Gripens S som i Spaning har alltid varit ganska så litet jämfört med J - Jakt och A - Attack delarna. Om vi tittar på vad som hänt efter det att Gripen ersatt Viggen så syns det tydligt att utvecklingen inte går jämt fördelat över J-A-S förmågorna.Jakt
TU JAS - Taktisk Utveckling JAS var från början dominerad av avdankade JA-37 piloter. J-förmågan på Gripen blev därför tidigt väl utvecklad. De vapen som ärvdes från JA-37 var också fortfarande "state of the art". Rb-74 AIM-9 Sidewinder är nu på väg att ersättas av Rb-98 AIM 2000 IRIS-T som är en av världens mest avancerade IR robotar med kort och medellång räckvidd. Rb-99 AIM-120 AMRAAM är fortfarande den dominerande medelräckviddiga radarjaktroboten på marknaden, även om det finns ett par versioner nyare än den svenska. Nu har regeringen tagit upp METEOR i försvarsbudgeten över vapenanskaffningar som ska ske de närmaste åren. Samövningar mot bl.a. norska F-16 och finska F-18 visar att Gripen har mycket bra prestanda i jaktstrid. Med IRIS-T och Meteor så kommer denna att öka ytterligare. Sammanfattningsvis är Gripen en mycket kompetent jaktmaskin. Tyvärr så finns det gott om sådana runt om i världen och talibanerna har inget eget flygvapen som ISAF behöver jaktskydd mot. Förmågan är därför mest användbar i det nationella försvaret. Trenden ses även i USA där anskaffning av fler F-22 (jakt) får ge avkall på JSF/F-35 (attack).
Attack
Från början så ärvdes alla attackvapen till Gripen från AJ-37. Rb-15 är trots sin ålder fortfarande en mycket avancerad robot med stor verkan i målet. De amerikanska flottstyrkorna var livrädda för att närma sig den Jugoslaviska kusten under Kosovokriget 1999, då Rb-15 fanns integrerad på ett antal av den forna Jugoslaviska marinens fartyg. Men dess ursprungliga användningsområde var att sänka stora fartygsformationer på väg över Östersjön. Scenariot kanske inte är så realistiskt för tillfället, så Rb-15 har inget stort fokus från Försvarsmakten. Det andra arvet, BK, har hela tiden varit den svenska fredsrörelsens hatobjekt och efter det internationella avtalet om förbud mot Clustervapen sattes spiken i kistan. Dags därför att skaffa nya attackvapen.
De senaste årens fokus på samarbete med markstridskrafter som en del av Flygvapnets stöd till NBG08 och NBG11 har inneburit ett kraftigt lyft för Gripens attackförmåga. Integration av GBU-12 laserstyrda bomber tillsammans med LDP - Laser Designator Pod Litening III har gett mycket bra resultat för Gripen i övningar som CCT i Alaska 2006 och Red Flag i Nellis 2008. Nu har Gripens attackförmåga lyfts ytterligare med GBU-49 som ger allvädersförmåga. Möjligheten finns att anskaffa vapen som redan är integrerade på Gripen och används i Sydafrika (Mk80/81/82 "dumma" bomber) och i Ungern (AGM-65G/H Maverick). Tyvärr verkar de svenska politikerna inte allt för sugna på att skicka ut Gripen på internationella attackuppdrag. Men sammanfattningsvis så har Gripen idag en mycket bra attackförmåga. Givetvis skulle man gärna vilja hänga på lite mer, men erfarenheterna från bl.a. första Gulfkriget 1991 pekar på att det är ytterst sällan som ett flygplan anfaller många mål samma pass.
Spaning
Här kan man lugnt säga att det har tagit tid att få upp förmågan. AJSF-37 hade ett av världens bästa kamerasystem. Tyvärr enbart våtfilm som tog ett tag att framkalla och analysera, men bilderna blev mycket bra, både på låg höjd, hög höjd och i mörker. Övningar som Elite i Tyskland visade att SWAFRAP AJS-37 hade en världsledande förmåga. Tyvärr så skickades aldrig SWAFRAP ut på internationella uppdrag trots flera år i beredskap. Intresset var stort, bl.a. övervakning av flera oroshärdar i Afrika.
Vad har då Gripen haft att ersätta AJSF-37 med? Nada, förutom PS-00 (Ögonspaning) och PS-05A (Radar). En spaningskapsel har länge stått på önskelistan, men under flera år var det en budgetregulator. Så fort pengarna tröt i materielplanen så stoppades anskaffningen av en spaningskapsel. Detta fick en hel del utländska leverantörer att tröttna, så när det väl blev anskaffning så blev det Saab Avitronics som fick leverera SKP - SPaningsKapsel 39. Det här var innan dagens COTS-tankar, så den hårda kravspecifikationen ledde till att en helt ny kapsel utvecklades med delar från olika leverantörer. Resultatet är att vi har ännu idag inte en fullt fungerande spaningskapsel. Detta måste anses vara skandal, eftersom det som verkligen önskas i Afghanistan är ISTAR och NTISR förmåga.
