Chefen för US Navy, amiral Gary J Roughead besökte Karlskrona där han bl.a. fick titta på våra Visbykorvetter. Artig som alla amerikaner är så sade han att han var "imponerad av den svenska flottan".Hmm...han är säkert "imponerad" av våra Visbykorvetter som måste vara ett av få krigsfartyg i världen utan vare sig offensiva vapen (Rb-15/torpeder) och defensivt robotluftvärn. En 57 mm allmålskanon räcker inte långt i marina sammanhang. Jag kan tänka mig vad amiralen säjer hemma på mässen om ett tag, "Hey boy´s! The swedes got stealth ships, and they gonna need it, because they can´t defend themselves!".
Mer intresserad är han nog av våra ubåtar. Gotland skrämde den amerikanska flottan en smula under träning i Stilla Havet. Vår nästkommande ubåt är säkert därför också intressant. Men mer skrämmande är nog tankarna på konsekvenserna av att denna typ av teknik hamnar i händerna på Iran eller Nordkorea. Det gäller därför för USA att hålla koll på var den svenska tekniken hamnar någonstans. Våra försäljningar till bl.a. Singapore och Australien visar att svenska ubåtar är intressanta i just den aktuella regionen...
Uppdaterad 10-08-22, 23:16
Från havet till luften. De amerikanska F-16 som varit baserade på F-21 har nu återvänt till Italien. Ofog lyckades inte stoppa övningen på Vidsel, så alla verkar nöjda med resultatet.
"We're doing a lot with the Swedes, just as far as the daily operations go," he said. "They set up all of our lodging, food, rental cars and Internet access, so we work with them every day on the support side of it. As far as flying goes, we're using their air traffic controllers, their range, their range controllers, some of their joint terminal attack controllers, who are working with our Air Force JTACs up on the range, and we're doing some flying missions alongside their Gripen fighters."
...
The air-to-ground flying training the pilots experience on these TDYs is also vital, as it mirrors the type of real-world action they are seeing downrange in Afghanistan, Major Swan said.
"The best part of this trip is some of the flying we get to do," he said. "Like today, we got to drop a practice (joint direct attack munition) and shoot rockets for the first time. I also got to shoot the gun on a tactical target on the range, so it's really great flying."
Inlägg
Tyvärr är det så att Sydöstran blandar ihop Sverige med Blekinge och "militärer" med generalspersoner.
SvaraRadera"Militärer från amerikanska flottan har inte varit i Sverige sedan 1989. Men nu, 21 år senare, var det dags igen." USS Vicksburg låg i Stockholm i våras, bara för att nämna det senaste exemplet...
I två decennier har den svenska marinledningen förfäktat doktrinen om egenutveckling av multifunktionella plattformar.
SvaraRaderaAlltjämt moderna ERSTA- och KARIN-batterier har skrotats ut i förtid för att finansiera förmenta tekniksprång.
Det har resulterat i koncepten Visby och HKP 14. Men ingen sjömilitär krigföringsförmåga.
Redan idag har svensk marinmaterielutveckling en mycket smal bas av beprövad svensk erfarenhet att bygga framtida system på. Den dag som den siste svenske sjöofficeren med egen praktisk stridsteknisk och taktisk erfarenhet av att skjuta torped eller robot från övervattensfartyg går i pension, så får vi förlita oss på dem som utövat sjöstrid i simulator i Enköping.
Av egna erfarenheter av liknande och tidigare besök vågar man sig nog på att säga att Visby inte presenterades som endast bärande Akan. Att man fortfarande inte provat sjömålsrobot lär inte ha nämnts.
SvaraRaderaJag finner det lite intressant att Visby kritiseras så mycket som koncept. Problemet är ju att den inte fullföljts enligt plan. Flera av problemen kommer ju att åtgärdas, t.ex. Rbs15.
SvaraRaderaDen viktiga frågan är ju vad Visby skall användas till, och vilken typ av uppgifter försvaret skall ha. Om det nu är Adenvikenliknande uppgifter så kanske det är dags att bygga något liknande danskarnas Absalon istället. Om det är territoriellt skydd så känns Visby inte helt fel, förutsatt att man fullföljer.
