”Det är inte fråga om ett försvar endast för internationella uppgifter. ÖB är entydig med att Sverige kan försvaras”, läser man med stigande förvåning på Sten Tolgfors blogg.Är ÖB verkligen beredd att ställa sig inför TV-kameror eller att under en offentlig hearing eller i ett offentligt, parlamentariskt förhör, själv och personligen försäkra det svenska folket att FM kan försvara Sverige, nu och i framtiden och med tillgängliga och planerade resurser?
Rubriken är hämtad från Blandaren och kan väl illustrera metoden i försvarsministerns argumentation. Ingen har ifrågasatt att Sverige kan försvaras, det är bara det att VILJAN OCH RESURSERNA SAKNAS, nu och framöver.
Är det så vi skall tolka ÖB:s entydiga ställningstagande? Att det skulle kunna ha gått att försvara Sverige, om bara…
Om det nu inte är så – som jag tror – att Tolgfors handskats lite politikeraktigt med orden och tillskrivit ÖB åsikter som ingen av oss andra yrkesmän och –kvinnor i FM är beredda att stå för. Särskilt inte offentligt. Vi har ju värdegrunden att tänka på och första delen av budord 8(10), Du skall icke bära falskt vittnesbörd…
På Forsnoblogg, i inlägget ”McChrystal och Eikenberry inför kongressutskott”, kan den intresserade se demokrati i arbete. Vänligt ställda men knivskarpa frågor från kunniga, engagerade och pålästa politiker och knivskarpa och genomtänkta svar från edsvurna proffs inom diplomati och försvar, med ömsesidig respekt men med helt olika åsiktsmässiga ståndpunkter. Suveränt. Snart i ett parlament nära dig?
Vi måste få in mer mammskallar i försvarspolitiken.
/Sumatra
Tillägg:
Vad de fem budord innehöll som ursprungligen var avsedda för politiker får vi aldrig veta.
Vi kan bara gissa.
Inlägg
Intet nytt under solen…
SvaraRaderaFör att erhålla ett akademiskt och historiskt perspektiv på Tolgfors besvärande asteniska svammel uppmanas den intresserade ta del av lundaprofessorn Wilhelm Agrells lysande och knivskarpa anförande vid Folk och Försvars Rikskonferens i sälen den 18 januari 2009.
Vän av ordning undrar stillsamt om WA anförande inte gav Tolgfors anledning att i någon omfattning reflektera lite över det rimliga i regeringens försvars- och säkerhetspolitik. Uppenbarligen har så inte skett.
Det är fortsatt så att allianslösheten ger oss möjlighet att själva bestämma hotbilden – en möjlighet som för närvarande nyttjas in absurdum.
Länk till WA anförande:
http://www.folkochforsvar.se/images/stories/pdf/agrell.pdf
@Oberon: När jag var liten så tyckte jag att den gode Agrell hade en liten negativ syn på försvarsmakten, men nu när jag blivit äldre och förståndigare så vill jag bara resa mig upp och applådera hans inlägg.
SvaraRaderaDet som är mycket intressant i WA:s inlägg är den anpassning av säkerhetsanalysen som Sverige alltid gör efter vad vi har för tillgångar. Det är lite grand "Wag the dog" över det hela. I stället för att göra en omvärldsanalys och därefter skaffa rätt typ av förband och materiel.
Avvecklingen av Krisberedskapsmyndigheten, ÖCB och den svenska ledningsstrukturen med MB och Fo med tillhörande civila motsvarigheter i kommuner och länsstyrelser är en katastrof som svenska folket nog inte förstår effekten av. MSB har inte vuxit till tillräckligt för att ta över dessa funktioner och om något skulle hända så kan man fråga sig med vilken personal.
Georgienkriget skulle jag vilka påstå är något som svenska politiker anser är precis som Tage Danielsson så klokt uttalade "Så osannolikt att det nog aldrig har hänt".
http://www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI
Kära Tolgfors. Ett nationellt försvar är till för mer än bara stoppa den elake ryssen på väg över Östersjön!
Slutsatsen i WA:s inlägg är värd att belysa:
SvaraRaderaDet finns sedan lång tid ett bakvänt och specifikt svenskt resonemang om hjälp från Nato: Ju svagare vi blir desto mer blir vi beroende av hjälp. Sambandet är istället att ju svagare vi blir desto mindre är sannolikheten för hjälp medan formellt medlemskap är sekundärt. Detta var grunden för den operativa planläggning som inleddes i det svenska högkvarteret 1945-46,
men de som framhöll detta är alla döda och ingen tycks minnas de erfarenheter som denna
slutsats baserades på. I augusti 2008 fick Georgien ingen som helst militär hjälp utifrån, annat än fri hemresa för truppkontingenten i Irak. Georgiens insättning i samarbetsbanken visade sig vara en av fjolårets många kreditbubblor. Det är inte säkert att det bara var rädsla för att råka i konflikt med Ryssland och andra viktiga nationella och internationella intressen som
dikterade passiviteten. Hur skall man komma till hjälp om det inte finns något att förstärka?
D.v.s. ingen hjälper någon som inte kan hjälpa sig själv. Det fanns en anledning till att Flygvapnet förberedde sina baser för natoflyg under kalla kriget. Numera finns dessa förberedelser inte kvar. Det blir till att basera NATO på Arlanda.
