2.000.000

Idag så kom jag för första gången i livet igenom "Mach 2.0 vallen", eller i varje fall så har vid 2 miljoner tillfällen någon tittat på någon av de artiklar jag lagt upp.

Lite statistik. Sedan starten den 24 juli 2009 så har jag hunnit producera 1224 inlägg, vara ett antal gästinlägg. 1 miljonersgränsen passerades den 21 februari 2011 och 1000 inlägg passerades den 22 juni 2011. Det är inte bara svenskar som läser denna blogg utan besökare kommer från hela världen. Om det sedan skulle råka vara svenskar på semester som inte har något bättre för sig är svårt att avgöra, men lika roligt det.

Jag ligger fortfarande en smula efter Wiseman, men blåslampan är flitigt använd för att "wax his tail" som det sägs i vissa typer av kretsar.

Upplägget på bloggen kommer fortsatt att vara en smula blandat. Jag skriver om det som för stunden intresserar mig. Men eftersom jag har den bakgrund jag har så är det i första hand flygteknik, flyghistoria och säkerhetspolitik som kommer att dyka upp. Dock så när det gäller Försvarsmakten så dyker jag inte längre ner i det vardagliga livet, då jag numera rumsrerar om på andra sidan stängslet. I stället så försöker jag att analysera de övergripande händelserna både i Sverige och utomlands.

Som brukligt vid olika galor så ska de äras som äras bör. Tack givetvis till alla läsare. Ett ännu större tack till de som orkar kommentera och argumentera. Utan diskussionen skulle denna blogg inte vara mycket annorlunda än t.ex. Tolgfors. Jag hoppas att ni fått ut lika mycket av detta som jag själv har fått ut av att skriva av mig en del av de känslor som jag har haft och fortfarande har för svensk säkerhetspolitik. Återigen, tack för visat intresse och väl mött igen!

Backspegel och spåkula

2011 har varit ett omställningens år för min egen del. Konsekvensen av mitt beslut att inte skriva på det nya avtalet innan alla kort fanns på bordet har blivit nytt jobb i ny stad och jag har sålt min bostadsrätt och fixat en hyreslägenhet. Slutresultatet har dock blivit bra. Jag är nog mer som katten som hamnar på fötterna efter ett fall snarare än mackan som har tendensen att falla med smöret nedåt. (Det finns forskare som funderat att binda en macka med smör på ryggen på en katt och släppa från några meters höjd för att se vilken statistik det är som vinner).

För omvärlden så har det som vanligt varit fullt med katastrofer. Jordbävning, Tsunami och härdsmältor i Japan, massmord i Norge samt givetvis massor av våldsdåd, krig och elände i de regioner av världen som redan har det värst. Enligt Försvarsmaktens rekryteringskampanj så ska Sverige hjälpa till för att minska lidandet i omvärlden, men frågan är hur vi gör mest nytta? Trots ett insatt insatsförsvar så är vi vanligtvis för långsamma för att vara till hjälp.

För Försvarsmakten så har 2011 också inneburit en hel del förändringar, men det är ingenting mot vad som kommer 2012.

- Det blev en insats i Libyen för Flygvapnets del. Detta trots att alla förståsigpåare inledningsvis sa att det var politiskt omöjligt att bryta loss EAW från NBG11. Nu fick skattebetalarna trots allt lite valuta för pengarna det kostade att sätta upp NBG och hålla det i beredskap. Om sedan insatsen gjorde nytta eller skada lär framtiden få visa. Problemen i bl.a. Egypten pekar på att det inte går att införa demokrati från den ena dagen till den andra.

- Anskaffning av HKP 16 har gått med rekordfart. Men hinner de komma på plats i Afghanistan innan Sverige avvecklar den militära delen av insatsen till 2014? Hur ser egentligen framtiden ut för Afghanistan? Irak avskräcker en del. USA har lämnat landet, men lämnat ett vakuum efter sig som riskerar att det blåser upp nya oroligheter.

- Vad händer egentligen efter Afghanistan och hur ser framtiden ut för ett EU-försvar symboliserat av EU Battlegroups? Sverige har ställt om sitt försvar för detta med bl.a. slopandet av värnplikt till förmån till yrkessoldater. Kommer de att gå sysslolösa i framtiden?

