Jag har tidigare diskuterat beslutet om att inte uppgradera Rb75/AGM-65 Maverick till en mer modern version och integrera den på JAS 39C/D Gripen. Man får säga vad man vill om det beslutet och vad det hade kostat. Nackdelen just nu är att Flygvapnet inte har något bra vapen mot rörliga markmål. Maverick är särskilt designad mot att bekämpa stridsvagnar och bepansrade mål då den har en flygprofil som gör att den träffar rakt ovanifrån där de flesta fordon är känsligast. I Sverige har vi även versionen Rb75T som har en större sprängladdning och är designad för att slå ut större mål som broar och fartyg.Ett alternativ för Sverige i framtiden är givetvis att köpa in de AGM-65G/H som finns integrerade på ungerska Gripen. Som en interrimslösning borde man kanske titta på att anskaffa övningsrobotar? Dom ger i varje fall piloterna möjlighet att öva taktik och handgrepp i avvaktan på en anskaffning av skarpa robotar. I värsta fall så skulle man kunna köpa loss robotar vid behov för en skarp insats från t.ex. Ungern med löfte om att ersätta dessa med nya robotar. På så sätt skulle ungrarna få en omsättning på sina vapen som annars skulle bli gamla i förråden.
En liten god sak har dock nedläggningsbeslutet av Rb75 fått. Flygvapnets piloter som flyger JAS 39A/B har fått möjlighet att skjuta slut på alla robotar som legat i förråd. Även om vapnet inte finns på svenska JAS 39C/D så är det alltid bra träning för både piloter och tekniker att få hantera och skjuta skarpa vapen. Dessutom är det betydligt billigare att skjuta slut på vapen än att behöva destruera dom. I och för sig är destrueringen en smula mer miljövänligt, men man kan inte få allt här i världen...
Inlägg
Låter som en svensk lösning igen - öva på uppdragsprofiler med ett vapen som vi är på väg att avveckla... Verkar bra för framtiden !
SvaraRaderaSedan trodde jag hela idén med att sälja Gripen var att dela utvecklings- & anskaffningskostnader. Vad hindrar/hindrade en gemensam uppgandling av "Nya" Mavericks ihop med Ungern och/eller Tjeckien... ?
De svenska flygplanen kan bära de ungerska versionerna, men vi har helt enkelt inte anskaffat själva robotarna. Så integrationskorstnaden av roboten har vi fått på köpet i och med försäljningen till Ungern.
SvaraRaderaTjeckien satsar för närvarande enbart på luftförsvar och har inga planer på anskaffning av Maverick så vitt jag vet.
Tjeckien har lagt sitt markunderstöd på sitt inhemska Alca 159 och på dessa har man Maverick.
SvaraRaderaJag vet inte om det är så intressant att skjuta Rb 75T då den målsökaren inte motsvarar en eventuell framtida användning av G/H.
Kanske bra att lära sig hur det känns vid avfyrning iofs.
Karl: Helt annan målsökare, men samma typ av princip vid pålåsning och hantering av reglage. Därav hyffsat bra träning. Det är också nyttigt för piloter att få känna upplevelsen av krutrök i kabinen och den rolltrimändring som sker då ett antal kg lämnar ena vingen.
SvaraRaderaMen i slutändan så kanske den största vinsten är att man slipper en dyrbar destruering.
Förklaringen till att Sverige gör sig av med Maverick till Gripen är nog till inte obetydlig del att vi vill göra som F-22 och F-35 och satsa på SDB. Dessa Stealthbombare har inrevapenutrymmen från vilka det inte är helt lätt att leverera raketdrivna attackrobotar. Så när Gripen konkurrerar med JSF på världsmarknaden behövs helt enkelt inte Maverick.
SvaraRaderaFörvisso kan det bli komplicerat om det i framtiden skulle krävas klimatkompensering för varje svenskt robotskott. Det skulle lämpligen lösas genom att i korresponderande mån plantera träd, till exempel dadelpalmer i våra provinser i norra Afghanistan. Vilket skulle kunna ses som fredsfrämjande landsbygdsutveckling inom området alternativa grödor.