Det som dock finns på Gripen är redan nämnda Litening III laserkapsel. Som en del kanske har sett så har jag lusläst Air Forces Monthly februarinummer 2010. Det fanns en mycket bra artikel om spaningsförmågan i England "Searching for the Clues!". Jag tänkte citera avsnittet om Litening III kapseln.
"For the RAF, the TIALD laser designator was of limited use for NTISR because of its relatively low resolution imagery and complicated switchology, and this reportedly led to NTISR taskings for the Tornado GR4 being withdrawn in the summer 2006. This changed with the introduction of the Litening III laser designator pod, seven of which were purchased under a UOR for Operation Telic, with the ROVER 3 datalink incorporated. The Litening III has outstanding reconnaisaance functionality and is said to offer similar image quality (as measured on the National Imagery Interpretability rating Scale) to the DJRP. As a result of the integration of Litening, the Tornado GR4 has been at the forefront of developing NTISR tactics and doctrine in Iraq and Afghanistan. The harrier also has NTISR capabilities, although its Sniper LDP does not incorporate ROVER and lacks the ´zoom-out facility´of the Litening, however it does offer higher maximum magnification. It was due to the Litening pod´s superior NTISR capability that the US ANG selected it over the Sniper to equip Block 50 F16CGs."
Lite intressant är jämförelsen med DJRP, då det är precis den kapsel som integreras på de sydafrikanska Gripen.
Förutom att vara en bra spaningssensor så är Litening III en FLIR - Forward Looking Infra-Red sensor som medger visuell upptäckt och identifiering av både luft- och markmål på långa håll både i dager och i mörker. Under internationella uppdrag kräver ROE - Rules Of Engagement oftast visuell identifiering av ett mål innan det kan bekämpas (eller två oberoende sensorer som identifierar ett mål som fientligt). Med ögonen kan detta ske på bara ett par kilometers håll. Med Litening kapseln kan detta ske på det 10-dubbla avståndet. Det är skillnaden mellan vinst och förlust i en luftstrid.
Den ena svagheterna som finns idag på LDP är ROVER-datalänken. Som jag skrev i en kommentar i mitt senaste inlägg om UAV så kan den knäckas av en duktig hacker. MUST har nog inte tittat tillräckligt på detta.
Den andra svagheten är det svenska något överdrivna säkerhetsanalyserandet. En Laserkapsel har idag större riskzon än bomben som den kan styra in mot ett mål. Lasersäkerhet är bra, men det får inte gå till överdrift. Precis som med certifierandet av HKP 14 så försöker vi hela tiden vara bäst i klassen.
Resultat: MVG i Uppförande och IG i Spaningsförmåga. Gripen är i svenska flygvapnet fortfarande bara en JAs.
Vi har alltså redan en mycket bra spaningskapsel i form av LDP. Varför lägga ner pengar på ett sjunkande skepp i form av SPK? Skrota därför SPK och köp in fler LDP!
Uppdaterad 10-01-28, 18:56
En del upprörda känslor på detta inlägg. Det är bra, då en analys av situationen bara kan leda till förbättringar. Att jämföra SPK med Litening III LDP är som att "jämföra en monokel med elektronmikroskop". Jag kan inte annat än att hålla med. SPK har tekniska data som är överlägset LDP, d.v.s. den dag den levreras till FM. Det är med anledning av detta faktum som jag skrivit detta inlägg.
Lite bakgrundshistoria till varför jag börjar tappa hoppet om en fungerande SPK.
- 1985 togs ett UTTEM fram för S:et i JAS39. Inte mycket hände under dessa år då fokus mest låg på att få flygplanet upp i luften och att få det operativt.
- 1997 togs ett PTTEM fram för en spaningskapsel.
- 2000 togs ett nytt PTTEM fram.
- 2001-12-21 lägger FMV ut på sin hemsida att SAAB Avionics AB erhållit beställning av spaningskapslar till JAS 39 till ett värde av 600 miljoner kronor. De första kapslarna kommer att levereras till FMV 2004 för att tas i bruk i Försvarsmakten året därpå.
- 2005-03-29 skriver återigen FMV på sin hemsida att flygprov med spaningskapseln är genomförd och att samtliga åtta spaningskapslar skall levereras till FM under 2006.
Det blev bevisligen ingen leverans 2004. Inte heller 2006. Nu är det 2010 och SPK är ännu inte levererad till FM. Visst flygs det begränsat i FM med lånade kapslar, men det är långt ifrån ett färdigt system. Frågan vi bör ställa oss är vad är det vi har fått för våra investerade pengar och hur mycket kommer det att kosta för att få det färdigutvecklat? Finns det några alternativa lösningar på kort och på lång sikt?
En av de mer tekniskt inriktade kommentarerna nedan klagade på möjligheten att ta ut data ur LDP bilden. SPK lagrar en massa metadata i sina bilder. Mitt svar på detta är:
- LDP bilden är betydligt bättre än det som syns i flygplanet då det begränsas av bildupplösningen på skärmarna. En videoinspelning av den råa LDP videon håller betydligt högre klass.
