Personaldirektören har nu presenterat statistik på antalet officerare och civila som valt att skriva på det nya utlandsobligatoriet. Nedbrutet per förband så se det ganska så bra ut. Fördelat på antal officerare och civila i Försvarsmakten så ser det också ganska så bra ut. Men som sagts så ofta tidigare, "Det finns dikt, lögn och förbannad statistik".Av cirka 16 000 civilanställda och yrkesofficerare har 601 svarat nej och 347 har inte svarat alls. I dessa siffror ingår inte resultatet från reservofficerare. Personaldirektör Per-Olof Stålesjö tycker att det är glädjande att de allra flesta har svarat ja.
Det här kan man kunna tolka som att av 16.000 anställda har 3,7% sagt NEJ och ytterligare 2,1% inte svarat ännu. Givetvis så är det så för genomsnittet, men inte nödvändigtvis sant för specifika grupper av anställda.
Jag tänkte analysera två saker. Antalet officerare som valt att inte skriva på kontrakt baserat på hur många som egentligen hade ett val. Dessutom tänkte jag analysera FMLOG en smula noggrannare då det är den organisation som dels har många civila anställda och dels riskerar att drabbas av tjänstgöring utomlands.
Nu har jag inte tillgång till alla exakta data, utan får göra ett par approximationer i mina exempel. En sådan är åldersfördelningen i Försvarsmakten. En ideal fördelning vore som en pyramid med en bred bas av specialister, kadetter och fänrikar och några fåtal höga chefer. Nu vet alla att det inte är så. Åratal med dålig rekrytering och anställningsstopp som kulmerade i att ett antal årskullar inte fick anställning resulterar i stort sett i en omvänd pyramid. För att förenkla mina beräkningar så antar jag dock att åldersfördelningen är jämt spridd mellan 20-65. Detta skulle innebära att av de 9.300 officerarna så omfattar varje "årskull" i snitt 206 personer. Tittar man på Försvarsmaktens Årsredovisning 2009 så består de nya kullarna av ca 100 officerare och 300 specialister.
Andra fakta/approximationer:
- Sedan 2003 har samtliga nyanställda fått skriva på obligatorisk utlandstjänstgöring. Det innebär att åtta årskullar á 206 officerare redan har skrivit på. D.v.s. 1.648 officerare skall dras bort från de 9.300. (Med tanke på den grova uppdelningen så är det med stor sannolikhet fler i denna kategori som skall dras bort från totalen). I årsredovisningen tar man upp ca 107-163 officerare och 296-317 specialister (ett stort sug på denna nya kategori) per år.
- Många officerare som är äldre än ca 50 år har s.k. "fullmakt". 2008 rörde det sig om 2065 officerare, men det bör ha sjunkit med pensionsavgångar sedan dess. Så säg ca 1500 officerare kvar med fullmakt så har jag inte tagit i för mycket.
- Från 2009 så tvingas alla som påbörjar nivåhöjande utbildning att skriva om sitt avtal. Enligt årsredovisningen gick 2009 ca 368 personer nivåhöjande utbildning uppdelat på OF-2, stabsprogram och två kullar chefsprogram. Sedan dess har bedömt ytterligare ca 270 påbörjat utbildning under 2010. D.v.s 638 officerar har redan skrivit om sitt kontrakt.
Utöver detta har ett okänt antal högre officerare redan skrivit om sitt kontrakt för att kunna föregå med gott exempel.
Det skulle innebära att av 9.300 officerare så skulle det röra sig om ca 5.514 officerare som skulle behöva skriva nytt avtal. Officersförbundet har bedömt att det totala antalet officerare som skall skriva om sitt avtal till ca 7.200. Sanningen ligger med andra ord någonstans mitt emellan, säg 6.500 officerare som i verkligheten behöver skriva om sitt kontrakt.