Raytheon har en konverteringslina där man bygger om de allra äldsta Maverickarna med moderna målsökare. Det är värt besväret eftersom de allra äldsta Maverickskroven är rostskyddsbehandlade också på insidan och således särdeles värdefulla.
Det är kanske inte optimalt krigsavhållande att låta alla våra befintliga Maverickar bara gå upp i rök?
JAS 39 A/B kan också väl motiveras utifrån dess traditionella beprövade datalänkar för stridsledning med krypton som Sverige förfogar över fullt ut. När Sverige får tillgång till beredskaps- och krigsnycklar för Link-16, så behöver vi inte längre JAS 39 A/B ur detta perspektiv.
Fri-fallsbomber som gbu-12, gbu-49 och SDB är inte ur time-critical synpunkt speciellt bra vid CAS m.m.
SvaraRaderaInte alltid iaf.
AGM-65 med modern målsökare (IR/Laser) är ett utmärkt CAS vapen vid korta tidsförhållanden!
SvaraRaderaUr ett CAS perspektiv är det då synd att freds flygarna på F7 i sina A plan skjuter upp robotarna i något kalla krigs scenario!
Dessutom finns inget riskomtåde mig veterligen till Rb 75 förutom FMVs och RFNs provprofiler.
Så flygvapnet:
- Ta fram riskområden som inte är för testverksamhet
- Skaffa övningsbomber
- Sluta skjuta skarpt på RFN då piloterna är "Tally" innan de ens startar
Viking: CAS vette sjutton om jag skulle vilja utföra med AGM-65. Eftersom den har en egen målsökare så vet man inte riktigt alltid vad den träffar. Därför så finns det ett beräknat riskområde för splitter, men inte någon sannolikhet för träffpunkten. I fallet TST - Time Sensitive Target när man t.ex. jagar fordon så är AGM-65 bra. Detta kan givetvis vara lett av en FAC, men det bör inte vara nära egen trupp, d.v.s. CAS.
SvaraRaderaNär vi tränade med Rb-75 på 39A/B och flög in mot målen så hände det tyvärr ofta att robotens fokuspunkt ändrades. Ett fartyg på långt håll är t.ex. svart mot vit bakgrund och därför väljs det kontrastområdet. På nära håll dyker det dock upp många vita områden mot svart bakgrun, t.ex. bogsvall och vågor. Jag vet inte hur mycket bättre senare versioner som AGM-65G/H är.
SDB nar flera andra fördelar.
- Det går att hänga flera bomber i samma lavett. Något som F-35/F-22 är ute efter för att inte förstöra sin Stealthförmåga och som Gripen behöver eftersom vi inte har så värst många balkar att hänga vapen på. Särskilt inte om vi vill ha mycket bränsle med oss, då fälltankarna tar vapenplatser.
- Dom har en mindre sprängladdning, vilket är mycket bra i CAS fallet då det går att fälla närmare egen trupp samt att risken för skada på tredje person minskar.
Sedan kan man ju alltid ställa sig frågan som jag gjort tidigare. Varför ska vi storsatsa på CAS i Flygvapnet om vi aldrig kommer att använda den förmågan internationellt? För nationellt försvar är AI mer effektivt, vilket vi insåg på 32 och 37 tiden, men på senare år helt tycks ha glömt bort. Alternativet är att göra som Tjeckien och Österrike och använda Flygvapnet enbart i jakt och incidentrollen... Luftherravälde är också en förutsättning för mark- och sjöförbanden att kunna operera. Då lägger vi oss på en helt defensiv förmåga med ett svenskt igelkottsförsvar för nationellt bruk.
Greasemonkey -
SvaraRaderaJag apploderar ditt ovanstående svar till Viking.
-Jag kan inte se att Rb75 bör användas i CAS just av det skäl du skriver. Det skulle möjligen vara den version som styrs med laserbelysning.
-Varför skall vi skaffa vapensystem för CAS? Det luktar försäljartryck och sådant kan vi inte ha som motiv för utformningen av ett jättevapensystem som 39:an.
- Jag tycker dock inte att vi skall avstå från attackrollen (eller spaningsrollen). Låt oss bara definiera ordentligt vilken hotbild vi skall utforma systemet för. Kan vi inte definiera den så skall vi se till att vi har handlingsfrihet (detta underbara ord!)