- Omställningen mot IO14 och Basorg 13 har startat upp. Framemot Mars 2012 så får vi reda på vilka tjänster som kommer att finnas och mot slutet av 2012 kommer de som har fel kompetens att avskedas på grund av "arbetsbrist".

394 inlägg blev det till slut under 2011. En nedgång jämfört med 433 år 2010. Dock fler än de 347 jag fick ihop 2009, men då var det bara under ett halvår. Så det går utför med produktiviteten.

Jag har försökt sammanställa en "topplista" på de inlägg som gjorts under året. Då jag inte har någon möjlighet att betygssätta inlägg (kanske kommer 2012) så har jag delat upp det i två kategorier. Mest lästa och mest kommenterade. Det pekar i varje fall på vilka inlägg som rört om i grytan. Vilket inlägg som var bäst är upp till er läsare att bedöma.

Mest lästa 2012
1. 4194 sidvyer. "Nya tider väntar", 11 oktober 2011.
2. 2791 sidvyer. "Supportgrupp sökes", 30 november 2011.
3. 2197 sidvyer. "Nu börjas det", 28 januari 2011.
4. 2027 sidvyer. "Mer skvaller från ÖB chefsmöte", 17 februari 2011.

De ligger dock lång efter de två inlägg från 2010 som toppar statistiken. "Råttorna lämnar skeppet" från den 29 november 2010 med 15.144 sidvisningar och 187 kommentarer samt "Bara symboler" från 13 juli 2010 med 15.014 sidvyer och 33 kommentarer.

Mest kommenterade 2012
1. 88 kommentarer. "Att försvara Sverige", 23 juli 2011.
2. 65 kommentarer. "Nu börjas det", 28 januari 2011.
3. 53 kommentarer. "I kanten av envelopen", 26 februari 2011.
4. 52 kommentarer. "Dagens ungdom", 24 februari 2011.

Här blev det en smula bökigare att få fram statistik då jag bytte från Bloggers egna kommentarsfunktion till Disqus. Detta då Blogger var buggigt med vissa Webläsare. Disqus är heller inte helt perfekt då de sparar de bra analysfunktionerna till de, som t.ex. vissa svenska dagstidningar, som vill/kan betala för sig.

Men nu är det snart dags att lämna 2011 åt historieboken. Jag önskar därför alla läsare ett Gott Nytt År och hoppas att allt blir bättre 2012!

Virusvarning

Hupp. När jag gick in på bloggen så dök plötsligt ovanstående varning upp. Det är min Webläsare Google Chrome som varnar för att det finns misstänkta länkar.

"Long War Journal" är en mycket intressant blogg och hemsida som fokuserar på USA:s insatser i Irak och Afghanistan. Jag har lagt länkar till LWJ i listan över intressanta webplatser och bloggar till höger.

Om det finns skadlig kod på LWJ kan jag varken säga bu eller bä om. Troligtvis så är det någon som har anmält LWJ till Google i ett försök att spärra sidan från Googles sökmotor. Men fram tills motsatsen bevisats så är det upp till var och en att besöka LWJ på egen risk.

Mer Bloggerstrul

Jag har tidigare tagit upp problem med Blogger samt viss inkompabilitet med Explorer.

Just nu så får jag en hel del mail från läsare som säger att de inte kan kommentera inlägg. Jag har skickat in en felanmälan till Blogger. Under tiden kan ni genomföra felsökning enligt Bloggers tipssida.

Om du förflyttas tillbaka till inloggningsskärmen hela tiden utan att få meddelanden om fel användarnamn eller lösenord, beror problemet på att din webbläsare inte sparar din inloggningsinformation korrekt. Eventuellt visas även meddelandet "Sessionen har upphört att gälla" i det här fallet. Åtgärda problemet genom att felsöka din webbläsare. Gör så här:

Rensa cacheminnet.
Radera din Blogger-cookie.
Kontrollera cookie-inställningarna.
Kontrollera JavaScript-inställningarna.
Stäng webbläsaren och starta om den.
Använd en annan webbläsare.