För dessa yrkesofficerare utan fullmakt och kontrakt så har 109 sagt NEJ och 135 inte svarat. Det skulle innebära 1,6% resp. 2,0% vilket skulle vara bättre än genomsnittet. Då får man dock ta i beaktande den press som officerare med huslån m.m. sitter i. Det är inte lätt att säga NEJ när man inte har något annat alternativ än att söka nytt jobb. Om dessa officerare skulle hade ett val skulle resultatet med stor sannolikhet hamna i nivå med de med fullmakt (1500 st) där 187 svarade NEJ (12,4%) och 53 inte svarade (3,5%), vilket är markant sämre än snittet. Kanske skulle resultatet t.o.m. bli värre då äldre officerare har en familjesituation som gör det lättare med utlandstjänst än för t.ex. en 35-årig trebarnsfar.
Det andra intressanta exemplet att studera är FMLOG. Denna enhet är vital för våra operationer utomlands då dom står för all logistik inklusive tyngre underhåll. Enligt forsvarsmakten.se har FMLOG 3435 civilanställda och 219 yrkesofficerare. Här har 166 civila sagt NEJ (4,8%) och 83 inte svarat (2,4%). Något sämre än snittet med andra ord.
Det vore mycket intressant att studera vilka kategorier som sagt NEJ då det skiljer oerhört mycket mellan de som riskerar att åka utomlands och de som över huvud taget aldrig kommer att vara aktuella för utlandstjänstgöring. Många äldre officerare har ingen relevant utbildning som gör att dom lämpar sig för utlandstjänst. Dessa skillnader är ännu tydligare för civilanställda inom FMLOG.
Slutligen så vore det mycket intressant att jämföra officerare och reservofficerare. Detta då reservofficerarna har ett civilt arbete att falla tillbaka på och därför har mycket lättare att säga NEJ.
DN, SvD
Uppdaterad 10-09-28, 10:21
Försvarsmakten har nu lagt ut den TV-sändning som visades på alla förband för att redovisa resultaten från arbetstagarnas vilja att skriva om sina kontrakt.
Uppdaterad 10-09-30, 00:04
En av de kategorier som vägrat skriva på är helikoptertekniker. Nu är flesta kopplade till HKP14, men eftersom de flesta tekniker har certifikat på många olika typer så drabbar det indirekt även HKP10 (Afghanistan 2011) och HKP15 (NBG11). Det intressanta är att se Personaldirektörens mycket oförstående reaktion för förbandens behov.
- Teknikerna behövs för att vidmakthålla våra insatser, säger Magnus Westerlund.
Överste Westerlind har därför vädjat till försvarsledningen att hans tekniker inte ska sägas upp utan föras över till en "övergångsorganisation". Enligt Försvarsmaktens personaldirektör Per-Olof Stålesjö är detta dock endast aktuellt för "ett fåtal". Detta fåtal ska sedan sägas upp så snart deras vakans i insatsorganisationen är fylld. Men det kan visa sig vara lättare sagt än gjort.
- Det tar sex till åtta år att utbilda en helikoptertekniker från scratch, påpekar Magnus Westerlund.
Inlägg
Tjaha…
SvaraRaderaDå har resultatet från de försvarsanställdas tvångsval om arbetsskyldigheten offentliggjorts, och det kan inte överklagas till Valprövningsnämnden. Det uppges att närmare 1000 försvarsanställda har valt att endera kryssat nej eller inte svarat alls och därmed ej heller fallit till föga för ÖB:s hot om uppsägning.
I dagens utsändning från informationsstaben i ärendet undslapp sig personaldirektören i den direktsända och oredigerade versionen att; ”det var ett bra resultat för försvarsmakten”.
Hur resonerade karlen då? Finns här en dold agenda och gjorden han i så fall, ovan den jargong och det språkbruk som är förhärskande inom försvarsmaktsledningen, helt enkelt en freudiansk felsägning?
Den konspiratoriskt lagde kan lätt få uppfattningen att ett möjligt syfte med den katastrofala hantering av ärendet som förevarit, efter att ÖB av regeringen förvägrats undantag från LAS, kan ha varit att skapa en arbetsrättsligt legitim anledning att med kort varsel kunna säga upp så många som möjligt.
