måndag 18 oktober 2010

Bevis för att vi behövs (uppdaterad)

Ytterligare två svenska soldater har idag skadats allvarligt i Afghanistan.

Beskjutningen inleddes vid 15.30-tiden (lokal tid) och genomfördes med finkalibriga vapen och raketgevär. Strax efter det att striden inletts meddelade patrullen att två svenskar skadats och sjuktransporthelikopter kallades till platsen. Striden pågick fortfarande vid 16.15-tiden på eftermiddagen, lokal tid. Helikoptrarna har bekämpat mål i anslutning till striden.

FS19 är med andra ord inblandad i mycket hårda strider.

Man meddelade också att de två skadade soldaterna kommer att transporteras hem så snart som möjligt, samt att striderna där de svenskarna skadades har upphört. Men operationen i området kommer att fortsätta.

– Det är ett förband som är väldigt hårt pressat, det måste vi alla ha full förståelse för. Samtidigt är man fullt beslutad att lösa de uppgifter man givits. Det viktiga nu är att vi backar upp soldaterna i alla dimensioner.


De hårda striderna kan komma att ställa till problem vid överlämnandet till FS20. Med stor sannolikhet så måste den s.k. "strategiska reserven" utnyttjas för att säkerställa att inte talibanerna utnyttjar en eventuell nedgång i storleken på förbandet.

Jag fick idag frågan om vi inte borde dra tillbaka våra trupper eftersom läget i landet är så farligt, men jag skulle vilja kontra med det motsatta påståendet. Stridernas omfattning visar snarare på att vi verkligen behövs i Afghanistan! Att lämna nu innebär att vi lämnar civilbefolkningen i vårt PRT mer eller mindre åt sitt öde (givetvis kommer USA eller Tyskland förr eller senare att ta över efter oss). Man kan också säga att Sveriges lilla bidrag inte gör varken till eller från, men om alla länder skulle resonera så så skulle endast USA bli kvar och då är det inte längre någon FN-insats.

Att politikerna nu börjar grymta om att dra tillbaka trupperna på grund av att det är farligt är därför helt ologiskt. Vore det inte farligt hade vi aldrig behövt skicka soldater i första hand!

I morgon ska ÖB till Försvarsdepartementet och informera om Afghanistan. Från början var detta möte mest ett svar på kritiken att Försvarsmakten är dålig på att informera, men nu kommer det snarast att handla om den senaste tidens händelseutveckling samt vad som ska beslutas den 4 november.

En fråga som sannolikt kommer upp är om de svenska militära rådgivarna som utbildar afghanska säkerhetsförband kommer att följa med de förbanden till andra, mer våldsamma regioner i Afghanistan.

När riksdagen förra hösten fattade beslut om den svenska styrkan noterade försvars- och utrikesutskotten att förbanden med svenska rådgivare förutsätts verka i det norra operationsområdet, men att "förbanden ska vid behov även kunna verka i andra regioner".

Rådberg kommer av ÖB att begära besked om vad som är på gång när det gäller de militära rådgivarna, den så kallade OMLT-gruppen (Operational Mentor and Liason Team).


Jag hoppas att svenska politiker i stället för att tjafsa baserat på politiska aspekter inser att vi har gett oss in i något som är mycket svårt att dra sig ur med hedern i behåll. Det är med andra ord dags att ensas bakom en gemensam strategi för insatsen i Afghanistan och ta konsekvenserna av tidigare beslut. Att vi är i Afghanistan beslutades redan under (s) tid vid makten 2002.

Att minska antalet svenska soldater är inte bara farligt utan innebär i praktiken att de kvarvarande inte kommer att kunna göra sitt jobb. Reträttlinjen innebär både risk för ökade förluster och är garanti för misslyckade. Det är ett svek mot de soldater som tjänstgör och har tjänstgjort i Afghanistan, men också mot de afghanska folket. I ett vidare perspektiv skulle Sverige slå in på en väg som leder till att den globala freden och säkerheten hotas. För det just detta – som också S-kongressen slog fast – som står på spel i Afghanistan.

Problemet för (s) är de tidigare ingådda överenskommelserna med (v) och (mp).

Hans Linde (V), utrikespolitisk talesperson, säger att ett start- och slutdatum för tillbakadragandet är "grundstommen" i de rödgrönas politik. Han ser därför små möjligheter att göra upp med de borgerliga.

