Den gode, den onde den ....

I den afghanska politiken upphörs man aldrig att förvånas. Karzai vann valet, men är han den egentliga segraren? I den debatt som förs i tidningarna så framstår Karzai som den korrumperade skurken som är allierad med drogsmugglare, medan Abdullah framstår som den bildade nästan västlige afghanen. Men vad är egentligen den sanna bilden? Afghanistan är ett mycket komplext land där en persons fiende i nästa sekund kan vara hans närmaste man.

I den här artikeln byggs en liten annorlunda bild upp av Karzai och Abdullah. Karzai var från början den mer "veka" av de två som efter konflikt med Mujahedin flydde till Pakistan (efter att bl.a. blivit torterad av sin nu blivande vicepresident Mohammad Qasim Fahim) och sedan därifrån stödde Talibanerna.

Abdulla var tvärtom närmaste man till en av de hårdföra Mujahedin ledarna Ahmad Shah Massoud under kriget mot Sovjetunionen. Därför ses Abdullah av afghanerna fortfarande som den hårda då Mujahedin gick fram hårt mot befolkningen efter sin seger mot Sovjetunionen.

Att Abdullah sedan stöttade Karzai när han bildade interrimsregeringen 2001, är lika osannolikt som att Carola och Hank von Helvete sjunger julduett tillsammans. "Opposites attract" heter det som bekant. Det är ytterligare ett bevis för att i den afghanska politiken finns ingen logik. En person som varit din värsta fiende kan byta sida och bli din bästa vän.

Kanske är detta läxan som USA och ISAF måste lära sig? Det kanske inte finns några egentliga fiender, utan bara potentiella kumpaner i Afghanistan (förutom ett antal hard-core medlemmar i Al-Qaida)? Vilket är den bästa vägen framåt för att få över dom på vår sida? Bad-cop? Säga vad man vill om talibanerna och deras tillämpning av Sharia-lagarna, men drogtillverkningen låg på minnivåer. Good-cop? Att via COIN strategier visa befolkningen att dom har det bättre om dom stödjer USA och ISAF? Afghanistan kan ses som ett delvist feodalt samhälle och därför kanske vi bör söka oss längre bak i tiden för goda råd. Machiavelli har uttryck det vist i sin bok Fursten.

Upon this a question arises: whether it be better to be loved than feared or feared than loved? It may be answered that one should wish to be both, but, because it is difficult to unite them in one person, it is much safer to be feared than loved, when, of the two, either must be dispensed with.

Because this is to be asserted in general of men, that they are ungrateful, fickle, false, cowardly, covetous, and as long as you succeed they are yours entirely; they will offer you their blood, property, life, and children, as is said above, when the need is far distant; but when it approaches they turn against you.

And that prince who, relying entirely on their promises, has neglected other precautions, is ruined; because friendships that are obtained by payments, and not by greatness or nobility of mind, may indeed be earned, but they are not secured, and in time of need cannot be relied upon; and men have less scruple in offending one who is beloved than one who is feared, for love is preserved by the link of obligation which, owing to the baseness of men, is broken at every opportunity for their advantage; but fear preserves you by a dread of punishment which never fails.

Frågan man kan ställa sig efter valet är: Vilket är Abdullahs syfte med att inte ställa upp i en andra valomgång? Vill han undvika extra kaos i landet (god), vill han få Karzai att framstå som en orätt segrare och försvaga Karzais position (ond) eller var det helt enkelt så att han insåg att han inte kunde vinna i valet och därför försöker hitta ett alternativt sätt att få makt via en överenskommelse med Karzai (slug)? I Afghanistan är det inte lätt att veta vem som är god och vem som är ond...