Den stora syltburken (uppdaterad)

I Militaer Teknik 2-3/2010 skriver Gunnar Hult ett långt inlägg om varför kostnaden för militära projekt hela tiden ökar och vilka strategier som kan användas för att bryta den negativa trenden.

"In the year 2054, the entire defence budget will purcahse just one aircraft. The aircraft will have to be shared by the Air Force and Navy 3,5 days per week except for leap year, when it will be made available to the Marines for the extra day". Citat Norman Augustine, former CEO and chairman of Lockhed-Martin

Gunnar föreslår ett antal vägar framåt:

- "Block Program approach". I stället för att satsa på en färdig produkt som når alla krav så ska förgågan öka gradvis under produktens livslängd. Gripen är ett bra exempel på detta. I USA kallar man detta koncept för "fighting with prototypes", då man snabbt kan få ut en produkt i fält och lära av erfarenheterna för att sedan utveckla produkten.

- "Time certain approach". Kräv att ett program ska leverera förmåga inom t.ex. fem år. Detta innebär att man måste satsa på beprövade teknologier som sedan kan ersättas med nya tekniker under produktens livslängd.

- "Fund only programs with prespecified cost confidence level". Satsa bara på program där företagen kan visa att man med t.ex. 80% sannolikhet kommer att kunna hålla sig inom budget.

- "Increased reliance on COTS and international collaboration". Detta är precis samma sak som den svenska utvecklingsstrategin säger idag. I första hand satsa på färdiga produkter i form av COTS - Commercial of the Shelf eller MOTS - Military of the Shelf. I andra hand internationella gemensamma utvecklingsprojekt. Först i tredje hand egenutveckling. Här måste man dock väga för-/nackdelar mot varandra. En COTS/MOTS kräver ofta anpsassning för att passa in i det svenska systemet och är kanske inte utvecklad för svenskt klimat.

Gunnar pekar på att det kommer att uppstå problem med de strukturer som finns i dagens samhälle där politiker, militärer och svensk försvarsindustri sitter i knäna på varandra. Interna agendor sätter därför ofta stopp för internationella samarbetsprojekt.

"International collaboration is an obvious way to reduce costs, but will only be successsful if transparency, requirements harmonization and fair terms for cross-border competition are allowed to impact choices, and state aid is minimized."

Sverige har dock som EU-ordförandeland drivit denna utvecklingsstrategi ganska så långt. Kommer vi att vara en förebild, eller viker vi oss på samma sätt som många andra länder för lobbying från inhemsk vapenindustri?

"As one theme to be promoted during its recent presidency of the EU, Sweden chose the concept of Level Playing Field: transparency, harmonization and equal terms for companies to compete across Europe."

Gripen NG är ett exempel på ett mycket lyckat internationellt samarbetsprojekt. I den s.k. Gripen Demo så utvecklas och testas på rekordtid ett helt nytt flygplan. På utsidan är det kanske mycket likt en Gripen C/D, men på insidan är mycket nytt. Återanvändning av teknik från Gripen C/D i kombination med COTS/MOTS har trots detta lett till mycket snabb utveckling.

Två stora överraskningar dök upp i Gripen Demo:

- Volvo Flygmotor är inte längre leverantör av motorn till Gripen Demo. Man har valt att köpa F414 från hyllan av General Electric, i stället för att be Volvo bygga om en utländsk motor som har varit strategin i många år. Detta har givetvis retat upp försvarsindustrin som via svenska politiker nu försöker marknadsföra Volvos egen variant, en upphottad RM12. Att backa från den redan valda F414 till RM12+ kommer att kosta pengar och risken är stor att GE blir förbittrade då dom egensatsat en hel del i Gripen Demoprogrammet med förhoppning om att få det stora kontraktet.