Ni är väldigt färgade av just rb 75. Märk väl att denna har en mycket förlegad målsökare och nyare generationer av AGM-65 skiljer sig fullständigt från den svenska versionen i fråga om träffsäkerhet.
SvaraRaderaSDB är inte ett lämpligt CAS-vapen och kan inte ersätta rb 75. SDB har endast gps-styrning och kräver därmed mycket, mycket exakta koordinater och framförallt, den kan inte användas mot rörliga mål. Visserligen är en ny variant på väg med fler målsökare, men den är långt från operativ och kostar betydligt mycket mer.
SDB är konstruerad för att flyga och det långt. Att därför använda vapnet i en CAS-situation där bomben ska cirkla sig ner till målet är inte speciellt lämpligt har det visat sig i Afghanistan. Det är inte för inte som man inte ser F-15E i Afghanistan med SDB. Om man istället fäller den på långt håll som avsett får man två andra negativa bieffekter. Det tar lång tid för den att flyga till målet och därmed är det också stor risk att målet flyttat sig/inte är aktuellt längre.
AGM-65 är ett av få vapen som lämpar sig för låghöjdsuppträdande, inte minst vid CAS. Följaktligen uppstår ett förmågeglapp nu i Försvarsmakten när vapnet fasas ut och inte ersatts. Framförallt är det ett av få vapen som har verkan i stridsvagnar, något som man inte alltid kan garantera med bomber.
Wasa har helt rätt ang modifiering. Det är helt absurt att vi tackade nej till erbjudandet att uppgradera.
Wiseman du har helt rätt i dina åsikter ang. RB75 och SDB. En ny målsökare till RB75 och det skulle bli det bästa "CAS vapen" FV skulle ha i sin arsenal. SDB har ingenting i CAS att göra.
SvaraRaderaBlir ibland lite skrämd när vissa som jobbar med JAS systemet uttrycker sina felaktigheter.
Greasemonkey, jag har sagt det förut -Det går inte att läsa sig till allt och det du uttrycker om CAS och nu TST är inte hela sanningen. Du har rätt i mycket men ibland...
Ska FV hålla på med CAS? En annan fråga, men nu är det ju så. Lika bra att de kan göra det bra då.
Det finns en rb som heter Hellfire. Den används av USA för CAS och fungerar på över 8 km avstånd. Om svenska FV är så angelägna om att prata CAS så är det daxs att sluta prata om att sitta i Sverige och skjuta rb. Är man villig att skicka JAS ut i en stridsituation så får man sluta att prata luftstid. Den förmågan är inte efterfrågad. Lelle Pettersson var framsynt när han påpekade att det som behövs i framtiden är tung flygtransport inte jaktflygpaln. Det fick inte så bra gehör av Janne Andersson som var en förespråkare för JAS. Nu har hans framsynthet dock hörsammats genom samarbetsavtalet angående tunga transportflygplan. Ett stort steg på vägen. Sluta nu att tjäftsa med FMV, utan ominrikta resurserna på att ta fram det som är efterfrågat. Ställ frågan till FMV hur många som sitter och jobbar med JAS 39 Gripen kontra de som jobbbar med att ta fram underlag till att skicka helikoptrar till utlandsstyrkan. Det förhållandet är säkerigen 1 på 50. Finland flyger redan NH 90 och jag betlivlar att de har en sämre flygsäkerhetskultur än Sverige. De har dock bättre förhandlare än Sverige. Vi vill ha en simulator till NH 90 i Sverige. Den skull i programvara motsvar en kostnad på ny Hkp Nh 90. Finland fick den gratis av Eurocopter. FMV=amatörer. Deras argument är att det skulle kosta för mycket att förhandla fram ett sådant avtal. Har de försökt? Har själv suttit med i förhandlingar å FMV räkning, men då med personal som inte suttit på en stol i FMV i 30 år. Det gick mycket bra att få en rimmlig kostbad av både USA och Ryssland, tack vare en bra förhandlare, som inte suttit av sin tid på FMV.