En annan anledning till att USA är imponerade kan ju vara att de har en del exempel på hur svårt det kan vara på sin egen hemmaplan. Konceptet LCS är ju hittills långt ifrån imponerande. Större än Visby, likvärdigt operationsområde, samma 57mm allmålskanon. Visserligen är de utrustade med lv-robot av modell RAM (ombordmonterat på ett fartyg, troligtvis inte testat än), men den imponerar kanske inte jättemycket på mig. Den som är observant konstaterar samtidigt att det fullständigt saknas eldledningssensorer med invisningsprestanda för en lv-robot, eller med följeprestanda nog för pjäsinsats. Någon som tror att LCS-projektet är billigt? De två första fartygen har kostat 1,4 miljarder $... hittills. De skall ovanpå det vara modulära med utbytbara uppdragspaket så att de skall klara alla roller man kan tänka sig. Något mission pack har dock inte utvecklats, och budget för sådana finns inte för nuvarande.
Den stora skillnaden i USA är att där debateras bristerna och planerna öppet... av politiker.
Visby korvetterna är inte kompletta vad gäller luftvärn då Anders Borg och finansdepartementet (!) gick in och avbeställde dessa för tre år sedan.
SvaraRaderaKälla: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-korvetter-saknar-robotskydd_514719.svd
Men vi gör väl som vanligt på det här forumet och låtsas om att det är stora stygga försvarsindustrins fel alltsammans.
Cliff Barnes
Anonym 02:04
SvaraRaderaNu tycker jag att du gör dig enkelt för dig när du påstår att det skylls på Försvarsindustrin enbart.
Min uppfattning är att alla inblandade parter har sin del i det hela.
Äldre herrar inom FM har säkert utövat påtryckning baserat på önsketänkande. Möjligen har det varit med dåtidens mått kanske orimliga önskemål.
FMV har drivit ett projekt, där man inte riktigt vetat vad man gett sig in på och ställt alltför höga teknikkrav, och förutsatt att den inhemska industrin ska lösa problem inom teknikområden som man aldrig tidigare jobbat med.
Försvarsindustrin, vill så gärna ha ordern, så att man sannolikt sagt. "Jajamen, det där ordnar vi". Sedan vet vi ju alla hur det gått. Hur många års förseningar det blivit, och vilka teknikproblem som ännu ej är lösta.
Det är med andra ord alla inblandade parter som har sin beskärda del i det hela.
Märkligt att du är så katigoriskt onyanserad i den här frågan herr chefingengör! Du vet väl bättre än att du tvivlar på att Visby inom kort har både rb15 och torpeder. Om ett par år kommer version 5 och då är Visby utan tvekan världens mest slagkraftiga plattform i sin klass. Det tror ja mycket väl att amiralen inser! Du framstår här som en olyckskorp utan kunskap på djupet vilket inte gör dig själv rättvisa! Vad är meningen med att utmåla en bild av ett projekt som du vet inte stämmer överrens med verkligheten? Om det skall riktas kritik mot Visby bör den riktas mot utvecklingatiden och projektets omfattning, absolut inte mot Visbys egenskaper villka är helt outstanding! Att göra annorlunda är okunnigt speciellt med de argument ni nu redogör för!
SvaraRaderaSer fram mot Er kommentar herr Chefsingengör!
@Anonym 06.37: Visby har en del intressanta idéer och som provplattform a la Smyge II hade det kanske varit bra.
SvaraRaderaMen i slutändan så blev det en jätten Glufs Glufs som slukade marinens budget och ännu är långt ifrån ett färdigt krigsfartyg. Helikopterflottiljen håller på att tappa sin kompetens på bl.a. Sjöräddning och Ubåtsjakt tack vare alla turer i upphandlingen av nya helikoptrar. Marinen håller på att tappa all kompetens avseende ytattack och ubåtsjakt.
Att hävda att i "nästa vesion" och med x miljoner mer pengar investerade är bara att lappa problemet med plåster. Lite grand som Flygvapnet gör med sin spaningskapsel till Gripen, eller varför inte HKP14? Någonstans kommer dessa pengar att tas från. Vi har redan p.g.a. budget skurit ner serien med ett fartyg och den stora simulatoranläggningen verkar också dragga.
Det jag skulle vilja veta är vilken hotbild är det egentligen som kräver en Visby? Jämför med våra grannländers syn.
- För stor för kustnära krigföring. Finland har lagt en bra nivå med sina Haminafregatter. Kraftigt LV och bra offensiv förmåga med Rb15. Sedan finns det en viss Stealthanpassning.
- För lätt fär internationella insatser. Danmark har lagt en bra nivå med sina Absalonfregatter.
http://www.naval-technology.com/projects/absalon/
Visby är precis som svenska försvarsmakten i övrigt något mitt emellan realistisk finsk och NATO-ansluten dansk/norsk försvarsstrategi.
