Jag kunde inte undgå att dela denna definition av hur en helikopter fungerar från boken "US Helicopter Pilot in Vietnam" av Gordon L Rottman i Osprey Warrior serie. Den kan vara bra att mentalt ha i bakhuvudet när det pratas om att skicka helikoptrar till Afghanistan.
"The thing is, helicopters are different from planes. An airplane by nature wants to fly, and if not interfered with too strongly by usual events or by a deliberately incompetent pilot, it will fly. A helicopter does not want to fly. It is maintained in the air by a variety of forces and controls working in opposition to each other, and if there is any distrurbance in this delicate balance the helicopter stops flying immediately and disastrously.
There is no such thing as a gliding helicopter.
This is why a helicopter pilot is so different from being an airplane pilot, and why, in general, airplane pilots are open, clear-eyed, boyant extroverts, and helicopter pilots are brooder, introspective anticipators of trouble. They know if something bad has not happened it is about to."
Så rätt, så rätt. Kunde inte sagt det bättre själv. Gripenpiloter är generellt sett mycket snyggare än de små breda helikopterryttarna... :-)
Inlägg
Lite som dvärgar och alver?
SvaraRadera...och analogt med detta resonemang framstår det väl som en självklarhet för var och en att i det nya personalförsörjningssystemet - IO14 - skall gripenpiloter vara YO och helikopterpiloter OR - eller?
SvaraRadera@Cynisk: Som vanligt huvudet på spiken!
SvaraRaderaOBS: Mycket ironi och humor i detta påstående för de där ute som tycker att jag smutskastar helikopterpilotkåren...
@Anonym 06.43: Läser man det untmärkta boken som jag refererar till så skapade USA befälsklassen WO - Warrant Officer som låg mellan NCO och Comissioned Officer. Anledningen var att man behövde utbilda mängder med helikopterpiloter för Vietnam och därmed ville sluta "slösa" tid på att utbilda piloter i teoretisk ledarskap m.m.
I Flygvapnet hade vi ett liknande system i de s.k. Fältflygarna. Dom var utmärkta piloter, flög massor av tid varje år och gick efter ca 10 år till SAS. Vissa utnyttjades senare som reservare och kom in och flög med jämna mellanrum. Andra växlade till officer och några av de bästa generaler Flygvapnet har haft har i grunden varit "fältisar".
Ur pilotsynpunkt så skulle jag gladeligen välja detta system, men då får vi som tidigare inlägg pekat på problem med bl.a försörjning till HKV och acceptans från utländska flygvapen där piloter är officerare.
Med tanke på den låga mängden piloter till både Gripen och Helikoptrar i Sverige finns det inget som pekar på att vi har behov av mängdutbildning, om det inte är så att vi vill föryngra divisionerna och få till en snabbare genomströmning. Då är fältissystemet bra. D.v.s. OR för Gripen OCH helikoptrar.
I en forntid utbildades många duktiga helikopterförare (glöm det där med "piloter" ) på skolan i Boden. Likaså hade vi en fin utbildning på Säve under ett antal år efter flytten från Blå Hangaren på Torslanda. Men hur man än knotade och slet blev det tyvärr aldrig några kvinnliga förare... Intresse och kandidater saknades inte, men däremot simultanförmågan att just balansera på en knivsegg var dem inte uppenbarad även efter hundratals timmar. MVH Yngve Blå.
SvaraRadera@ Yngve Blå:
SvaraRaderaEn annan förklaring, inte helt orimlig, kan vara att "kärringkvoten" redan var fylld på Säve...
/Emaniciperad
@ Yngve Blå
SvaraRaderaNu skall vi inte vara sexistiska. Flyg själv med PMS eller vallningar p g a övergångsålder, så får du se hur lätt det är.