SvaraRaderaJag skäms å sveriges vägnar för denna sandlådeförhandling. När skall någon utkräva ansvar? Vi har piloter som inte har mycket annat att göra än att klaga. Mde all rätt. De har inte utbildat sig för att sitta bakom ett skrivbord, utan är mer än villiga att ställa upp på Rgeringens krav. Ge dom möjligheterna, tack. Om Regeringen inte gör detta kommer det inte att finnas några helikopterpiloter kvar i FV om 2 år. Det finns däremot en influgen JAS pilot per flygplan i Sverige enligt de tidigare beslutade inköpen. Fantastigt!
När skall detta ta slut?
En stöning Värmläning
Anonym 12:45
SvaraRaderaMan kan inte ha ratt i allt och annu mindre fa andra att tycka att man har ratt i allt. :-)
Aven om jag bara har erfarenhet av Rb75, sa tror jag att manga andra har for stor tilltro till att AGM-65G/H skulle vara sa himla mycket battre (ar det egentligen nagon i Sverige som har stor erfarenhet av AGM-65G/H? Viss utprovning av integrationen pa Saab, FMV T&E och nagra pa TU JAS samt givetvis vara piloter som arbetat nere i Ungern).
Malsökaren ar betydligt battre an Rb-75, men det ar fortfarande ett vapen som kan fa for sig att traffa nogot annat an vad man siktar pa. Vill killarna pa marken verkligen ha en sadan robot i narheten av sig sjalva?
For rorliga mal (en typ av TST) ar AGM-65 ett mycket bra vapen och sarskilt da med IR versionen som kan detektera laserutpekning och pa sa satt se vilkat mal en FAC vill att föraren ska engagera.
Värmlänning: Det finns all anledning att se över hur materielanskaffningarna går till och kontrakten skrivs. Förhoppningsvis blir det ett rejält utkrävande av ansvar i helikoptersoppan med följd att det smittar av sig på andra projekt som skötts minst lika illa.
SvaraRaderaHellfire är en robot för helikoptrar, konstruerad för att skjutas från en plattform som rör sig upp till 200 knops fart. Storbritannien lade ner 15 års jobb på att få fram en produkt ur hellfire som går att använda på flygplan. USA jobbar fortfarande på samma sak.
Varmlanning:
SvaraRaderaHaller helt med. Varfor tranar vi pa en massa saker som det inte verkar som vi kommer att göra?
Tyvarr sa saknas sparbarheten mellan TOEM/TTEM för de respektive materielsystemen och Försvarsmaktens uppgifter.
Samma sak galler faktiskt om man laser Budgetpropositionen. I inledningen namns en massa saker om FM uppgifter, men nar det kommer till de faktiska andringarna i materielen sa ar det fortfarande bara en massa losryckta detaljer...
Greasmonkey: Tyvärr måste jag rätta dig. TST har inte så mycket att göra med att målet är rörligt utan dess värde. Målet i vanlig CAS kan mycket väl också vara rörligt.
SvaraRaderaIR-målsökaren på Maverick fungerar som tv-målsökaren fast kontrasten är IR. Lasermålsökaren är i princip samma som sitter på Hellfire, GBU-12 m fl och är okänslig för IR.
Visserligen saknar säkert FV det mesta av erfarenheter när det gäller nyare versioner, men någonstans får man börja lita på svenska FAC:er och inte minst utländska piloter som använt vapnet skarpt i Irak och Afghanistan och höjer det till skyarna.
Wiseman:
SvaraRaderaJag ar fullt medveten om detta. TST - Time Sensitive Targets.
http://findarticles.com/p/articles/mi_m0IAU/is_3_6/ai_76610398/
Ibland sa resulterar det i rorliga mal, men framfor allt mal som inte ar planerade i forvag.
AGM-65 ar bra pa rorliga mal och till viss del pa stationara mal som inte ar kraftigt fortifierade (hus, broar m.m.). Att falla den mot trupp i öppen terrang borde inte vara optimalt.
Att FAC gillar roboten ar sjalvklart da det med en IR malsokare gar latt att hitta mal som belyses med laser fran t.ex. en FAC.