Den sista lösningen fungerade för min del. Just nu så är det Google Chrome som gäller.

Behov av moderering? (uppdaterad)

Expressen stänger nu av möjligheten för läsare att kommentera inlägg i realtid. Kommentarerna granskas i stället av redaktionen innan de läggs ut.

Vår ambition är att nu istället, under en övergångsperiod, ha förhandsmoderering och därmed hårdare kontrollera att det som skrivs handlar om ämnet för artikeln. Vi kommer också försäkra oss om att den som skriver följer användarvillkoren, som inte tillåter exempelvis personangrepp eller rasistiska kommentarer.

Det handlar om att upprätthålla god ton. Vi gör förändringen på grund av att allt för många skriver ”off topic”, alltså om andra ämnen, eller bryter mot våra användarvillkor. Det är inte rimligt att personer som omskrivs eller intervjuas av våra journalister ska riskera att utsättas för näthat i artikelkommentarerna, eller att allt för många diskussioner om helt andra saker ska domineras av främlingsfientliga debattörer som torgför smyg- eller öppenrasistiska åsikter. Vi vill gärna ge läsarna en möjlighet att komma till tals, men vi ställer också krav på att man accepterar förutsättningarna.

Tyvärr så är detta ett generellt problem med debatten på Internet. Personer säger saker som de aldrig skulle våga stå för i en debatt ansikte mot ansikte. Tyvärr så leder det i vissa fall som t.ex. Breivik, att grupper i samhället höjer hatnivån genom att inspireras av andra personers inlägg. Det dyker i nästan alla typer av sammanhang upp rasistiska kommentarer eller rena kränkningar. Jag tycker dock att jag varit ganska så förskonad från detta på denna blogg. Men det märks tyvärr att vissa ämnen drar åt sig näthatarna och trollen som flugor till socker.

Jag har trots denna risk valt att låta alla kommentarer visas och tar i efterhand bort de som jag anser inte tillför debatten något alternativt är påhopp på individer eller grupper i samhället. Se t.ex. mitt föregående inlägg där "saxen" har varit framme. Detta därför att jag vill att debatten skall kunna flyta på bra utan att varje kommentar skall granskas, vilket jag ofta inte har tid att göra. För att inte missa kommentarer på gamla inlägg så har jag valt att sätta gränsen till två veckor för realtidskommentering. Kommentarer på inlägg som är äldre än så granskas innan de publiceras.

Jag har vid något tillfälle fått kommentarer från läsare som frågar varför deras inlägg aldrig dök upp. I dessa fall beror det oftast på Blogger. För att förhindra SPAM så har Blogger satt en gräns på kommentarer till 4000 tecken. Mycket långa inlägg försvinner ofta. Tyvärr så finns det ingen varning för att inlägget är för långt. Misstänker ni att ni ligger för nära gränsen är det bäst att dela upp det i två delar. Jag brukar markera text i ett långt inlägg med CTRL-A, CTRL-C innan jag skickar iväg det. Skulle det av någon anledning försvinna är det bara att skapa en ny kommentar med CTRL-V och dela upp den i två delar.

Jämfört med Expressens användarregler så har jag en mer avslappnad syn på tillvaron. Jag tillåter t.ex. länkar om de har med inlägget att göra. Jag har tyvärr små möjligheter att stänga av användare på samma sätt som går att göra på Expressen.

Hos mina bloggkollegor är det lite blandat med möjligheten till realtidskommentarer. Vad tycker ni läsare? Fungerar mitt system, eller ska jag göra som många andra och stoppa möjligheten till realtidskommentarer för att få bort rötäggen?

Se även Cornucopia i samma ämne.

SVT, Resumé, SvD, DN

Uppdaterad 11-08-31, 21:15
SvD kommer att köra en artikelserie avseende debatten på Internet. Spännande! Jag kommer givetvis att följa den.

