De sista Gripenflygplanen har ännu inte levererats till Flygvapnet. De ursprungliga beställningarna i Batch 1, 2 och 3 är färdiglevererad, men de 39 A/B som ska modifieras till 39 C/D håller på att tillverkas.Samtidigt håller regeringen på att funderar på hur Försvarsmakten ska gå vidare med 39E/F. Blir det beslut idag, eller skjuts det till nästa år?
Med andra ord så pågår utvecklingen av Gripen för fullt.
I andra ändan av livscykeln så börjar de första tillverkade Gripen-flygplanen nå sitt slut och placeras nu på olika flygmuseum runt i landet.
Det börjar bli dags att titta på ersättare till dagens flygsystem. För Flygvapnet finns det just nu fyra möjliga framtider:
1. Lägg stridsflyget och satsa enbart på transportflyg och helikoptrar för att stödja arméns internationella insatser.
2. Fortsätt att vidareutveckla Gripen.
3. Kör slut på de Gripen vi har och köp något annat.
4. Utveckla något nytt.
Alternativ 4 börjar det redan att bli en smula för sent för. Gripen beslutades det om 1982 då Viggensystemet fortfarande hade 24 års livslängd kvar (egentligen mer, men FV hann lägga ner ett antal flottiljer så vi skrotade Viggen i förtid). Studier inför detta beslut startades redan på 70-talet. Ska vi rikta in oss på något som inte finns så borde vi redan ha startat detta projekt.
Alternativ 1 ser jag som ganska orealistiskt då vi i framtiden helt kommer att sakna luftförsvar.
Alternativ 3 börjar det, med tanke på att de först tillverkade Gripen nu går i graven, bli ganska akut att ta beslut om. Dessutom så måste någon av de europeiska tillverkarna få en order ganska så snart då de annars kommer att tvingas lägga ner sin verksamhet. BAE/Eurofighter klarar sig ett tag till tack vare Saudiarabien. Dassault/Rafale ligger illa till om de inte får Brasilien. Saab/Gripen fick en kort extra tidsfrist tack vare Thailands köp av sex stycken extra flygplan. I framtiden kanske de enda alternativen är USA, Ryssland eller Kina. Vem föredrar vi att köpa från? Pest, kolera eller pest och kolera?
Även om vi skulle beställa t.ex. JSF/F-35 idag så ska vi inte räkna med att hamna först i kön. Blir det då billigare än alternativ 2? Tja, om man använder den norska miniräknaren så är nog så fallet, men Wikileaks har pekat på att våra grannar i väst hade sin transatlantiska koppling mot USA som främsta motiv till anskaffning av JSF. Sverige har väl inte samma behov av hjälp från USA, eller?
Hmm...jag undrar hur stor "panten" är på en Gripen?
Uppdaterad 10-12-23, 21:04
Det verkar inte bli något beslut avseende eventuell framtagning av E/F i år. I stället har Saab fåt en beställning för vidmakthållande av Gripen som täcker första kvartalet 2011. Med andra ord lär ett beslut om E/F komma först någon gång under de tre första månaderna nästa år.
Saab har fått en beställning från FMV, Försvarets Materielverk, för det kontinuerliga upprätthållandet av Gripen-systemets operativa förmåga. Beställningsbeloppet är 120 miljoner kronor.
I beställningen ingår bland annat teknisk support, produktunderhåll, flygutprovning samt drift av simulatorer för att säkerställa Gripen-systemets operativa förmåga. Arbetet kommer att utföras under första kvartalet 2011, främst på Saabs anläggningar i Linköping, Arboga, Göteborg och Järfälla.
Jag är dock mycket kritisk till alla dessa små "dutt"-beställningar. Alla är medvetna om att C/D kommer att flyga i ett antal år till och att det behövs en leverantör som tar luftvärdighetsansvaret för flygplanen. Det som behövs är snarare en ny "JAS-ram" som motsvarar dessa vidmakthållandekostnader för t.ex. de närmaste 10 åren. Sedan kan Försvarsmakten och FMV årligen definiera var pengarna gör bäst nytta.
Att förhandla fram dessa småbeställningar kostar bara tid och pengar för både Försvarsmakten, FMV och Saab. Dessutom riskerar duktiga medarbetare sluta på Saab, då de känner sig oroliga för sin framtid.