Om så är fallet är chefen för högkvarteret den förbandschef som, näst chefen för FMLOG, lyckats bäst. Inte mindre än 70 högkvartersanställda kommer inom kort bli föremål för den förstärkta personalförsörjningsnämndens godtyckliga hantering – en händelse som ser ut som en tanke. C HKV och C FMLOG har, enligt gällande bonus- och incitamentsprogram för förbandschefer, med stor sannolikhet belöning att inkassera. Vem vet, kanske en veckas fri vistelse i Pältsastugan i januari.
I denna och andra försvarsbloggar framställs inte sällan högkvartersanställda som syltryggar, intellektuella och emotionella krymplingar. Hur det än förhåller sig med den saken framstår nu uppenbart att det finns hjältar även på högkvarteret, närmare bestämt 70 till antalet.
/Epistafios
Jo, det många missar i denna debatt är att Försvarsmakten samtidigt genomför ett antal andra ändringar.
SvaraRadera- Anpassning till den inmatade 2014 organisationen i PRIO. I stället för att mata in i PRIO den organisation vi har idag har man valt att mata in den kommande. Utan ändring av kostymen kan inte PRIO användas.
- Omgalonering. Ett antal officerare skall konverteras till specialister. Bra för framtiden, men kan anses som en degradering. Motivationen kan dock öka om valet står mellan att få sparken eller byta axelklaffar.
- Kommande förbandsreduceringar för att hålla budgetramar. En flottilj och ett regemente har nämnts i förhandssnacket.
Men vi officerare är som hundar och tål många sparkar och slag samt biter aldrig den hand som föder en.
Den här processen med ny anställningsavtal anser jag vara välregisserad och inte helt oplanerad. Det är naturligtvis helt osant av FM att säga att "vi var tvungna att forcera detta", när det har varit känt sedan länge (precis som nämnts började detta 2003 då jag var lärare på officersutbildningen och såg med vilken frenesi personalavdelningarna drev igenom dessa anställningsavtal på unga oförstående kadetter som inte såg problemet...).
SvaraRaderaDet är ingen slump att denna omregleringen genomfördes på det sätt som gjordes. Att brev skickas ut till anställda under semestern gör att diskussionerna inte kunde föras på arbetsid, och att informationen inte spreds ut till media på det sätt som kunde skett, men den slugaste tanken med hela alltet är ändå när det skulle lämnas in. Personen som kläckte idéen att inlämningen ska ske mitt i valrörelsen är ett geni, och borde uppskattas i RALSen. Det finns ingen journalist som är intresserad av att skriva om ett fåtal personers anställningskontrakt när man kan skriva om valkampanjer. Bra gjort, vem det nu än var som kom på datumet!
Det enda smolket i bägaren för FM, och som dessutom skickar en signaleffekt om hur arbetet genomdrevs, var ju att man var tvungen att ändra blanketten... tur att vi inte har kvalitetskrav på oss, utan kan göra som vi vill. För det är faktiskt så att vi får nya fräscha miljareder varje år, utan att egentligen ha några mätbara krav på oss.
Jag undrar vad som hänt om ett civilt företag hade försökt sig på samma sak, och helst ett inom LO. Då hade det nog blivit lite demonstrationer och upprop, men det är kanske bara ett bevis på hur svagt Officersförbundet är.
Själv skrev jag på avtalet, inte för att jag ser framför mig att jag ska åka ut så ofta som det är tänkt, utan för att jag trivs med mitt jobb och att jag får en inkomst den 25:e varje månad.
All statistik som visas är naturligtvis fin och jag håller med om att den visar vad man vill. Min innerliga förhoppning är att Officersförbundet genomför en enkät och förklarar vilka motiv de som svarade ja hade, de som svarade nej kan man ju gissa...
Det ska bli väldigt intressant att se hur rekryteringen kommer att gå, nu när FM har visat sig vara en arbetsgivare som på det här sättet bedriver personalpolitik. Personligen kommer jag inte att kunna rekommendera yrket till någon, framför allt inte om han eller hon har familj med barn.
Tack för ordet
Luttrad FM-anställd