Talibanerna hänger givetvis med i vad svensk press skriver om dessa händelser. Att reagera på ett överfall med att börja prata om att ta hem trupperna ökar faran för våra soldater, då talibanerna ser att deras strategi är den rätta och på väg att lyckas. Dessutom så visar det allt för tydligt att Sverige inte har den uthållighet som krävs för liknande insatser. Ska vi då i framtiden verkligen ge oss in i nya? Med andra ord, lämnar vi Afghanistan kan vi lika gärna stoppa omställningen av Försvarsmakten till ett insatsförsvar designat för operationer liknande den i Afghanistan.

Det som är viktigt just nu är inte att överväga att dra tillbaka de militära styrkorna, utan att komplettera med politisk påtryckning på den afghanska regimen och kanske framför allt grannlandet Pakistan. Soldater kan vinna taktiska militära segrar, men kan aldrig slå ut talibanerna och nå det strategiska målet med ett stabilt Afghanistan. Vår enda chans till ett "lyckligt slut" är att få stopp på stödet från Pakistan samt få till en mindre korrupt regim i Kabul. Detta och inget annat är vad som bör diskuteras fram tills riksdagsbeslutet den 4 november!

DN, SvD 1, SvD 2

Uppdaterad 10-10-19, 17:23
Behövs vi då i Afghanistan? Kan vi lämna landet och nöja oss med att skicka SIDA och liknande organisationer att genomföra humanitär hjälpverksmahet utan militärt skydd? Johanne Hildebrandt har en intressant artikel i Aftonbladet som handlar om den lilla byn Al-i-Zayi där det sensaste svenska dödsfallet inträffade.

Byborna delades i olika läger. Några var helt emot soldaternas närvaro, andra var rädda för att bli skjutna av misstag när de arbetade på fälten på nätterna. De som var trötta på bristen på säkerhet, och på att talibaner kom till deras hem och hämtade förnödenheter, ställde sig på svenskarnas sida.
...
Barum, en man i 70-årsåldern, hade stora förhoppningar.

– Vi hoppades på att få brunnar, el, en doktor, skolor och en bro över floden, säger han när vi sitter på handvävda mattor vid en damm bredvid hans hus.
...
Ironiskt nog finns det gott om biståndspengar i Afghanistan. Problemet är att hjälporganisationerna inte vill skicka folk till de områden som anses farliga.

– Vi hade gärna stött projekt i Al-i-Zayi, jag har letat efter dem, men biståndsorganisationer vill inte åka dit, säger Elisabeth Hårleman, utvecklingsrådgivare på Sida.


SIDA gör nu en satsning på småföretagande i Afghanistan. Mycket bra, då det hjälper afghanerna att stå på egna fötter och undvika att bli beroende av utländskt bistånd. Utan säkerhet kommer dock inte dessa insatser att ge resultat.

Afghanistan är ett av de länder som får mest biståndspengar från Sverige. Biståndsrådet Sofia Orrebrink är stationerad i Kabul. Säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats den senaste tiden, säger hon.

– Det man ska komma ihåg är att det är krig, men bistånd når faktiskt ut och det ska man komma ihåg, men det kan se olika ut. Jag bor i Kabul och där kan jag se att säkerheten har försämrats, men jag kan ha ett normalt liv. Även i vissa områden i norra provinserna har säkerheten försämrats, säger Sofia Orrebrink.


Ett av ISAF:s stora problem är att få afghanerna att acceptera den valda regeringen. Den utbredda korruptionen gör att allt för många faktiskt föredrar talibanerna framför sina egna folkvalda!

Idag har ÖB redogjort för läget i Afghanistan inför försvars- och utrikesutskottet.

Om Sverige skulle börja dra tillbaka sina trupper från Afghanistan redan nästa år så skulle det få direkta konsekvenser för hur Sverige ska lösa sina uppgifter där, ansåg Sverker Göranson.

ÖB gav en noggrann beskrivning av det säkerhetspolitiska och militära läget i Afghanistan.

– Jag har gett uttryck för samma ambition som Kabul-konferensen att de afghanska styrkorna ska börja ta över från 2014. Jag har också beskrivit kvaliteten i de styrkorna för utskottet och utvecklingen av den går saktare än vad vi hoppats på, sade Sverker Göranson.

Han förklarade också att den svenska styrkan fortsätter att mycket bestämt lösa de uppgifter man har.

– De är pressade men gör det på ett mycket bra sätt.