Inlägg
Utveckling och tillverkning av bemannade stridsflygplan i Sverige har under de senaste sjuttio åren i många avseenden sett likadan ut.
SvaraRaderaTiden mellan första flygning och första serieleverans har från flygplan 29 till 39 bara ökat från tre till fem år. Antalet tillverkade exemplar för svenska flygvapnet har bara sjunkit från 661 till 204. Flygplan 29 var i flygvapnets tjänst i 23 år och 39A/B kommer snarare vara i tjänst kortare tid än så.
Antalet tillverkade exemplar per år har däremot förändrats radikalt och sjunkit från 110 (fpl 29) per år till under fjorton (fpl 39) och antalet förolyckade flygförare i för flygplan 29 totalt 230 haverier från 98 till noll omkomna flygförare med flygplan 39.
- Finns det verkligen inget alternativ för Sverige än att fortsätta den traditionella svenska modellen för flygmaterielförsörjning?
- Är det fortfarande så att utan att vidmakthålla en stark egen militärt inriktad flygindustri, så kan inte Sverige ha ett tillräckligt starkt luftförsvar?
För att behålla en systemsammanhållande och utvecklande stridsflygplansindustri i Sverige finns det en prislapp. Den prislappen har hittils varit minst en handfull miljarder per år ur försvarsanslaget.
Mellanstora militärmakter som Japan, Turkiet och Tyskland flyger alltjämt F-4 Phantom och utvecklar fortfarande inte ensamma spetsigt stridsflyg. Men visst de är inte som Sverige ensamma herrar i sina egna luftrum, de har alla tre tvingats binda sig till allianser.
- Om Ryssland skulle känna sig frestad till luftoperativa äventyrligheter i sitt närområde är det japanskt, turkiskt eller tyskt luftrum, som först skulle kränkas?
- Hur realistiskt är det att Sverige, ens om vi ville skulle kunna återupprätta ett starkt och tåligt flygbas- och stridsledningssystem?
- Och hur realistiskt är det att någon av de statsbärande partierna (M) eller (S) i tid skulle kunna förmås att medverka till att åter finansiera krigsdugliga svenska flygbaser och dito stridsledning?
Jag vill mena att vi är i behov av ett inte obetydligt minimimått av nytänkande. Varför inte en luftförsvarsutredning av samma omfattning, som LFU 67 i slutet av sextiotalet?
Har inte läst LFU 67. Men skälet till att det svenska atomvapenprogrammet avslutades var väl ändå att Sverige ligger under kärnvapenparaplyet?
SvaraRaderaFlygindustrin är ju enormt teknikdrivande och referenskunden FM har ju köpt sina långa serier. Skulle en utredning nu ta någon annan utgångspunkt än att staten ska ta en massa utvecklingskostnader som ger en massa spin-off effekter?
Tobias Wallin
Visst finns det svenskar, som hoppas på att det är så att Sverige per automatik och av närmast outgrundliga skäl omfattas av USA:s kärnvapenavskräckning.
SvaraRaderaJag tror ändå att det finns långt fler svenskar som spontant och tämligen oreflekterat fruktar för all svensk koppling till amerikansk säkerhetspolitik. Det skulle i så fall vara den i valmanskåren gångbara anledningen till att (M) och (S) avfärdar svenskt medlemskap i Nato.
LFU 67 behandlade inte svenska kärnvapen eller huruvida Sverige skulle stå utanför militära allianser. Det mesta av LFU 67 är fortfarande hemligstämplat. Men det finns en av Folk och Försvar utgiven populärversion, som beskriver utredningens grundliga och operationsanalytiska avvägning av teknik och taktik med avseende på sådant som luftvärn kontra jaktflyg samt utspriden basering kontra flygplansvärn. Det finns till och med illustrativa grafer med sina brytpunkter och korsningar varifrån antaganden kan härledas.
Inför JAS-besluten i början av åttiotalet så tillsattes ett antal utredningar inklusive Flygindustrikommittén (FLIK). Det är dessa utredningar som hanterade sådant som den utommilitära nyttan av militär flygindustri och lade grunden för statens aldrig återbetalda villkorslån till Saab för att utveckla dess civila verksamhet med SF-340 och Saab 2000.
