måndag 9 november 2009

Remembrance Day (uppdaterad)

Jag hade tidigare ett inlägg om behovet av en svensk Veterandag, där vi diskuterade lämpliga dagar att komma ihåg det våra svenska soldater idag framför allt gör utomlands. I andra länder är detta självklart. Igår firades Remebrance Day i England.

Sedan 1922 har veteranorganisationen The Royal British Legion (RBL) sålt pappersvallmon för att samla in pengar till veteraner och deras familjer i nöd.

Förhoppningsvis så ska vi i Sverige slippa behöva ha ett sådant här syfte för en ihågkomstdag, men det skulle nog vara nyttigt för många svenskar att få sig en årlig påminnelse om att vi har ett försvar och att våra soldater är aktiva i olika konflikter över hela jorden.

I USA firas den 11 november Veterans Day som sammanfaller med Armistice Day i övriga världen. England firar Armed Forces Day den 27 juni. Mycket firande av sina soldater med andra ord, men å andra sidan så har dessa länder ett minne av första och andra världskriget som inte finns i Sverige. Dom har dessutom varit och är inblandade i flera krig efter andra världskriget. I Sverige har vi som tur är haft fred i snart 200 år.

Det är lätt för våra politiker att bestämma att vi ska ha heltidsanställda soldater som för 17.000 kr i månaden ska riskera sin liv för att svenska staten ska visa att man är solidarisk mot FN och EU. Även om vi inte är medlemmar i NATO så vill Sverige visa att vi är kompatibla med deras ledningssystem och stridstekniker. Men vi måste komma ihåg vilka det är som får ta smällarna om något händer och se till att vi har resurser för att ta hand om dom på bästa sätt. Jag är för internationella insatser, men det får inte vara för billigt för staten. Tvärtom så måste det få kosta så att politikerna funderar en eller två gånger innan dom lovar att ställa upp genom att skicka någon annan. En del av våra politiker har faktiskt ställt upp och besökt de svenska soldaterna i Afghanistan, men det borde vara obligatoriskt att alla åker dit, så att dom får se vad det är dom beslutar om.

En sak ska vi dock hela tiden ha i åtanke. Det ska kunna föras en debatt om insatserna ska genomföras eller inte, samt hur dom ska genomföras, men vi ska hela tiden stödja våra soldater där ute.

Uppdaterad 09-11-11, 20:38
President Obama höll ett tal på Arlington kyrkogården i Washington.

"Our Vietnam veterans served with great honour but often came home greeted not with gratitude and support but with condemnation and neglect," he said, but pledged that would "never happen again".

"As long as I am Commander in Chief, I am going to do right by them. American will not let you down, we will take care of our own," he said.


I Frankrike lade symboliskt den tyske kanslern Merkel tillsammans med den franske presidenten Szarkozy ned en krans på den okände soldatens grav.

Jag önskar att våra svenska politiker skulle visa samma stöd till våra svenska soldater. Carl Bildt hade chansen idag och misslyckades totalt! Nej, 17.000 är vad våra soldater är värda i lön och efter 6-8 år så glöms dom bort.

12 kommentarer:

  1. I Calgary så inledde de NHL-matchen med en ceremoni. Flera försvarsgrenar och veteranorganisationer var närvarande och man hedrade bland annat ett Calgary-fan (and several more like him) som gett sitt yttersta för Kanada, med en tyst minut och hans foto på jumbotronen.
    En trumpetare ur marinen blåste tapto.
    Det var fruktansvärt mäktigt.

    Tyvärr är det väl bara att glömma att något sådant skulle kunna genomföras i Sverige.

    SvaraRadera
  2. Svenska soldater aer vael de som aer mest foeraktade i Sverige, speciellt av media, vaenstern och politikerna.

    SvaraRadera
  3. Till skillnad ifrån Sverige har Britterna flera gånger försvarat demokrati genom krig och motstånd. Sverige är ju berett att slåss till sista droppen amerikanskt blod,.. men inte eget. Alltså har vi just inga offer att minnas från första eller andra världskriget,... Ynkedom? å andra sidan firar vi snart 200 år av icke-krig. Därmed inte sagt att civilia svenskar inte dött; Bali-offren väntar fortfarande på att statsminister Göran Persson gör uttalande mot muslimsk terrorism.

    SvaraRadera
  4. Lars Lindberg:
    Amerikanerna var väldigt villiga att kämpa till siste britt, ryss och fransman innan de blev angripna själva; i bägge världskrigen.

    Vi lyckades med hjälp av järnmalm, kullager och allmänt kryperi hålla oss utanför andra världskriget. Kanske ingenting att vara så stolta över som vi är, men våra grannländer hade gjort detsamma om de getts möjlighet. Om vi hade gått in i kriget hade i så fall varit på Finlands, och därmed Tysklands, sida.

    Ingen bra idé.

    Att Göran Persson inte skulle har fördömt terrorism under sin tid som statsminister är ett absurt påstående; eller är det bristen på kritik av islam och muslimer du syftar på?

    Det är inte riktigt samma sak.

    SvaraRadera
  5. Att som Forsno påstå att amerikanarna var "väldigt villiga att kämpa till den siste britt... i båda världskrigen" e t c är en vinkling som är ny eller åtminstone sällan har hörts efter den 8 maj 1945.
    Påståendet är i själva verket ett antagande om att det annars isolationistiska USA slogs via ombud tills de av det tyska ubåtskriget 1917 och av japanerna 1941 tvingades börja spela med öppna kort.

