte FM har försvaret av landet+grannländer som huvuduppgift så riskerar det att bli icke relevant. Det blir något som man kan ha eller inte ha. De nationella uppgifterna behöver inte dominera, men måste vara relevanta. Han tar upp Tolgfors senaste debattinlägg i DN där Tolgfors säger att en nationell resurs är Arméns manöverbataljoner. Men dessa är numera enbart lätta manöverbataljoner designade för internationella insatser!

2 - Vi ska inte bry oss om hotbilden i designen av morgondagens försvar. Prognoser blir fel. Sverige måste ha en grundläggande förmåga att försvara landet oavsett hur framtiden ser ut. Agrells syn är att vi just nu befinner oss under denna grundläggande förmåga!

3 - Internationella insatser är viktiga, men vi måste vara ärliga med våra motiv till insatsen. Att vi är med är en politisk markering, men den kan givetvis vara till nytta. Vi måste vara försiktiga med att låta denna förmåga styra, då det riskerar att anpassa Försvarsmakten till lokala konflikter som inte är representativa för framtida krig.

4 - Försvarets förhållande till samhället. Slopandet av värnplikten får långsiktiga konsekvenser! Innehållet i värnplikten behövdes ändras, men den skulle inte ha övergetts. Värnplikten gav FM möjlighet att nyttja bredden av kompetensen i samhället, nu får vi konkurrera med andra bolag.

För att citera Agrells slutord:

"Värnplikten skapade ett sammanhang och en gemenskap. Skyldighet innebär också delaktighet. Nu har vi under fanfarer klippt banden till skyldigheten och därmed också, fast utan att tänka på det, till delaktighet, sammanhang och gemenskap. Och vi har gjort det i en tid då klyftorna på nytt växer. Då vi alla gjorts uppmärksammade på att främlingskap, bristande integration, avsaknad av mening och gemenskap blivit kroniska samhällsproblem som vi uppenbarligen står ganska så handfallna inför".

Ja, vad säger man? Klockren analys! Tyvärr så riskerar denna saga att sluta utan ett "så levde de lyckliga i alla sina dagar".

23 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Det finns fortfarande möjlighet att leva lyckligt i alla sina dar, även om det inte blir just inom försvarsmakten.

    Lyckan kommer, lyckan går.
    Den AG älskar jobba får...

    SvaraRadera
  3. Det var intressanta 30 minuter, rekommenderas!

    /LL

    SvaraRadera
  4. Vi har aldrig tagit ut dom bästa och mest lämpade soldaterna. Inkallelserna har spritts geografiskt och socialt.

    //Rune

    SvaraRadera
  5. Tänk om Agrell hade varit vår försvarsminister, eller vår överbefälhavare. Då hade det nog varit lite mer ordning och reda i leden. Drömma kan man väl alltid göra.

    Analysen är så klockren så att inte ens FML kan förneka det faktum som presenteras.

    Jag håller till och med Agrell om Gripen DS3. Med facit i hand, varför ska vi ha ett flyglan med lufttankningsmöjlighet och L-16. Hade det inte varit bättre att lägga dessa pengar på nationella FV BAS-system och STRIL-system och kanske utvecklat A/B med nya robotar och sensorer?

    Jag anar till och med att en flygare som du tycker det skulle vara en bra lösning?

    Nej, fram för det nationella försvaret!

    SvaraRadera
  6. Den ökande klyftan mellan FM och resten av samhället kan boo riktigt dålig för FM.
    Den dag FM bara upplevs som en myndighet som lägger in sitt veto mot vindkraftverk, och i övrigt inte märks i vardagen, då blir det ett enkelt beslut att skära djupt i budgeten.

    SvaraRadera
  7. Den ökande klyftan mellan FM och resten av samhället kan boo riktigt dålig för FM.
    Den dag FM bara upplevs som en myndighet som lägger in sitt veto mot vindkraftverk, och i övrigt inte märks i vardagen, då blir det ett enkelt beslut att skära djupt i budgeten.

    SvaraRadera
  8. De där slutorden var underbara att läsa för en värnpliktsförsvarare som oftast avvisas med argumentet gammal lumparnostalgiker. Det är inte bara dessa "mjuka värden" som i sig är värdefulla för både samhälle och individ, utan också det moderna försvarets möjligheter att tillgodogöra sig de bästa kompetenserna och talangerna, som gått i graven med värnplikten.