Det lutar år en politisk kompromiss. Samtidigt minskar stödet för insatsen hos den svenska befolkningen. Jag hoppas dock att det inte blir neddragningar på den nuvarande styrkan då man skickar ner helikoptrar och UAV nästa år. Det skulle annars innebära att effekten på det svenska förbandet försvinner eftersom det som i första hand riskeras att tas bort är t.ex. utbildningsstödet till afghanska armén. Övriga delar krävs för att driva förbandet.

Läs även Morgonsurs och Wisemans inlägg.

Uppdaterad 10-10-20, 20:27
De två skadade soldaterna har nu också kommit hem till Sverige.

Det var på måndagen som de två soldaterna splitterskadades under en strid som uppstod när de patrullerade. De sårades bägge allvarligt i vänster ben, en av dem blev mycket svårt skadad. De har båda opererats på det tyska fältsjukhuset i Camp Marmal i Afghanistan, och nu får de fortsatt vård på Uppsala Akademiska Sjukhus.

Att dom har kunnat transporteras hem så pass snabbt är bra, då det tyder på att deras tillstånd är stabilt. Hemma i Sverige kan dom få det stöd dom behöver av släkt och vänner.

Svenska trupper har på nytt varit inblandade i strider. Denna gång var det OMLT-instruktörer som följer med de förband som dom agerar mentor åt.

På tisdagen fick den grupp Christian Bremer mentorerar i uppdrag att spana norrut med speciell inriktning mot en höjd. Området är alltför otillgängligt för att använda fordon, så patrullen – sammanlagt närmare 20 personer varav sex svenskar – tog sig fram till fots.

– Vi vet att det finns många motståndare i området, berättar Christian Bremer. Ett sådant här uppdrag betyder som regel att vi hamnar i strid.

Patrullen hade tagit sig fram nästan tre kilometer och klättrat 300 meter uppåt när de hade målet – höjden – i sikte. Men den var intagen. På den fanns motståndare som öppnade eld mot svenskarna och afghanska armén.

– Vi bestämde oss snabbt för att försöka göra en kringgående rörelse och ta höjden, berättar kapten Bremer.

Men under det försöket visade det sig att ytterligare motståndare fanns grupperade på andra höjder. Dessa besköt patrullen, som besvarade elden.

Flygunderstöd kallades in, men anföll inte i det läget.

Striden varade i tre timmar. Svenskarna och afghanska armén lyckades inte ta höjden. När mörkret började falla beslutade de sig för att dra sig tillbaka och beställde skydd av attackflyg för att inte bli överfallna på vägen hemåt.


I Sverige är det många som tror att ISAF är de enda stridande enheterna, men faktum är att afghanska armén numera utför och även planerar mycket av insatserna. De som tar mest stryk är den afghanska polisen. Detta beroende på betytdligt sämre utbildning och utrustning.

Försvarsmakten har efter kritiken från Riksdagen börjat bli mycket alert på att gå ut med information på sin hemsida. Mycket bra, då både politiker och svenska befolkningen har rätt att veta vad som händer i Afghanistan. Riksdagsbeslutet den 4 november kommer därför att kunna bli mer baserat på fakta än bara rent tyckande. Visst finns det en risk att politikerna tycker att vi kan dra hem våra trupper för att det är för fraligt, eller att dom tror att ISAF inte kommer att lyckas. Men det hade varit ännu värre om dom trott att säkerhetsläget är så pass lugnt att vi kan dra hem våra soldater och fokusera enbart på humanitär hjälp.

DN 1, DN 2, SvD

Uppdaterad 10-10-21, 20:01
Mer fakta börjar komma fram om de senaste attackerna. Tydligen hade de som anföll även denna gång maskerat sig till poliser.

De båda soldaterna ingick i en patrull i provinsen Samangan med 17 svenskar, 12 finländare och 2 lokalanställda tolkar. De färdades i sju bepansrade så kallade Galten-fordon och en Geländewagen. I kolonnen ingick också afghansk polis och militär.

När fordonen i täten angreps så befann sig de två svenskarna i sin Galt längre bak. För att få överblick i stridslarmet så lämnade de fordonet och intog en kulle. Framför sig såg de då två personer i någon slags uniformer.

– De personerna uppträdde på ett sådant sätt att soldaterna trodde att de var poliser, säger en person med insyn i den svensk-finländska operationen till SvD.