Vare sig man böjer sig framåt eller på annat vis är Emaniciperad så är det ett faktum . Kvinnliga helikopterförare ÄR lika sällsynta som tänder på en höna ! Flera mycket meriterade /duktiga /envisa tjejer provade utan framgång. Simultanförmågan med fötterna på pedalerna och händerna på pitch och styrspak vid samtidigt krävande flygning med t.ex. hängande last fungerade bara inte. Ingen har vad jag vet hittills presenterat någon hållbar teori VARFÖR ? Annat än de comedians som blandar in emanicipation och sexism....
SvaraRaderaMVH, Y.Blå
Och för övrigt lyckades vi med såväl Kustartister som farbror Blå.... ;O) /YB
SvaraRaderaYngve blå: Med tanke på att det tidigare var så att endast tjejer som gjort värnplikten kunde söka till pilotyrket är jag inte ett dugg förvånad över att det är så få tjejer som lyckats. Om en liten procentsats tjejer gör värnplikten och endast en liten procentsats av dem vill bli officerare och av alla officerare är det en minimal procentsats som klarar uttagningskraven till pilot, så är det inte längre så konstigt.
SvaraRaderaEn förklaring kan vara att Försvarsmakten alltid har kravställt och dimensionerat materiel enligt antropometriska data för mönstrande till värnplikt. Dessa är som känt till överväldigande majoritet bestående av män. I verkligheten så har män och kvinnor olika statistisk fördelning för hur de är skapade. Dessa normalkurvor överlappar delvis, men faktum kvarstår att en mycket mindre andel kvinnor kommer att "passa" i den kurva som definieras av hur män är skapta. Detta har inneburit t.ex. att det är mycket mer sannolikt för en man att stolen i en stridsvagn går att justera till en höjd som gör att ögonen hamnar i rätt höjd för att se ut genom periskopen. Det är mycket mer sannolikt för en man att reglagen i en helikopter befinner sig på ett optimalt avstånd för att ge en bekväm arbetsställning samtidigt som man har tillräcklig sikt. Det är mycket mer sannolikt att en man klarar "kriget krav", t.ex. att bära en ryggsäck som är 25 kg tung, eftersom lastvikten har dimensionerats efter 95-percentilen för unga män, snarare än efter 95-percentilen för unga människor. Om män orkade bära 50 kg, så skulle troligen också den personliga utrustningen väga 50 kg. Nu orkar unga män bara bära 25 kg, så därför anpassar vi org, metoder och materielkrav så att den väger 25 kg. Vi driver utvecklingen av materiel så att ni kan nå målet max 25 kg på ryggen. Vad hade hänt om vi hade satt "krigets krav" till 20 kg istället? Vad hade hänt om vi hade kravställt förarmiljön så att den omfattade alla potentiella förare, inte enbart de tillhörande det kön som är känt för sin överlägsna simultankapacitet...(???)
SvaraRaderaNä, det är nog inte simultanförmågan det är fel på hos kvinnor, åtminstone inte enligt mina egna fördomar om kvinnor och män. Däremot kanske förarmiljön inte är optimalt designad för att en "normalkvinna" ska kunna hantera reglagen simultant samtidigt som hon måste kunna titta ut?
Det hjälper nog inte heller att ha en surgubbe vid sidan, som redan bestämt sig för att hon ska misslyckas eftersom hon är ett fruntimmer. De få kvinnor som trots allt försöker och lyckas, ska vi ha en h-vetes respekt för. Deras prestation är inte jämbördig med vår utan vida överlägsen. De har aldrig ens haft förutsättningarna serverade som de flesta av oss, men löser det ändå.
Bara en intressant tanke...
PS. Eftersom jag nu förväntar mig en hel del känslomässiga reaktioner på denna kommentar som "försvarar" kvinnor, så skulle jag också önska att du som blir förbannad ställer dig frågan varför just denna fråga gör dig så upprörd? Varför reagerar (äldre?) män så starkt när t.ex. genusfrågor diskuteras? Vi diskuterar oftast mer sansat och logiskt (dvs. intelligent) när det t.ex. gäller helikoptrars användning i olika miljöer. En annan intressant observation och fundering...
