fredag 27 november 2009

Bristen på militära flygplatser (uppdaterad)

Flygvapnet har alltid haft en möjlighet att i nöd landa på civila flygplatser. Om något problem uppstår i luften och piloten avgör att han bör landa så snabbt som möjligt så används första bästa flygplats med en bana som är tillräckligt lång.

Vid haveriet på F17 i somras då ett Gripen flygplan landade med stället inne, så fick de övriga flygplanen som var tänkta att landa på F17 åka till Kalmar (med mycket lite bränsle kvar). Det här har fått Flygvapnet att fundera på vilka alternativa flygplatser som finns i Sverige och framför allt vilken beredskap som finns för att ta emot ett Gripen flygplan. Nu utbildas brandmännen på Kalmar flygplats på Gripen för att dom ska veta vad som behövs göras utifall ett flygplan som landar med tekniska problem skulle haverera under landningen. Hur öppnar man huven, hur stänger man av motorn, hur hanteras en medvetslös pilot i en katapultstol, hur hanteras vapen på flygplanet? Ett stridsflygplan innehåller många farliga delar som inte finns på civila flygplan.

Steg två vore givetvis att ge teknisk personal en s.k. "Aircraft Cross Servicing" kurs som medger att dom kan tanka ett Gripen flygplan så att det kan ta sig därifrån. Annars står det och väntar tills dess att det kan komma personal som bevakar flygplanet och sedan teknisk personal som kan göra det klart för start igen.

Nedläggningen av militära flygfält i Sverige har lett till problem för den dagliga flygverksamheten. Det är helt enkelt för långt mellan fredsbaserna F17 i Ronneby, F7 i Såtenäs, LSS/Helikopterflottiljen i Linköping och F21 i Luleå (Vidsel och Visbybaserna är också aktiva och har tillgång till brandmän och tekniker). Vid dåligt väder krävs en alternativ landningsbas utifall vädret på den ordinarie landningsbasen skulle försämras eller att det blir fel på något av landningshjälpmedlen i flygplanet. Regelverket idag tillåter enbart att militära flygbaser används som alternativ. Detta beroende på att det finns skillnader i uppföljning av väder på militära och civila flygfält. Civilt flyger man alltid med en alternativ landningsbas, men det innebär också att man måste ha extra bränsle ombord för att vid behov nå den aktuella basen.

Flygvapnet borde tänka om och börja på att använda civila baser, inte bara som ett nödalternativ, utan även som altertnativa landningsbaser att använda i planering. Det innebär givetvis en kostnad för Försvarsmakten:
- Landningsavgifter
- Utbildning av brandpersonal
- Utbildning av mekaniker
- Lägga ut viss utrustning i form av säkringspinnar för vapen, bogstänger och flygplansstegar
- Sätta större krav på uppföljning av väder
Fet
På så sätt kan FV fortsätta att ha ett visst "bassystem" för att ersätta Bas-90 som lagts i malpåse. Trots allt så är många civila flygfält gamla militära baser. Luftfartsverket kanske ska sälja tillbaka en del flygplatser till Försvarsmakten?

Uppdaterad 09-11-27, 12:14
Försvarsmakten funderar på att lägga ner ytterligare en flottilj. Idag finns redan på högkvarteret en central teknisk chef och en central flygchef. Detta som en del i arbetet med att certifiera Flygvapnet som en operatör av luftfart i stället som tidigare att varje flottilj var enskild operatörer. Ryktet säger nu att det finns planer på att ta bort flottiljledningen på dessa flottiljer och i stället införa en central flottiljledning.

I antikens Grekland så skilde man inte särskilt mycket på definitionen av en komedi eller en tragedi i de klassiska pjäserna. Tyvärr så gäller samma sak Flygvapnets aktuella framtid...

5 kommentarer:

  1. Bristen på militära förvaringsplatser av flygplan

    Svenska staten har köpt på sig ett stort antal JAS 39 Gripen. Det genomsnittliga flygtidsuttaget per skrov är högst begränsat. Amerikanska staten ställer i motsvarande situation sina överskottsflygplan mitt ute i en torr öken.

    Man vet ju aldrig när man behöver öka numerären igen? Flera flygvapen inom Nato flyger dessutom fortfarande med F-4 Phantom i första linjen och behöver från tid till annan även en udda reservdel.

    Till Gripens motor kommer det tack vare att den också sitter i amerikanska F-18 att finns reservdelar och underhållskapacitet i många olika delar av världen i än många decennier.

    Om det om tio år finns intresse för stridsflygplan med överljudsprestanda, så kan det mycket väl vara synnerligen kostnadseffektivt att iståndsätta ett antal exemplar av ursprungliga JAS 39A/B.

    Försvarsmakten har fortfarande en kort tid kvar den sista berghangaren i anslutning till ett militärt flygfält. Därefter står hela det svenska stridsflygplanskapitalet ovan jord i konventionella byggnader.

    - Ska vi långtidsförvara våra fortfarande moderna överskottsflygplan i Sverige eller vore det till och med bättre med ett avtal med AMARG i Arizona?

    SvaraRadera
  2. Berghangaren i Uppsala må befinna sig i anslutning till ett militärt flygfält. Men där nere har det inte stått stridsflygplan sedan Viggen togs ur tjänst. Den enda berghangaren som har byggts om för att kunna förvara Gripen är den i Bråvalla.

    Det stora argumentet för att behålla Uppsala är att det behövs en militär flygplats i Mälardalen. Berghangaren är numera enbart förråd, om än ett synnerligen bra sådant.

    SvaraRadera
  3. Angående det du skriver om möjligheten att nyttja civila flygplatser som alternativ så rekommenderar jag en titt i FOM som i det avseendet radikalt har ändrats sedan ett tag.

    SvaraRadera
  4. Anonym: Trevligt! FOM läser jag alldeles för sällan...

    SvaraRadera
  5. Just som något byggts om, så brukar det vara dags att lägga ner. Och till gamla F 13 Bråvalla går det väl inte längre att flyga in JAS Gripen? Även om rullbanan skulle rensas från överskottsmateriel.

    Det relativt höga flygplanet Viggen kunde vika ner sin fena, men Gripens jämförelsevis lägre fena kan dessvärre inte fällas. Det är dessbättre förhållandevis enkelt att bygga om portarna till tunnlarna i Ärnas berghangar, så att JAS Gripen kan slinka in.

    För bara några år sedan, så var det högsta visdom att få inreda en operationscentral för respektive arena och därtill en gemensam central i varsin bergtunnel. Många dagsländor blir det.

    SvaraRadera