Det som nu har hänt är att en majoritet av sajternas kommentarsfält kapats av anonyma läsare, många med en tydlig politisk agenda, andra är rasister, en tredje grupp ägnar sig åt att smäda reportern som skrivit artikeln, alternativt ger sig på personerna som intervjuas i den samma. En minoritet är där för att föra en seriös diskussion. Påfallande ofta ser jag tre eller fyra läsare bråka med varandra i en kommentarstråd, utan att hålla sig till ursprungsämnet, utan att ta notis om andra som försöker höja nivån på diskussionen.

Hear, hear! Jag klipper aldrig bort kommentarer utan anledning. I de flesta fall så rör det sig om personer som fått sig en varning både en och två gånger att "Stay on topic!". I de övriga fallen så rör det sig om rena dumheter som inte hör hemma i den debatt som jag vill att ska kunna hållas utan störningar. Om man sedan är för eller mot ett inlägg spelar ingen roll. Motargumenten är minst lika viktiga för att få till en bra debatt.

Uppdaterad 11-09-02, 06:59
Aftonbladets läsarredaktör Anna Hjalmarsson fortsätter diskussionen om läsarkommentarer. Henes syn på att diskussionen försämrats är att tidningarna inte är tilräckligt aktiva med sina egna kommentarer.

Där måste vi bli mycket bättre. Om vi bjuder in läsarna till diskussion måste vi också finnas där själva i betydligt större utsträckning än hittills. Om värden inte bryr sig om att delta i festen, då är det inte särskilt märkligt att den riskerar att spåra ur. Här står vi och andra redaktioner inför en stor utmaning, att i tider av besparingar och nedskärningar samtidigt hitta utrymme och former för att möta läsarna. När vi inte kan det - ja, då kanske vi ska avstå från just den diskussionen.

Helt rätt. När man skriver ett inlägg aå finns det alltid risk för misstolkningar som kan behövas justeras eller förtydligas efter en debatt med läsarna. Det kan i debaten också uppkomma nya okända fakta som kan leda till åt det ena eller det andra hållet. Kommentarerna är därför bra för att budskapet i inlägget/artikeln ska kunna nyanseras och både den skom skriver inlägget och de som skriver kommentarerna skall kunna få ut något av debatten.

Ett inlägg är för mig inte något statiskt. Jag brukar rätta detaljer som har blivit felaktiga när jag får tillgång till bättre information. Jag brukar dessutom uppdatera mina inlägg när jag får tillgång till mer information. I listan till höger så finns även alla uppdaterade inlägg med. Så bara för att jag vissa dagar inte skriver något nytt inlägg så innebär det inte alltid att jag inte har skrivit något.

Uppdaterad 11-09-06, 06:59
Debatten om kommentarernas vara eller inte vara fortsätter. Björn Hedensjö på DN.se anser att genom att länka artiklar till de sociala medierna så får man med automatik en koppling till de ställen där debatten förs.

Som jag konstaterar i det blogginlägg där jag motiverar vårt beslut, så är vår journalistik mer debatterad än någonsin genom tiotusentals delningar i sociala nätverk som Facebook och Twitter varje dag. Med ett enkelt tryck vid ”tweet-knappen” i varje artikel på DN.se kan läsarna se vad som skrivits om samma artikel på Twitter. Precis som SvD:s Fredric Karén är inne på tror jag att en intressant väg framåt kan vara att mediesajterna smartare integrerar de stora sociala nätverken, där samtalen om vår journalistik redan förs.

Men är detta inte bara att lägga över ansvaret på någon annan? D.v.s. de som hanterar bloggar m.m. Eller är det bara ett sätt att "packetera" åsikterna, då det på olika sociala medier oftast förs en diskussion med en viss inriktning?

Nu åker Explorer ut

Den senaste tiden har jag haft en hel del tekniska problem med min dator och med Blogger, så för att stabilisera det hela så tog jag och uppgraderade till Explorer 9.

Döm om min förvåning när det helt plötsligt inte ens fungerade med att skapa inlägg i Blogger. Microsoft har krånglat till sina säkerhetsinställningar till den milda grad att jag inte ens orkade sätta mig in i hur man aktiverar/avaktiverar ActiveX och Java. Lösningen blev helt enkelt att kasta ut Explorer och installera Firefox. Behöver jag ens nämna att nu fungerar allt perfekt? Så från och med nu så är det Firefox som är den läsare som jag kommer använda för att kontrollera att inställningarna och inläggen på min blogg fungerar.