Anonym 01:20 har en poäng.
SvaraRaderaOm vi slutar att försöka nå optimerad krigsföringsförmåga och i stället anpassar oss efter lägstanivån så har vi snart inga krig alls!
Tyvärr så funkar det inte riktigt så. Krigets krav gör inte skillnad på kön. Även dåligt uppbyggda manskroppar tar stryk pga tung utrustning, något som uppmärksammas i många studier från både Afghanistan och Irak. Vad ska man göra då? US Army har på vissa förband börjat plocka av sig vissa skydd med ökad risktagning som följd. Rätt eller fel?
Krig är en fysisk materialsport och det går att dra paralleller till vanliga sporter. Vissa fysiska förutsättningar är ett krav för att kunna hävda sig. I krig väldigt mycket så.
Nu är inte det en könsfråga utan om fysisk förmåga. Det finns kvinnor som klarar kraven.
@Wiseman: Med det nya yrkesförsvaret kommer nog andelen kvinnor att minska ännu mer. Värnplikten var ett bra sätt för tjejer att testa på livet i det militära. Bland kontraktssoldaterna förutspår jag 0%.
SvaraRaderahttp://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=70-AV_ID=937002,00.html?from=nyDygn
@YB: Med risk att bryta mot värdegrunden, då könsdiskussioner alltid blir heta, så är här nedan ett par fakta avseende utbildning av kvinnliga piloter i Försvarsmakten.
Det finns en könsskillnad som påverkar uttagningen av kvinnliga piloter och det är att kvinnor av generellt har sämre spatial rumsuppfattningsförmåga. Detta är en viktig egenskap hos en stridspilot för att kunna hantera flygplan i luftstrid.
http://courses.ki.se/utbildningsprogram/psykolog/termin2/2PS004/2009/agneta/konprogram1stud_ah.pdf
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2000/temp/pda21954.pdf
Om sedan denna könsskillnad är biologisk eller inte är inte helt utklarad.
http://www.dn.se/opinion/debatt/kvinnorna-gynnas-av-att-ha-manga-man-1.359160
Män är generellt starkare än kvinnor. Kroppsstyrkan ska dock inte göra några direkta hinder för att klara av flygning, även om jag själv är en smula fundersam kring nackmuskler där män oftast är starkare. 9G på Gripen leder till skador på nacke och rygg hos män och skulle kunna vara värre hos kvinnor. Det skulle vara intressant att se lite forskning om detta. G-belastning ska kvinnor klara av lika väl som män om dom har en flygutrustning som passar väl.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11506236
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12433235
Enligt Corren är denna artikel om den första färdigutbildade kvinnliga helikopterpiloten som fick sina vingar (2007?). Jag vet att det är fler som genomgått utbildning, bl.a. finns en artikel i helikopterflottiljnytt nr 2, 2008 om en kvinnlig elev nere i Tyskland. Hur många det är totalt som påbörjat utbildningen vet jag inte.
http://archive.corren.se/nYhEteR/?articleId=4542548
Så vitt jag vet har Flygvapnet haft enbart tre kvinnliga piloter på grundutbildningen till stridspilot, varav en klarade sig hela vägen och sedan flög Viggen på F15 i Söderhamn. Ganska så magert utfall med andra ord.
Hmm. Det blev en könsdiskussion av detta ämne som jag enbart hade tänkt skulle vara ett humoristiskt sätt att belysa faktumet att en helikopter inte är en enkel produkt.
SvaraRaderaLite "Out of Topic" alltså, men jag låter diskussionen rulla på åt det håll den önskar, då det alltid kan komma upp några intressanta synpunkter.
