I lodrätt pike

Jag satt och pratade med en kollega för ett par dagar sedan. Han var nybakad fänrik i början av 80-talet på av av våra J35 divisioner. Pilotkåren var precis som idag mycket irriterad på Försvarsmaktens hantering av sin personal. De äldre piloterna hade blivit lovade guld och gröna skogar, men löftena hade inte uppfyllts. Försvarsmakten var då liksom nu frikostig i de tider när SAS rekryterar och drog sedan in på förmånerna när arbetsmarknaden blev sämre. Därför så gick många av de äldre piloterna omkring och mer eller mindre uppmuntrade de yngre att lämna systemet så fort de bara kunde.

Resultat blev stora avhopp, där det av kullar på 20-30 piloter efter bara ett par år bara fanns enstaka kvar. Resten hade börjar flyga civilt eller börjar med något helt annat. Faktum är att t.o.m. SJ fick en och annan lokförare som resultat av den här perioden.

Förlusten av välutbildad personal kan kanske ses som ett stort problem då utbildningen är dyr och tar lång tid, men detta problem döljde ett annat mycket allvarligare som snart visade sig.

Divisionerna fick som ett resultat av avhoppen en mycket sned åldersstruktur. På tok för många yngre i kombination med en liten divisionsledning och en total avsaknad av mellankategorin, d.v.s. de äldre erfarna kaptenerna som kunde hålla koll på de yngre våghalsiga piloterna. Det finns ett gammalt uttryck som är allt för sant, "There are old pilots and there are bold pilots, but there are no old bold pilots". Resultatet blev ett antal haverier på bl.a. F21. Vissa med dödlig utgång.

Alice Wibull visade i sin rapport "Yrkeskunnande i beredskap" att mycket av Försvarsmaktens utbildning och då särskilt pilotutbildningen skedde i form av Mentor - Lärling. "Det basala är erfarenhetsbaserat lärande".

Pilotkårens erfarenhet har byggts upp i en rak kedja från 1926 bestående av piloter som utbildar nästa generation piloter. Bryts denna kedja och kunskapen går förlorad är den mycket svår att bygga upp igen.

2008 ställde Flygvapnet på grund av ekonomi större delen av flygverksamheten i Sverige. Jag skrev i min årsrapport på FMV att "jag förutspår minst ett haveri under 2009 som kan relaterad till detta stopp. Antingen beroende på tekniska fel som konsekvens av att flygplanen stått på backen eller pilotmisstag som konsekvens av för lite övning". Tyvärr så fick jag rätt då en Gripen havererade vid landning på F17. Haverirapporten har inte kommit ut ännu, men mycket pekar på den mänskliga faktorn i kombination med byte från A/B till C/D versionen med de skillnader som finns på flygplanen.

Tyvärr så är vår Försvarsmaktsledning numera mycket marktung. Nackdelen med den gemensamma staben i stället för de tidigar försvarsgrenarna är att ledningen inte längre har samma förståelse för sin verksamhet som man hade tidigare. Tyvärr så ser jag det även i en del kommentarer på tidigar inlägg att det finns en stor brist på förståelse från framför allt arméhåll. Flygsäkerhet är något man inte skall ta enkelt på. Det regelverk som Flygvapnet följer är enligt många "skrivet i blod", d.v.s. baserat på erfarenheter från tidigare haverier.

Helikoptersystemet har de sista åren varit utsatta för många haverier och många kollegor har dött. En orsak beror på den turbulens som funnits med bl.a. ihopslagningen av de tidigare armé-, marin och flygvapenspecifika helikopterdivisionerna. En annan att de problem man haft i anskaffning av nya helikoptrar lett till för lite träning. Haverikommissionen har i sina utredningar pekat på behovet av att ge helikoptersystemet ett par års lugn och ro för att bygga upp kunskaperna igen.

Men i stället så gör Försvarsmakten tvärt om. Som en konsekvens av det nya anställningskontraktet så har en hel del personal i bl.a. helikoptersystemet slutat. Tar Försvarsmaktsledningen hänsyn till detta? Nej, man fortsätter glatt att planera för insats 2011 med HKP10B i ISAF och HKP15 i NBG11 samtidigt som man ska anskaffa HKP16 med det behov som då kommer uppstå av att utbilda tekniker och piloter. Vilka gamla erfarna piloter och tekniker ska stå för denna utbildning? Vilken är deras status just nu?

Även inom Gripensystemet så muttras det just nu på både divisioner och kompanier. Folk börjar att se sig om efter nya jobb.

Just nu har vi alla negativa faktorer på plats som ökar risken för haveri. Tumult i organisationen som orsakar missnöje och sänker fokuset på flygningen, äldre piloter/tekniker som hoppar av, flygtid som hela tiden riskerar att reduceras p.g.a. budget och nya omogna flygande system där risken för fel är betydligt större än tidigare. Risken är därför stor att vi hamnar i samma läge som på 80-talet, d.v.s. en hel generation piloter och tekniker slutar och med det förlorade minne av vad som är farligt som det kommer att innebära. Frågan är om Försvarsmaktsledningen har lärt av historien? De med vinge på bröstet har säkert det, men får de verkligen genomslag i diskussionerna på HKV?