Den uppmärksammade personalbristen inom helikopterflottiljens baskompani fick många att lyfta på ögon brynen. Varför? Jo därför att bristen fick en direkt följd att anställda soldater skickades hem på några veckors ledighet och därmed missade utbildning. Soldaterna är frivilliga men inte anställda i den mening att de uppbär full lön och är arbetsreglerade. De är ett mellanting mellan värnpliktiga och det nya yrkesförsvaret. Soldaterna under frivillighet sagt att de vill genomgå en kvalitativ utbildning under elva månader vid baskompaniet. Det är i och med det där faktumet som det börjar bli besvärligt. Nu är soldaterna helt frivilliga och kan alltså säga upp sig med mycket kort varsel.Försvarsmakten måste således ge dem den kvalitativa utbildning som lovades för att de skulle rycka in. För att få en kvalitativ utbildning krävs bland annat materiel, personal och pengar. Nu blir det riktigt besvärligt då baskompaniet på helikopterflottiljen brottats med bristen av de här tre viktiga faktorerna under flera år. Den sista kullen värnpliktiga som utbildades under 2009 var ett skyttekompani med främsta uppgift att lösa delar av Flygvapnets högvaktstjänst. Materielen till kompaniet avseende bland annat fordon var hämtat från gamla IB77 tiden och inte lämpade för verksamheten. Högvakten tog mycket tid, pengar och personal i anspråk vilket gjorde att annan utbildning blev lidande. Sommaren 2010 skulle ett baskompani rycka in för att utbildas mot att upprätta helikopterbaser och underhålla dessa. Nu talades det om att Försvarsmakten måste anstränga sig för att behålla soldaterna och deras förtroende.
Problemen började mycket snart, långt innan första soldaten stod i logementet. Materiel som var beställd år innan med ett leveransdatum i god tid innan intryck dök inte upp. Det handlade om allt från splitterskyddade pansarterrängbilar, brandbilar, lastbilssläpp, containrar etc. etc. etc. Listan kan göras meterlång. Man försöker hitta substitut och skriver avvikelse rapporter men mycket litet händer. Vid inryck saknas fortfarande en väsentlig del av basmaterielen och viss personlig utrustning. Räddningen blir återigen till viss del gamla fordon från 70-talet men högst bristfällig förmåga att utgöra substitut. Sena beslut avseende högvakt gör också att utbildning får läggas om och personal får ianspråktas för andra uppgifter.
Uppmärksamheten i bl.a. SVD den 11 oktober på personalbristen var bara det yttersta beviset på att försvarsmakten inte menar allvar med att ingjuta förtroende hos våra blivande soldater. Vad ska de tro när de inte är prioriterade avseende materiel, pengar eller personal? Det duger inte med att säga att ”det kommer du få utbildning på när du skall åka till Afghanistan senare”. Soldaterna kräver och måste få samma kvalité oavsett om de står i gröna eller beige kamouflagekläder. Nu får ansvariga inom många delar av Försvarsmakten se till att reda upp i soppan på baskompaniet på Kvarn så att soldaterna kan få en utbildning de faktiskt vill ha och förhoppningsvis kan de återfå litet förtroende för Försvarsmakten.
/Fundersam
Inlägg
