Är outsourcing modellen?

Jag har i ett par inlägg både denna och förra vintern klagat över SJ:s oförmåga att hantera trafiken bara för att det dyker upp ett för Sverige ganska normalt väderfenomen i form av snö.

Det finns flera anledningar till att jag i en blogg om i första hand säkerhetspolitik tar upp SJ.

- Dels så är jag som resenär personligen irriterad över att stå på en perrong och frysa i väntan på det tåg som aldrig kommer.

- Dels så är SJ en del av den svenska transportinfrastrukturen. Då vårt samhälle är beroende av transporter av bränsle, mat, personer m.m. så påverkar dessa brister vår strategiska förmåga. Vad händer om det snöar i ett nationellt krisläge? Ska vi ringa motståndaren och be honom vänta ett tag tills vi hunnit skotta spåren?

- Dels så är SJ:s problem symptomatiskt för de problem som även Försvarsmakten har i form av reduceringar i budgeten och effektiviseringar mot ett mål som ligger långt under den ribba som krävs för att klara av alla typer av situationer.

Men framför allt så är SJ:s problem inte längre bara SJ. man har delat upp bolaget i en massa delar som inte längre kan samordnas. Var och en effektiviseras för sig själv för att nå maximal vinst och helheten blir inte optiomal. Jag är oerhört kritisk mot statens utförsäljning av viktig infrastruktur. El, vägnät, kommunikation är exempel på verksamhet som borde drivas i statlig regi. Det blir bara dyrare och sämre för kunderna i slutändan när någon som bara vill tjäna maximalt med pengar driver bolagen.

Tyvärr så är Försvarsmakten på väg åt samma håll. Man lägger ut verksamhet på civila bolag för att minska på kostnaderna. Det man inte tar med i ekvationen är att man samtidigt minskar på förmågan. Effekten syns inte idag och kanske inte ens i morgon, men tyvärr så syns den den dag vi behöver nyttja Försvarsmakten. Det behöver inte ens vara nästa krig, utan det räcker med ett nytt Estoniahaveri eller en ny Gudrun. Först då ser alla att kejsaren inte har tillräckligt med kläder för all väderlek. Skotta snö klarar t.o.m. Försvarsmakten av, men hur är det med bandvagnar, elaggregat m.m. som vi sålde ut alldeles för billigt när invasionsförsvaret skrotades?

Glöm inte bort att ett försvar inte är till för att vara billigt, utan för att ha en viss förmåga. När vi gör neddragningar så är det inte för att spara pengar, utan för att få ut så mycket effekt som möjligt av vår budget. Tyvärr så kan inte PRIO hantera den ekvationen, då förmåga inte är en variabel i ekonomisystemet!

P.S: Det är "skönt" att se att Sverige inte är det enda land som dragit ner på sin beredskap för mycket. Även danskarna har stora problem på Bornholm.

Se även Wiseman och Skipper.