Pro pace et fraternitate gentium (uppdaterad)

Obamas tal under utdelningen av Nobels fredsmedalj uppskattas nu av framför allt de republikanska krafterna i USA.

Den förre republikanske talmannen Newt Gingrich kommenterade efteråt att talet var ”mycket bra”, vicepresidentkandidaten 2008 Sarah Palin instämde ”jag gillade det han sade” och ledarskribenterna i Wall Street Journal utfärdade ett ”Grattis, herr president”.

Men vad var det egentligen han sade?

Det många analytiker fastnar för är det realistiska inslaget i Obamas tal. Han visar tydligt att han som president accepterar sin och USA:s roll i världspolitiken.

Forcefully, but with dignity and restraint, he distinguished his responsibilities from those of King and Gandhi, who led nonviolently as private citizens. “Evil does exist in the world,” he declared, and as long as it does, war is a moral possibility, sometimes a moral necessity. And not only to defeat evil; “the instruments of war,” he said, “do have a role to play in preserving the peace.”

Nobelpriskommitén i Oslo kanske bävar en smula just nu. För det var inte en president som ursäktade sitt agerande som höll tal. Snarare förklarade han sin åsikt att för att få fred måste man ibland vara beredd att ta till vapen. I stället för att trappa ner USA:s närvaro i Afghanistan så ökar han den och nu söker USA även mer stöd från Pakistan i jakten på Al Qaida. Målet kanske delas av Obama och nobelkommitén, men metoderna för att nå dit är nog en smula oväntade.

Talet är helt klart en förklaring till de europeiska länderna att USA tänker vara kvar i Afghanistan tills jobbet är klart och man vill inte att ISAF ger upp i förtid.

But it seems to me that his message was important, especially so in Europe, where public opinion seems to have turned against the use of force, not just in Afghanistan but anywhere, “no matter the cause.”

Det jag fortfarande är lite orolig för är att Obama förstärker enbart de militära truppernas närvaro i Afghanistan. Han har helt rätt i att när så krävs ska militärt våld användas. Men för en äkta COIN - COunterINsurgency strategi så är det det afghanska folket som är målpunkten, s.k. Focus of Effort, inte bekämpa Al Qaida eller talibaner. Men som vanligt, vad är hönan och vad är ägget? Först måste tillräcklig säkerhet byggas upp och Obama verkar inte tveka på den uppgiften.

2001 när norra alliansen och ett fåtal amerikaner fick talibanerna på knä var det nära en slutgiltig lösning. Tyvärr var USA inte beredda på vad en COIN strategi innebar. Erfarenheterna från Vietnam hade fått den amerikanska militären att helt släppa krigföring mot gerillatrupper och i stället fokusera på det storskaliga krigat, á la Gulfkriget 1991, Kosovo 1999 eller Irak 2003. De amerikanska trupper som sattes in efter talibanernas fall var på tok för hårdhänta mot lokalbefolkningen och skapade därför en motståndsrörelse i stället för att minimera den amerikanska närvaron och stötta uppbyggnaden av en demokratiskat vald regim. Tyvärr tror fortfarande många att ISAF och USA slåss enbart mot talibaner och Al Qaida. men många av de afghaner som deltar i attacker är enbart mot den utländska närvaron.

Hade man haft förståelse för vad som behövdes göras då hade man slutit avtal med Pashtunerna i stället för med den norra alliansen. Karzai är Pashtun, men många av hans kumpaner ses som korrupta och kriminella av afghanerna. Nu har USA efter ett antal års kämpande fått tillbaka kunskaperna om COIN krigföring och med en fokuserad satsning kan man kanske få vågskålen att svänga åt rätt håll.

En COIN strategi bygger på fyra delar där USA och ISAF har en bit att gå:

- Fokuserad satsning. Tyvärr så är ISAF för splittrad i sin satsning. De deltagande länderna sänder de trupper dom vill och ofta med begränsade mandat. USA är den enda som kan driva en strategi i Afghanistan.

- Förståelse för lokalbefolkningen. Den börjar sakta men säkert att byggas upp, men har lång väg att gå. Om man jämför med Englands lyckade insatser i Malaisia så fanns där sedan länge en engelsk närvaro med diplomater och militärer som i grunden förstod lokalbefolkningen. Afghanerna är fortfarande för många ett frågetecken.

- Skydda civilbefolkningen. McChrystal har äntligen drivit fram den frågan. Det innebär dock att USA och ISAF måste ta mer risker. Det går helt enkelt inte att kalla på CAS varje gång man blir beskjuten. Det är då bättre att dra sig tillbaka. Ett krig kan förloras trots rader av taktiska framgångar på slagfältet om inte lokalbefolkningen stödjer insatsen.

