Bara vatten i utblåset (uppdaterad)

Wiseman hade för ett tag sedan ett inlägg om Peak Oil och vilka säkerhetspolitiska konsekvenser som en minskning av tillgången på bränsle i världen skulle kunna få. Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om att certifiera Gripen för miljöbränsle och skulle vilja dyka ner lite djupare i den här tankebanan. Fokus i debatten kring biobränsle har legat lite för mycket på enbart miljöaspekter och att få ner kostnaderna för bränslet, men det finns även säkerhetspolitiska aspekter. I de blindas värld är den enögde kung och i en värld utan bensin är den som kan driva sina fordon på något annat den som kan ställa villkoren.

I tidningen "Ingenjören" nr 1, 2010 så finns ett långt reportage om Angelica Hull som står som en av grundarna till företaget Swedish Biofuels. Wiseman hade ett inlägg om henne och Swedish Biofuels efter det att den amerikanske attachén Michael Wood hade intresserat sig för deras teknik. Innan det amerikanska intresset hade det varit mycket ljumt intresse från svenska bolag, men nu fick även Tolgfors upp ögonen och begärde att FMV skulle studera möjligheterna för att använda miljöbränsle i F414 motorn som används i nästa generation Gripen E/F.

Det svenska försvaret vill nu samarbeta med det amerikanska försvaret om nästa steg – att certifiera bränslet för användning i militära flygmotorer.

Det krävs då att Swedish Biofuels kan tillverka så mycket som 60 000 liter av SB JP-8 för att kunna genomföra experimenten med den nya, starkare Gripenmotorn GE 414 från General Electric.

Förutsättningen för att projektet ska kunna ros i hamn är att man får med sig det amerikanska flygvapnet på 50/50-basis.

- US Air Force tycker att det är en bra idé. Huvudtanken är att det ska gå att flyga på biobränslen och traditionella bränslen utan några modifieringar i flygmotorer, säger Rickard Nordenberg, strategisk rådgivare på FMV.

Intresset är kanske stort i FoT - Forskning och Teknik området på FMV, men från Gripenprojektet och Försvarsmakten har det varit ganska så ljumt. Det är nämligen inte helt lätt att certifiera en motor för nytt bränsle, vilket man insåg i förra försöket att ta fram ett försvarsmaktsgemensamt bränsle. Först måste man garantera att så enkla saker som packningar, bränsleledningar och tankar håller för en annan typ av kemisk blandning. I en vanlig bilmotor fräter Etanol betydligt mer än bensin. Risken är stor att SB JP-8 har liknande egenskaper. Därefter måste man garantera att motorn fortfarande fungerar lika bra i alla lägen. Gripen har bara en motor, så driftsäkerheten måste vara 100%. Detta måste dessutom fungera i allt från subarktisk till tropisk miljö. Det får inte bildas isproppar eller att bränslet kokar och därmed kaveterar vid fel temperatur eller tryck. Datorernas bränsleberäkningar måste omprogrammeras. Sedan gäller det att få samma uthållighet i luften. För bilar som går på etanol så krävs det mer bränsle per kilometer, vilket inte ett flygplan har råd med då räckvidden och uthålligheten påverkas.

Skulle vi få det att fungera i flygplanet så gäller det samtidigt att vara bakåtkompatibel då vi vid basering utomlands åtminstone initialt skulle få nöja oss med vanligt bränsle.

Vad som kanske är ännu viktigare är att få ner bränsleförbrukningen i flygplanen. I t.ex. Afghanistan och Irak är bränsletransporterna som för det mesta går på marken mycket utsatta för attentat av IED. Ju mindre bränsle som går åt för att bedriva flygoperationer, desto mindre transportbehov. Om detta är möjligt med biobränsle är det givetvis en kraftig bonus. Om samma bränsle sedan kan användas i alla typer av markfordon så underlättas den logistiska kedjan.

Trots alla utmaningar så gäller det nu att våga. Det är inte en slump att USA är intresserad av denna teknik. Det land som först lyckas få ett alternativ till bensin eller diesel att praktiskt fungera har ett stort strategiskt överläge den dag vi når Peak Oil.

Uppdaterad 10-02-25, 21:03
VK1 och VK2 innebar kraftiga framsteg på teknikområdet. Ett lands överlevnad och oändligt med finansiering leder till att teknikutvecklingen gör stora språng. Den dag säkerhetspolitiken kraftigt påverkas av bristen på olja så kommer både bränslesnåla fordon och alternativa bränslen att finnas framme omedelbart.

Förutom ren säkerhetspolitik så handlar det om ekonomi. Den som först har en användbar produkt kommer att tjäna en massa pengar. En Gripen som går på alternativt bränsle kommer att vara mycket attraktiv på den internationella marknaden.

I dagens DI finns en artikel kallad "Krigets pris". Där redovisas att USA:s krig i Afghanistan och Irak kostar 10 800 000 miljoner. Angelica Hull behöver 50 miljoner för att starat en eperimentell storskalig produktion av sitt bränsle. Pengarna finns alltså, det är bara frågan om vad dom används till. Eftesom DARPA visar intresse så innebär det nog att Angelica kommer att få sina pengar om inte USA själva hittar ett bättre alternativ.