Det ursprungliga ämnet är humoristiskt, men könsdiskussion inom Försvarsmakten är inte alltid mycket mindre humoristiskt, just för att det ofta blir så känslomässigt och irrationellt (inte de vanliga "manliga" attributen s.a.s :-)
SvaraRaderaMer bränsle till brasan:
Lek med tanken att 95-percentilen för unga svenska människor (män+kvinnor) är likvärdig med den dimensioneringsgrund som används för japanska försvarssystem och materiel. Som känt är ju japaner i allmänhet betydligt kortare än svenskar.
Om vi då anser att en justering av kraven (och medföljande system-åtgärder, dvs. DOTMLPF-design) innebär att försvarsförmågan blir otillräcklig (dras ned av fruntimren), då skulle också per definition Japan inte kunna ha en kompetent krigsmaskin, eftersom japaner är mindre och klenare än den normala svenska mannen?
Ja, det kanske är rätt med tanke på andra världskrigets utgång, men helt lätt att få stopp på dem var det ändå inte...och frågan är om det var den japanska antropometrin som var deras kritiska sårbarhet?
Frågan är om det är soldaten/piloten som är gränssättande för förmågor, eller om det är den systemdesign där soldaten/piloten är en gränssättande komponent? Givet samma kravbild på systemet som skapar förmågan ("krigets krav") samt olika förutsättningar för människan i systemet (t.ex. enbart män eller män och kvinnor, svenskar eller japaner, etc), så kanske det är olika anpassade systemlösningar som krävs? Förmågekravet är detsamma.
Vi gör som sagt redan sådana anpassningar, t.ex. genom att inse att förbandet där varje soldat ska släpa på 50 kg utrustning inte kommer att ha tillräcklig uthållighet. Därmed gör vi en systemdesign med en organisation, metoder (taktik/stridsteknik) och materielkrav som ger tillräcklig uthållighet. Dvs. det nedbrutna "krigets krav" på soldaten (95-percentilen av unga svenska män) blir 25 kg. Allt annat vore orimligt.
I Japan har man sannolikt en annan kravbild för "krigets krav" på soldaten. Antagligen ser också org, metoder och materiel något annorlunda ut.
Om vi nu anser att soldaten ska vara 95-percentilen av unga svenska människor (inkl. kvinnor), så måste vi se över systemdesignen. Den enda anledningen till att förmågor skulle bli otillräckliga är otillräcklig systemdesign eftersom vi försöker använda diesel i en bensinmotor. Vill vi byta bränsle så måste vi också designa om motorn.
Därmed är det inte kvinnornas "brister" som är problemet ur ett förmågeperspektiv, utan bristande system- och helhetssyn.
Diskussionen handlar nog oftast mer om värderingar än om förmågor - varför ska vi överhuvudtaget byta bränsle? - och det kanske också förklarar känslorna och humorn i den?
Skillnaden mellan krig som fysisk materielsport och andra sporter är att i "vanliga" sporter så regleras org och metoder. Du får bara lösa problemet på ett givet sätt - org och taktik är hårt reglerat. Därmed blir det samma krav på spelarna oavsett vilket lag du tillhör. I den fysiska materielsporten krig, så står problemet i fokus och lösningarna är mer eller mindre fria och begränsas främst av ekonomiska begränsningar. Hur du löser uppgiften är inte viktigt, utan enbart att du gör det.
SvaraRaderaDärmed kan olika lag, med olika spelarförutsättningar, anpassa org och metoder för att optimalt lösa uppgiften och vinna matchen. En del lag satsar på att spara pengar genom att enbart rekrytera de största och starkaste soldaterna för att därigenom inte behöva driva krav, utveckling och kostnader för viktsreduktion av kroppsskydd så långt. Andra lag satsar på att hitta en laguppställning, utrustning och taktik som ger en större rekryteringsgrund - spelarens förutsättningar ska inte vara lika gränssättande för lagets framgång. Alla lag satsar för att vinna, och det är det optimalt utrustade, tränade och samspelta laget (DOTMLPF) som vinner - inte enskilda spelare (t.ex. O eller M eller P...)
