torsdag 3 september 2009
LAS inget för Försvarsmakten?
LAS är en lag som har inneburit många fördelar på den svenska arbetsmarknaden. Framför allt så har den gett möjlighet för äldre personer att inte bli utkonkurrerade av yngre samt för fackligt anställda att inte få sparken så fort dom gör sig impopulära med arbetsgivaren.
Ett stort problem, särskilt i dagens arbetsmarknadsläge med osäkerhet om ett företag finns kvar om något år, är att många tvekar att byta ett säkert jobb mot en osäker framtid. Byter man till en ny arbetsgivare så är man vips sist in och därmed också först ut. Ett annat är att arbetsgivare kan tveka att anställa ny personal om dom är osäkra på framtiden. LAS förhindrar därmed dynamiken på arbetsmarknaden. Enligt statistik så kräver dagens rörlighet på arbetsmarknaden att det ges möjlighet att byta arbete efter ca 7 år.
Försvarsmakten är ett typiskt exempel på när LAS inte fungerar. De senaste årens nedskärningar på personal har hela tiden lett till att de yngre kadetterna och fänrikarna har fått sluta först. Ett tag fanns det fler generaler än fänrikar i Försvarsmakten! Nu de senaste två åren har många nya yngre anställts, men det finns fortfarande med stor sannolikhet (jag har inte sett senaste statistiken) fler överstelöjtnanter än fänrikar.
Inom många NATO-länder så kontraktsanställs alla militärer. Har man inte nått en viss kompetens vid kontraktstidens slut så erbjuds ingen ny tjänst. Däremot erbjuds bra möjligheter till civila karriärsväxlingar och bonusar efter genomförande av en anställningsperiod. Ett liknande system skulle givetvis kunna införas även inom det svenska försvaret. Delvis så har det redan gjorts med införandet av konraktsanställda insatssoldater och specialister. Men vad händer när dessa kategorier vill söka sig ett civilt yrke vid ca 35 års ålder. Jo just det. LAS och sist in - först ut principen. D.v.s. i praktiken har dom förlorat ca 10 års anställningstrygghet. När effekten av detta börjar visa sig kommer Försvarsmakten att få problem med rekryteringen.
Försvarsmakten skulle därför må bra av att LAS avskaffas, då det underlättar karriärsväxlingar:
- Vi kan på ett effektivt sätt reducera i den topptunga organisationen. Som det är nu så stoppas många kaptener och majorer i karriären (och löneutvecklingen) av att det helt enkelt är fullt i den övre delen av hierarkin. Det måste finnas ett mål för alla att sträva efter. Stängs dessa möjligheter till utveckling så sänks också motivationen. Avdankade överstelöjtnanter som sysslar med budget och personalfrågor gör inte Försvarsmakten effektivare. Dessa sysslor borde i stället skötas av ekonomer och socionomer. Officerare ska syssla med militära verksamheter.
- Vi kan korttidsanställa befäl och soldater. Att vara aktiv i en insatsbefattning kräver god fysik, vilket för många börjar avta vid ca 35 års ålder. Att hitta befattningar för alla dessa som inte orkar med är svårt och Försvarsmakten riskerar att få en stor del av de äldre befälen som bara sysslar med administrativa sysslor. Inte för att det behövs, men för att dom inte har någon annan användning. En effektiv och användbar insatsorganisation bör därför ha en stor majoritet yngre fänrikar - kaptener tillsammans med underbefälen. Dom enda som ska stanna efter 35-40 är de som ska göra karriär och i framtiden leda och utveckla organisationen samt specialisterna som ska utbilda nästa generation.
Jag tror också att Försvarsmakten skulle bli effektivare av en organisation där alla känner att dom gör ett vettigt arbete. Tyvärr så finns det nog många som arbetar kvar i brist av bättre alternativ. Det är döden för moralen.
Ett stort problem, särskilt i dagens arbetsmarknadsläge med osäkerhet om ett företag finns kvar om något år, är att många tvekar att byta ett säkert jobb mot en osäker framtid. Byter man till en ny arbetsgivare så är man vips sist in och därmed också först ut. Ett annat är att arbetsgivare kan tveka att anställa ny personal om dom är osäkra på framtiden. LAS förhindrar därmed dynamiken på arbetsmarknaden. Enligt statistik så kräver dagens rörlighet på arbetsmarknaden att det ges möjlighet att byta arbete efter ca 7 år.
Försvarsmakten är ett typiskt exempel på när LAS inte fungerar. De senaste årens nedskärningar på personal har hela tiden lett till att de yngre kadetterna och fänrikarna har fått sluta först. Ett tag fanns det fler generaler än fänrikar i Försvarsmakten! Nu de senaste två åren har många nya yngre anställts, men det finns fortfarande med stor sannolikhet (jag har inte sett senaste statistiken) fler överstelöjtnanter än fänrikar.
Inom många NATO-länder så kontraktsanställs alla militärer. Har man inte nått en viss kompetens vid kontraktstidens slut så erbjuds ingen ny tjänst. Däremot erbjuds bra möjligheter till civila karriärsväxlingar och bonusar efter genomförande av en anställningsperiod. Ett liknande system skulle givetvis kunna införas även inom det svenska försvaret. Delvis så har det redan gjorts med införandet av konraktsanställda insatssoldater och specialister. Men vad händer när dessa kategorier vill söka sig ett civilt yrke vid ca 35 års ålder. Jo just det. LAS och sist in - först ut principen. D.v.s. i praktiken har dom förlorat ca 10 års anställningstrygghet. När effekten av detta börjar visa sig kommer Försvarsmakten att få problem med rekryteringen.
Försvarsmakten skulle därför må bra av att LAS avskaffas, då det underlättar karriärsväxlingar:
- Vi kan på ett effektivt sätt reducera i den topptunga organisationen. Som det är nu så stoppas många kaptener och majorer i karriären (och löneutvecklingen) av att det helt enkelt är fullt i den övre delen av hierarkin. Det måste finnas ett mål för alla att sträva efter. Stängs dessa möjligheter till utveckling så sänks också motivationen. Avdankade överstelöjtnanter som sysslar med budget och personalfrågor gör inte Försvarsmakten effektivare. Dessa sysslor borde i stället skötas av ekonomer och socionomer. Officerare ska syssla med militära verksamheter.
- Vi kan korttidsanställa befäl och soldater. Att vara aktiv i en insatsbefattning kräver god fysik, vilket för många börjar avta vid ca 35 års ålder. Att hitta befattningar för alla dessa som inte orkar med är svårt och Försvarsmakten riskerar att få en stor del av de äldre befälen som bara sysslar med administrativa sysslor. Inte för att det behövs, men för att dom inte har någon annan användning. En effektiv och användbar insatsorganisation bör därför ha en stor majoritet yngre fänrikar - kaptener tillsammans med underbefälen. Dom enda som ska stanna efter 35-40 är de som ska göra karriär och i framtiden leda och utveckla organisationen samt specialisterna som ska utbilda nästa generation.
Jag tror också att Försvarsmakten skulle bli effektivare av en organisation där alla känner att dom gör ett vettigt arbete. Tyvärr så finns det nog många som arbetar kvar i brist av bättre alternativ. Det är döden för moralen.
Etiketter:
Personalsystem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)