Konsekvenserna av detta blir givetvis att tilltron till den afghanska polisen får sig ytterligare en törn. Risken finns dessutom att svenska soldater höjer sin beredskap att använda vapen och då är vi mycket nära en situation där en afghansk polis av misstag kan bli skjuten om han på grund av språk och kulturella olikheter beter sig på ett misstänkt sätt. Detta är något som legat bakom många av de tragiska händelser i både Irak och Afghanistan där civila skadats/dödats.

32 kommentarer:

  1. Skall vi dra oss ur, så är det inte för att det är farligt, utan för att vi håller på att åka på pumpen.

    De kritiska politiska delarna i Afghanistan visar få, om ens några, tecken till att börja fungera, och vi kan inte ha militär i Afghanistan som hjälpligt håller locket på i väntan på ett mirakel hur länge som helst.
    Vad gäller Pakistan så är väl risken att om vi (dvs 'väst') trycker på för hårt så går hela landet i bitar.

    SvaraRadera
  2. @Per A: Jag tror inte att vi håller på att "åka på pumpen". Men en COIN-operation tar tid. 30-40 år är ingen ovanlighet som jag har visat med ett antal exempel på denna blogg.

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/12/coin-101-del-1-malaysia-1948-60.html

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/01/coin-101-del-2-vietnam-1945-54.html

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/06/coin-101-del-3-nordirland-1967-2007.html

    Problemet för oss är att vi inte har det tålamod som behövs. Om man som allt för många politiker definierar "seger" som att Afghanistan ska vara stabilt nog för att dra ner på närvaron 2011 och lämna 2014, ja möjligtvis då kan man hävda redan nu att vi har misslyckats.

    SvaraRadera
  3. Ett land som upplevt krig i mer än 30år, hur snabbt ska man kräva att de ska återhämta sig och starta upp ett fungerande samhälle.

    Vi har utvecklat vårt samhälle under många många år till vad det är idag, och vi har gjort misstag på vägen.

    Charlie Spartan

    Det kanske behövs en 20-30 år för att Afganistan ska komma in på rätt väg, hindren är många och problemen stora. Har vi tålamodet att hjälpa, jag anser det. Det är det rätta att göra....

    SvaraRadera
  4. @chefsingenjören

    Läget är allvarligt och din artikel är bra! Jag har ändå fått uppfattningen att du sedan början på sommaren tydligare och tydligare tar ställning för att insatsen ska fortsätta och möjligen också förstärkas. När man klickar på rubriken "insatser" så har du en sammanfattande text där jag tycker att du ställer de rätta frågorna i slutet. Du skriver bland annat :

    "... om USA och ISAF pågående offensiv verkligen leder till minskad aktivitet från talibanerna. Hur länge orkar vi hålla ut? Är våra metoder de riktiga?.."

    När du skrev det där så var ju denna operation i gång och den förändrade taktiken känd. Att 2010 var avgörande i många aspekter och att offensiven förväntas leda till minskad aktivitet från talibanerna.
    Naturligtvis så finns det inga motsättningar i hur du formulerat dig över tid, men du tar ändå ställning idag på ett sätt som delvis strider mot logiken. Idag är talibanerna synnerligen aktiva, vi lider påtagliga förluster, insatsen som sådan både uppmärksammas och ifrågasätts på ett hyggligt konstruktivt sätt.

    I din artikel härovanför så skriver du:

    "...tjafsa baserat på politiska aspekter inser att vi har gett oss in i något som är mycket svårt att dra sig ur med hedern i behåll...".

    Ändå så beskriver därefter du de politiska aspekterna utifrån de olika partiernas horisont.

    Slutligen argumenterar du övertygande om att militärt avgörande inte kan uppnås och att lösningen ligger i bland annat politiska påtryckningar på Pakistan.

    Jag ser faktiskt inte den röda tråden. Jag inser att en del i din argumentation går ut på att backa upp och stödja förbandet i en svår tid vilket jag sympatiserar med i högsta grad.

    Att svensk utrikespolitisk heder skulle utgöra nåt annat än retorik i detta läge förstår jag däremot inte alls.

    Vi har varit på plats i närmare tio år varav huvuddelen av tiden har varit synnerligen framgångsrik.

    Den nya taktiken känns påtvingad och osvensk, så till den grad att det är fullt legitimt att överväga tillbakadragande.