Personligen så anser jag att vi borde pröva en enhet liknande det heliga kompaniet från Thebe.
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Sacred_Band_of_Thebes
Detta borde kanske vara ett bättre ideal för de svenska nassarna? Dom spöade trots allt Sparta.
http://www.patriot.nu/artikel.asp?artikelID=344
Gäsp, nassarna skriver tråkiga artiklar med lite för mycket flaggviftande. Personligen tror jag att dom skulle göra i brallorna allihopa om vi tog med dom till Afghanistan. Det är kanske därför som SD vill att svenska försvarsmakten håller sig hemma i Sverige?
Jag tror inte på att sänka skyddsnivån för soldaterna för att det ska passa mindre starka män och kvinnor. Jag tror inte på att bära färre magasin och handgranater bara för att det är fysiskt tungt.
SvaraRaderaDet finns många som tror att krig är som vilken annan sysselsättning som helst och att den brutala verkligheten inte behöver tas hänsyn till.
Jag VET att det finns kvinnor som klarar av att föra moderna krig och män som inte gör det. Därmed är det egentligen inte en genusfråga, även om många genusforskare försöker få alla problem till det.
Cynisk: Du har helt rätt. Det är inte en genus-fråga, det är en systemdesignfråga som borde börja på en högre systemnivå än vad som görs idag. Att detta inte inses leder till att det uppstår problem som tolkas och hanteras som genusfrågor, vilket i sammanhanget borde vara helt ointressant. Det borde inte behöva handla om skillnader mellan män och kvinnor, om vi redan från början hade hanterat systemutvecklingen med förutsättningen att soldatens kön inte ska spela någon roll för förbandets förmåga. Du värderar kvinnors förmåga i en systemlösning med krav designade enbart för män. Du antar att kraven är absoluta (Krigets krav är krigets krav. Det finns bara ett sätt att lösa en uppgift - rätt sätt. Ryggsäcken väger 25 kg för att den måste det och inte för att vi har valt att driva kraven på ryggsäckens innehåll precis så långt att det väger 25 kg - för det är vad en svensk man orkar med tillräcklig uthållighet). Då blir det en genusfråga, tyvärr. Egentligen borde det inte behöva vara det. Men jag tror tyvärr inte att jag lyckats kommunicera mitt perspektiv särskilt väl...konstigt att det alltid händer :-) Jag måste väl vara ute och cykla antar jag. Jag kapitulerar återigen för mina forna kollegors upplysta erfarenhet och visdom :-)
SvaraRaderaEn gång i tiden när jag var elak kadett och hade hand om värnpliktsutbildning så brukade vi roa oss med att låta de spädaste två tjejerna bära den grövsta manliga kollegan på en bår.
SvaraRaderaGivetvis för att vi tyckte att det såg kul ut, men även för att vara realistisk. Även dom minsta kvinnorna SKA klara av att bära bort en skadad kamrat från ett farligt område!
I Japan är det ett krav när du tar motorcykelkörkort att du ska kunna resa upp din motorcykel efter att då åkt omkull. Det har resulterat att inte så särskilt många japanskor kör motorcykel. Men i ärlighetens namn; om du åker omkull i en skymd kurva och inte kan få bort din motorcykel från vägen, kan bilen som kommer bakom råka mycket illa ut. Möjligtvis är det en genusfråga att stora motorcyklar är tunga. Men där är det fysiken som sätter stopp.
På tal om genus och fysik. Jag rekommenderar senaste inlägget i Tanja Bergkvists blogg.
SvaraRaderahttp://tanjabergkvist.wordpress.com/
Kommentarerna om Södertörns Högskola en bit ner i inlägget är obetalbara.