    All heder till alla er som försöker visa att kejsaren är så naken han kan bli bakom alla de vackra men ack så tomma orden.
    /Morfar

    SvaraRadera
  9. Lysande analys av Agrell. Tyvärr lär den inte påverka den inslagna vägen. Tänk om vi bara hade en annan försvarsminister... Kom tillbaka Odenberg!

    SvaraRadera
  10. Likt Skipper undrar jag hur det skulle se ut med en karl som Agrell som försvarsminister. När exakt slutade kompetens inom ansvarsområdet vara relevant när man tillsatte statsråd?

    För övrigt anser jag att Tolgfors behöver en grundkurs i ryggrad.

    SvaraRadera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  12. @Anders B

    Du är en pajas. Jag ger dig 10 000 euro om du lyckas motbevisa mig.

    SvaraRadera
  13. @konspirationsteoretikern Björkman

    Jag ger dig 10 000 euro om du håller dig, och dina inbicilla kommentarer borta från seriösa bloggar.

    SvaraRadera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  15. Skipper: Jag samtycker med dig förutom på en punkt, delserie 3 behövs men ej i NATO standard utan ytterligare A/B.

    Skipper och CI, nu är jag ful och frågar: Vad anser ni om skrotandet av robotbåtarna?

    //Förste Sergeanten

    SvaraRadera
  16. Jag tror att det har varit väldigt svårt för allmänheten att veta hur starkt försvaret är och ännu svårare att ta försvarsdebatten på allvar.

    Det skreks "Om A görs kan inte hela Sverige försvaras!", A gjordes, vår beredskap är god.
    "Om B görs kan inte hela Sverige försvaras!", B gjordes, vår beredskap är god. C,D,E,F... och efter ca 20 år av detta är det etablerat att försvarspolitik är ofarlig regional- och industripolitik. Då är det inte så konstigt att nästan allt kunde läggas ner utan reaktioner.

    Detta fick en extra dimension av förvirring genom vårt mycket nära icke-medlemskap i Nato under hela kalla kriget och därefter.

    Jag är själv mera intresserad av försvaret än medelsvensson och jag har mycket svårt att få något grepp om vår försvarsförmåga. Det känns dock som om det var ännu sämre för tre år sedan, då kändes det så deppigt att jag började fundera på om det var tänkt att oroliga medborgare skulle ty sig till någon främmande makt.

    Försvaret känns som den helikopter som var synligast under förra årets stora flygdag på Malmen, flera mer eller mindre isärplockade HKP-14 förevisade av personal som försäkrade att de visst hade flugit. Det var kul att se insidan bakom skalplåtarna men det är ju inte mer än en mycket vacker och dyr kuliss.

    Jag önskar nästan lite desperat att det skall finnas en påtaglig substans, något som funkar och går att förstå vad det är och klarar av. Hellre en marscherande pluton än en division med en halv generations mobiliseringstid. Med något som fungerar kan jag även känna förtroende för att det kan bli bättre, jag har förhoppningar om att det håller på att bli bättre men rörelsen framåt är långsam.

    Det jag önskar av försvaret är att det skall ge en känsla av säkerhet inför en osäker framtid utan att känslan bygger på PR. Jag önskar ett försvar som faktiskt kan skydda mot en rad hot och som är användbart för en säkerhetspolitik som gör världen en liten gnutta säkrare och stödjer våra liv genom att skydda handel med andra fria länder.

    Jag skulle nog kunna falla in i normalen att inte bry mig om försvaret och då bli en lyckligare människa om jag var optimistisk om framtiden. Det är jag tyvärr inte, jag tror det kommer att bli globalt skitjobbigt när oljan sinar, miljön utarmas och produktionsresurserna inte räcker för att uppfylla förväntningar om ett bra liv, avtal och valutavärden. Min optimism räcker bara till att hitta möjliga lösningar till delar av problemen.