Bloggerstrul... (uppdaterad)

"!#¤%&/()£$€" eller "anfäkta och anamma" som den gode kapten Haddock brukar säga. Blogger har efter en systemkrasch slarvat bort mina senaste inlägg och ett antal kommentarer som kommit in de senaste dagarna.

Here’s what happened: during scheduled maintenance work Wednesday night, we experienced some data corruption that impacted Blogger’s behavior. Since then, bloggers and readers may have experienced a variety of anomalies including intermittent outages, disappearing posts, and arriving at unintended blogs or error pages. A small subset of Blogger users (we estimate 0.16%) may have encountered additional problems specific to their accounts. Yesterday we returned Blogger to a pre-maintenance state and placed the service in read-only mode while we worked on restoring all content: that’s why you haven’t been able to publish. We rolled back to a version of Blogger as of Wednesday May 11th, so your posts since then were temporarily removed. Those are the posts that we’re in the progress of restoring.

Förhoppningsvis så återuppstår det mesta ur cyberrymden då Blogger felsöker. Jag kanske borde göra en backup av mina inlägg, men med snart 1000 producerade inlägg börjar bli en smula svårt att hålla koll på allt. Det glädjer mig dock oerhört mycket att infodirektören på HKV enligt ryktesvägen skriver ut alla mina inlägg och lagrar. Den bunten börjar nog bli ganska så hög. Jag kanske ska be honom om en kopia? :-)

Just nu är det fredag kväll och jag är inte särskilt sugen att försöka komma ihåg vad jag skrev i de förlorade inläggen om tekniska sommarjobb och Khadaffis misslyckade försök att köpa Rafale år 2007. Sedan försvann tyvärr också ett antal påbörjade inlägg som nu tyvärr kanske inte får se dagens ljus. Hmm...det är trots allt fredag den 13:e idag, men "Tomorrow is another day!"

Uppdaterad 11-05-13, 23:35
Fredag den 13:e är snart över och Blogger har lyckats återskapa mina inlägg. Tyvärr så saknas fortfarande en hel del kommentarer även om det lågintensiva Flamewar som pågått mellan Forsno och P_V knappast saknas av någon...

Uppdaterad 11-05-14, 07:58
Jag kunde inte låta bli att lägga upp den här bilden på Infostabens gamla artikellager som Erik Lagersten i sin kommentar nedan så vänligt pekade på.

Jag får nog lägga min "konspirationsteori" i samma fack som Area 51.

Efterlyses: En sansad debatt (uppdaterad)

Det närmar sig semestertider och många är liksom jag själv slutkörda. J.K kommenterade det i ett inlägg om att vi just nu belastar personalen hårt och då uppstår det risker i verksamheten.

Själv så märker jag det i en del inlägg där det uppstår konstig diskussion och en hel del påhopp i stället för bra argumentation. Många är nog helt enkelt för trötta och tar kritik personligt. Ironi är också något som är svårt att få andra att förstå på rätt sätt. Där får jag helt enkelt skylla på min barnsliga humor och försöka lägga band på mig själv.

Det är tyvärr lätt att diskussioner på Internet spårar ur eftersom det inte finns samma moraliska spärrar som vid en debatt ansikte-mot-ansikte. I flera andra bloggsammanhang har det lett till ren mobbning av de som har fel åsikter.

Några exempel på inlägg där diskussionen delvis spårat ur:

- "Vänd andra kinden till". Inlägget syftade till att belysa våndan av att använda våld för att skapa fred. Diskussionen ledde tyvärr till en het debatt om krisen i mellanöstern är Israels eller palestiniernas fel. Att jag tog upp incidenten med Gazakonvojen var för att exemplifiera att Israel med användandet av för mycket våld i den situationen råkat ut för precis det misslyckande som jag varnade för.

- "Nytt Saab haveri". Inlägget var dels för att lyfta fram haveriet med Skeldar som svensk press i stort sett missat, dels var det till för att belysa våndan av att ändra på COTS. Debatten kom i stället att fokusera på ett par faktamissar.

