Jag har personligen mycket liten förståelse för detta. I valet mellan Eurofighter och Rafale så skulle jag välja Rafale 10 gånger av 10. Men det är väl något industripolitiskt val som är avgörande och dessutom så har nog fransmännen som vanligt varit för opolitiska. Ödmjukhet tillhör inte det franska folkdraget och de har trots allt redan en gång tidigare straffat ut sig ur MMRCA utvärderingen, då de vägrat att ge indierna de data de önskade. Samma sak i UAE. Fransmännen trodde att de hade affären i en liten ask, men nu lutar det mer åt något amerikanskt. Det är dock inte bara teknik och politik som avgör utan även hotbilden just nu. I ordkriget mellan USA och Iran så väljer de flesta stater kring persiska viken USA:s sida. UAE har precis köpt amerikanska THAAD luftvärnsrobotar och Saudiarabien köper fler F-15 och uppgraderar dessutom sina gamla.
Men åter till Eurofighter.
I operation Unified Protector över Libyen så visade det sig att Eurofighter har mycket kvar för att nå tillräcklig mognadhetsgrad. De enda som idag har markförmåga med sina Eurofighter är britterna. De inledde med ett antal anfall mot markmål, men ersatte snart sina Eurofighter med Tornado då de har tillgång till en mycket större uppsättning vapen och dessutom har spaningsförmåga. Italienarna satte inledningsvis in sina Eurofighter som jaktskydd, men valde efter ett tag att ersätta dessa med fler Tornado och F-16 då jaktbehovet inte var särskilt stort efter de inledande insatserna som slog ut stora delar av Khadaffis luftförsvar (det fanns många flygplan kvar på marken i de inre delarna av Libyen, men likt det irakiska flygvapnet under Gulfkriget 1991 och Irakkriget 2003 så insåg de att de var chanslösa och startade inte).
Tyskland valde som bekant att inte ställa upp i insatsen över Libyen.
Britterna modifierade sina Eurofighter för att de skulle användas i Afghanistan. Men även där blev det begränsade insatser. Det var i slutändan Tornado och Harrier som fick göra grovjobbet tillsammans med amerikanska flygplan. Tyskarna ställde upp i Afghanistan med sina Tornado, men har inte haft vare sig möjlighet eller lust att ställa upp med Eurofighter.
Eurofighter saknar alltså stora delar av markförmågan i och med att beslutet togs att stoppa utvecklingen av Tranche 3B. Detta p.g.a. den dåliga ekonomin i Europa.
Nu ska Tyskland återigen ställa upp inom ramen för NATO:s luftbevakning över Baltikum. Men det är inte Eurofighter som får göra jobbet, utan det blir återigen de gamla F-4 Phantom som får ställa upp. När tjeckerna drog sig hem från Baltikum 2009 efter sin mycket lyckade insats med Gripen så var det meningen att Eurofighter skulle ta över. De kom och de stannade på marken på grund av en massa felutfall. Tjeckerna fick stanna kvar en dag extra och efter ett par veckor gav tyskarna upp och ersatte Eurofighter med sina gamla F-4. I Tyskland så kallar de gamla rävarna som flyger F-4 sina högteknologiska kollegor som flyger Eurofighter för det något nervärderande "Wunderwaffe". De tyska F-4 skulle redan ha blivit ersatt av Eurofighter, men "gammal är äldst" som det brukar heta.
Tyskland har lyckats bli av med sina äldsta Eurofighter i en affär med Österrike. De österrikiska piloterna är nog inte så nöjda. Visst så har de ett högprestandaflygplan, men det är bara när det flyger. Underhållskostnaderna ligger på ca 30.000 Euro per flygtimme. Att jämföra med Gripens ca 30.000 kr! Detta har resulterat i att de österrikiska piloterna inte får så värst mycket flygtid per år.
Bevisligen har tyskarna ont om pengar till sitt försvar. Likt Sverige så monterar de i rask takt ner allt som kostar pengar. Den senaste affären var de Patriotrobotar som stoppades i Finland på väg till Sydkorea. Man har liksom Sverige skrotat sin värnplikt och infört en yrkesarmé med än så länge tveksamt resultat.
Nu försöker tyskarna ryktesvis kränga en del av sina Eurofighter till tjeckerna. Jag tvivlar dock på att det blir en affär. Tjeckerna är mycket nöjda med sina Gripen och lär inte ha råd att operera Eurofighter. Det är inte undra på att den tjeckiska regeringen förnekar alla sådana rykten.
Problemet för Eurofighter i allmänhet och tyskarnas försök att bli av med sina dyra maskiner i synnerhet är att de potentiella kunderna finns i två kategorier:
- De som har råd. De väljer hellre amerikanskt för att få en allierad som ställer upp, vilket Tyskland sällan gör.
- De som inte har råd. De skulle kanske vilja ha Eurofighter, men som oftast så är det ekonomin som får styra storleken på länders försvarsmakt snarare än behov eller hotbild.
För leverantörer av små billiga stridsflygplan som ger "mycket pang för pengarna" så borde marknaden se lysande ut. Problemet är nog bara att allt för många länder är i dagsläget ganska så panka. För dem handlar det om stridsflyg eller inte stridsflyg snarare än vilket flygplan de skall välja.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar