torsdag 9 december 2010

Den stora syltburken (uppdaterad)

I Militaer Teknik 2-3/2010 skriver Gunnar Hult ett långt inlägg om varför kostnaden för militära projekt hela tiden ökar och vilka strategier som kan användas för att bryta den negativa trenden.

"In the year 2054, the entire defence budget will purcahse just one aircraft. The aircraft will have to be shared by the Air Force and Navy 3,5 days per week except for leap year, when it will be made available to the Marines for the extra day". Citat Norman Augustine, former CEO and chairman of Lockhed-Martin

Gunnar föreslår ett antal vägar framåt:

- "Block Program approach". I stället för att satsa på en färdig produkt som når alla krav så ska förgågan öka gradvis under produktens livslängd. Gripen är ett bra exempel på detta. I USA kallar man detta koncept för "fighting with prototypes", då man snabbt kan få ut en produkt i fält och lära av erfarenheterna för att sedan utveckla produkten.

- "Time certain approach". Kräv att ett program ska leverera förmåga inom t.ex. fem år. Detta innebär att man måste satsa på beprövade teknologier som sedan kan ersättas med nya tekniker under produktens livslängd.

- "Fund only programs with prespecified cost confidence level". Satsa bara på program där företagen kan visa att man med t.ex. 80% sannolikhet kommer att kunna hålla sig inom budget.

- "Increased reliance on COTS and international collaboration". Detta är precis samma sak som den svenska utvecklingsstrategin säger idag. I första hand satsa på färdiga produkter i form av COTS - Commercial of the Shelf eller MOTS - Military of the Shelf. I andra hand internationella gemensamma utvecklingsprojekt. Först i tredje hand egenutveckling. Här måste man dock väga för-/nackdelar mot varandra. En COTS/MOTS kräver ofta anpsassning för att passa in i det svenska systemet och är kanske inte utvecklad för svenskt klimat.

Gunnar pekar på att det kommer att uppstå problem med de strukturer som finns i dagens samhälle där politiker, militärer och svensk försvarsindustri sitter i knäna på varandra. Interna agendor sätter därför ofta stopp för internationella samarbetsprojekt.

"International collaboration is an obvious way to reduce costs, but will only be successsful if transparency, requirements harmonization and fair terms for cross-border competition are allowed to impact choices, and state aid is minimized."

Sverige har dock som EU-ordförandeland drivit denna utvecklingsstrategi ganska så långt. Kommer vi att vara en förebild, eller viker vi oss på samma sätt som många andra länder för lobbying från inhemsk vapenindustri?

"As one theme to be promoted during its recent presidency of the EU, Sweden chose the concept of Level Playing Field: transparency, harmonization and equal terms for companies to compete across Europe."

Gripen NG är ett exempel på ett mycket lyckat internationellt samarbetsprojekt. I den s.k. Gripen Demo så utvecklas och testas på rekordtid ett helt nytt flygplan. På utsidan är det kanske mycket likt en Gripen C/D, men på insidan är mycket nytt. Återanvändning av teknik från Gripen C/D i kombination med COTS/MOTS har trots detta lett till mycket snabb utveckling.

Två stora överraskningar dök upp i Gripen Demo:

- Volvo Flygmotor är inte längre leverantör av motorn till Gripen Demo. Man har valt att köpa F414 från hyllan av General Electric, i stället för att be Volvo bygga om en utländsk motor som har varit strategin i många år. Detta har givetvis retat upp försvarsindustrin som via svenska politiker nu försöker marknadsföra Volvos egen variant, en upphottad RM12. Att backa från den redan valda F414 till RM12+ kommer att kosta pengar och risken är stor att GE blir förbittrade då dom egensatsat en hel del i Gripen Demoprogrammet med förhoppning om att få det stora kontraktet.