    (jag övervägde faktiskt att inte skriva detta inlägg, eftersom min argumentation kanske inte är vad som behövs i detta läge. Avsikten är dock inte att provocera och mina tankar också går till de anhöriga och förbandet)

    SvaraRadera
  5. @Pellefant: För att sammanfatta det kort. taktiken har jag många åsikter om. Just nu tycker jag definitivt att vi har för bråttom. Den militära närvaron anser jag behövs och där ser jag inte att jag skulle ha ändrat åsikt.

    SvaraRadera
  6. Bröjar med en tanke till de drabbade och en önskan att de kommer hem hela och med hopp att bli helt återställda. Kämpa på.

    Utöka den svenska styrkan till en mekskyttebataljon under två år och knäck de små fickor av motstånd som fortfarande finns i området.

    SvaraRadera
  7. @Pellefant
    Jag låter Chefsingenjören svara själv på hur han tänkt, men jag har en ganska bestämd åsikt om vilka våra intressen är i Afghanistan.

    Jag håller med om att heder och utrikespolitik inte har med varandra att göra, varken i Sverige eller i något annat land, men väl utrikespolitik och trovärdighet.

    Det rent altruistiska humanitära motiven är de som brukar ta mest plats i debatten, men samtidigt har minst tyngd. Vi har dessutom precis som alla andra länder ett visst intresse av att Afghanistan stabiliseras och inte åter blir en klientstat åt al-Qaida.

    Det viktigaste skälet är dock att Afghanistan är en insättning på NATO-kontot på samma sätt som Balkan var en insättning på EU-kontot.

    Vi har gjort ett ganska omfattande åtagande och om vi ska leva upp till det behöver vi leverera hela ISAF-mandatet ut. Eftersom alla inblandade länder är inriktade på att så fort det är möjligt lämna över till ANA så är det inte frågan om ifall vi ska åka hem utan när och under vilka omständigheter.

    Eftersom den nuvarande strategin är resultatet av en lång och utdragen process som förra året resulterade i någon sorts konsensus så är utrymmet för en egen och ny svensk linje obefintligt.

    Alternativen är att fullfölja eller ge upp och åka hem. Det senare innebär en tydlig signal om att Sverige inte är beredda att ställa upp i skarpa lägen och att vi backar så fort vi utsätts för press.

    Inga signaler det är vårt intresse att sända ut.

    SvaraRadera
  8. @Forsno

    Tack för att du reflekterar på mitt inlägg!

    Jag har också en bestämd uppfattning om insatsen. Ända sedan den inleddes har jag haft svårt att acceptera den svenska militära närvaron. De främsta skälen för detta är att jag tycker att Sverige är ett land som av strikt humanitära skäl agerar uthålligt och effektivt genom bistånd. Sverige som vapenförande nation är inte effektivt i samma utsträckning i det kontextet.

    Nu är det ju inte så enkelt som bekant, även jag får acceptera politiska beslut och att vi är där med militära förband.

    För mig innebär det att Sverige, närvarar i Afghanistan med trupp och att syftet fortfarande är humanitärt. Detta har också föregivits av ansvariga politiker i olika regeringar.

    En effekt är att större delen av avsatta medel till humanitärt bistånd i Afghanistan investeras i att hålla svenska förband på krigsfot i Afghanistan.

    Proprtionaliteten i detta är att det civila biståndet utgör 35%. Huvuddelen av avsatta medel (65%) investeras i 550 soldater av drygt 110 000 soldater i Afghanistan (mindre än en procent).

    Även denna "ineffektivitet" kan jag acceptera om syftet är humaninärt och leder till långsiktiga resultat.

    Att avhända sig taktiskt handlingsfrihet i egen terräng/område för att tillmötesgå högre syften kan jag också acceptera om strategi, operationer och taktik samverkar till att uppnå humanitärt bistånd och militärt avgörande. Då kan också förluster accepteras så länge de är rimliga. Men nu börjar det bli svårt eftersom ingetdera förefaller var målet.

    MEN:

    Om de humanitära skälen till att vi är i Afghanistan väger lättare än svensk säkerhetspolitik i samma land och att svenska soldaters liv är en form av insättningskapital i NATO. Då blir det avsevärt svårare för mig att acceptera det hela. Detta har heller inte tydligt föregivits av ansvariga politiker. Det ligger nära till hands att hänvisa till just att det handlar om att en lång process lett till en tydlig målglidning.

    Avsaknaden av en handfast, robust strategi för Sveriges engagemang i Afghanistan är påtaglig.

    Om det du säger är sant så finner jag att dina alternativ är de som står till buds men konsekvenserna av att åka hem snarare signalerar integritet och ryggrad.Ingen vettig människa tror väl på allvar att vi skyddar Sverige mot al-Qaida?

    Sveriges anseende i världen avgörs inte av 550 soldater i Afghanistan. Ingen kan bortse ifrån nio år av goda prestationer under press.

    I korthet: Jag tror inte på det du säger!!

    SvaraRadera
  9. Å andra sidan ! Motståndssidan. La Résistance! Den har nu haft tid att organisera sig både civilt och militärt. Dess medlemmar är naturligtvis inte fanatiska islamister eller kriminella gangsters utan vanliga patriotiska afghaner som tröttnat på Karzai och utländsk inblandning. Och har man blivit medlem i motståndsrörelsen, speciellt aktivt militärt, är man det tills man segrar. Det svenska förbandet har naturligtvis ingen chans emot den afghanska motståndsrörelsen som kontrollerar landsbygden och som har infiltrerat städerna och Karzais milis och polis. Inte en chans. Jag undrar alltid vad för dold agenda personer har som öppet stödjer svensk militär närvaro i Afghanistan? Jobb, karriär, pengar? Oavsett, jag tror, som den avskedade general McChrystal, att den afghanska motståndsrörelsen segrar redan 2011, dvs utländska trupper tvingas lämna landet och Karzai med dem.

    SvaraRadera
  10. @Anders B: Plocka gärna fram det "bevis" du har för att McChrystal skulle tro att talibanerna skulle segra 2011?

    Att han fick sparken hade inget att göra med hans strategi (som följs slaviskt av Petraeus), utan för hans kritik av framför allt Joe Biden (och delvis Obama).

    Man måste också förstå att tidslinjalen 2011 (neddragningar, inte reträtt) är mer styrd av amerikansk inrikespolitik (presidentval 2012), än av talibanernas motstånd.

    SvaraRadera
  11. @CI 22:28 – McChrystal sa mycket dumt när han och hans stab var och söp i Paris och Berlin häromåret i sällskap med en journalist från tidningen Rolling Stones (innan han fick sparken). Mer intressant är den svenska reaktionen efter nio års krig i Afg med >10 000 döda och sårade utländska soldater. Att >10 000 stupat eller sårats under nio år har svenska folket tydligen inte fattat förrän en svensk stupar häromdagen! Svenska folket klagar – FM har inte meddelat oss hur farligt det är, bla, bla, bla. Men som tröst fàr vi läsa i SvD http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/afghaner-vill-ha-utlandsk-narvaro_5531161.svd att ”Afghaner vill ha utländsk närvaro” enligt opinionsundersökningar! Naturligtvis är opinionsundersökningarna förfalskade men det anar inte svensk allmoge.

    SvaraRadera
  12. Statsministern har just talat om Afg och motståndsrörelsen där. http://www.expressen.se/nyheter/1.2180425/reinfeldt-varnar-for-att-lamna-afghanistan
    Reinfeldt sa: ” Obama tackade för den svenska insatsen. USA har ökat insatsen med 30 000 talibaner (??) och naturligtvis vill de se att jobbet blir färdigt. Det viktiga är att vi inte skapar ett makt-och säkerhetsvakuum där knarkhandlare, terrornätverk och talibaner kan etablera sig.”
    Sà Reinfeldt tror att den afghanska motståndsrörelsen kommer att lämna över till knarkhandlare och terrornätverk! Reinfeldt verkar inte vara riktigt klok.

    SvaraRadera
  13. @Pellefant
    Jag menade inte att det skulle saknas humanitära skäl för Afghanistaninsatsen. Den reträtt vårt favorittroll svamlar om skulle inte innebära fred utan slakt. Under 90-talets inbördeskrig dog en halv miljon och mångdubbelt fler drevs på flykt från sina hem. Det kan tyckas illa nu, men jämfört med de föregående 20 åren har tiden sedan talibanernas fall varit fredlig.

    Frågan är om det räcker.

    Är det värt två miljarder om året och svenska liv att afghanerna ska få en chans till ett drägligt liv? Min poäng var att stater bygger sin utrikespolitik på realpolitiska analyser och sin retorik på väljarnas värderingar.

    Vad menar du att förhållandet mellan kostnaden för den civila och militära insatsen skulle mäta? På vilket sätt har det någon som helst betydelse ifall det har en ratio på 3:1 eller 1:20? Det viktiga är att mål och medel är i balans.

