På EU toppmotet med Ryssland sa charmar Medvedev sina kollegor med att visa på Rysslands ambitioner att bli mer demokratiska. Men frågan är vilka deras egentliga ambitioner är?
Jag har skrivit om de ändrade strategiska förutsättningarna i Östersjön och äntligen verkar svenska journalister vakna inför detta faktum. Att Sverige nu lovar att vid behov försvara Baltikum är bra, men frågan är med vad? Sådana här löften är politiskt intressanta, men det går tyvärr att dra lite paralleller till inledningen på första världskriget. Är det våra löften som ska motverka att en eventuell kris ska uppstå? Löften och allianser kan i bästa fall vara förutsattningar för att kriser ska undvikas, men i värsta fall tvinga in fler i krisen.
Det svenska försvaret har tidigare enbart försvarat territoriet eller gjort fredsinsatser långt borta. Nu ska svenska styrkor även kunna sättas in i vårt närområde. Det bekräftar försvarsminister Sten Tolgfors (M) för SvD:
– Tidigare har vi inte haft en försvars- och säkerhetspolitik för närområdet. Det har vi nu. Vi kan inte stå passiva om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas.
Att Ryssland markerar sitt nyuppvaknade intresse för Östersjön märks inte minst på övningarna Ladoga och Zapad som genomfördes i somras.
Vladimir Putin har tidigare sagt att gasledningen ska skyddas av ryska Östersjöflottan. I september genomförde Ryssland de största militärövningarna på tio år i Östersjöområdet. President Medvedev inspekterade landstigningarna vid Kaliningrad och lovade att rusta upp flottan de närmaste tio åren.
Det ska bli mycket intressant att se om skeden rättar sig efter munnen? Om vi ska ha en försvars- och säkerhetspolitik för närområde så måste vi ha ett försvar som fortfarande är anpassan för detta och kanske inte helt och hållet fokuserar på operationer i Afghanistan.
För Flygvapnets del innebär detta framför allt att ta i beaktande behovet av Bas och STRIL-system, inklusive nationella datalank och radiosystem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inte sa väl Tolgfors att vi skulle skicka styrkor till baltikum, bara att vi skulle "stå upp" för dom. Vilket i praktiken inte innebär mer än att skicka lite sympati och värmande ord i FN och inte som förra gången helt vända ryggen till.
SvaraRaderaJag har inte sett några uttryck för baltisk tacksamhet de senaste 5åren, kanske för att vi inte ens har någon föråldrad materiel kvar att skicka som stöd.
Balterna gör nog klokast i att samarbeta med Finland/Polen/USA och ignorera Sverige. /Attackcyklist
Östersjön är den eviga fredens hav.
SvaraRaderaOch skulle något mot all förmodan inträffa, så får försäkringsbolagen hantera det..
Ett elakt rykte säger att vi skulle skänka bort en gammal IB-55, s.k. cykelskytte till Baltikum.
SvaraRaderaMen någon tabbade sig och i stället för de gamla LTAC - Lätt Terränggående Attack Cykel så fick balterna de allra senaste fina blåa cyklarna.
Om Försvarsmakten skulle, som några politiker vill, skänka bort JAS39A/B Gripen till Baltikum. Skulle det med andra ord innebära en viss risk för att Balterna står där förvånade, men nöjda med en hoper JAS39C/D i Hangarerna, medan vi svenskar lika förvånat, men något mindre nöjda stirrar på våra gamla JAS39A/B som står och samlar damm.