En gåta utan svar

Regeringen har beslutade den 17 december att skapa en särskild exportstödsmyndighet. Den svenska försvarsindustrin lär nog jubla medan Svenska Freds inte lär bli lika glada. Personligen tycker jag att det kommer att bli intressant att se hur man lyckas fördela ansvaret mellan industri, FMV, Försvarsmakten och Exportstödsmyndigheten.

Men mitt i allt champagndrickande så gäller det att nyktra till och ställa sig en liten fråga. Varför?

Exportstödsmyndigheten kommer att gagna försvarsindustrin med sitt stora beroende av den internationella marknaden, säger försvarsminister Sten Tolgfors.

Hmm, vi behöver alltså en svensk Exportstödsmyndighet för att stödja svensk försvarsindustris export. Men varför behöver vi SVENSK försvarsindustri?

Förr var försvarsindustrin svenskägd och utvecklade materiel i nära samverkan med staten, med sikte på egna svenska behov. Det var en särskild poäng med egen utveckling och egna särskiljande specifikationer. Det underströk oberoende men också att vi stod ensamma. Det krävde ett långsiktigt statligt partnerskap med industrin. Projekten kunde vara flera decennier långa. Det var ett riktigt val då, men det ser annorlunda ut i dag. I dag är försvarsindustrin i hög grad utlandsägd och utvecklar materiel tillsammans med företag i andra länder, med sikte på många länders behov. Exportandelen är mycket hög. Ny materiel behöver kunna tillföras förbanden snabbt, även i pågående insatser. Varje särskiljande svensk specifikation är till men för samarbetet med andra och höjer dessutom kostnaderna.

Enligt Göran Persson och Alf Svensson (på lobbyinguppdrag från svensk försvarsindustriförening) så bidrar svensk försvarsindustri till 100.000 svenska jobb. Men försvarsindustrin är inte särskild svensk längre. Samarbete sker med andra länder, vilket innebär att försäljning av en "svensk" produkt inte nödvändigtvis innebär arbete för svensk arbetskraft. Tvärtom så sker i många fall motköpskrav att tillverkningen av en produkt ska ske i köparlandet. Se t.ex. en eventuell export av Gripen till Brasilien där 80% av tillverkningen sker utomlands. Att dom där "100.000" jobben över huvud taget existerar i Sverige idag och att dom kommer att finnas kvar i Sverige i morgon med ökad export skulle jag gärna vilja se Göran ställa sig upp och redovisa utan att hålla fingrarna i kors bakom ryggen.

Vilka argument har vi då kvar? Anledningen till att den svenska försvarsindustrin en gång i tiden byggdes upp var att vi skulle vara självförsörjande i ett eventuellt krig. Erfarenheterna från andra världskriget visar på att när det krisade till sig fanns det helt enkelt inget att köpa, förutom gamla jagare och flygplan från Italien. En svensk försvarsindustri skulle garantera att vi kunde försvara Sverige. En svensk försvarsindustri skulle dessutom garantera att Sverige fick produkter som var anpassade för att försvara Sverige. Men nu till 10.000 kronorsfrågan. När Tolgfors säger att vi inte längre behöver försvara Sverige för att det inte finns några hot mot Sverige. När vi inte behöver produkter anpassade för Sverige, utan i stället köpa COTS. Behövs då verkligen en SVENSK försvarsindustri?Räcker det inte med vilket lands försvarsindustri som helst, bara dom kan leverera en produkt som vi vill ha till rätt pris och i rätt tid?