Även om så vore att Sverige skulle vara ett tekniskt/naturvetenskapligt vida mer kompetent land än till exempel Finland tack vare vår flygindustri, så återstår likväl problemet att vi inte kan luftförsvara oss med stridsflygplan, som inte ingår i ett balanserat och väl avvägt svenskt luftförsvar.
Det är därför en efter fyrtio år sedan sist nationell svensk luftförsvarsutredning nu behövs. Detta gäller i än högre grad, så länge som vi är militärt alliansfria.
Återigen - besluten de senaste dryga tio åren att lägga ner Flygvapnets basorganisation, stridsledning, Luftvärnet, kustartilleriet och så mycket annat framstår nu precis lika vansinniga som vi varnade för att de skulle vara när det begav sig.
SvaraRaderaKostnaden att avveckla många av systemen motsvarade vidmakthållande i 50 år. Vad kostar det inte då återskapa en bråkdelen av behovet?
Det är snarast så man börjar funderar i banor som Anderssons Båtvarv i Göta Kanal: vi kör med ekor istället så får de andra bry sig om stora motorbåtar.
Någon/några bestämde sig under 90-talet för att vi ska lämna walk-over.
Att inte vidta någon åtgärd och bara köra på med C/D som inget hänt eller någonsin kommer att hända vore den sämsta lösningen. 2025 sitter vi med ett luftförsvar i jämförelse med omvärlden som motsvarar det vi hade innan andra världskrigets utbrott.
När nu CI tar upp det här med att hamna på museum, så är det inte utan att man undrar över vad som kommer först för våra Visbykorvetter; att de blir fullt operativa eller att de överlämnas till Marinmuseum.
SvaraRaderaSkolan jag studerade vid fick en J29 Flygande Tunna som skrot och själv plockade jag ut 'gyrokompassen' att àteranvända i min forskning. Kompassen var dock bara en vanlig magnetkompass som var gyrobalanserad men kursen angavs med en signal som kunde användas pà olika sätt. Det var grejor det. Man häpnar att de kunde flyga 900 km/tim med en sàdan burk/kompass!
SvaraRadera@ Gustav Wasa -
SvaraRaderaJ 29 var 23 år i FV tjänst medan 39 A/B kommer att vara i tjänst kortare tid skriver du. Att märka är då att tidslinjen för J 29 började med 29 A och slutade med 29 F vilket väl i rättvisans namn inte skall jämföras med första generationen JAS 39 men bortse från att minst ytterligare en generation är i tjänst.
Jag håller dock med dig i din outtalade slutsats (?) att vi aldrig kan återskapa det utspridda bassystem vi saklöst skrotat, alltså måste vi nyttja ett värnsystem. Beträffande stridsledningen har jag ända sedan min FHK ansett att ett gemensamt lägessystem är önskvärt - men om priset är att det måste läggas i en kontorsbyggnad så är jag hellre kvar med vad vi idag har.
Så till den stora frågan, CI´s fyra alternativ.
Där saknar jag ett femte, nämligen att med hjälp av transportflyg flytta drönare och cruise missiles till aktuell del av Norden kanske även innefattande att fälla/starta dessa från transportflygplanet.
Alternativet medför att vi inte på samma sätt få direkttillgång till den mänskliga hjärnan i farkosten. Det blir då aldrig så bra som ett bemannat flygplan men det ger ett antal andra fördelar som dock får utvecklas på annat utrymme än en bloggkommentar.
Jag vill även peka på att de miljarder av skattemedel som läggs på militär flygplanutveckling har i flera utredningar visat sig generera spin-off som är värda betydligt mer än investeringen. EU konkurrensregler tillåter oss att utveckla försvarsmateriel utan att begära offert från övriga EU - en ovedersäglig fördel framför de flesta andra tekniska investeringarna. Varför måste vi då låtsas ha en kristallkula som säger oss att vi behöver stridsflyg om 20 år?
Slutligen: Om finnarna klarar sig utan utvecklande flygindustri beror det på att deras skolsystem är vida överlägset vårt. Kanske även för att finnarna har sådan mentalitet att de är överlägsna oss generellt?
Huruvida ett par miljarder på marginalen ger störst nytta för Sverige inom skol- inklusive högskoleområdet eller inom området för bemannade stridsflygplan återstår nog att närmare utreda? Professor emeritus Eliasson har i vartfall inte ställt sig just den forskningsfrågan.