Att en stor motorcykel är tung är knappast begränsat av enbart fysiken utan också av designval. Fysiken säger att stål har högre densitet än t.ex. aluminium, titan och kolfiberkomposit. Andra "lagar" säger också att stål är billigare än t.ex. titan. Om nu alla människor vore japanskor, så kanske inte motorcyklarna hade sett ut som idag? Kanske vore de mindre, möjligen dyrare med mindre motor och därmed också kanske färre hästkrafter. De hade fortfarande löst uppgiften att transportera människorna från punkt A till punkt B.
SvaraRaderaEftersom det skulle vara en japansk design, så hade man alternativt uppfunnit en innovativ teknisk lösning för att resa motorcykeln vid behov? (jmf. japanska toaringar :-)
Det är uppenbart att logik, argument och sådant som borde vara tydliga exempel, inte biter i den här frågan. Som jag tidigare observerat så handlar konstigt nog denna fråga mer om värderingar och ideologi. Det verkar finnas någon form av prestige i frågan. (Varför?) Det gör det roande, men i längden tröttsamt.
Jag har försökt att anlägga ett mer objektivt och ingenjörsmässigt perspektiv, men frågan är uppenbart inte av den naturen för de flesta.
Tack och hej i denna tråd. Nu är det roliga slut för min del. Som man utanför Försvarsmakten kan jag nämligen lämna frågan när jag vill.
Vad är det som säger att den enda tekniska lösningen för att transportera en skadad kamrat är en manuell bårlösning från andra världskriget som kräver två starka människor i varje ände? Skulle det kunna finnas andra innovativa lösningar drivet av kravet att ALLA soldater ska klara att transportera (!) bort en skadad kamrat från ett farlig område.
SvaraRaderaVarför ska det krävas två soldater? Varför en lösning med två soldater som kan bära i varsin ände? Vore det inte bättre och mera "krigets krav" om en soldat räckte för att bära bort en skadad kamrat? Då är ju fortfarande den andra stridbar? Kanske för att även män har fysiska begränsningar som vi faktiskt tar hänsyn till när vi designar lösningar. Varför då inte ta hänsyn till alla typer av soldater som vi har att rekrytera från när vi designar lösningar?
Är "krigets krav" en naturlag eller ett resultat av vår vilja (eller brist på vilja) och vår kravställning. Vi verkar vilja driva kraven precis så långt att de möter majoriteten av unga svenska mäns behov, men kvinnorna får allt se till att passa den manliga profilen. För dem ska minsann inga extra utvecklingspengar satsas. Krig är männens domän och män definierar krigets krav. Så har det alltid varit och så ska det alltid vara. Basta.
Rensat några inlägg?
SvaraRaderaJa. Jag tar vanligtvis bort inlägg som är påhopp på olika grupper. Korkade kommentarer om bl.a. invandrare och kvinnor brukar tillhöra dessa typer av inlägg som inte publiceras.
SvaraRaderaPå vilket sätt var de två censurerade inläggen korkade? De var varken påhopp på invandrare eller kvinnor? De var en slutreplik på din motorcykel-analogi. Möjligen skulle det kunna uppfattas som ett påhopp mot officerskåren och de värderingar man lojalt delar inom denna?
SvaraRaderaSlutklämmen var såklart menad att vara ironisk, men sådana uttalanden kanske är alltför vanliga som vedertagen uppfattning i FM för att det skulle uppfattas som ironi?
Lite besviken blir jag, men det är ditt forum... Förhoppningsvis försvann inläggen bara i cyberspejs och du har ingen aning om vad jag talar om... Om du ville tysta en obekväm röst, så lyckades du.
OBS! Om du tar bort fjällen från ögonen så inser du att jag försökt driva en ingenjörsfråga, som råkar sammanfalla med ett "genusperspektiv". Tyvärr kan man inte öppna käften i denna typ av fråga utan att med emfas avfärdas som någon typ av radikalfeminist. Varför är ordet "genusperspektiv" en röd flagga för så många? Varför går det inte att i konkreta termer förmedla och diskutera en enkel ingenjörsfråga om hur antropometriska dimensioneringsgrunder i kravställning av system kan påverka användbarhet för två olika typer av användarpopulationer?
