Pengar och Politik (uppdaterad)

Den 7-18 December äger FN:s 15:e klimatmöte rum i Köpenhamn. Jag tänkte därför passa på att fortsätta med en liten djupdykning i ämnet miljö kontra säkerhetspolitik. Som jag beskrivit tidigare har miljörörelsen i USA fått nytt vatten på sin kvarn genom att koppla ihop de globala miljöproblem med kommande flyktigströmmar och eventuellt krig.

Hur är då den svenska ståndpunkten på miljö och dess påverkan på den svenska säkerhetspolitiken?

Först en liten titt i utrikesdeklarationen.

Klimatfrågan är en av våra främsta prioriteringar och får inte åsidosättas på grund av den ekonomiska krisen.

Sveriges starka stöd för FN fortsätter. Genom sin världsomspännande medlemskrets har FN unik legitimitet och unika förutsättningar att samla världens länder till hållbara lösningar på vår tids globala utmaningar.

Effektiv multilateralism är och förblir en ledstjärna i Sveriges och Europeiska unionens arbete att ta sig an globala frågor som klimatförändringar, rustningskontroll och fattigdomsbekämpning.

Här fanns det inte särskilt mycket att bygga en säkerhetspolitik på, förutom att miljön över huvud taget nämns i utrikesdeklarationen som räknas som ett säkerhetspolitiskt instrument.

Därför raskt över till försvarspropositionen.

Klimatförändringarna har stora konsekvenser för utvecklingen och den känsliga miljön i Arktis. Avsmältningen skapar också nya förutsättningar för bl.a. energi- och mineralutvinning och sjötransporter i norr. Denna utveckling medför också att Barentsregionen och Arktis - och därmed också Nordeuropa - får en ökande strategisk betydelse.

Ett brett perspektiv på utmaningar och hot måste prägla den säkerhetspolitiska analysen. Utmaningar och hot mot vår säkerhet är föränderliga, gränslösa och komplexa. Även hot i form av pandemier och miljökatastrofer kan utgöra hot mot Sveriges säkerhet.

Hmm. Lite mer kött på benen, men ändå så är det svårt att från dessa rader direkt peka på utrustning och uppgifter (förutom att bedriva ett rent miljöarbete inom organisationen).

En källa till vad Regeringen tycker och tänker när det gäller säkerhetspolitik är Folk och Försvar. I det senaste (och sista) numret av deras tidning Perspektiv tas kopplingen säkerhetspolitik och miljö upp. Man hänvisar till en rapport kallad "Climate of Conflict" och pekar på att:

46 länder balanserar på randen till väpnad konflikt på grund av samspelet mellan klimatförändringar och de ekonomiska, politiska och sociala instabilitet dessa medfört.

Att rapporten bedöms som viktig i Sverige visas på att den finns i en ursprunglig engelsk version från 2007 och sedan i en svensköversatt SIDA utgåva från 2008. Tyvärr så gick inte SIDA utgåvan att öppna (rättighetsproblem?)

Därför gav Sten Tolgfors Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) den 15 oktober i år uppdrag att undersöka sambandet mellan klimatförändringar och säkerhet. Detta skedde på ett seminarium som hölls på FHS. Vad han missade var att FOI redan gett ut en rapport kallad Geopolitics of Climate Change år 2007.

Vad kommer då att resultatet att bli från denna studie? Varför tar inte även den svenska Försvarsmakten och får en miljöprofil i sina internationella insatser. Varför nöja sig med att deltaga i Afghanistan som alla andra gör? Om nu den globala miljökatastrofen är ett större hot än global terrorism och globala massförstörelsevapen så kanske svenska trupper ska hjälpa till och stoppa internationella företag som bedriver utsläpp av skadliga ämnen, dumpar sopor i tredje världen, avverkar träd i regnskogar m.m.

Någon kanske tycker att detta är ett jobb för säkerhetsföretag? Problemet är att de flesta säkerhetsföretag som t.ex. Xe/Blackwater hellre tar jobb för den som betalar mest, vilket i de flesta fall brukar vara skurkarna i sammanhanget.

Ett samarbete mellan Försvarsmakten och militanta miljöorganisationer? Hmm, det skulle vara intressant att se en Visbykorvett i Greenpeace färger. Miljöpartiet som är motståndare till det mesta som har försvarsanknytning lär nog jubla åt denna idé.

Tyvärr så brukar miljöfrågor stupa på den långsamma viljan hos de stora miljöbovarna. I USA slåss president Obama mot sin egen senat för att bl.a. få igenom miljöreformer. Men det går mycket långsamt, så Obama lär nog inte ha mycket att komma med till Köpenhamn. Tyvärr så är verkligheten oftast som sådan att när det kommer till kritan så är det två saker som styr, Pengar och Politik.

Uppdaterad 09-12-05, 22:05
Köpenhamnspolisen förbereder sig för krig. Alltid när de stora elefanterna möts så kommer alltid protestgrupperna. Dessa möten hålls varje år, men nu börjar det bli lite ont om tid då Kyotoprotokollet inte gäller efter 2012.

