Jag har tidigare uttryckt förhoppningar om att våra svenska politiker ska reagera på det som inträffat och plocka in ÖB för en s.k. "kavajhytt". Men det verkar som de är oerhört rädda för att ge sig de självständiga statliga myndigheterna. Starka statliga myndigheter är en väl inrotad tradition i Sverige, helt olikt de flesta andra länder där politikerna bestämmer helt och hållet och har stora departement som utför grovjobbet. FMV brukar skryta med att man en gång i tiden uppstod som ett resultat av Wasaskeppets förlisning. Katastrofen berodde delvis på att kungen lade sig i för mycket i designen. Resultatet blev fristående statliga verk med mycket makt i kombination med ganska så svaga departement. Ministerstyre är i Sverige ett skällsord!
Allan Widman uttrycker denna rädsla ganska så tydligt på sin blogg.
Jag har fått många mail om vad politiker kan göra för Chefsingenjören. I realiteten knappast något. Vi vare sig kan eller får blanda oss i FM:s enskilda beslut. Däremot kan vi med lagstiftning och övergripande styrning vaka över att strukturerna blir mer öppna och mottagliga för det omgivande samhället. På det sättet kan vi se till att Björns offer inte var förgäves.
I detta fall så skyller alltså FML på politiska direktiv samtidigt som politikerna säger att man inte kan gå in och detaljstyra en statlig myndighet. Vem är det egentligen som bestämmer?
Fokus pekade i en artikel på den ohelig allians mellan Försvarsdepartementet och Försvarsmakten som borde kunna gå att utnyttja i detta fall. Vi har en mycket intressant situation i Sverige där Försvarsdepartementet ger ut mycket omfattande beslut som i detalj talar om inte bara vad Försvarsmakten ska göra, utan också hur. Är inde detta ett ministerstyre? Det intressanta är dock att Försvarsmakten själva tar fram allt underlag som departementet beslutar om. Med andra ord ett "minsterstyre" styrt av ÖB själv!
För min egen del så har jag nu fått kontakt med min personalchef på F7 och fått rekommendationen att titta igenom Flottiljdirektiv 14 som ska finnas på det berömda intranätet EMIL. Mitt hemmaförband ska ta sig en allvarlig funderare på var jag ska tjänstgöra och vad jag ska göra under uppsägningstiden.
Jag har tyvärr fått en hel del signaler från kollegor som tackat "Nej", men som sedan placerats i den s.k. Övergångsorgansationen och tvingats iväg på tjänstgöringar på annan ort, bl.a. Flygskolan i Malmen. Hur kan detta gå till? FM måste förstå att tvingar man iväg en person som redan är negativt inställd till arbetsgivaren att tjänstgöra på annan ort så kommer han/hon att säga upp sig. Är man i personalledningen så oförstående att man bara kör på och använder Övergångsorganisationen att fylla på luckor i systemet? Eller utnyttjar FM detta sätt att tvinga folk till uppsägning så att de ska slippa betala ut pengar via Trygghetsstiftelsen? Jag hoppas att våra psykologer säger stopp vid anställningsintervjuerna på Flygskolan, då en dåligt motiverad flyglärare kan vara en allvarlig flygsäkerhetsrisk!
Slutligen, kommer politikerna att stödja de försvarsmaktsanställda? Ja, men inte helt öppet i varje fall. I det här fallet får vi nog snarare hoppas på det som UD kallar för tyst diplomati. Jag hoppas bara att det inte slutar på samma sätt som för Dawit Isaak.
Inlägg
