Bra PR för rekrytering? (uppdaterad)

Enligt den kommande personalförsörjningsstrategin kommer det att finnas tre kategorier militärer i Sverige. Officerare, specialister (underofficerare) och kontraktsanställda soldater.

En kontraktsanställd soldat ska genomgå en 1,5 års grundläggande utbildning och därefter vara beredd i insatsförband i ca 6-8 år. Under dessa 6-8 år ska han eller hon ut på mission till t.ex. Afghanistan 4 ggr. Det vill säga var annat år ska dom tillbringa 6 månader i krigsliknande områden.

Vad är då lönen för detta? 17.000 kr i månaden + missionslilägg när dom är utomlands. Dessutom ska dom kunna hyra bostad för 1000 kr i månaden och äta billigt, vilket totalt ska motsvara en reallön på ca 22.000 i månaden. Min fråga är bara var finns dessa billiga bostäder? Ska FM bygga nya bostäder (med investeringskortnader och driftskostnader till FortV) eller är det meningen att dom ska få hyra en stålsäng på ett logement för 1000 kr/mån? Vad säger skattereglerna 0m detta? Soldaterna lär få en rejält ökad förmånsbeskattning precis som dagens officerare blir av med utlandstraktamente när dom är i Afghanistan och får "gratis" mat i form av en "grönpåse" som värms upp vid sidan av ett stridsfordon 90.

Den stora bristen i detta tänk är också hur dessa soldaters familjer ska hanteras, eller ska dom få undvika relationer under tiden dom är kontraktsanställda? I USA och England bor familjerna ofta på basen och det finns en organisation för att ta hand om dessa när någon i familjen är ute på en mission. I Sverige skulle en sådan lösning innebära extra beskattning då det är en förmån att någon kommer och hjälper till med att hämta barnen på dagis när pappa eller mamma är i Afghanistan.

Syftet enligt höga militärer och politiker är att vi ska ha en högre beredskap att sända ut trupp i omvärlden. Men sanningen är att många tror att det kommer att bli billigare. Framför allt så slipper försvaret att som idag ha en hög andel militärer som inte längre är användbara i internationella insatser. Medelåldern i dagens Försvarsmakt är en bit över 40! Den borde snarare ligga under 30.

Att man inte är ute efter välutbildade insatsberedda soldater i första hand visas helt klart av den senaste tidens debatt om att anställa NBG soldater som varit i Afghanistan. Dessa killar och tjejer är de mest välutbildade soldater vi haft i Sverige och nu skickas dom hem? Varför? Jo därför att de nya lagarna är inte på plats. Anställs dom nu kommer dom att ha en livstidsanställning enligt LAS. 2011 när det nya lagsystemet är klart kommer dom att kunna tvingas att lämna Försvarsmakten när dom är "förbrukade" som soldater efter 6-8 år. Det blir helt enkelt för dyrt för Försvarsmakten. Läs mer om detta på Wisemans blogg.

Det borde inte behövas lagändringar för att lösa detta. I stället borde FM se till att den utbildning dessa soldater får är så pass attraktiv för den civila arbetsmarknade att dom skriker efter att få ta del av deras kunskaper. I USA är det en merit att tränas i National Guard eller National Reserve.

Nästa år så kommer det inte längre att finnas värnpliktiga att rekrytera officerare och kontraktssoldater ifrån. PR som detta lär knappast göra det mer attraktivt att bli militär. Om FM ledning hade den minsta känsla för vad som är bra för framtida rekrytering så skulle dessa soldater anställas och visas upp som ett exempel på det framtida försvaret!

Uppdaterad 09-11-08, 18:41
Jag satt och läste igenom veteranutredningen som delvis ligger som grund för det nya personalsystemet. Det intressanta är att de olika slutsatserna motsäger sig själv.

Det vi går emot är en struktur med många yngre soldater som under en 6-8 års period gör 4 insatser på 6 månader vardera. Det motsvarar en insatsfrekvens på 1:3, d.v.s 6 månader ute och 18 månader hemma.

Vad säger då veteranutredningen?

I forskningen har uppmärksammats problemet med att låta för unga personer göra internationell tjänst, eftersom bland annat brist på livserfarenhet och en trygg social situation kan öka risken för traumatisering. Yngre personer saknar många gånger även den typ av dubbelkompetens, som man får genom yrkeslivet och som ofta är viktig vid internationella insatser.

Med stigande ålder kommer mognad, erfarenhet och ofta också etablerade familje-förhållanden, vilket enligt forskningen utgör faktorer som kan bidra till att minska risken för bland annat psykisk ohälsa i sam-band med tjänstgöringen.

Lite äldre soldater med civil kompetens är precis vad vi får in i utlandsstyrkan som består av grundutbildade soldater som efter några år återvänder och gör en missionsutbildning för en internationell insats.

På lång sikt är också den återkommande rekryteringen av samma nyckelpersonal ett stort problem för myndigheten. Den viktiga och långsiktiga kompetensöverföringen uteblir. Istället begränsas kompetensen till ett litet antal individer. Belastningen på enskilda individer ökar och vår uthållighet i internationella insatser äventyras.

Försvars-makten har emellertid påpekat att myndigheten i dag har en gällande policy avseende insatsfrekvens, även om den inte är formellt fastställt, och som anger att den enskilde ska vara hemma minst sex månader alternativt ett år mellan insatserna beroende på personalkategori.

Försvarsmakten har i förslaget som utgångspunkt att personalen i insatsförbanden utgörs av ca 4 500 officerare, 7 600 soldater och 550 civila. Skulle alla nyttjas för sexmånaders insatser vartannat år, kan myndigheten bidra med 2 000 militär personal för internationella insatser över tiden.

Försvarsmakten anger vidare i förslaget att det är rimligt att anta att soldater/sjömän i stående förband genomför två till fyra insatser om fyra till sex månader, med 12–18 månaders uppehåll vid maximal belastning. Tiden mellan insatser (12–18 månader) räcker väl till för att förbanden och personalen ska kunna återhämta sig, utbildas och vid behov reorganiseras eller ersättas av ny personal.

I Norge och Danmark siktar man mot att soldater i de flesta fall ska göra en insats vart tredje år (1:5)

Just nu har vi ca 1000 soldater ute på internationella insatser, vilket skulle innebära att vi inte når maxgränserna. Beräkningarna ovan bygger på att alla finns tillgängliga, vilket givetvis inte är fallet. Skolor, barnafödsel m.m. lär göra att många helt enkelt inte kan. Dessutom är kanske inte alla rätt utbildade för den typen av insatser vi gör om inte alla förband skickas ut. Flygtekniker och piloter är inget vidare välutbildade på markstrid. Den största belastningen kommer att bli för specialistkategorierna som kommer att gå på knäna eftersom där är redundansen ofta för liten. Det skulle vara intressant att se lite statistik från hur ofta vissa killar och tjejer får åka ut idag. Veteranutredningen innehåller en tabell över hur många gånger vissa åkt ut, men jag misstänker att i framtiden kommer den att försjutas kraftigt till att fler åker ut fler gånger.

Sedan som jag har nämt ovan så finns det även stora frågetecken på hur man tar hand om familjen till de som är ute ofta. En familj som stöd när man kommer hem från en mission är en av de viktigaste detaljerna för Psykisk hälsa.

Se även mitt förra inlägg där jag tar upp en hel del aspekter om Post Traumatic Stress Disorder, vilket även tas upp i veteranutredningen.