SvaraRaderaDet torde ej heller vara klarlagt att det skulle vara kulturellt omöjligt för Sverige att nå lika goda utbildningsresultat som Finland en egen stridsflygplansindustri förutan. Och det behöver kanske inte ens kosta mångmiljardbelopp?
Oaktat att Sverige under en kort tid på femtiotalet innehavde världsrekord för vad som då benämndes som matematikmaskiner och på sextiotalet två gånger vann Monte Carlo Rallyt, så har för Saabs aktieägare diversifieringarna till datorer och personbilar emellertid varit entydigt olyckliga. Lyckan har tillkommit de entusiaster som vill ha okonventionella lösningar och är beredda att betala för dem.
Saab själva har inte alltid kunnat omvandla tekniska framgångar inom ett produktområde till värdeskapande verksamhet inom andra. Saabs flygverksamhet må ha bidragit till att nyheter sprungna ur militär flygteknik vunnit spridning även utom företaget, förhoppningsvis har andra delar av dess synnerligen statsfokuserade företagskultur inte spritts som ringar på vattnet. (Facit i Åtvidaberg, också i Östergötland, var inte tillräckligt marknadsorienterat för att överleva även fast de var världsledande inom mekaniska räknemaskiner ända till slutet.)
- Den centrala frågan just nu måste vara om Gripen Demo är ett tillräckligt beslutsunderlag för Sveriges framtida luftförsvar?
När väl Super JAS - Fpl 39E/F - Materielsystem 22 (MS 22) är beställd, så finns med all säkerhet inte något utrymme i Försvarsmaktens materielplan för något annat mer krävande för luftarenan de kommande femton (15) åren.
Erfarenheterna av JAS Gripens tredje delserie inklusive SPK 39 och HKP 14 säger oss också att det inte går att avbeställa eller ändra i en liggande beställning om den i Sverige ledande försvarsindustrin är inblandad.
Vid en nationell utvecklingsbeställning måste det vara helt rätt från början. Det går inte mitt under den femton år långa utvecklingen att fasa in eller ut teknikområden. Jag kan inte minnas att vi någonsin kunnat få med ens en option i en utvecklingsbeställning till svensk försvarsindustri.
@ CI
SvaraRaderaAnledningen till att man skjuter upp beslutet ett par månader misstänker jag har att göra med att Brasilien väntas ta sitt beslut om anskaffning i början av nästa år.
@Gustav Wasa
SvaraRaderaFMV har löst in flera optioner i de senaste båda materielsystembeställningarna. Kanske menade du att FMV inte fått med ett enda "Bör-krav"?
/Pax Vobiscum
Vi har inte lyckats åstadkomma reella optioner lika lite som vi lyckats med reella bötes-, vites- eller skadeståndsklausuler.
SvaraRaderaOm missnöjet med ett kontraktsunderskridande tillåts gå hela vägen till kompensationsförhandlingar, så blir det lätt något som leverantören föreslår och som leder till en ny debiterbar följdbeställning.
Industrin måste ju leva och vi ska fortsätta att träffas imorgon och i evinnerlig tid därefter. Vi är alla delar av samma svenska modell.
Ni har fel, allt vi skrotat kan såklart återtas, om viljan finns.
SvaraRadera//Förste Sergeanten
@Henrik: Nja, just nu så är tanken att Sverige ska kunna driva fram en E/F utan "hjälp" av utländska kunder som Indien och Brasilien.
SvaraRaderaJag misstänker mer politikernas inblandning i bl.a. motor och radarfrågan som har gjort att processen gått i stå.
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/12/den-stora-syltburken.html
Får vi ett beslut om Brasilien innan vi tar ett E/F beslut för Sverige så får Sverige helt enkelt finna sig i att köpa det brasilianarna köper.
@Förste Sergeanten:...och pengarna!
SvaraRadera@Gustav Vasa
SvaraRaderaVisst kan man hävda att J 29 var i FV tjänst i 23 år. Men de tio sista av dessa var som målbogserare... så 39A/B torde redan ha haft längre tjänstgöring än vad J 29 hade som stridsflygplan. Om vi nu ska hålla på och jämföra antal år vill säga.
