onsdag 4 november 2009

Den gode, den onde den ....

I den afghanska politiken upphörs man aldrig att förvånas. Karzai vann valet, men är han den egentliga segraren? I den debatt som förs i tidningarna så framstår Karzai som den korrumperade skurken som är allierad med drogsmugglare, medan Abdullah framstår som den bildade nästan västlige afghanen. Men vad är egentligen den sanna bilden? Afghanistan är ett mycket komplext land där en persons fiende i nästa sekund kan vara hans närmaste man.

I den här artikeln byggs en liten annorlunda bild upp av Karzai och Abdullah. Karzai var från början den mer "veka" av de två som efter konflikt med Mujahedin flydde till Pakistan (efter att bl.a. blivit torterad av sin nu blivande vicepresident Mohammad Qasim Fahim) och sedan därifrån stödde Talibanerna.

Abdulla var tvärtom närmaste man till en av de hårdföra Mujahedin ledarna Ahmad Shah Massoud under kriget mot Sovjetunionen. Därför ses Abdullah av afghanerna fortfarande som den hårda då Mujahedin gick fram hårt mot befolkningen efter sin seger mot Sovjetunionen.

Att Abdullah sedan stöttade Karzai när han bildade interrimsregeringen 2001, är lika osannolikt som att Carola och Hank von Helvete sjunger julduett tillsammans. "Opposites attract" heter det som bekant. Det är ytterligare ett bevis för att i den afghanska politiken finns ingen logik. En person som varit din värsta fiende kan byta sida och bli din bästa vän.

Kanske är detta läxan som USA och ISAF måste lära sig? Det kanske inte finns några egentliga fiender, utan bara potentiella kumpaner i Afghanistan (förutom ett antal hard-core medlemmar i Al-Qaida)? Vilket är den bästa vägen framåt för att få över dom på vår sida? Bad-cop? Säga vad man vill om talibanerna och deras tillämpning av Sharia-lagarna, men drogtillverkningen låg på minnivåer. Good-cop? Att via COIN strategier visa befolkningen att dom har det bättre om dom stödjer USA och ISAF? Afghanistan kan ses som ett delvist feodalt samhälle och därför kanske vi bör söka oss längre bak i tiden för goda råd. Machiavelli har uttryck det vist i sin bok Fursten.

Upon this a question arises: whether it be better to be loved than feared or feared than loved? It may be answered that one should wish to be both, but, because it is difficult to unite them in one person, it is much safer to be feared than loved, when, of the two, either must be dispensed with.

Because this is to be asserted in general of men, that they are ungrateful, fickle, false, cowardly, covetous, and as long as you succeed they are yours entirely; they will offer you their blood, property, life, and children, as is said above, when the need is far distant; but when it approaches they turn against you.

And that prince who, relying entirely on their promises, has neglected other precautions, is ruined; because friendships that are obtained by payments, and not by greatness or nobility of mind, may indeed be earned, but they are not secured, and in time of need cannot be relied upon; and men have less scruple in offending one who is beloved than one who is feared, for love is preserved by the link of obligation which, owing to the baseness of men, is broken at every opportunity for their advantage; but fear preserves you by a dread of punishment which never fails.

Frågan man kan ställa sig efter valet är: Vilket är Abdullahs syfte med att inte ställa upp i en andra valomgång? Vill han undvika extra kaos i landet (god), vill han få Karzai att framstå som en orätt segrare och försvaga Karzais position (ond) eller var det helt enkelt så att han insåg att han inte kunde vinna i valet och därför försöker hitta ett alternativt sätt att få makt via en överenskommelse med Karzai (slug)? I Afghanistan är det inte lätt att veta vem som är god och vem som är ond...

6 kommentarer:

  1. Även de afghanska politiker som inte läst honom förstår definitivt Machiavelli.

    Den offentliga politiska kulturen i väst har dock förändrats sedan renässansen. Den massiva terror som skulle krävas för att skrämma afghanerna till underkastelse skulle idag kallas brott mot mänskligheten och folkmord.

    Röda armén försökte krossa motståndet med hårda straffexpeditioner som ödelade hela byar. Någonstans mellan en och två miljoner civila afghaner dödades mellan 1979-1989.

    Det räckte inte.

    Några SS Einsatzgruppen skulle kanske ha kunnat få jobbet gjort, men inte den svenska afghanistanstyrkan som, tack och lov, är kulturellt oförmögen till det.

    Om vår good cop skulle misslyckas är det i så fall en afghansk bad cop som får ta över.

    Fahim?

    SvaraRadera
  2. Kapitel XVII i en utmärkt ny översättning till svenska av Marco Morner utgiven förra året slutar:

    ...bör en klok furste förlita sig på det han själv kan påverka - inte vad som beror av andra. Han bör som sagts endast bemöda sig om att undvika hatet.

    SvaraRadera
  3. Isso: Tack!

    Forsno: Du har nog helt rätt. Machiavelli och ISAF ROE går nog inte hand i hand.

    Men faktum är de åsikter som den gemene afghanen visar, som t.ex. byäldsten i BBC reportaget Obama's War du tipsade om i mitt inlägg:

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/10/dags-att-bita-ihop.html

    Afghanerna sluter sig till den vinnande sidan. Det är realpolitik på allmänhetens nivå. Frågan hur vi kan få dom att se oss som segrare?

    Den dag vi lämnar över Afghanistan i någon lämplig afghansk ledares hand så misstänker jag att vi måste tolerera en ganska så hård ledarstil. En mjuk västlik ledare kommer förr eller senare att bli avsatt eller mördad. Se bara problemen i grannlandet Pakistan. Vi kan inte räkna med ett lugnare klimat i ett fredslikt Afghanistan.

    SvaraRadera
  4. Gustav: En tolkning som jag läst av kapitel XVII är att det finns alltid en godare furste som folket kan komma att föredra, men dom föredrar aldrig en ondare.

    Kapitel XVIII ger en försmak om hur machiavelli såg på ett praktiskt styrelsesätt. Man ska för omvärlden ge skenet av att vara god, men ska hela tiden vara beredd att vara ond.

    You must know there are two ways of contesting, the one by the law, the other by force; the first method is proper to men, the second to beasts; but because the first is frequently not sufficient, it is necessary to have recourse to the second. Therefore it is necessary for a prince to understand how to avail himself of the beast and the man.

    Talibanerna missade tipset om att verka god för omvärlden...

    SvaraRadera
  5. Machiavelli är en komplex teoretiker. Han skrev också ett verk om hur Republiken bör vara inrättad. Vissa menar att han smörade för den mecenat han hade för tillfället, andra vill läsa in en evolutionär syn på hur staten styrs, från diktator, via oligarki till demokrati när den är mognar.

    Om Abdullah är god eller ond, kan nog inte Machiavelli förklara, men han skulle nog förstå hans maktbegär. Spelet bakom Abdullah kan dock vara större än honom.
    (Har 5p i Machiavelli och vet bara att Afghanistan är komplexare än jag begriper.)

    SvaraRadera