När vi övergår från ett värnpliktssystem till ett system med anställda soldater och sjömän kommer antalet individer som skall genomgå rekrytutbildning att minska. Inledningsvis kan man anta att en stor del av de som söker anställning är f.d. värnpliktiga, d.v.s. de har redan genomfört rekrytutbildningen. Givet att den framtida rekryteringen lyckas och att försvars-makten får igenom de lagändringar som krävs, så ger det ett system där soldat- och sjömans-befattningarna skall personalomsättas, säg vart sjätte år i snitt, när systemet väl svängt in och stabiliserats.Det finns främst tre sätt att omsätta soldater och sjömän på; Alla i en bataljon/flottilj byts vart sjätte år, hälften byts vart tredje år eller var sjätte individ byts varje år. Det sistnämnda försla-get skulle medföra att förbandet årligen utsätts för en svacka avseende beredskap och krigs-duglighet. De två första alternativen verkar smakfullare, men de medför att rekrytutbildning skall genomföras med tre eller sex års mellanrum för att försörja förbandet.
De förslag till centralisering vi sett i närtid har haft stora brister och skulle ha medfört oönskade fördyringar och ibland kompetenstapp. I några fall har vi kunnat notera hel- eller halv-halter i centraliseringsansträngningarna. Gott så, kan man tycka, när bristerna blivit för uppenbara.
Nu är ju inte alla centraliseringar av ondo. Vid små kvantiteter ”sällanverksamhet” kan det vara klokt att centralisera, för att få volym på och kvalitet i det som verksamheten gäller. Den framtida rekrytutbildningen kan vara en sådan verksamhet.
Utnyttja infrastrukturen vid något förband som skall läggas ner, bemanna med gedigna ”truppsluskar” på befattningar som kompaniadjutant, kompani- och plutons-chef. Fyll på med kadetter och nyutexaminerade officerare som instruktörer och utbilda över året till bataljoner och flottiljer och med omgångar till nationella skydds-styrkorna samt kombatantutbildning för civilanställda. Sammantaget bör det gå att utnyttja ett sådant centraliserat Boot Camp för utbildning året runt.Fördelarna är kontinuiteten i verksamheten och att den sker under erfaren ledning, samtidigt som det ger nya befäl möjlighet till grundläggande truppföring och utbildningserfarenhet. Sannolikt finns synpunkten att vi (förbandet, vapengrenen) själva vill utbilda våra soldater, och det är en synpunkt värd att beakta. Risken är bara att ”fel människor gör fel saker vid fel tillfälle”. Därtill kan man lägga att rekrytutbildningen är lika för alla, åtminstone i nuläget. I loopen Insats – Återhämtning – Utbildning och Övning – Insats bör det gå att passa in ett tidsmässigt lämpligt personellt vaktskifte, med återfyllnad i soldatesken.
Alternativet med ett Boot Camp för centraliserad rekrytutbildning, gemensam för hela Försvarsmakten, tål att övervägas, gärna i god tid före det att Den Stora Oredan bryter ut, så att ett principbeslut föreligger so oder so inför de framtida ”förändringarna” i GRO.
I Fritt Militärt Forum från 2001 finns intressant julläsning, där överste Jan Wickbom ger sin syn på ett svenskt folkförsvar för 2000-talet. Frågan om värnpliktsförsvaret behandlas utförligt i den senare halvan.
Nog verkade översten redan då ana, vad framtiden bar i sitt rymliga sköte.
/Sumatra
Tillägg: Med texten This patch is not approved or used by the Swedish Armed Forces gör HV reklam för sitt nya ökenmärke á 59 SEK (sic!). Nog är det öken?
Inlägg