- Saab Microwave i Mölndal (EMW) är inte längre leverantör av radarn till Gripen Demo. SMW (tidigare EMW) har byggt de flesta radarstationer till svenska flygplan sedan J32 Lansen. I stället är det Selex Galileo som i Demoplattformen levererat Vixenradarn. I Gripen NG är det tänkt att man ska använda Selex ES-05 Raven 1000P. SMW har ingen färdig AESA (Active Electronically Scanned Array) radar i format för att passa en Gripen, vilket dock Selex har. I Demoprojektet har Sverige satsat stora summor för att integrera Selex radar. Skulle politiska påtryckningar ändra detta beslut så riskeras hela planen för Gripen NG. Då även Eurofighter också kommer att använda Selex radar så finns det stora samordningsvinster att göra på ett internationellt samarbetsprojekt.

Ännu finns det ingen utländsk kund för Gripen NG, utan det är planerna på att framtiden bygga om svenska Gripen C/D till E/F som är drivande. Dock så har inget regeringsbeslut tagits i ärendet, men det lär dyka upp i budgetpropositionen som snart skrivs på.

Gunnar avslutar sin artikel en smula pessimistiskt.

"The defence aquisition market does not resemble a competitive, commercial market, and should not be treated as sush. It is a protected political market with substansial ingridients of state aid and protective measures, and it will remain so for the foreseeable future, irrespectively of the attempts of e.g. the European Comission and the European Defence Agency to gradually transform it into an open and competitive market."

Risken om vi slänger ut de utländska alternativen till förmån för svenska är att nästa gång så vill inga utländska företag egensatsa i svenska projekt, då de misstänker att bli av med kontrakten i slutändan. Detta kommer att omöjliggöra liknande projekt som Gripen Demo.

Svenska politiker blev en smula besvikna på Norge när man valde norsk säkerhetspolitik före en transparent upphandlingsprocess och köpte JSF i stället för Gripen. Men ska vi egentligen skälla på norrmännen, när vi ofta är lika goda kålsupare?

Kära politiker. Syltburken är frestande att stoppa ner fingrarna i, men ska vi skaffa flygplan på billigaste och bästa vis så måste vi fortsätta i den valda inriktningen med COTS/MOTS och internationella samarbetsprojekt. Ställ inte allt för unika svenska krav (kom ihåg HKP14 fiaskot). Att uppfinna hjulet på nytt, bara för att gynna svensk industri leder i det långa loppet till fördyrningar som ingen i efterhand kommer att vilja erkänna att de var med och bidrog till.

Uppdaterad 10-12-10, 10:02
Läs Johan Tunbergers inlägg om Gripen NG på "Försvar och Säkerhet". En sak har han helt rätt i och det är att vi har exporterat Gripen till ett antal länder och det ger AB Sverige ett åtagande, d.v.s. vi måste vidmakthålla och utveckla systemet. Det innebär årliga beställningar på Saab, men även att vi måste behålla kapacitet på F7 och FMTS att utbilda piloter och tekniker.

Det han missar är att Sverige tack vare exporten har kunnat utveckla C/D versionen av Gripen och de NATO-kompatibla system vi har idag. Annars hade vi suttit med något som egentligen bara var en förminskad version av Viggen där man tryckt in AJ och JA egenskaperna i samma skal.

Jag håller dessutom inte med om att Viggensystemet hade fyllt någon funktion idag. Den som har kört luftstrid med en Gripen mot två JA37 vet att det gick att slå åttor kring Viggen. Gripen har en mycket liten radarmålyta, men även något som många missar, en mycket liten visuell målyta. Det gör det mycket svårt för en motståndare i luftstrid. Alla jaktpiloter vet att allt man ser kan man skjuta ned.

När det gäller radarn borde Johan ha läst denna artikel. Frankrike (Thales) och USA (Raytheon) är redan ute ur leken av just orsaken att dessa länder inte vill se Gripen som en potentiell konkurrent till Rafale och JSF/F-35.

Slutligen så håller jag helt med om den stora skandalen att man monterat ner STRIL- och BAS90 systemen. Men detta är i första hand inte Gripens fel. Det är det allt för stora fokuset på "långtbortistan"-doktrinen i kombination med en total försvarsbudget som inte medger satsningar på internationellt och nationellt försvar samtidigt.