    Bistånd är inte på något sätt okomplicerat. På samma sätt som den militära insatsen riskerar att bli en bricka i lokala maktkamper (”Min arvfiende är Taliban, bomba honom!”) har vem som får del av och styr biståndet mycket stora konsekvenser.

    Ofta negativa.

    Det är t ex biståndet, tillsammans med narkotikahandeln, som driver den omfattande korruptionen, och att bara slänga mer pengar på problemet gör det bara värre.

    Jag är inte mot bistånd, men kvalitet är viktigare än kvantitet. Det viktiga är inte heller fattigdomsbekämpning utan SSR

    SvaraRadera
  14. @Forsno - klart att en USA/NATO/ISAF inkl. SWE-reträtt leder till omedelbar eldupphör (efter smärre uppgörelser med kriminella samarbetspersoner)och slut pà korruptionen. Motstàndsrörelsen tar över och sedan fàr man se. Vem/vilka skall bestämma? Det avgör afghanerna själva. Förhoppningsvis redan 2011. Och sedan kan vi diskutera med dessa nya makthavare. Kom ihàg att enda anledningen varför SWE är pà plats är att USA beslöt bomba Afg tillbaka till stenàldern eftersom en viss UBL hade byggt en Musköbas i Torabora och därifràn, mha mattskärarknivar attackerade USA 11 september 2001 sà att hela WTC i NY förstördes (obegripligt, ej enligt fysikens lagar). Jag har blivit inbjuden att diskutera saken i Albuquerque, New Mexico, USA, 10 november. Det är väl goda nyheter?

    SvaraRadera
  15. @Anders Björkman
    Om de har en blogg, eller ett forum, du kan hänga på...

    SvaraRadera
  16. @Anders Björkman
    ...så att du kan förgylla deras tillvaro istället för vår.

    Det vore strålande nyheter.

    SvaraRadera
  17. "Jag har blivit inbjuden att diskutera saken i Albuquerque, New Mexico"

    Anders Björkman på YouTube!

    http://www.youtube.com/watch?v=jeLbKA0dxTM

    SvaraRadera
  18. @Anonym 09:19, He, he...

    SvaraRadera
  19. För det första en mycket intressant blogg med intressant åsikter och betraktelser. Bra jobbat.

    Problemet med denna konflikten verkar i mina ögon inte vara att vi är i strid eller att svenskar faktiskt dör utan mer hur politiker väljer att presentera den. Jag har lite känslan av att man hela tiden har fört fram det som ännu en fredsbevarande insats där svenska män och kvinnor står helt objektivt mellan stridande parter. Där vår enda uppgift är att skydda civilbefolkningen. Det är mycket prat om se till att kvinnor får det bättre och kan gå i skola mm. Men vad vi egentligen gör är ju faktiskt att aktivt välja sida i ett krig. USA mål är väl ändå att ta död på talibanerna. De ser ju dem som en fiende som har attackerat dem. Nu kan man tycka vad man vill om talibanerna. Men det är ju ändå så att de inte hade varit så starka som de är om de inte hade fått stöd under hela 80-talet. Måste man inte till slut acceptera att de finns där och att de är en del av det landet. Är försöken att genom militär insats det enda sättet att bli av med dem?
    Ett annat problem är ju att vi faktiskt är beroende av USA beslut. Om de väljer att dra tillbaka sina styrkor så kommer vi göra desamma. Vi kommer inte ensamma att stanna kvar. Obama kommer säkerligen att bli rätt hårt åtsatt att dra tillbaka några trupper. Det ska bli intressant att se vad som händer vid nästa presidentval.
    I längden är det nog ohållbart att fortsätta på denna vägen. Tror att vi säkerligen kommer att se att man måste ta in även talibaner i den politiska diskussionen i Afghanistan.

    SvaraRadera
  20. @David 12:02
    ??? Obama har redan meddelat att amerikansk reträtt fràn Afg inleds juli 2011. Obama har aldrig diskuterat detta beslut med NATO/ISAF & Co men vad skall vi tro. Valfläsk? 80% av USA:s befolkning vet ej vad Afghanistan är!!! Vet Obama vad Afghanistan är?? Har nàgon fràgat Obama? Obama har aldrig gjort nàgon militärtjänst och plötsligt är han USA:s ÖB. Utmärkt. Han har ju meddelat att reträtt startar juli 2011. Ingen vet hur Obama bestämt detta datum, MEN han är ÖB. McChrystal tvekade ... och fick sparken; Petraeus fick ta över. Men Obamas ORDER kvarstàr: RETRÄTT inleds juli 2011. Det är ju utmärkt. Har CI nàgra invändningar?? Skall Sverige kämpa ensamt kvar?

