Gästinlägg: Kommentar från facken (uppdaterad)

Följande kommentar kom in på mitt inlägg om negativ träning. Eftersom det är en så pass viktig kontring till HKV avseende utlandsobligatoriet så lägger jag upp det som ett separat inlägg.

Jag kan för övrigt förtydliga fackförbundens analys av stämningen på förbanden. Jag satt under kvällen och tog en öl med en kollega (som idag jobbade sin sista dag efter att ha sagt upp sig) och han hade precis varit ner på F17. Stämningen där nere var det värsta han hade sett under sina 20 år i firman. Grabbarna kom och sökte job på hans nya arbetsplats.

Själv så har jag svarat ja på obligatoriet, men med ett extra brev som bilaga. Mitt ja gäller om fackförbunden skriver samråd på avtalet om utlandsobligatorium. Annars så är det nej, då jag inte kan tänka mig fortsätta arbeta för en arbetsgivare som totalt kör över anställda och fackförbund.

/CI

Nu ger officers- och reservofficersförbunden ÖB en, oförtjänt skulle nog många av oss uttrycka det, chans att återvinna personalens förtroende. Genom att göra en pudel - eller snarare tax - erbjuds nu ÖB en möjlighet att, efter att självsvåldigt ha målat in sig i i ett hörn, gripa det sista halmstrået och rädda sitt eftermäle och kanske även regeringens fortsatta förtroende:

" Yrkes- och reservofficerare i öppet brev till ÖB

Vi representerar Sveriges officerare. En ytterst lojal – men just nu extremt upprörd – yrkeskår.

Utan att överdriva har vår arbetsgivares sätt att genomföra tjänstgöringsskyldigheten skapat en stor ilska och besvikelse hos nästan alla anställda i Försvarsmakten.

Ilskan och besvikelsen handlar inte så mycket om kravet på internationell tjänstgöring i sig, en absolut majoritet av de anställda är positiva till detta, utan om hur arbetsgivaren väljer att genomföra beslutet.

De flesta beslut fattas förhoppningsvis efter en noggrann analys och genom att man formulerar svar på de frågeställningar som finns inför beslutet. Men i detta fall har arbetsgivaren slarvat med förarbetet och gjort precis tvärtom.

Man har fattat beslutet och sedan först efteråt börjat analysera vad beslutet får för konsekvenser för de anställda. Exempel på frågor som saknar svar är: hur ofta och med vilken regelbundenhet kommer personalen tjänstgöra internationellt, vilka möjligheter har småbarnsföräldrar och andra i motsvarande situationer att avstå från internationell tjänstgöring?

Våra medlemmar vet med andra ord inte vad det nya avtalet innebär och vilka konsekvenser det får för deras familjer. För reservare, med huvudanställning utanför Försvarsmakten, är påverkan på den civila arbetsplatsen och försäkringar inte klarlagt.

Få människor vill skriva under ett avtal utan att veta vad det är man skriver under på. Men exakt det är vad Försvarsmaktens personal har tvingats att göra. Skriv under eller försvinn, är budskapet från ÖB. Vi tycker inte att det är rimligt.

Nu, med facit i hand, har resultatet blivit det vi varnade för. Huvuddelen av de anställda har skrivit under, men ilskan och besvikelsen finns kvar.

Bland landets reservofficerare har över 50 procent inte svarat. Många därför att de tröttnat på Försvarsmaktens uppenbara ointresse för dem under mer än tio år. Det här är ingen framgång för någon. Det är en situation med enbart förlorare. Men det fanns – och finns ännu – en annan väg framåt.

Våra medlemmar är villiga att tillsammans med arbetsgivaren lösa försvarets behov av personal till de internationella insatserna. Idag finns det fler sökande till utlandstjänsterna än vad det finns platser för.

Försvarsmakten har aldrig haft några problem att få personal till att lösa de internationella uppgifterna.

Ännu finns tiden att ändra ett dåligt beslut. Försvarsmakten erkänner själva att kompetensen hos den uppsägningshotade personalen behövs. Men ännu har ingen blivit uppsagd.

Vi vill därför uppmana ÖB att kanske fatta det svåraste av beslut – att erkänna sitt misstag och medge att den här frågan kan lösas på ett mycket smidigare sätt – och med ett bättre resultat.

Skicka därför snarast ut ett nytt brev till personalen och be dem riva det gamla. Förhandla fram en lösning om hur detta kan lösas med morot istället för piska. Släpp prestigen. Se personalen som en del av lösningen och inte som problemet.

Med en sådan klokskap borde den arbetsgivare agera som säger sig ha målet att attrahera framtidens arbetskraft genom att vara en attraktiv arbetsgivare.

Lars Fresker, ordförande
Officersförbundet

Jörn Holmgren, Ordförande
Reservofficerarna"

Som sagt var ÖB, nu ligger bollen på din planhalva. Det går att dra obligatoriet i hamn på många olika sätt. Frågan är om det ska ske med en personal som är med eller mot sin arbetsgivare.

Länkar till Officersförbundet resp Reservofficersförbundets inlägg.

Uppdaterad 10-09-30, 15:38
ÖB:s svar på fackens brev blev inte helt förvånande nekande.

På SvD:s fråga hur ÖB Sverker Göranson reagerar på brevet från landets samlade officerskår så svarar Försvarsmaktens presschef Roger Magnergård:

– Det är massor med människor som skriver brev till ÖB och han kan inte svara på allt. Det är personaldirektören som hanterar den här frågan.

Personaldirektör Per-Olof Ståle­sjö förklarar att han talar å Sverker Göransons vägnar.

– ÖB ser igen anledning att ompröva sitt beslut efter att ha läst brevet.

Jag brukar skälla på "reklammupparna" på HKV, men efter dessa uttalanden så har de nog fullt upp de närmaste åren med att bygga upp HKV image. Antingen så svär de över korkade medarbetare som raserar det dom försökt bygga upp eller så jublar de över alla kommande beställningar. Undrar bara vad de nya aspiranterna tycker om sin blivande arbetsgivare när dom läser dagstidningarna? Att inte HKV inser att det är vad man gör och inte vad man säger som skapar image?

Uppdaterad 10-09-30, 15:46
Det börjar dyka upp många bevis för att folk helt enkelt är förbannade på förbanden. I dagens SvD skriver en fullmaktsofficer och beskriver sin situation.

Att avkräva personal ett besked om något som ej klart definierats och förhandlats är inte värdigt demokratin Sverige. Vi är inte en modernt arbetsrättslig nation längre, tyvärr har vi ingen författningsdomstol som kan skydda medborgaren från myndighetsmissbruk och myndighetsövergrepp.

Övriga arbetsgivare lär stå med stora ögon och titta på hur Regeringen tillåter Försvarsmakten som arbetsgivare att behandla sin personal. Ändringarna i LAS skulle nog många vilja ha för att kunna korttidsanställa ung frisk personal som sedan byts ut när dom blir skröpliga sisådär mellan 30-35. Hårdare anställningsvillkor utan tillhörande löneförhandling eller villkorsbeskrivning vore heller inte helt fel i t.ex. gruvorna i Kiruna. Officerskåren är tyvärr för lojal och många har skrivit på utan att egentligen vara sugna. Hade det hänt på en annan arbetsplats så hade maskineriet totalt stoppats. Just nu är bara officerarna förbannade och har tappat förtroende för ledningen.