- "Främligsfientlighet ett hot mot Sverige". Att tala illa om SD på Internet leder alltid till massiv motkampanj. SD anhängarna är inte många, men de är mycket aktiva på Internet och är snabba med att komma med kommentarer. Tyvärr så fick jag cencurera friskt i detta inlägg då det dök upp en del kraftiga påhopp på olika folkgrupper.

Jag vill inte påstå att jag är felfri. Men med den bakgrund jag har så är jag mycket bred i mina kunskaper om flygande system. Dock så har breddkunskaperna inneburit att spetskunskaperna inom vissa ämnen saknas. Därför så finns det en möjlighet att kommentera inläggen och resultatet att jag lär mig själv samtidigt som läsarna. Min blogg provocerar, men det är också själva syftet. Resultatet hoppas jag blir en bättre Försvarsmakt.

För att ta en liknelse om konstruktiv feedback. Jag är ute och går med en kamrat och vi stannar och ser på ett gult hus som ligger på en höjd. Jag säger till min kamrat, "det där gröna huset är ganska så fult".

- Detta uttalande innehåller ett faktafel som min kamrat snabbt korrigerar, "sätt på dig glasögonen CI, det där huset är faktiskt gult". Genom bloggens kommentatorfunktion så kan ni korrigera dessa typer av faktafel mycket snabbt. Kan ni bara peka på var det går att hitta information för att bestyrka att jag har fel så ändrar jag snabbt i inlägget.

- Uttalandet innehåller även en åsikt, d.v.s. att huset är fult. Jag kan givetvis ändra min åsikt om en bra debatt övertygar mig om att jag inte har rätt. Min kamrat kanske säger, "ja, det är inte helt vackert, men det passar in mycket bra bland övrig bebyggelse". Här är också själva grundtanken bakom en blogg, dubbelriktad kommunikation (något Tolgfors missar). Kommentatorsfunktionen ger möjlighet att skapa en debatt. Ett lyckat inlägg leder till konsensus mellan skribenten och läsarna.

Hade min kamrat bara svarat, "du har helt fel och bör inte uttala dig om hus i fortsättningen" så hade nog hemfärden skett i tystnad.

Tyvärr så finns det hos vissa en ovilja att försöka sig på konsten "kill your darlings". Man har bestämt sig för att något ska vara på ett visst sätt och reagerar aggressivt när någon har en annan åsikt. Alternativet är att man förnekar det man hört och försöker att stoppa debatten.

Ett exempel ur verkliga livet på när feedback inte togs emot på rätt sätt:

En nära vän och kollega arbetade på F7 som systemingenjör. Han fick i uppdrag att ta emot ett studiebesök från Saab och för dom berätta vad personalen tyckte om deras produkt. Han tyckte att detta var ett mycket bra tillfälle att ge lite konstruktiv feedback.

Han inledde därför presentation med "Vi vet alla att Gripen är ett bra flygplan, men för att göra det ännu bättre så tänkte jag gå igenom vilka svagheter som finns som vi behöver förbättra. Att bara lägga tiden på att prata om det som vi redan vet är bra är ett slöseri på både er och min tid". Därefter så gick han under 20 minuter igenom vad han ansåg skulle göra systemet bättre. När han var klar satt en mycket blek församling framför honom. Dom hade ju bara väntat sig en massa beröm och levde i en verklighet där Gripen var världens bästa flygplan. Till slut reste sig en av cheferna, harklade sig och sade, "kom ihåg att det som sagts här är hemligt". Locket på med andra ord!

Nästa studiebesök inledde vår vän systemingenjören med orden, "det jag ska säga er nu är hemligt, men inte så hemligt att ni inte ska få reda på det". Sedan körde han samma 20-minuters presentation. Behöver jag nämna att det inte blev några fler besök? Många människor vill tyvärr inte se sanningen, utan lever hellre i sin trygga verkstad.