Ett stort faktafel har slunkit in i Johans artikel. Tjeckien har inte köpt någon spaningskapsel. Däremot har Sydafrika gjort detta.

17 kommentarer:

  1. CI, var inte tanken "bara" att man skulle implimentera en ny radarantenn med AESA-funktion och låta befintliga burkar stå för integrationen mot resten av avioniken?

    En annan tanke jag läst var också att använda AESA-radarn som "role change" eller "mission capabilitis". Vi skulle alltså köpa ett fåtal AESA och låta resten av flottan använda PS-05.

    Sedan 2006 har SAAB och SALEX utvecklat en AESA-radar: The jointly developed AESA radar will be based on SELEX Galileo Vixen AESA radar using functionality from the Vixen program, PS-05/A and other programs from both companies.

    Kan det vara en slump att radarns namn är SALEX ES-05?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  2. Både och, eller varken eller?

    Som jag ser det, baserat på Wikileaksdokumenten, så kan vissa samarbetspartners inom COTS/MOTS använda sig av den fina förhalningstaktiken för att förhindra JAS-försäljning.

    I princip så innebär det att det är en avsevärd risk att försöka sälja in JAS i upphandlingar där man kan möta konkurrens i form av USA (självklart), men även EU-partners som Frankrike (Rafaele) och UK/GE (Eurofighter). I varje sådant fall kan ju respektive stat vänta med att ge klara besked om exporttillstånd för komponenter i JAS-systemet om det gynnar deras eget alternativ.

    Förutom det, så tycker jag att principen är rätt.

    mvh
    Statsmannen

    SvaraRadera
  3. Det skulle knappast förvåna någon om det visar sig att Saab redan tecknat ett Letter-of-Intent med indisk industri för materielförsörjning med licenstillverkade F-414:or till hela Super-JAS/MS 22/JAS 39E/F-programmet.

    Indien har redan bestämt sig för F-414 till sitt inhemska projekt Tejas. Och självklart är tillverkningskostnaderna lägre i Indien än i Trollhättan. Utan att svenska arbetstillfällen flyttas blir det sällan någon export. Ungern kompenserades med att en dammsugarfabrik flyttades dit från Västervik. Det är nyttan för Saab av att tillhöra Investor.

    Minns också att spaningskapselns (SPK 39) kropp ser ut som den gör därför att den levereras av Terma och att RUAG redan levererar fälltankar till JAS Gripen. Detta långt innan det blivit avslut i de danska respektive schweiziska affärerna. Saab är tvingade att få ombord inhemsk industri i de potentiella köparländerna, så tidigt som möjligt.

    Sverige har en "Big Dog Attitude", men när konkurrenterna kommer med sin "Big Dog Bite", så gäller det att kunna skydda sig med arbetstillfällen till köparlandet.

    SvaraRadera
  4. Det blir lite lustigt när du å ena sidan förespråkar COTS/MOTS, å andra sidan att Gripen NG skall användas i Sverige.
    Jag instämmer i att hela försvarsmaterialmarknaden är sjuk i så motto att den stödjer nationell industri och inte fungerar som en öppen marknad.

    Men, är det verkligen Sverige som skall gå i bräschen för denna förändring? Snacka om "Big dog attitude". Andra länders kunder och dess industrier bara skrattar åt oss just nu.
    Den svenska försvarsindustrin är erkänd för att vara kompetent, innovativ och faktiskt kostnadseffektiv. Det brukar pratas om 1 dollar mot 1 krona. Dvs ett svenskt företag tar lika mycket betalt i kronor som ett amerikanskt i dollar för samma utveckling/produkt. Gripen är ett bra exempel på detta historiskt.