Beträffande att Japan, Turkiet och Tyskland fortfarande flyger F-4 så är det knappast deras förstalinjesflyg, eller hur? Dessutom finns det fortfarande en flygplanstillverkare (Boeing) som stöd. Så jag ser inte riktigt hur deras situation är jämförbar med Sveriges, eller hur vi ska kunna gå i deras fotspår. För du menar inte att Sverige ska skaffa F-4 som ersättning för Gripen antar jag...
"Problemet" är att vi har Gripen idag. Då får vi antingen se till att vi kan flyga med den även i framtiden, vilket kräver att Saab överlever som leverantör = vi får betala Saab, eller också får vi byta flygplanssystem = vi får betala en jävla massa till en annan flygplansleverantör. Alternativet är att vi inte flyger spetsigt överhuvudtaget och det tror jag inte riktigt någon vill om de tänker efter.
Vad vill du själv egentligen? Jag kan inte riktigt läsa ut det av ditt inlägg.
Pengar ja: Det finns att ta om man omprioriterar och omstruckturerar tex vården, landstingen.
SvaraRadera// God Jul från Förste Sergeanten
@Gustav Wasa
SvaraRaderaKan du förtydliga vad du menar med "inte lyckats åstadkomma reella optioner"? Vad är det för fel på de optioner som funnits med i de sista MS-beställningarna och lösts in?
Avsaknad av vites- och bötesklausuler beror enbart på att FM/FMV inte ansett den medföljande prislappen vara värd nyttan. Man har hellre tagit risken själv.
För övrigt vill jag önska CI och alla ni andra en mycket God Jul och Gott Nytt År!
/Pax Vobiscum
Mina teser inför JAS39E/F(MS22):
SvaraRadera1) Vi har i jämförelse med LFU 67 ett ytterst magert beslutsunderlag för att i dagsläget kunna lägga en utvecklingsbeställning på nästa generation egenutvecklat bemannat spetsigt stridsflyg.
Även i jämförelse med situationen inför JAS-besluten i början av åttiotalet är beslutsunderlaget för framtida spetsigt bemannat stridsflyg och beslutsunderlaget för hur och i vilken utsträckning statsmakten ska stödja i Sverige verksam rymd- och flygindustri inte lika fullödigt som i början av åttiotalet.
- Därför har jag ovan krävt en luftförsvarsutredning av samma omfattning som den Bo Westin ansvarade för innan statsmakten nästa gång binder sig för en ny generation svenskt stridsflyg.
2) Det är helt avgörande i varje större utvecklingsbeställning av försvarmateriel att bygga in reella kontrollstationer.
Erfarenheten säger oss att det under den femtonårsperiod, som utvecklingen pågår kan hända så betydelsefulla saker både inom och utom utvecklingsprojektet att det behöver ominriktas och att det till och med kan vara bäst att det helt sonika avbryts.
Spaningskapseln till JAS har utvecklats sedan 1986. För ett flygplan som har spaning i sin akronym, så borde projektledningen kunnat reagera och haft ett utomordentligt starkt stöd av kontraktet för att hålla staten skadelös när godtagbar leverans uteblir.
Redan när en leverans beräknas bli bara ett (1) decennium försenad, som i fallet HKP 14 borde det vara tillräckligt för att i enlighet med gällande kontrakt och i skattebetalarnas intresse avbryta.
- Därför har jag ovan kritiserat svenska utvecklingskontrakt och hur de tillämpats. Kontraktet för nästa generation svenskt stridsflyg bör vara bättre för kunden än de som tecknades med IG JAS respektive NHI. Det kan lämpligen tecknas direkt med Investor.
* Nästa steg är att skriva direktiven för en ny LFU. Jag skulle vilja ha med:
a) Utredningen skall beskriva ett framtida svenskt militärt alliansfritt luftförsvar och framtida svenska flygstridskrafter i övrigt samt dimensionera ingående delsystem inklusive fastställa delsystemens inbördes kvantitativa beroenden.
b) Utredningen skall med avseende på delsystemet framtida bemannat svenskt jaktflyg utgå från den svenska statsmaktens fortsatta ansvar att vidmakthålla en globalt ensad flotta av JAS 39 Gripen. Redan genomförd export ger oss ett högst betydande vidmakthållandeansvar.
c) Utredningen skall utgå från att en militärt alliansfri stat måste ha full rådighet över egna flygburna spaningsresurser. Rymdresurser för spaning gemensamma med andra stater kan endast vara komplement för en militärt alliansfri stat.
