söndag 31 januari 2010

Gästinlägg: Det här är ditt land

Att vara Överbefälhavare förpliktigar långt över vad vanligt tjänstemannaansvar gör. Det är en milsvid skillnad mot att vara generaldirektör för SJ eller andra statliga institutioner. Det som främst krävs är nog moralisk resning och en förmåga att både lyssna och att kommunicera. Detta är kvaliteter som jag tycker mig finna hos general Sverker Göranson. På försvarsbloggarna kan man förmärka ett visst hopp, när ÖB visat mod att ändra beslut av tveksamt innehåll.

Försvarsmakten är ständigt beredd att genomföra insatser, hävda Sveriges integritet och stödja samhället vid kriser. Det här kräver resurser. Vilka och hur mycket är ÖB sak att kommunicera, både inåt och utåt från organisationen räknat, både mot politiker, allmänheten och gentemot officerskåren. På ett öppet och ärligt sätt. Jag tror att nuvarande ÖB är rätt man att göra detta och även att förändra FM metod för enkelriktad kommunikation av enbart positiva budskap. Här har vi redan förmärkt en ansats till förändring.

Att officerskåren hukar på bloggar under pseudonym, tyder på att den demokrati försvarsmakten skall försvara hittills suttit trångt inom försvarsmakten. Att bloggar plötsligt släcks ner utan att föregås av någon form av budskap, är att skicka fel signaler. Att, samtidigt som det är lågt i tak, kommunicera öppenhet, ärlighet och ansvar - ja, vad skall man tänka om det?

Nu har inte ÖB hunnit göra de traditionsenliga förbandsbesöken i alla garnisoner, men för min del ingav det mer respekt att generalen Göranson prioriterade utlandsförbanden först.

Att vara både skåning och pansarofficer förpliktigar och jag tror att generalen har goda möjligheter att få den samlade officerskåren bakom sig i det fortsatta arbetet med att bygga upp ett försvar för framtiden. Nu är tiden kommen för att kommunicera och tala på ren skånska om sakernas tillstånd. Att återinsätta försvarsgrenscheferna i sin forna glans vore en bra fortsättning på förändringsarbetet.

Som en hyllning och en uppmuntran till landets överbefälhavare vill jag infoga en sång av Mikael Wiehe på hans eget idiom:



Det är ingen större hemlighet att ÖB:s musikaliska preferenser finns på andra sidan Atlanten, så därför bifogar jag Bosse Sprängstens hyllning till sitt land. Till ÖB:



Vem kan bättre än Alf Robertsson tolka vår nationalsång och varför vi anser att Sverige förtjänar att försvaras? Den tillägnar jag alla försvarsbloggare. Det är inte alltid dom som säger det beslutsfattarna vill höra, som är Försvarsmaktens verkliga vänner.



Vad jag tror och hoppas på: Om generalen leder, så följer vi. Öppenhet och ärlighet är efterfrågat som aldrig förr.

Mycket musik blev det, men är ÖB den jag tror, så var det värt varenda ton.

/Sumatra