Jag har i ett par inlägg både denna och förra vintern klagat över SJ:s oförmåga att hantera trafiken bara för att det dyker upp ett för Sverige ganska normalt väderfenomen i form av snö.
Det finns flera anledningar till att jag i en blogg om i första hand säkerhetspolitik tar upp SJ.
- Dels så är jag som resenär personligen irriterad över att stå på en perrong och frysa i väntan på det tåg som aldrig kommer.
- Dels så är SJ en del av den svenska transportinfrastrukturen. Då vårt samhälle är beroende av transporter av bränsle, mat, personer m.m. så påverkar dessa brister vår strategiska förmåga. Vad händer om det snöar i ett nationellt krisläge? Ska vi ringa motståndaren och be honom vänta ett tag tills vi hunnit skotta spåren?
- Dels så är SJ:s problem symptomatiskt för de problem som även Försvarsmakten har i form av reduceringar i budgeten och effektiviseringar mot ett mål som ligger långt under den ribba som krävs för att klara av alla typer av situationer.
Men framför allt så är SJ:s problem inte längre bara SJ. man har delat upp bolaget i en massa delar som inte längre kan samordnas. Var och en effektiviseras för sig själv för att nå maximal vinst och helheten blir inte optiomal. Jag är oerhört kritisk mot statens utförsäljning av viktig infrastruktur. El, vägnät, kommunikation är exempel på verksamhet som borde drivas i statlig regi. Det blir bara dyrare och sämre för kunderna i slutändan när någon som bara vill tjäna maximalt med pengar driver bolagen.
Tyvärr så är Försvarsmakten på väg åt samma håll. Man lägger ut verksamhet på civila bolag för att minska på kostnaderna. Det man inte tar med i ekvationen är att man samtidigt minskar på förmågan. Effekten syns inte idag och kanske inte ens i morgon, men tyvärr så syns den den dag vi behöver nyttja Försvarsmakten. Det behöver inte ens vara nästa krig, utan det räcker med ett nytt Estoniahaveri eller en ny Gudrun. Först då ser alla att kejsaren inte har tillräckligt med kläder för all väderlek. Skotta snö klarar t.o.m. Försvarsmakten av, men hur är det med bandvagnar, elaggregat m.m. som vi sålde ut alldeles för billigt när invasionsförsvaret skrotades?
Glöm inte bort att ett försvar inte är till för att vara billigt, utan för att ha en viss förmåga. När vi gör neddragningar så är det inte för att spara pengar, utan för att få ut så mycket effekt som möjligt av vår budget. Tyvärr så kan inte PRIO hantera den ekvationen, då förmåga inte är en variabel i ekonomisystemet!
P.S: Det är "skönt" att se att Sverige inte är det enda land som dragit ner på sin beredskap för mycket. Även danskarna har stora problem på Bornholm.
Se även Wiseman och Skipper.
Raytheon Awarded NGJ-MB Pod Production Contract
4 timmar sedan
Är det inte Danskarnas försvar vi använder som förebild när vi skapar vårt? Eller var det Holländarna?
SvaraRadera//Musse
@Musse: Alla de förebilder som vi tittar på har en sak gemensam. De är medlemmar i NATO!
SvaraRaderaOch även NATO-länderna har problem med rekrytering sedan en tid tillbaka.
SvaraRaderaMen, lojalitet mot taget beslut står fast, oavsett om beslutet var skit.
@Chefen
SvaraRaderaSpelar väll ingen roll om man är med i NATO eller inte. Att inte ha redundans i för samhället livsviktiga system är urdumt. Att gå från ett system anpassat för egna förhållanden med god redundans till ett system som ett annat land har som inte ens är anpassat för det landet och speciellt inte för Sverige... Behöver jag uttala mig om hur dumt det är?
//Musse
Det är det holländska.
SvaraRaderaInnan man helt förlorar sig i järnvägsnostalgins dimmor kan det vara på sin plats med en reality check i form av ett par artiklar från fordom:
SvaraRaderahttp://www.historiskt.nu/diverse/jarnvagar-och-sno/sno_signalen/snorojning.html
http://www.historiskt.nu/diverse/jarnvagar-och-sno/snoslongan/snoslungare.html
...som beskriver att allt kanske inte gick helt på räls förr i tiden heller, när det kom tillräckligt med snö och kyla.
Däremot fanns förr reserver att ta till, såväl på materiel- och manskapssidan som tidsmässigt. Idag finns inte längre några marginaler, organisationerna är slimmade till max. Det sistnämnda gäller för övrigt det mesta av offentlig sektor inom vård, kommunikationer, smittskydd och katastrofberedskap. Samhället har sparat avsevärda kostnader genom rationaliseringar och ekonomiska analyser av vinst kontra kostnad, men till priset av avskaffad redundans och robusthet.
Sluta bortprioritera allt annat än transfereringarna som styr lönebildningen då. Det är ju möjligt att det kan bli pengar över till försvar, rättsväsende, infrastruktursatsningar och annat om konkurrensförhållandet mellan kostnadsposterna i statsbudgeten erkänns.
SvaraRaderaTobias Wallin
Tobias Wallin