- Saab Microwave i Mölndal (EMW) är inte längre leverantör av radarn till Gripen Demo. SMW (tidigare EMW) har byggt de flesta radarstationer till svenska flygplan sedan J32 Lansen. I stället är det Selex Galileo som i Demoplattformen levererat Vixenradarn. I Gripen NG är det tänkt att man ska använda Selex ES-05 Raven 1000P. SMW har ingen färdig AESA (Active Electronically Scanned Array) radar i format för att passa en Gripen, vilket dock Selex har. I Demoprojektet har Sverige satsat stora summor för att integrera Selex radar. Skulle politiska påtryckningar ändra detta beslut så riskeras hela planen för Gripen NG. Då även Eurofighter också kommer att använda Selex radar så finns det stora samordningsvinster att göra på ett internationellt samarbetsprojekt.

Ännu finns det ingen utländsk kund för Gripen NG, utan det är planerna på att framtiden bygga om svenska Gripen C/D till E/F som är drivande. Dock så har inget regeringsbeslut tagits i ärendet, men det lär dyka upp i budgetpropositionen som snart skrivs på.

Gunnar avslutar sin artikel en smula pessimistiskt.

"The defence aquisition market does not resemble a competitive, commercial market, and should not be treated as sush. It is a protected political market with substansial ingridients of state aid and protective measures, and it will remain so for the foreseeable future, irrespectively of the attempts of e.g. the European Comission and the European Defence Agency to gradually transform it into an open and competitive market."

Risken om vi slänger ut de utländska alternativen till förmån för svenska är att nästa gång så vill inga utländska företag egensatsa i svenska projekt, då de misstänker att bli av med kontrakten i slutändan. Detta kommer att omöjliggöra liknande projekt som Gripen Demo.

Svenska politiker blev en smula besvikna på Norge när man valde norsk säkerhetspolitik före en transparent upphandlingsprocess och köpte JSF i stället för Gripen. Men ska vi egentligen skälla på norrmännen, när vi ofta är lika goda kålsupare?

Kära politiker. Syltburken är frestande att stoppa ner fingrarna i, men ska vi skaffa flygplan på billigaste och bästa vis så måste vi fortsätta i den valda inriktningen med COTS/MOTS och internationella samarbetsprojekt. Ställ inte allt för unika svenska krav (kom ihåg HKP14 fiaskot). Att uppfinna hjulet på nytt, bara för att gynna svensk industri leder i det långa loppet till fördyrningar som ingen i efterhand kommer att vilja erkänna att de var med och bidrog till.

Uppdaterad 10-12-10, 10:02
Läs Johan Tunbergers inlägg om Gripen NG på "Försvar och Säkerhet". En sak har han helt rätt i och det är att vi har exporterat Gripen till ett antal länder och det ger AB Sverige ett åtagande, d.v.s. vi måste vidmakthålla och utveckla systemet. Det innebär årliga beställningar på Saab, men även att vi måste behålla kapacitet på F7 och FMTS att utbilda piloter och tekniker.

Det han missar är att Sverige tack vare exporten har kunnat utveckla C/D versionen av Gripen och de NATO-kompatibla system vi har idag. Annars hade vi suttit med något som egentligen bara var en förminskad version av Viggen där man tryckt in AJ och JA egenskaperna i samma skal.

Jag håller dessutom inte med om att Viggensystemet hade fyllt någon funktion idag. Den som har kört luftstrid med en Gripen mot två JA37 vet att det gick att slå åttor kring Viggen. Gripen har en mycket liten radarmålyta, men även något som många missar, en mycket liten visuell målyta. Det gör det mycket svårt för en motståndare i luftstrid. Alla jaktpiloter vet att allt man ser kan man skjuta ned.

När det gäller radarn borde Johan ha läst denna artikel. Frankrike (Thales) och USA (Raytheon) är redan ute ur leken av just orsaken att dessa länder inte vill se Gripen som en potentiell konkurrent till Rafale och JSF/F-35.

Slutligen så håller jag helt med om den stora skandalen att man monterat ner STRIL- och BAS90 systemen. Men detta är i första hand inte Gripens fel. Det är det allt för stora fokuset på "långtbortistan"-doktrinen i kombination med en total försvarsbudget som inte medger satsningar på internationellt och nationellt försvar samtidigt.

Ett stort faktafel har slunkit in i Johans artikel. Tjeckien har inte köpt någon spaningskapsel. Däremot har Sydafrika gjort detta.