Dock ar det som du sager en bildalstrande robot som gar mot nagon typ av mal med kontrast mot bakgrunden. Tappas den kontrasten under robotens gang mot malet, sa kan den missa rejalt...
Darfor ar jag tveksam pa dess varde vid insats nara trupp. Givetvis kan aven en GBU-12 styrenhet ga sonder och bomben traffa fel, men da pratar vi felutfall pa roboten, inte bara ett mal med dalig kontrast.
Några begrepp innan detta blir hela havet stormar och ingenjören sänker skeppet.
SvaraRaderaLASER- Används för utpekning av mål, då måste exempelvis CAS flygplanet bära en pod motsvarande LDP som har möjlighet att hitta laserenergin. LASER används också för designering av mål för vissa vapen som GBU-12 eller AGM-65E.
IR- Värme helt enkelt. Finns sensorer som LDP och vapen som Sidewinder eller AGM-65D mfl. Med andra ord pekar inte FAC motsv. ut mål för sådan målsökare.
FAC kan oxå peka ut mål med pek som blir synligt genom NVG/NVD, det sker inte med LASER och har inte med något vapen att göra, enbart visuell utpekning då det är mörkt.
EO oxå...CCD i AGM-65A mfl och LDP mfl.
J
He, he. Det här var ju riktigt kul. En ingenjör som jag blir påhoppad av en massa Messerschmittar...
SvaraRaderaLaser är ett vitt begrepp som inbegriper allt från den lilla pekaren som man belyser vita duken med under en vanlig Power Point presentation på kloka huset L24 till pistolerna i Star Wars. Helt enkelt ljus som är mer eller mindre fokuserat (en frekvens och parallella strålar). Finns olika typer av laser som ligger i olika frekvensband. Vissa ligger i IR eller NIR bandet och syns därför alldeles utmärkt på en IR sensor som t.ex. i en AGM-65G1/G2. Pekare i NIR området är även utmärkta att se i ett par NVG. NVG jobbar för övrigt på reflekterat ljus till skillnad från en ren IR sensor som går på egengenererad värme.
http://en.wikipedia.org/wiki/Night_vision_device
Med andra ord en FAC leder inte roboten vid insats med Maverick, men kan peka ut ett mål för ett AGM-65G utrustat flygplan som sedan låser på med hjälp av IR signatur från målet.
AGM-65H är för övrigt en AGM-65B (Rb-75) med upphottad CCD sensor. Precis vad vi skulle ha kunnat få om vi moderniserade våra Rb-75.
http://www.deagel.com/Anti-Armor-Weapons-and-Missiles/AGM-65G-Maverick_a001167004.aspx
Allt detta givetvis bara teori från en inte allt för ofta flygande flygande ingenjör, men där kan jag bara hänvisa som försvar till mitt tidigare inlägg:
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/10/verklighetens-folk.html
Om jag får skryta en smula så var det ett av mina populärare inlägg i debatten. Om ni förbandsmänniskor tycker att vi på högre staber är teoretiker så finns det förklaringar till detta. Och även lösningar!
För övrigt är sänka skepp kul, så länge man inte tillhör Marinen. :-)
Jag har inget nytt att anföra utöver mina tidigare kommentarer :)
SvaraRaderaAbsolut. LASER är ett väldigt vitt begrepp. Och en IR pek är också en typ av laser, men den ligger i en annan våglängd och har ett annat syfte. Vill skilja på LASERpek och IRpek på enklaste sätt.(även om båda är laser)
SvaraRaderaFelaktigheten ligger alltså i dett uttalande:
Att FAC gillar roboten ar sjalvklart da det med en IR malsokare gar latt att hitta mal som belyses med laser fran t.ex. en FAC.
Det som saknas är kanske då en LASER-styrd AGM.
Har man en blogg måste man tåla leken och en del skämt. RB75 skulle ju sänka skepp.
J2
Ja, visst är det kul när man pratar förbi varandra, fast mest tråkigt.