En mindre extrem anpassning av smygtekniken som t.ex. på de Sydafrikanska Mekoklassen.
http://www.naval-technology.com/projects/meko/
Omvärlden tittar helt klart på Visby som koncept och kopierar idéer, men alla som vill ha ett fungerande fartyg "här och nu" är en smula mer realistiska i sina planer.
Visby är tyvärr ett typexempel på när omtanken om svensk försvarsindustri drivit teknikutecklingen snarare än de taktiska behoven. Som Richard sa ovan så har USA problem med sin LCS. Skillnaden är bara att USA har en gigantisk budget! Sluta och åk på internationella mässor och försök att tävla i teknikutveckling och satsa på mer realism kopplat till en vetig hotbildsanalys.
Ett aldrig så kraftfullt och innovativt koncept till exempel: Visby, HKP 14 eller NBF - GLC/GLI NOC är inget tillskott till någons stridskrafter förrän det bevisats att det stridsekonomiskt kan implementeras. Till dess är det hugskott och i bästa fall lärpengar.
SvaraRadera- Är det Kroatien, Tjeckien och Ungern eller Sverige, som de närmaste tio (10) åren har den bästa taktiska helikopterförmågan?
Var och en av de uppräknade Nato-staterna ovan har beprövad beväpnad taktisk luftrörlighet nationellt och internationellt med enkla robusta plattformar (Mi-17 & Mi-24). Och dessutom till en bråkdel av de svenska årliga kostnaderna för Helikopterflottiljen och svensk egenutveckling av helikoptermateriel.
Jag skulle inte bli förvånad om någon av dessa centraleuropeiska stater bidrar med reell expeditionär förmåga tack vare sina ryska helikoptrar redan till NBG 2011.
Vi vill ju gärna fortsätta exportera JAS 39 Gripen till dem, så vi borde kunna komma överens.
CI skriver: "Det jag skulle vilja veta är vilken hotbild är det egentligen som kräver en Visby?"
SvaraRaderaKruxet är, att ingen kan - eller vill - tala om vilken hotbild vi har överhuvud taget. Eller varför inte helt enkelt säga, att vi idag har svårt för att precisera hotet men att vissa system har så lång lead time att vi måste ta fram förband mot en bred hotbild baserad på vårt militärgeografiska läge och på hur grannländerna bygger upp sin militära del av sin utrikespolitik.
Eller, om så skulle vara, att vi inte bekymrar oss om vårt territorialförsvar utan utformar vårt försvar för att stötta vår industripolitik snarare än vår utrikespolitik.
Stater har alltid strävat efter det perfekta. Ofta så länge och så fokuserat att dess bäst-före-datum passeras och ansträngningen imploderar av sin egen tyngd.
SvaraRaderaNyss återkommen efter ett besök till Bomarsund på Åland kan ett sådant och dess "lessons-identified" anbefallas å det varmaste.
Här försökte ryssarna bygga det ultimata försvaret av sitt Storfurstendömes västra utpost. Under mer än tjugo år hann de bygga tre av tolv kanontorn, som skulle försvara en magnifik central huvudanläggning med separata ortodoxa, katolska, evangeliska, judiska och muslimska gudstjänstlokaler.
Det tog brittiska och franska trupper ett par dagar och tre (3) kanoner bakom sandsäckar för att från fel, den ännu inte med kanontorn försvarade riktningen, besegra styrkan förskansad i huvudanläggningen.
Innifrån Lumparn kunde man nu 1854 för första gången nå Bomarsund med örlogsfartyg tack vare innovationen ångmaskin. Med bara segel hade det aldrig gått. Fästningen Bomarsund var därför fortfarande omöjlig att besegra om fienden bara hade hållit sig till ryssarnas ursprungliga antaganden.
Visby eller kanske snarare den mindre Smyge var i slutet av åttiotalet det ultimata verktyget för att med RBS 15 utöva "Sea-Denial" i Östersjön.
Nu har decennierna gått och fler kan ha upptäckt att Visby har en ladugårdsväggs smygegenskaper bakifrån. En riktning som aldrig skulle exponeras mot den överskeppande invasionsflottans målkaka och därför då på åttiotalet saknade betydelse.
- Räcker det om en av fem Visby någon gång i framtiden på prov kan avlossa en RBS 15?
Borde inte utgångspunkten för dagens marina krigsförbandsutveckling och framtida investeringar snarare vara hur vi inom tio år kan åstadkomma maximal avskräckande krigsduglig förmåga till roboteld med det inte obetydliga arvet av marina RBS 15?