    Kanske Forsno kan utveckla sin teori om den "väldiga villigheten"?
    Kontrafaktisk historia är alltid intressant.

    SvaraRadera
  6. Lasse:
    På vilket sätt är min historieskrivning kontrafaktisk. Du nämner ju själv det jag syftade på:

    "[---]det annars isolationistiska USA slogs via ombud tills de av det tyska ubåtskriget 1917 och av japanerna 1941 tvingades börja spela med öppna kort."

    SvaraRadera
  7. Lasse: För VK1 så anser många historiker idag att det t.o.m inte var u-båtskriget enbart som fick USA att byta sida. Tyskland varnade bl.a. för att Lusitania kunde sänkas, men ändå så seglade hon. Här kan cyniker kanske ana en konspirationsteori...

    Tyskland försökte att stoppa amerikansk stöd till England (precis som i VK2) genom att sänka fartyg. Man försökte även att alliera sig med Mexiko, men avslöjades via de s.k. Zimmerman telegrammen.

    Frågan är bara vilket hot som USA såg som störst, några sänkta fartyg, eller ett grannland som allierade sig med Tyskland?

    President Wilson war Pro-Brittisk, men fick inte mandat av folket att gå med i kriget. I stället stöttade man england på distans. Som Forsno säger med engelskt och franskt blod och amerikanska pengar.

    Lusitania sänktes 7 Maj 1915. I och för sig en massa andra fartyg runt den perioden.

    Engelsmännen spårade Zimmerman telegrammet 19 januari 1917. Det skickades till USA 24 Februari och gjordes offentligt 1 Mars.

    USA gick med i kriget 6 april 1917.

    http://www.associatedcontent.com/article/533609/the_zimmerman_telegram_the_biggest.html

    Före och även under VK2 var Stilla Havet USA:s fokus, men man hade i första Washington konferensen 22 Dec 1941 - 14 Jan 1942 mellan Chruchill och Rosevelt kommit överens om strategin Europa först och Japan sedan. Även har alltså som Forsno sa lät man England blöda (USA stöttade ekonomiskt) för att spara resurser mot ett eventuellt krig med Japan.

    SvaraRadera
  8. Det jag nämner om det USA som av Tyskland i VK 1 och av Japan i VK 2 "tvingas börja spela med öppna kort" är en tillspetsning av Forsnos argument i syfte att visa att de inte stämmer med historiska fakta. Det var alltså inte ett erkännade av Forsnos konspirationsteorier, tvärtom.

    Forsno mer än antyder att USA i praktiken var krigförande från början i varje krig och var villig att hålla det igång så länge som det fanns brittiska, franska och ryska soldater som kunde stupa för USA som påstås ha ryckt i trådarna.
    Det, hävdar jag, är en falsk historieskrivning som helt bortser från USA:s traditionella isolationism och åtminstone på den tiden ovilja att blanda sig i de eländen som den gamla världen startat.

    Angående USA:s krigsprioriteringar som de kom till uttryck 22 dec 1941 så var detta vid en tidpunkt då Japan och Tyskland redan förklarat USA krig.
    Att USA 1942 valde att förlägga tyngdpunkten i sina krigsansträngningar i Stilla havet var naturligt eftersom det var där som motståndaren avancerade starkast.
    I Europa hade hotet mot Storbritannien minskat rejält p g a operation Barbarossa och men i denna amerikanska nedprioritering av Europa ligger knappast någon ambition om att "låta England blöda!"

    SvaraRadera
  9. Lasse:
    Nu nämnde jag inte bara England. Om någon allierad nation blödde under andra världskriget var det i så fall Sovjetunionen.

    Det jag vände mig mot i min ursprungliga kommentar var påståendet att vi likt USA borde anslutit oss till världskrigen.

    USA sökte sig inte till något av de två världskrigen.

    När man väl blev inblandad, t ex via lend lease, var det inte uttryck för någon sorts romantisk 1800-talsföreställning om hjältedåd i fält.

    SvaraRadera
  10. Då missförstod jag din ursprungliga kommmentar och kan bara skylla på språkförbistring.
    För mig lät det som om du påstod att USA lät andra sköta de båda världskrigen tills de själva tvingades in i den hantering de själva initierat.

    Men angående Sovjets "blödande" kan du inte vänta dig någon sympati från oss i Finland. Om några ledare förtjänat förakt så är det de som tillsammans med tyskarna styckade Polen, ockuperade Litauen, Lettland och Estland och dessutom med vapenmakt försökte förvandla Finland till en sovjetrepublik.
    Nog sagt.

    Föreslår att vi slutar här men om du vill avge en slutreplik så är det förstås ok.

    SvaraRadera
  11. Vem hyser sympati med länders ledare när folk dör i krig? Snarare skall man hysa sympati med de mammor som förlorade sina söner, barn som förlorade sina fäder, föräldrar som såg sina barn svälta ihjäl i Leningrad och Stalingrad.

    Man kan tycka att Stalin och partitoppen i USSSR var grymma och förtjäna förakt samtidigt som man kan hysa medlidande med de drabbade i Sovjetunionen.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera