
Det intressanta är dock att lyssna på hennes inledning där hon nämner ett antal händelser den senaste tiden som EU borde ha agerat bättre i. Givetvis Georgien, där vår vän Ryssland agerade en smula okaraktäristiskt enligt svenska försvarspolitiker. Enligt Cecilia kunde EU inte skicka trupp till Georgien då vi inte är en militärallians, men vad ska vi då ha våra Battle Groups till? Ska dom skickas till länder inom 6000 km, förutom EU med grannländer? Vad blir då kvar?
Det man kan se är att det har dykt upp en ny typ av aktörer på den säkerhetspolitiska arenan. Det talas ofta om den globala terrorismen, men det finns andra globala aktörer som kan ställa till problem. Många av dessa kan karaktäriseras som icke statliga. Ett par exempel:
- Ränteattacken mot bl.a. den svenska kronan och det engelska pundet. Vi kommer ihåg Bengt Dennis 500% ränta. men vi glömmer lätt bort bakgrunden till det hela. Orsaken var att ett antal globala finansjättar med George Soros i spetsen spekulerade i valutakurser i den omfattningen att enbart själva spekulationerna påverkade kursen.
- Avstängning av gastillförsel från Ryssland via Ukraina till Östeuropa. Var det Ryssland som stod bakom detta som stat eller Gazprom som företag? Hur många frös ihjäl? Hur många företag gjorde stora förluster då deras produktion stoppades? Här kan man som många andra givetvis fundera över den ryska gasledningen i Östersjön. Att inte tro att detta blir en strategisk resurs för vissa att bekämpa och andra att försvara är en smula naivt.
- Cyberattacker mot företag och hemsidor. Ryska attacker mot Georgiska bloggar är ett statligt exempel, men vad räknas t.ex. en attack mot FRA som? Protest mot de nya signalspaningslagarna eller ett regelrätt anfall mot en del av det svenska försvaret?
- Säkerhetsföretag som Xe/Blackwater skapar stora förtjänster på de globala krigen. När kommer den dag så som är tillräckligt stora för att skapa egna krig att tjäna pengar på? Problemet med Blackwater att dom inte går att fälla med de vanliga lagarna och deras soldater styrs inte av samma ROE som de soldater som är på en insats under FN eller EU mandat.
SF nörd som jag är så skulle jag vilja dra lite paralleller till Bruce Sterlings mycket läsvärda bok "Islands in the Net". Den visar ett framtida samhälle där stater slutat existera och i stället ersatts av globala företag. Hur möter Sverige ett hot som skapas av ett företag? Vad ska räknas som en krigshandling? Hur möter andra länder liknande hot?
Detta föredrag hölls innan Sveriges ordförandeskap i EU. Det skulle vara intressant att utvärdera om EU har blivit bättre under detta halvår. Vilka kriser har Sverige hjälpt till att förbättra eller undvika? Cecilia nämner att regeringen vill driva på en stärkt transatlantisk länk. Det stora krisen just nu (förutom miljön) måste vara Afghanistan. Där förstärker just nu USA. Om Sverige ska verka för ett stärkt samarbete med USA så inberäknar det nog också förstärkningar av våra trupper i Afghanistan.
Hmm. Moderatorn Adaktusson på konferensen ställer den direkta frågan "Vilken typ av militär hjälp kan Sverige räkna med vid ett anfall?". Cecilia svarar lite vagt på den frågan... "Vi är inte med i NATO, men som EU medlem bör vi kunna räkna med stöd". Sedan räknar hon upp ett antal kriser, men inte militära. På en direkt fråga om EU:s Lissabonfördrag så svarar hon att den inte inberäknar militär hjälp, då EU inte är en militärallians. Så Tolgfors, slingra dig nu ur det hörn som Cecilia målat in dig i. Få se nu om Wiseman - Tolgfors rond 2 startar snart...