Nja - jag tror NATO väljer Karup, Gardemoen eller någon annan bas där de kan lita på att en fullvärdig medlem förser dem med det HNS som goda medlemmar gör...
SvaraRaderaNja, ÖB kan ha sagt det han tillskrivs. Det intressanta är hur frågan egentligen var ställd. Låt mig spökskriva en dialog:
SvaraRaderaFråga: "Kan Sverige försvaras givet nuvarande definition av hot och nuvarande säkerhetspolitiska doktrin?"
Svar: "- Ja, självklart kan vi försvara Sverige genom att bidra i samverkan med andra länder till konfliktförebyggande och konfliktdämpande insatser i världen."
Fråga: "Men har ni inte för lite resurser?"
Svar: "Nej, vi klarar både beredskapskrav och bemanning av våra utlandsmissioner med vår nya inriktning."
Fråga: "Inte kan ni mena på fullt allvar att ni kan försvara hela Sveriges yta mot militär aggression med den futtiga förbandsvolym som vi har råd med?"
Svar: "Nej, självklart inte, men det är inte en relevant fråga. Vi har inte den uppgiften och Försvarsmakten är därmed inte heller dimensionerad för den uppgiften. Det hotet finns inte, och det är inte den säkerhetspolitiska ambitionen att kunna möta ett sådant hot. Sverige kan inte försvaras på det sättet eftersom det inte finns sådana hot. De relevanta hot som däremot finns, hanteras av vår nya säkerhetspolitik och den Försvarsmakt som nu utformas."
Vem tänker mest rätt? Det kan säkert diskuteras, men inte på detta sätt. Uppenbart har man helt olika perspektiv och utgångspunkter!
Det är svårt att föra en konstruktiv dialog om ena parten diskuterar äpplen och den andra parten diskuterar päron. Om nu Försvarsmaktens nya volym och inriktning är en följd av en ny hotvärdering och en ny säkerhetspolitik, så kanske det är hotvärderingen och säkerhetspolitiken som ska diskuteras först så att en samsyn nås. Innan lösningen diskuteras bör det finnas en samsyn om problemet. Innan vi kan ordinera samma medicin, så måste vi vara överens om vilken sjukdomen är. Vår politiska och militära ledning anser att problemet är hösnuva. Vi anser att problemet är benbrott och ordinerar gips och kryckor. "Gips och kryckor mot hösnuva? Så befängt!!!", svarar Försvarsministern. Det blir en tämligen ointressant meningsutväxling...
@Anonym 06.24
SvaraRaderaIntressant dialog. Och välskriven.
Den riktigt relevanta frågan är snarast hur vår hotbildsbedömning kan skilja sig så markant från den som våra grannländer har och verkar efter. Frågan har ställts av Wiseman i en replik till försvarsministern och tarvar ett svar.
Det vi gör påverkar med vårt försvar påverkar dessutom grannarnas planering. Ett vaccum i mitten är väl inte överst på deras önskelista.
I Wilhelm Agrells anförande, med länk högre upp i detta inlägg, ställs frågan om vi inte har reducerat mer än motiverat är. Det är nog helt rätt. Jag tänker på fullt fungerande och fortifikatoriskt skyddade ledningsplatser och annat (ex.vis fast KA), som "återställts" och förseglats, som kunde bibehållits för uppvärmningskostnaderna, om än inte personal utbildats årligen. FV världsunika bassystem är ett annat exempel. Förstörelselustan har löpt amok, medan vinsten varit besparingar på åtskilliga decenniers sikt om ens då. En framtid om vilken inte ens försvarsministern vet särskilt mycket.
Som en kommentar till själva inlägget Att måla brett... kan jag tycka att ÖB får klä skott för mycket som politikerna beslutar. Vid tidigare nerdragningar har tidningarna skrivit "ÖB vill lägga ner... Det tror jag inte en sekund på att ÖB velat göra. Han har tvingats att yttra sig om verkningarna av besparingar som politikerna bestämt. En form av gisslan.
Ny omgång nedläggningar är att vänta, nya rubriker om att ÖB vill lägga ner F XX och P X m.m. Inte lär väl den borgerliga regering ta på sig skulden för haveriet. Även om man inte är i FV, så förstår man att vi behöver flyg både i norr och söder och ett luftförsvar med baseringsmöjligheter i den tätbefolkade Mälardalen.
Så skall frågorna i dialogen ställas. Den som vet något om framtiden har bevisbördan.
Lite vid sidan om ämnet vill jag ge en eloge till den pågående klimatkonferensen i Köpenhamn. Det har redan blivit kallare.
Organisationen demoraliseras, när orden och verksamheten töms på innehåll och blir ett politiskt spel mellan regering och oppositionen.
SvaraRaderaVem är sämst, är den fråga som sysselsätter försvarsministern på dennes blogg för enkelriktad kommunikation.
För oss som inte orkar läsa finns WA:s inlägg också på video.
SvaraRaderahttp://svtplay.se/popup/minispelare/v/1422555/24_direkt/folk_och_forsvar__professor_wilhelm_agrell?bmp,k102530,1,f,-1/pl,v,,1422625