SvaraRaderaTrots att jag efter pensioneringen inte följt de olika bokstavskombinationerna på AGM-65 så vill jag varna för att använda en bildalstrande målsökare på ett vapen för CAS - det må vara en bild i det visuella bandet, IR, ultravioletta eller what have you. Mål som rör sig genom olika belysningsförhållanden skapar en osäkerhet för målföljaren och därmed risk (större eller mindre) för nedslag på icke önskad plats. Dessutom - undantaget öknar - så behövs bara att målfordonet går bakom ett buskage så går målsökaren i bästa fall över på någon form av minnesföljning = osäkerhet. Som förare vill man inte skjuta om det finns risk att träffa fel gubbar och det oavsett om det är robotens fel eller handhavandefel.
Ergo: vapen för CAS bör vara klart utpekade av FAC med laser, IR-ljus, ficklampa eller målets koordinater direkt in i målsökaren.
Så ett par käpphästar: 1)kommer vi aldrig mer att få motståndare som är elaka nog att skjuta tillbaka, d v s skall vi inte längre ta hänsyn vid vapenanskaffning till huruvida flygplanet exponerar sig för LV?
2)Skall vi syssla med CAS eller finns det operativt bättre användning för jakt-attack-spaning än att ersätta ett par artilleripjäser?
Bosse: Precis samma problem som du listar gäller för ledstrålestyrda vapen. Det handlar som bekant helt enkelt om att anpassa anfallsriktning till terrängen och målet.
SvaraRadera1) Det beror på vem du frågar. Min åsikt är säkert känd, medan statsmakterna verkar leva i en annan värld.
2) Det finns faktiskt andra uppgifter inom CAS än att ersätta ett par pjäser vid fronten. Då är vi inne och snuddar på det som Chefsingenjören berört tidigare, nämligen TST. Möjligheten att slå mot mycket värdefulla mål på djupet, där fönstret för bekämpning är plötsligt och kort förutsätter oftast en form av CAS.
I det nationella försvaret kommer uppgiften att slå mot överskeppning och infrastruktur på djupet alltid att vara överordnat.
Wiseman -
SvaraRaderavisst är det samma tekniska problem med ledstrålestyrning men (om inte flygplanbesättningen själva skapar ledstrålen)så ligger ansvaret och de moraliska problemen hos FAC och det är för mig en väsentlig skillnad. Jag är bekant med lösningen att finna rätt anfallsriktning till terrängen och målet, bara det att jag som sagt anser att ytterligare en faktor skall läggas till problemet med anfallsriktning - motverkan. Nu börjar det bli många parametrar.
Din åsikt är känd och jag tror inte vi skulle råka i luven på varann om vi träffades.
När du säger att det i det nationella försvaret alltid kommer att vara överordnat att slå mot överskeppning och infrastruktur önskar jag att du talar för fler än dig själv och det kanske du gör?
J2:
SvaraRaderaGivetvis uppfattar jag ironin och försökte att svara på samma sätt ;-)
Jag misstänker att Bossekommenterar tycker som jag, att det senaste "manliga" vapnet vi hade i Sverige var napalm på A32 där attackprofilen bestod i anflygning på 20 meters höjd och sedan DYKA mot målet...
Wiseman och Bosse:
SvaraRaderaSom jag ofta har framfört är jag emot den rena CAS uppgiften då jag tycker att det är ett slöseri med en viktig resurs. Givetvis ska man i nödfall kunna stötta sina armébröder, men att ha det som huvudinriktning är fel.
Dock så är jag helt för precisionsinsatser mot viktigare mål, t.ex. TST eller AI med ledning från en FAC.
Det är alltså inte vapnen och metoderna, utan syftet med CAS jag är mest emot.
Greasemonkey - :-)
SvaraRaderaNja, att öva napalmfällning var störtkul men under åren som gått se´n dess har ju en hel del hänt som måste påverka saker och ting. Mitt ideella attackvapen idag är ett som kan levereras utanför räckvidden för närluftvärn, helst från låg höjd eftersom det kan finnas luftvärn även utanför målområdet. Måste man inkludera CAS i våra uppgifter så skall ansvaret ligga på den som har gott om tid att iaktta målet och som har rimlig chans att peka rätt (eller bestämma koordinaterna rätt) för en flygförare har betydligt mindre marginaler till funderingar och eftertanke om han samtidigt skall beakta det luftvärnshot som jag ser som självklart. Finns inget luftvärnshot i våra framtida krig så skall vi snarast iståndsätta de Sk61 som användes för slutträningen för Rb 05. Från högersits kunde man styra armens trådstyrda PVrb (hette den Rb 53?) med Rb 05´s styrdon och, vill jag minnas, modifierad styrrespons. Sätta in en så värdefull resurs som ett av världens modernaste attackflygplan i en miljö där ingen av dess unika egenskaper behövs låter som vansinne i mina öron.