    Det som stör mig är att vi (framförallt Regering och FMV) nu mer eller mindre monterar ner hela den svenska försvarsindustrin, men håller kvar i ett halmstrå - Gripen. Gripen är i stort sett chanslös på den internationella marknaden, det har väl kommit fram rätt mycket information på sistone i ljuset som belyser svårigheten för Sverige att sälja stridsflygplan.

    Varför skall vi alltid vara de som skall vara duktigast, försöka göra det svåraste och för sent inse misstaget??

    Jo, jag jobbar inom försvarsindustrin och tillhör den drabbade skaran som ser hur utländska företag släpps in i Sverige, utan motprestation. När vi konkurrerar i motsvarande land så tittar kunden lite snett på oss och vi får ibland vara med för att generera idéer och sänka priset... Men att vi skall vinna är inte aktuellt.

    SvaraRadera
  5. @J.K: Du har helt rätt. Man använder PS-05 som back-end mot flygplanet för att undvika gränssnittsskillnade på den gamla PS-05 och den nya AESA varianten. Vilket innebär att SMW trots allt får en bit av kakan.

    Det som har diskuteras är om man ska ha en scannande antenn som på gamla typer av radarer. Men som syns på bilderna i denna så rär det sig om en fast vinklad roterbar antenn i stället.

    http://www.gripen.com/NR/rdonlyres/8E6558AC-0EF7-42D1-8C85-F587B1C440D0/0/090409_Gripen_NG_AESA_Radar.pdf

    För de som kommer ihåg hade redan Mig-31 AESA, dock i form av en helt fast antenn.

    Engelsmännen är dock mycket sugna på att få med Gripen i samma riktning som Eurofighter då det minskar även deras kostnader för utvecklingen.

    http://www.janes.com/news/defence/jdw/jdw100222_1_n.shtml

    SvaraRadera
  6. @Anonym 14.32: Tja, det beror på vilken nivå man räknar COTS/MOTS.

    - Burkarna i Gripen är COTS/MOTS.

    - En Gripen C/D borde i dagsläget kunna räknas som MOTS.

    Eftersom Gripen NG blir ett samarbete med en massa andra länder (Saab huvuddesign och slutproduktion) så följer det ganska så bra Regeringens intentioner.

    Skulle det bli av med Indien/Brasilien så kommer även slutproduktion ske i dessa länder, vilket kan ge en intressant utveckling för produktionen i Linköping.

    SvaraRadera
  7. Roterbar (nuterande?) antenn har sina fördelar och scannande har sina. Frågan blir ju vilket stativ som klarar de laster som krävs i respektive fall. Ett scannande stativ blir ju onekligen lite komplex i lastupptagningen. Ett roterande stativ med 400 graders rotation blir onekligen mycket enklare.

    Men det är ändock inte ren COTS/MOTS utan SMW är med i utvecklingen. Fast COTS/MOTS verkar ändå vara en politisk fråga, inte en militär. Jämför sjömålsstridsdelen till Rb17.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  8. @J.K: Elementen i en AESA antenn kan styra sin stråle separat från varandra. Dock så blir loben sämre ju snedare den riktas. Därav kan det vara en fördel att kunna vrida hela AESA bordet. Dessutom kan man med en vridbar AESA se bakåt, vilket kan ge en del intressanta taktiska fördelar.

    En AESA-radar kan ha flera söklober samtidigt och det skulle även gå att ha samtidig markmod (kartritning/SAR) och luftmod.

    Allt hänger givetvis på mjukvaran. Men en liknande radar har stor utvecklingspotential. Givetvis kostar denna utveckling också stora pengar, men då kan det vara bra att hänga på Eurofighterprogrammet!

    COTS/MOTS är det nog på någon typ av nivå, men som jag beskrev i inlägget så är det en rent politisk definition.

    SvaraRadera
  9. CI, att förklara för mig hur en AESA-radar fungerar är lite som att förklara för pappa hur man gör barn.... ;-)

    Det jag menar är hur kan ett stativ för en scannande antenn göras hållbar för att bära lasten av S/M-modulerna till dom dimensionerna som är tillgängliga i Gripen.