- Metadata som position, höjd m.m. lagras i flygplanet och det bör inte vara allt för svårt att kombinera dessa data med de som registreras av LDP.
- LDP har dessutom en god mörker- och "dåligt väder"-förmåga.
- LDP har möjlighet till ROVER dataläng och därmed realtidsöverföring av spaningsbilder.
SPK har möjlighet att utvecklas med ovanstående förmågor, men bör nog först bevisa att de förmågor som redan beställts kan levereras.
Ett alternativ till LDP är att gå på nästa steg i utvecklingen från Rafael, d.v.s. Reccelite som redan utprovats på Gripen i samband med Schweiz evalueringen. Den har samma fördel som Litening med att den går att sätta i balk 4 och därmed flyga med på alla typer av uppdrag utan att ta plats från andra vapen eller fälltankar.
En stridsflygdivision JAS39 är anmäld till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 90 dagars beredskap samt till EU med medel beredskap. Är det med eller utan spaningsförmåga? Tanken i höstas var att S:et i JAS skulle vara aktivt i internationell beredskap från 2010-01-01.
Som gammal spaningspilot så vill jag inte annat än att få en bra spaningsförmåga på Gripen, men Försvarsmakten har en begränsad budget. Vill piloterna och UND-personalen i FV att vi ska fortsätta lägga pengar på att utveckla SPK? Det kommer att innebära att något annat tas bort i slutändan.
Uppdaterad 10-01-29, 16:48
Vilka alternativ har vi i Sverige för att få en vettig spaningsförmåga?
- Stoppa in mer pengar i SPK projektet och ha tålamod, så kanske det kommer ut något användbart. Dock oklart med tidpunkt, kostnad och effekt.
- Lägg ner SPK och skicka våra prototypexemplar till Flygvapenmuséet på Malmen med en stor lapp. "Gör inte om samma typ av misstag igen". bra för framtida projekt, då man ska lära av historien.
I alternativ två finns det ett antal vägar framåt.
- Köp en ny spaningskapsel. Här gäller det dock att lägga sig på en vettig nivå i kravbilden (jämför skillnaderna i kravspecen för SEP och AMV). DB 110 - Raptor, DJRP, MRP eller varför inte Reccelite? De tre första kräver NATO balk 5 vilket kan leda till låg frigång till marken. Det sista balk 4, vilket är en smidig lösning och den är "halvintegrerad" av Saab. Dock som Constance sa i inlägget nedan, så får man inte en lika stor sensor och därmed sämre bilder. Köper man COTS så får man dock ta nackdelarna med fördelarna.
- Låt TUAV göra jobbet. Nackdelen med en TUAV är dock ombaseringstiden om vi skulle vilja få tillgång till snabb in formation på långa avstånd. Men i dessa lägen kanske det initialt duger med en LDP bild eller Reccelite bild? På så sätt skulle TUAV kunna komplettera Gripen i stället för att lägga alla ägg i samma korg. En videolänk som är möjlig att få upp i en Gripen skulle kunna ge möjlighet till insatser på långa håll där TUAV är sensorn och Gripen vapenbäraren.
- Internationellt UND samarbete via t.ex. NATO AGS samarbete. Tyvärr har Sverige en viss nackdel då vi håller oss utanför NATO. Underrättelsedata brukar vara det som NATO håller hårdast på och enbart tilldelar på en "Need-to-know-basis". D.v.s. när vi deltar i t.ex. Afghanistan får vi data som är relevanta för uppgiften, inte annars. Det vore intressant att se om vi skulle släppas in i Eurohawk samarbetet på samma sätt som för SAC/HAW C-17.
När det gäller utvärdering av dessa bilder från olika system så ska vi inte låsa oss till en systemspecifik utvärderingsenhet för t.ex. SPK. Det är bättre att satsa på standardiserade databasgränssnitt och lägga bilder från alla system i en gemensam databas där det finns utspridda arbetsstationer/utvärderingsenheter som kan behandla datat. Lite som det en gång i tiden var tänkt att PLA skulle fungera (innan MUST fick sitt ord med i leken). Det innebär att planeringssystemet MSS för Gripen eller motsvarande för en TUAV enbart behöver planeringsdelen. Sedan behövs en systemspecifik inmatningsenhet i det gemensamma utvärderingsverktyget. Här bör vi för utvärderingsenheten titta på COTS och inte bygga något eget! Det misstaget har vi redan gjort med SPK och riskerar att göra även med TUAV.
Det gäller som sagts nedan att ha en bra verktygslåda. Men det innebär inte att man ska köpa en Schweizisk armékniv. Då är det bättre att köpa en bra kniv, en bra skruvmejsel och en bra hammare separat. Det blir troligtvis billigare och var och en fungerar dom bättre än den funktion som finns på armékniven. Det enda krångliga är att få ner alla verkygen samtidigt i en liten verktygslåda om man vill ut och resa.
Inlägg