    SvaraRadera
  17. Jag önskar NÄSTAN att någon med kompetensen och medlen skulle göra något som kraftigt skulle påverka Sverige(I stil med 911 fast helst utan dödsoffer), kanske ett anfall mot några kraftstationer eller liknande av inköpta utländska agenter? Givetvis enbart för att bevisa svagheterna i det Svenska försvaret!

    Fyfan vad huvudena uppe på högkvarteret skulle rulla och förhoppningsvis ersättas av personer som faktiskt vill försvara Sverige.

    SvaraRadera
  18. Agrells fick mig att tänka på min egen reaktion på Tolgfors tal.

    Problemet är ju inte att det Tolgfors talskrivare beskriver inte vore önskvärt utan att den förda politiken inte levererar det. Som Agrell påminde mig så började inte skillnaden mellan vad som avsågs och vad som blev av försvarsomställningen med Tolgis, men den kommer heller inte att sluta med honom.

    Jag fruktar att han faktiskt tror på sin egen, eller snarare vem som nu skriver hans tals, retorik; vilket är väldigt synd för med rätt man på den posten är det inte för sent att få ordning på försvaret till 2020 om man ser och hanterar problemen.

    I alla fall inte riktigt än...

    SvaraRadera
  19. De strukturella fel vi "alla" ser, behöver inte vänta till 2015 för att åtgärdas, som ÖB antyder i sitt tal.

    En del behövliga åtgärder är gratis, andra är rejält dyra och resultat av årtionden av försummelser. Varför vänta till 2015?

    En sak som är gratis att stryka är Bagdad Bobs försök att skönmåla. Enda effekten på mig är att jag blir dyster och nedstämd till sinnes, för jag inser att dessa skönmålningar fördröjer aktiva insatser och insikter.

    En annan gratisåtgärd är att förbättra ledningens kommunikation med personalen. Tiden för va-bra-det-går-tal är förbi sedan länge. Ett civilt företag på fallrepet som saknar insikt i nödläget och där krismedvetande saknas går under.

    Varför medvetet ta beslut att ta fyra förlorade år i väntan på "rätt" år, när vi vet att tiden är en faktor i täljaren, när längden på rutchbanan skall beräknas. I väntan på "Gå då", skulle man kunna travestera.

    Nu väntar vi med spänning på Basorg 2013, där som vanligt fel människor får ta konsekvenserna av missären. Vi börjar städa trappan nerifrån. Som vanligt.

    SvaraRadera
  20. Skillnaden mellan en bra kapten och en dålig är uppenbar när sjökortet inte stämmer med verkligheten. På bryggan i FM har ingen ryggrad att ifrågasätta att lagd kurs gäller tills 2015. På däcket har besättningen redan tagit på flytvästarna eller redan lämnat fartyget.

    En god ledare har inga problem att säga: -Detta blev fel. Vi stannar skutan, slänger prestigen överbord och fastställer läget. Först när vi säkrat fartyget kan vi bestämma ny kurs.

    SvaraRadera
  21. För att fortsätta liknelsen: alla vet att skutan sprungit läck, men vi vill avvakta tills relingen ligger i marvatten. Detta beräknas dock inte inträffa förrän 2015, så vi får väl som sagt avvakta.

    Varför börja pumpa nu, när vi kan bärga sedan?

    SvaraRadera
  22. Håller med dig Agrells analys är mycket intressant men problemet är att den slutar när det gäller att beskriva på vilket sätt FM skulle sett ut om det hade gått rätt. Volym på FM, innehåll förmågor, annan fördelning än idag, delta internationellt i vilken grad m m. Därför blir Agrells analys bara ett bidrag till alla på läktaren och som vet att spelet är skit men inte har något eget KONKRET alternativ.

    SvaraRadera
  23. Det finns nog massor med förklaringar till hur det har blivit som det är just nu. Något som jag gång efter annan blir påmind om är det totala misstroendet för HKV/FML.

    Det verkar som om någonstans i överföringen mellan förband och HKV så skiftas fokus från verksamhet till den egna karriären,
    och för att komma snabbt vidare på stegen så gäller det att inte ställa för obevkäma frågor eller komma med avvikande åsikter.

    Orsak nummer två är att vi är underfinansierade och pengarna räcker helt enkelt inte längre.

    //Jarhead

    SvaraRadera