Nya förebilder

En av anledningarna till att våra försvarsmaterielkostnader skenar iväg är att vi hela tiden tittar på storebror i väster. Vi glömmer bort att hans veckopeng är så mycket större än våran. NBF var en kopia på RMA (som USA själva heller inte nått fram till). Fokuset på Internationella Insatser kommer från USA:s intresse i bl.a. Afghanistan (som håller på att driva även deras krigsmakt bankrupt).

Det är därför dags att skaffa lite andra (billigare) förebilder.

En lagom nivå att lägga sig på är Serbien (innan Kosovokriget). Idag är deras flygvapen kört i botten, men under Kosovokriget så gjorde dom trots den allierade luftöverlägsenheten ganska så bra ifrån sig.

Air Forces Monthly (September 2010) har en intressant artikel om det serbiska luftförsvaret kallad "Desperate Defence". Här finns det en hel del att lära om hur luftvärnet agerade. Man hade inte tillgång till den senaste tekniken, utan fick nöja sig med äldre S-75 Dvina (SA-2), S-125M Neva-M (SA-3) och portabla 9K32M Strela-2M (SA-7) och 9K39 Igla (SA-16/18) system.

1998 när serberna insåg att det snart skulle bli ett krig så var luftvärnet i dåligt skick. Man hade tränat på tok för lite. Ett intensivt träningsprogram drog därför igång.

SA-2 systemen hade egentligen skrotats, men när den första SA-3 enheten slogs ut av allierat flyg så plockade man fram två pjäser ur förråd och lyckades hitta personal i arméns reserv som kunde hantera dessa robotar. SA-2 var modern under Vietnamkriget, men har en mycket bra förmåga mot snabba mål på hög höjd. Man valde därför att fokusera dessa mot franska Mirage IVP som genomförda spaningsuppdrag på hög höjd.

Serberna var mycket duktiga på att maskera sina enheter. Man använde även egentillverkade MD-04 radarsändare som simulerade luftvärnsradar och gjorde det mycket svårt för NATO att lokalisera de riktiga luftvärnsställningarna. I kombination med ständiga omgrupperingar så lyckades t.ex. en enhet undvika 23 anfall med HARM och 2 anfall med vanliga bomber.

Man byggde även "nödluftvärn" i form av RL-2/RL-4 Pracka (Slingshot) bestående av R-73 (AA-8 Aphid/AA-11 Archer) jaktrobotar som monterades på en ställning. Liknande lösningar finns för vår svenska IR-robot IRIS-T och är planerad att anskaffas av bl.a. tyska försvaret..

Trots gammal teknik och dålig beredskap blev resultatet bl.a. en F-117 nedskjuten (visar att Stealth inte klarar allt!). Serberna hävdar att man sköt ner 14 flygplan och 10 kryssningsrobotar, men kan efter kriget bara visa upp rester av en F-117 och en F-16. Men det är inte de nedskjutna NATO-flygplanen i sig som är det intressanta, utan hur stora insatser som NATO fick sätta in för att bekämpa luftvärn och skydda sitt eget flyg. Under kriget skreks det efter gamla EA-6B Prowler flygplan för att störa ut luftvärn (våra SK 37E var nog en eftersökt resurs av NATO på den tiden). Detta ledde senare till utvecklingen av EA-18G Growler. Men med det aktuella Afghanistanfokuset är dessa resurser inte längre nödvändiga, då talibanerna saknar i stort sett all form av luftvärn...

Sammanfattning: Även ett minimalt luftförsvar försvårar kraftigt för motståndarens operationer. Teknik är inte heller den enda lösningen på alla taktiska problem, vilket SA-3 vs F-117 tydligt indikerar. I krig gäller det dessutom att kunna improvisera vilket RML och våra BOA-process nog lär försvåra i Sverige...