Tre punkter är viktiga under mötet:

- Neddragning på utsläpp. USA och Kina har otroligt nog lovat att sänka sina utsläpp.
- Standardmetoder för att mäta dessa neddragningar. Givetvis vill alla länder ha ett sätt att mäta på som dom själva tjänar på. Indien vill t.ex. mäta per capita, Kina vill dela med BNP. Allt för att kunna öka utsläppen eller i varje fall inte behöva minska så mycket.
- Finansiering av neddragningar på utsläppen i U-länder. Här lovas det mycket, men t.ex. patent på energisnål ren teknik är inte något västvärlden så gärna släpper gratis till U-länder. Jämför bara med AIDS medicinen.

Undrar vad demonstranterna är mest emot? Att det går långsamt är ju inte direkt oväntat. Att I-länder inte gärna vill ge bort sina patent gratis är inte heller någon överraskning. Sedan har vi givetvis konspirationsteoretikerna som lär dyka upp. Att den globala uppvärmningen går lite upp och ned lär inte minska deras intresse för frågan.

Att det trots allt är pengarna som styr visas bl.a. av Kanadas ointresse för Kyotoprotokollet. Varför? Jo dom har själva god tillgång på olja och vill gärna kunna utvinna den. Hmm. Dags för lite South Park!



Uppdaterad 09-12-07, 19:49
Att arbeta för att minska utsläppen och därmed bromsa upp den globala uppvärmningen kommer att kosta stora summor pengar, något som hittills dämpat intresset från de stora aktörerna USA, Kina m.fl. Även i Sverige straffas ägare till vindkraftverk med extra skatt, snarare än belönas för sina insatser för miljön.

Men om påverkan på det globala säkerhetshotet kan bevisas så borde kanske intresset ändras. Kostnaderna för USA:s insats i Afghanistan och Irak för 2008 var 150 miljader dollar. Bara ökningen med 30.000 man i Afghanistan beräknas hamna på 30 miljarder dollar per år. Om eknomiska satsningar skulle resultera i ett förbättrat klimat och därmed minskad risk för konflikter beroende på klimatstörningar så innebär det i andra ändan ett lägre behov av militära satsningar. Detta kan vara en förklaring till att flera av de stora länderna trots allt den senaste tiden börjat ge vissa löften om neddragningar av utsläppen.

Tvärt om dagens strategi i Afghanistan med andra ord, där militära satsningar krävs för att kunna på ett säkert sätt genomföra civila hjälpprojekt.

I Danmark är man trots allt hoppfulla om att konferensen ska ge resultat.

Löften om tillräckliga utsläppsminskningar och långsiktig finansiering samt en deadline för när ett legalt bindande klimatavtal ska vara klart. Det är vad klimatkonferensens danska ordförande Connie Hedegaard förväntar sig av de kommande två veckorna.

Tyvärr så finns det många som förnekar alla rapporter om klimatförändringar. Det känns lite tragiskt. Ungefär som att titta på en cancersjuk som suger på en cigarett och sedan envist hävdar att röken inte dödar eftersom han minsann läst forskningsrapporter som tagits fram av Marlborough. Att en hel del företag som utpekas som miljöbovar står bakom och finansierar konferensen beror inte enbart på att dom har dåligt samvete. Snarare vill dom profilera sig som miljövänner på samma sätt som Vattenfall som hela tiden tycks glömma bort sina kolkraftverk nere i Europa och i alla broschyrer visar upp vindkraftverk i närheten av små röda stugor. Bolagen har mycket väl förstått att bilden av ett regnigt Stuttgart med den bolmande röken från ett koleldat kraftverk i bakgrunden inte lockar många konsumenter av el (om det inte är mycket billigt, för då verkar ingen bry sig om miljön längre).

Hmm. Ska man tro den gamla teorin om jorden som en självreglerande organism (den s.k. Gaiateorin) så lär den förr eller senare slå tillbaka och utrota oss mänskliga parasiter. Tällberg Foundation har därför i SvD brännpunkt lagt fram en strategi för hur arbetet ska kunna gå vidare. Tyvärr så misstänker jag att när det väl kommer till kritan så är det pengarna som styr. Vi måste därför först bevisa att det kostar pengar, gärna idag och att miljöproblemen inte bara ett framtida problem för våra barnbarns barn att ta hand om.

Jag säger som Cuba Gooding Jr i Jerry Mc Guire "Show me the money!"

Uppdaterad 09-12-13
Sverige satsar nu 8 miljarder på att få fattiga länder att satsa på miljövänlig teknik.

Nya siffror visar samtidigt att svenskar och amerikaner i hög grad är beredda att betala för att hejda uppvärmningen, svenskar cirka 1800 kronor per år och amerikaner cirka 1200 kronor per år. Både i Sverige och USA kan befolkningen tänka sig att betala 2–3 procent av sin inkomst för att inte den globala uppvärmningen ska öka mer än 2 grader.

Uppdaterad 09-12-15, 07:32
Masslows behovstrappa pekar på att för att en människa ska nå steget självförverkligande så måste grundläggande behov som mat, sömn och trygghet vara uppfyllda. Miljön är intressant i goda tider, men får lägre intresse i svåra. Kan vi i så fall verkligen pressa U-länder att förbättra sitt miljöarbete när vi själva prioriterar ekonomin före miljön?

Om man tittar på en karta över Europa så är det inte förvånande de länder som har stora ekonomiska problem som har minst intresse för miljön. Att Grekland står ut som en illröd fläck är inte heller förvånande då miljön påverkar dem med stora bränder, en av de smutsigaste huvudstäderna i Europa samt konstanta bränder.