- Utbilda lokala trupper. Tyvärr gör man som vanligt och försöker utbilda västanpassade trupper. Sverige söker OMLT instruktörer med erfarenhet från IB66 och IB77. Är detta verkligen vad afghanistan behöver? Nej, skicka hemvärnet som är vana att skydda sina egna hemmatrakter och låt dom beskriva "Fria kriget". En afghansk krigare slåss inte för sitt land utan för sin heder, sin stam och sin hemmatrakt. Kan vi få den viljan att fokusera åt rätt håll så kommer vi att lyckas.

Som en CNN kritiker sade, "Obama kanske inte var värd ett nobelpris innan ceremonin, men efter detta tal så har han förtjänat det."

Uppdaterad 09-12-12, 23:46
De första förstärkningarna till Afghanistan börjar bli klara för insats. Det rör sig om 16.000 man, varav stora delar från Marinkåren. Varför Marinkåren kan man fråga sig? I mångas sinnesvärld är marinkåren en bunt soldater som vilt springer ur landstigningsfarkoster och invaderar stränder.

Men, dom har ett historiskt syfte att sättas in i just gerillastrider långt borta från USA. Under större delen av deras historia är det små konflikter i bl.a. centralamerika som dom satts in i. Tittar man dessutom på senare tid så är det marinkåren som skött sig bäst i både Afghanistan och Irak.

Som Forsno har kommenterat så har ett antal framträdanden skett i olika TV-program av bl.a. Hillary Clinton och general Petraeus. Detta är en del av informationskrigföringen. Att övertyga väljarna i USA, samarbetspartnerna i ISAF samt motståndarna i Afghanistan och Pakistan.

Secretary Clinton promised an ongoing civilian commitment long after combat troops have left the country.

"We will have an enduring commitment to Afghanistan," she said. "We don't have an open-ended combat commitment, but we're not going to be walking away from Afghanistan again. We will stay involved we will stay supportive."

Frågan är hur fler afghanska soldater och poliser ska utbildas? Den långsiktiga lösningen är trots allt att Afghanistan kan klara sig själv. Tyvärr är lönerna lägra än motsvarande lön från talibanerna och riskerna stora.

There is also a need for a better ethnic balance within the army, where the Tajiks, a minority of the population, are over-represented at 34 percent, and the Pashtun majority under-represented at 42 percent, Caldwell said.

Det man måste komma ihåg är kärnan i COIN: Dagens fiende är en del av morgondagens lösning.

Uppdaterad 09-12-14, 20:45
Den nya strategin innebär att USA fokuserar mer på säkerhet än på att bygga en ny stat. Jag tycker dock att man missar en hel del av COIN strategin i detta. Vikten i COIN är inte att bekämpa motståndsrörelsen militärt, utan att få civilbefolkningen på din sida så att motståndsrörelsen tappar stöd och rekrytering. Förr eller senare kommer den då att dö ut.

The earlier strategy called for a surge of civilian workers to assist Afghanistan in building institutions along with stepped up training of Afghan security forces. There was talk of a regional approach to fighting insurgency and terrorism.

Now, talk of nation-building is gone, and there are no specifics, at least publicly, of how to get Pakistan more engaged into the fight against al-Qaida, which has safe havens in Pakistan. The goal of defeating the Taliban, advocated by some in the administration, has been ratcheted down to degrading the insurgency's ability to challenge the government. But 30,000 more troops will be deployed until a controversial exit date.

Julen 2009 kommer jag att tillbringa med mina släktingar och äta julgodis samt titta på Kalle Anka. Vad ISAF och USA kommer att göra är att dra igång en ny "Surge" i Afghanistan.

And certainly from that standpoint we are not winning, and in an insurgency you are either winning or you are losing," said Admiral Mullen. "And if we are not winning, we are losing, which is why I said that, because of the trend in this insurgency."

Hmm. Att använda militära styrkor för att nå slutmålet "vinna" kan bara innebära en sak. Vi riskerar också att förlora. Vad innebär att vinna i Afghanistan? Vi får inte göra samma misstag igen som gjordes i Afghanistan 2001 och Irak 2003, d.v.s. militära offensiver som drivs framåt med stor snabbhet och framgång och når ett militärt slutmål. Därefter finns ingen ytterligare fas som tar över. Nej, lyssna på den gode Clausewitz och definiera först ett politiskt slutmål. Bygg därefter upp en kapanj med både militära och civila resurser för att nå detta mål. Då blir den militära "segern" bara ett steg på vägen.