Men kanske är jag en gammal relikt från forntiden som inte förstår vad ett modernt flygvapen skall syssla med :-)
Tack Wiseman,
SvaraRaderaJag menar naturligtvis inte att man skall beväpna JAS med Hellfire. Min synpunkt bygger istället på att man skall använda våra vapensystem på det bästa sättet. CAS har blivit något av ett existensberättiggande för FV. Var själv på växeltjänstgöring i Brittiska Rhenarmen 1985 och fick deltaga i CAS-uppdrag med FAC. Då visste inte FV vad CAS var. Gör ett långsiktikt beslut och överlåt denna uppgift till helikopterförband som agerar i samma tidsperspektiv som markförbanden. Man kan inte säga till markförbanden att FV jobbar på uppgiften och återkommer om 24-36 timmar. Det var i varje fall de tidsförhållanden som gällde/gäller när jag jobbade. Och så gammal är jag inte. Skall man nödvändigtvis ha fixwing så bör dessa vara anpassade för denna uppgift och bara den. Sluta upp med den svenska lösningen där ett system skall klara av allt. Huvuddelen av all vådabeskjutning som skett kommer från mulirollförband. Våra svenska piloter är jätteduktiga på luftstidsrollen och låt dom utveckla denna bl a genom att anpassa spaningskapseln så att den kan utyttjas i t ex Adenviken.
Kul sida att utbyta idér och synpunkter.
En inte alltid stöning wärmlänning
Multirollfilosofin från JAS Gripen överförs till alltfler plattformar.
SvaraRaderaTill och med med de utvecklingsresurser, som avsätts för spetsigt stridsflyg har det tagit sin tid. Spaningskapseln SPK 39 har fram och tillbaka utvecklats sedan 1986. Först i och med nästa uppgradering av JAS Gripen (MS 20), så får systemet mörkerförmåga. Redan Lansen hade begränsad fotospaningsförmåga i mörker på sin tid, så det operativa behovet är inte direkt nytt.
HKP 14 skulle bli världens mest kvalificerade helikopter för såväl mark- som sjöarenan. Svenska erfarenheter av ubåtsjakt i bräckt skärgårdsmiljö var så unika att ingen annan marins utrustning skulle duga. Utvecklingen beräknas idag vara färdig 2020 om vi genast beställer ett vapenpaket till HKP 14. HKP 4 kunde och kan fälla sjunkbomber och torped.
SEP skulle genom att bara byta uppdragsmodul kunna växla mellan samtliga truppslags olika uppgifter. Det kan låta mycket rationellt och kostnadseffektivt. Är inte SEP markstridskrafternas svar på transportbranschens lastväxlarflak?
Ett av problemen är att förarens och vagnchefens man-maskin gränssnitt (MMI) i SEP därmed redan från början måste vara förberedda för den tänkta mest kvalificerade uppgiften, som därmed blir dimensionerande.
Om de första leveranserna av SEP är tänkta för synbarligen enkla, men i tiden utsträckta transportändamål och senare leveranser för kvalificerad bekämpning, så måste bägge vagnars ledningssystem stödja bägge uppgifters dimensionerande krav på föraren och vagnchefen. Det kan bli dyrt att utveckla något så komplext och det kräver att alla vagnar utrustas med förmåga, som troligen aldrig alla vagnar kommer att utnyttja.
Gustav: Jag håller helt med. Ett problem med att lägga alla ägg i samma korg är att det blir mycket dyrt och därmed så skaffar man få enheter. Varje enhet kan mycket förutom att vara på två ställen samtidigt.