Jag orkar inte skriva om någon ny replik utan du får sista ordet i denna tråd. Lycka till med bloggen!
@Anonym: Dina två inlägg var inte bortrensade, de var bara ännu inte godkända, då jag inte hade noterat att dom låg och väntade, se ovan...
SvaraRaderaJag har för att ha koll på vilka inlägg som skrivs en funktion där kommentarer på äldre inlägg automatiskt måste godkännas innan publicering.
Däremot har jag tidigare tagit bort ett par rena påhopp.
OK, sorry och tack för en bra blogg. Nu får det i alla fall räcka med denna off-topic tråd..:-) Lycka till!
SvaraRaderaEn lite senkommen kommentar till analogin med en motorcykel: varför måste just motorcyklister klara av att få bort sitt trasiga motorfordon från vägbanan, och inte bilister och lastbilsförare? Jo, för att det är omöjligt för bilister och lastbilister att klara av det. Så där accepterar man faktum. På samma sätt som man accepterar att en (manlig) kulspruteskytt inte ensam klarar av att bära sitt vapen och sin ammunition - han tilldelas en medhjälpare som bär ammunitionen.
SvaraRaderaKanske man kan acceptera att en kvinna som söker till en viss tjänst inte orkar bära lika mycket som en genomsnittlig man, förutsatt att hon klarar av tjänsten i övrigt?
Två exempel:
1: En vän till mej som var fallskärmsjägare för trettio år sedan sa att dom hade en i gruppen som inte var i lika god fysisk trim som dom andra, men som var en exceptionellt god skytt. Dom andra kunde tänka sej att bära hans utrustning, för vid skjutmomenten presterade han så bra att hela gruppen tjänade på det.
2: En kort artikel i Newsweek (tror jag) för några år sedan beskrev hur en amerikansk kvinnlig soldat i Irak fick någon utmärkelse för sina insatser när hennes patrull med några mjuka fordon råkat i strid med irakisk milis av något slag. Amerikanernas befäl stupade ögonblickligen, resten av patrullen lämnade fordonen och tog skydd i terrängen och besvarade eldgivningen med sina automatkarbiner. Den här kvinnliga soldaten var kulspruteskytt på ett av fordonen och stannade kvar vid sin kulspruta trots att det var en extremt utsatt position. Hon fick sin utmärkelse för att samtliga andra i gruppen hade intygat att ljudet av hennes systematiska eldgivning i korta skurar hjälpte dom att hålla modet uppe i vad som verkade vara en hopplös situation. Anledningen till att just hon var utsedd till kulspruteskytt i ett fordon angavs i artikeln vara att hon var väldigt liten och späd och inte orkade bära en normal utrustning. (Hon verkade å andra sidan vara svår att träffa, för irakierna lyckades inte trots intensiv eldgivning mot hennes fordon få tyst på henne!)
Jag är civilist och har inställningen att om man får syn på en tänkbar medarbetare som verkar värdefull, så inrättar man en tjänst åt den personen, även om man inte hade någon sådan tjänst innan. Allt för att utnyttja alla kompetenser man lyckas få syn på. Skulle det verkligen vara helt omöjligt för försvaret att göra likadant?
/E.
@E: En helt riktig analys. Problemet är bara att man måste trots allt definiera någon slags minnivå som alla måste klara. Denna minnivå skiljer sig givetvis beroende på vilken befattning man har. Men man måste även tänka på att t.ex. en helikopterbesättning som överlever ett haveri helt plötsligt kan förvandlas till "infanteri" som måste slå sig ur ett bakhåll. Då gäller det att alla kan bidra.
SvaraRaderaVilken är då lägsta minnivå?
I fallet Afghanistan kan det t.ex. vara att klara av att marchera längre sträckor med skyddsväst, vapen och vatten så att du kan skydda dig själv.