    SvaraRadera
  21. Nu är ju nästa val 2012 så att man väljer just 2011 är väl inte så konstigt. Det var ju lite samma sak som i Irak. Det var rätt många tidsplaner som sprack där. Där skulle de ju dragit tillbaka alla styrkor 2008, samma år som valet. Men det hände inte så mycket där heller. Det kommer inte hända något i Afghanistan heller.

    SvaraRadera
  22. @David 13:16 Vi fàr se! http://www.etruth.com/Know/Default.aspx

    I Elkhart, Indiana, som producerar kanonmat var 2008 90% av alla invànare positiva till kriget i Afghanistan. Idag är det ca 40%! En majoritet vill att the boys (and girls) tas hem. Anledningen är de höga förlusterna i stupade och sàrade. Att hela kriget/ockupationen är olaglig fattar man ännu inte i Elkhart.

    SvaraRadera
  23. @Anders B: USA kommer att inleda en "reträtt" på samma sätt som från Irak. Där har man lämnat efter sig en uppbyggd försvarsmakt (som precis ligger i planer på anskaffning av F16-QI) och poliskår. Utöver detta så finns ca 50.000 man kvar för fortsatt utbildning av soldater och poliser (ej längre drivande för striden, men tar givetvis del då det behövs). Sedan kan man ju säker gissa på att det finns en och annan säkerhetskonsult kvar i landet.

    EN liknande utveckling kommer att ske även i Afghanistan. Inklusive säkerhetskonsulterna som Karzai nu har backat om.

    http://www.pajhwok.com/en/2010/10/17/karzai-softens-stance-security-firms

    Givetvis så kommer det att inte bli lika "enkelt" som i Irak...

    http://www.dn.se/nyheter/varlden/usas-sakerhetsman-ocksa-milisman-1.1185516

    SvaraRadera
  24. @ Anders Björkman

    Sluta upp med ditt dravel om att insatsen skulle vara olaglig. Speciellt inte när ett enhälligt säkerhetsråd bevisat dig motsatsen.

    Vad hittar du stöd för dina teser? VPKs stadgar?

    SvaraRadera
  25. @CI 22:35 Enligt min uppfattning lämnar USA Afg helt 2011. Anledning? Man har ej markkontroll.
    @Henrik 03:28 - Klart ockupationen (insatsen ??? är du krigare?) är olaglig. Visa gärna att jag har fel och du fàr Euro 10 000:-, dvs nästan SEK 100 000:- . Klicka pà mitt namn hur du kan VINNA SEK 100 000:-

    SvaraRadera
  26. @ CI: "USA kommer att inleda en "reträtt" på samma sätt som från Irak."

    Fortsatt inbördeskrig i Afghanistan efter icke-reträtten, alltså?

    För i Irak så dödas det vad jag vet fortfarande tillräckligt många människor per år i terrorism och av paramilitärt våld för att det skall räknas som 'krig'.

    Och om inbördeskriget forsätter i Afghansitan också, så tror jag inte Karzai-regimen klarar sig tillnärmelsevis lika bra som den irakiska regeringen.

    SvaraRadera
  27. Anders Björkmans stolligheter är för mycket. Radera eländet.

    SvaraRadera
  28. @Anders

    "I Elkhart, Indiana, som producerar kanonmat var 2008 90% av alla invànare positiva till kriget i Afghanistan. Idag är det ca 40%!"

    Tog en hel dag att googla fram det.
    Men jag tror också att vad folk i Sundsvall tror om den svenska insatsen kommer att fortsätta eller inte.

    SvaraRadera
  29. @Anders Björkman
    En enkel Ja/Nej fråga;

    Har FNs säkerhetsråd gett sitt enhälliga godkännande?

    Det är ingen svår fråga. Ja eller Nej räcker, och därigenom kommer du upptäcka att du har totalt åt helsike fel när du menar på att insatserna i Afghanistan är "olagliga".

    SvaraRadera
  30. USA vs China I Pipelineistan?

    "The Afghan people are rightly frustrated and exhausted by a war in which the line between friends and foes is blurred."

    http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/08/22/AR2010082202272.html?hpid=opinionsbox1

    http://www.nytimes.com/2010/08/27/opinion/27iht-edharrison.html?_r=2

    SvaraRadera