SvaraRaderaUtbildningsbehovet blir också stort. En Gripen idag kan mycket. Frågan är bara om piloten med de begränsade antal flygtimmar som budgeten ger möjlighet till kan lika mycket?
Sannolikheten är stor att Sverige gör som Danmark åtminstonde inledningsvis gjorde med sina F16MLU, d.v.s. en division kör spaning, en kör attack och några kör jakt. Sedan får man vid en eventuell insats blanda på förmågorna för att få en allsidig division.
Ser man sedan på den nya mörkerförmågan för Gipen så blir det ännu tydligare. Samma pilot kan inte vara vaken dygnet runt, utan det kommer att behövas en division där en del kör dager och en mörker. Sedan kan man givetvis rotera uppgifterna, men rotationen bör inte göras allt för ofta då det dels slår på dygnsrytmen och dels gör att ingen blir bra, utan att alla blir halvhyffsade...
Eftersom den svenska flygtidstilldelningen för insatsförbanden är exakt lika stor som Nordkoreas och förmodligen minst i västvärlden kan man nog glömma multi-role på varje division.
SvaraRaderaWärmlänning: Jag håller inte riktigt med att det är de tidsrymderna som gäller. Man får skilja mellan förplanerad verksamhet och uppkommen. Även den uppkomna kan utgöras av förplanerad verksamhet om man avsatt resurser för flygunderstödsberedskap.
Våra svenska piloter är numera även erkänt mycket duktiga på CAS, vilket bevisats på en rad övningar med såväl utländska flygvapen som utländska markförband, så att det bara är jaktrollen Sverige är bra på är en fördom.
Bosse: Mycket har hänt det senaste decenniet. Målutpekning på GPS-koordinater är standardförfarande, vilket avsevärt kortar tid till eld i målet och risk för missuppfattningar.
@En inte alltid stöning wärmlänning
SvaraRaderaAng tidsförhållanden och hur de var på den tiden kan jag inte svara på. Däremot är finns missuppfattningen kvar, kanske från den tiden, att det skulle ta lång tid att få CAS. Det finns varianter av CAS alert som kan användas av markförband. Andra uppdrag kan dessutom prioriteras ner för olika situationer (TST är ett exempel).
Dagens krigföring planeras dessutom joint och även markförband såsom marina förband har framförhållning i sin planering.
Några exempel bara...
Angående flygtidsutdelning till Fv och huruvida vi skall träna CAS i sverige och om alla skall vara multirolepiloter.
Räcker den mycket snåla flygtiden till att vi skall ha ett insatsförsvar samtidigt som vi har invasionsförsvar? CAS är debatterat och kanske inte kan anses som användbart i en invasionsförsvar...
D
Wiseman -
SvaraRaderaJag vet även att GPS-beroende inte längre är ett no-no i Sverige och mot den bakgrunden anser jag som ovan finns att läsa att FAC bör kunna mata in målkoordinater direkt in i vapenmålsökaren. Som kompromiss kan föraren sitta som mellanhand och sköta inmatningen efter att ha fått koordinaterna från FAC. I båda fallen blir det FAC´s ansvar att inte vådabeskjuta egen trupp. Vill han inte ta det ansvaret efter att ha legat bakom en kulle och överblickat situationen så anser jag att ff inte skall behöva besluta om eld under de sekunder han har på sig att överblicka målet. Tycker alltså inte om CAS-rollen men skall vi ha den skall vi göra på bästa sätt som någon påpekade ovan.
GPS koordinater är egentligen inte värre än de förprogrammerade koordinater som vi använde på BK90. Skillnaden är egentligen bara situationen som vapnet används på. I konflikter som t.ex. Afghanistan finns det lite för stor risk att civila skadas om inte målkoordinaten dubbelkollas. I CAS kan det vara bråttom och därmed risk för fel data på målet.
SvaraRaderaBäst tycker jag faktiskt om taktiken där data sänds upp till föraren och han visuellt kan låsa på med LDP. Därefter används ROVER länk så att FAC även han visuellt kan bekräfta att det är rätt mål. Därmed så ges två möjligheter till att bekräfta att det åtminstonde är det målet som avses som bekämpas. Att det ändå kan bli fel visar bl.a. den tyska incidenten...