    Resonemanget om att använda olika delar av antennen till olika saker simultant är intressant. Signalhanteringsburken är trots allt utvecklad för att hantera en lob, det finns väll ingen belysningssändare för en semiaktiv radarrobot? Att lösa de uppgifter som en modern radar med slitsad vågledare är inte heller snutet så det kanske finns möjlighet. Spontant känns det i alla fall lite begränsande.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  10. För oss som kommer ihåg hade Mig-31 PESA ;)

    SvaraRadera
  11. @J.K: Tja, många blir ju pappa utan att ha en aning om hur det gick till! :-)

    Det är just det som är en snygg lösning då detta vridbord roterar. Lasterna kan därmed tas upp i hela ramen i stället för i en axel som på en vanlig slitsad antenn där denna teknik är mer eller mindre omöjlig.

    SvaraRadera
  12. @Anonym 22.35: Helt riktigt. Tangentbordet slant...

    http://forum.keypublishing.com/showthread.php?t=88530

    SvaraRadera
  13. Nja.
    Angående det som påpekas behöva "behålla kapacitet på F7 och FMTS att utbilda piloter och tekniker" så förutsätts det att nya affärer sker mellan FMV och ett annat land eller om köparlandet kräver Försvarsmaktens inblandning.
    Blir det fler kontrakt direkt mellan ett köparland och Saab så skulle det förvåna mig mycket om Saab låter F7 eller FMTS bli inblandade mer än möjligtvis vara personalresurser hos Saab.

    Saab är ett vinstdrivande företag som förmodligen ser FM som en ineffektiv organisation men gärna utnyttjar FM resurser då det behövs.

    Sydafrikaaffären är ett typexempel där Saab bara använt FM personal som konsulter.

    SvaraRadera
  14. Du går långt i påstå att långbortistan doktrinen fällt det Svenska flygvapnet. Sverige har haft mer förband ute i världen när vi hade ett starkt flygvapen än vad vi har nu (500 man i Afghanistan). Problemet ligger snarare i vissa flygvapengeneralers visioner om NBF samt alltför hög omsättning av plan samt vapen. Titta på mtrlbudgetenfördelningen så stämmer den knappast med din tes om att pengarna läggs på långbortistan.

    SvaraRadera
  15. ..men det är väl ändå en väldigt stor skillnad mellan hur många man som finns utomlands vid ett givet tillfälle (~500), ellre hur många man och hur mycket resurser i stort som SKA kunna genereras i olika (teoretiska) insatser p.g.a annan inriktning av FM?

    SvaraRadera
  16. @Anonym 02.11: Det jag menar är inte att det bara var pengarna som försvann med Långtbortistandoktrinen, utan att man helt enkelt tappade fokus på att baser och stridsledning också behövdes.

    Skilj sedan också på drift och materielbudget. NBG08 slukade t.ex. driftbudgeten för 2008 som resuletarde i att Flygvapnet och Marinen ställde all verksamhet andra halvan av året.

    För Flygvapnets del innebar NBG-racet en satsning på CAS och övningar som Red Flag. Mycket bra för den internationella aspekten, men man glömde bort sådana saker som rörlig klargöring och att landa på kortbana.

    Det är heller inte bara Gripen som kostat i materielbudgeten under denna period. Visby har ätit upp en stor del av budgeten för Marinen. Strv 121/122 som numera står och rostar i förråd tog en hel del för armén. NBF skall vi bara inte prata om och PRIO lär nog sluka en hel del till innan det blir klart.

    När vi t.ex. satte upp F22 så var det fortfarande det nationella försvaret som var huvuduppgiften. Flygplanen var i och för sig billigare, men vi hade en ruskigt massa fler än nu. 51 divisioner när Flygvapnet var på toppen och nu är vi nere på 6 (4).

    SvaraRadera
  17. @CI: Vad är en transparent upphandlingsprocess i militära sammanhang? Existerar fenomenet?

    SvaraRadera