@Gustav Wasa 17.44
SvaraRaderaKom ihåg vem som ansvarade för och koordinerade integrationen av SPK i fpl 39. FMVs del av byken är heller långt ifrån ren.
Att tro att man kan skriva kontrakt med en (1) delägare - förvisso stor sådan - i ett aktiebolag är befängt.
BTW. Kommit på något om de reella oprionerna?
/Pax Vobiscum
@Gustav
SvaraRaderaJuletid är naturligtvis önskningarnas tid.
Men handen på hjärtat, hur sannolikt är det att alliansregeringen skulle formulera utredningsdirektiv utgående från att:
" en militärt alliansfri stat måste ha full rådighet över egna flygburna spaningsresurser"
eller att
"utredningen skall beskriva ett framtida svenskt militärt alliansfritt luftförsvar"?
JAS Gripen NG - JAS 39 E/F - MS 22 har framställts som ett framtida konkurrenskraftigt alternativ till JSF F-35 Lightning II på världsmarknaden.
SvaraRaderaDet är således fråga om en för svenska förhållanden inte helt obetydlig ambition och utvecklingssatsning i tid och pengar. Detta alldeles oavsett om det för beslutsfattarna nästa år presenteras "som fortsatt sedvanlig och kvartalsvis skedmatning" eller som en mer rejäl ny flerårig "JAS-ram". Sett över de kommande femton åren blir det i bägge fallen samma totalbelopp, kanske femtio miljarder kronor är rimligt? (Tredje delserien kostade 30 miljarder.)
Tidplan och budget för JSF kan och har problematiserats av amerikanska kongressen och andra beställande regeringar och parlament. Det är min övertygelse att projektet i huvudsak vinner på att ifrågasättas och prövas också av demokratiskt valda politiker.
Transparens av amerikanskt snitt har inte ingått i den svenska modellen för utveckling av stridsflygplan. Förmodligen har det svenska försvarsutskottet genom GAO tillgång till mer detaljerad, offentlig och analyserad information om JSF än vad de tjänstevägen bestås med om Gripen Demo och dess fortsättning?
För beställarna av JSF finns rutiner för insyn och i förlängningen också för det yttersta altenativet att avbryta projektet. Abort är en högst reell option i varje projekt i enlighet med Nunn-McCurdy. En missnöjd JSF-kund är inget tomt hot mot industrin.
Svenska staten tecknade 30/6 1982 ett avtal med IG JAS AB om utveckling och leverans av Gripens första delserie till fast pris. I avtalet ingick även en option om en andra delserie med maxpris och budgetpriser för senare delserier.
IG JAS AB är i allt väsentligt ett brevlådeföretag, så när de 1988 anmälde att de ville frågå avtalet, så hade inte staten något annat alternativ än att acceptera en omförhandling. Leverantören var ju medellös.
Självklart vill helst inte företag i osäkra utvecklingsprojekt binda sig för fasta priser, prestanda och leveranstider. Frågan är närmast hur osäkerhet bäst ska hanteras mellan kund och leverantör?
Kunden har som med JAS och HKP 14 rätt att beställa plattformar med världsunika kombinationer av förmågor. Frågan är om kunden regelmässigt inte bör avstå från detta? Om vi hade kunnat ta leverans av JAS och HKP 14 också för spaning respektive ubåtsjakt hade det givetvis varit en vinst. Men hur löser vi dessa försvarsuppgifter nu när det gick galet?
Leverantörer känner sid alltid tvingade att skydda sina aktieägare för kostnaderna av förseningar och fördyrningar. Det var ingen slump att det var IG JAS AB respektive NHI som tecknade avtal med svenska staten. Det var en naturlig och som det visade sig nödvändig skyddsåtgärd för inblandad försvarsindustri.
Jag tror att en LFU enligt ovan krävs för att ge svenska beslutsfattare förståelse för den nödvändiga helheten. Det gäller också frågan i vilken utsträckning det går att integrera svenska flygstridskrafter med våra grannländer och samtidigt fortsätta vara militärt alliansfria?
Jag tror att graden av militär interoperabilitet och politisk interdependens beror av varandra.