Vi måste ha en öppen debatt för att kunna åstakomma förbättringar. Jag är inte 100% rätt i alla lägen, men jag lär mig hela tiden. Skulle jag bara uttala mig om sådant som jag kan till 100% så skulle det bli ganska så tyst. Jag kommer att fortsätta exemplifiera med hjälp av Wikipedia då jag tycker att dom har bra sammanställningar, men faktainläggen kommer alltid andra källor. Exemplet med Skeldar kom från tysk press. Wikipedia använder jag för att t.ex. visa hur en Puls-Doppler radar fungerar. Wikipedia har dessutom ett oförtjänat dåligt rykte. Jämför man med andra stora uppslagsverk så innehåller alla små fel. Vad är dessutom sanningen? Om man tittar på "fakta" från officiella käller som t.ex. HKV och Statskontorets officiella uttalanden om PRIO så skiljer det sig även där ganska så mycket.

Jag vill avslutningsvis tacka alla läsare och särskilt dom som bemödar sig att komma med konstruktiv kritik och är villiga att föra en offentlig debatt. Detta tror jag att vi alla tjänar på.

Uppdaterad 10-06-21, 18:39
Som av en slump så har de politiska bloggarna tagit upp samma problem som i detta inlägg, d.v.s. att debatten ofta blir ren smutskastning, bara lyfter fram andras problemen oc h endast förs för egen vinning.

Jag tycker att det är trevligt med en smula kåranda och att det finns ett drag av konkurrens mellan vapengrenarna, det gynnar utvecklingen. Men när det i tider av budgetåtstramningar uppstår rent förtal av de andra för att man ska få egna resurser så har det gått på tok för långt.

Jag märker det när det gäller t.ex. befordringar och utnämningar till högre befattningar inom Försvarsmakten. Där är det viktigt att det finns representation från alla vapenslagen, annars riskerar man att bli utan talan i t.ex. materielanskaffning. Hallå, ska inte högre befäl utnämnas efter kompetens? Ska man inte som befäl på den s.k. Joint-nivån stå över revirpinkandet? Vad händer om det ett år t.ex. bara finns armébefäl med bra kompetens, ska dom behöva stå efter för att marinen måste få in en representant? Risken är att vi bara för att skydda våra egna försvarsgrensintressen inte fyller på HKV med de bästa befälen. Det här leder också till s.k. stuprörspolitik där man bara tar hänsyn till sin egen vapengren och sub-optimerar. Min förhoppning med bloggandet är att komma runt dessa stuprör. Sedan har jag givetvis kunskapsbegränsningar, men det är där den dubbelriktade kommunikationen kommer in.

Vi får se upp hur vi sköter debatten på Internet. Det gäller att lyfta fram problemen för att förbättra för hela Försvarsmakten, inte bara tala för den egna kåren. Lyssna på de politiska bloggarna och följ deras lysande förslag!

Vår erfarenhet är att vi som bloggar kan nå en viss nivå genom att ta inspiration från traditionella medier. Men efter en tid, det vill säga nu, är tiden inne för att ta nästa steg och själva ta ansvar och sätta tonen i den del av debatten som sker i bloggosfären.

Ett sådant steg, och som sociala medier lämpar sig utmärkt för, är hur vi hjälper varandra, inom och mellan nätverken, att undvika personangrepp på våra respektive motståndare. Den direkta responsen från läsare och varandra samt kanske mest av allt de ständiga samtalen vid sidan av debatten utvecklar oss på ett sätt som inspirationen från traditionell media inte längre förmår. Vi måste finna ett eget ramverk och egna nivåer som skiljer sig från de mer traditionella kanalerna om vi ska fortsätta utvecklas.

Bloggar är bra (uppdaterad)

Jag vill bara lyfta fram det här inlägget på FS18 anhörigblogg. Anhöriga till de som varit på missionen har fått tycka till om nyttan av att få mer eller mindre ocencurerade fakta från missionen.

”Det har varit bra att soldaterna själva har bloggat. Det är tredje gången våran anhörige är iväg. Jämfört med de tidigare så har man mer koll på läget och det känns inte lika tufft att vara hemma.”

Slutsats: Bloggandet fyller en funktion och FM borde därför ha en ocencurerad blogg eller diskussionsgrupp på sin hemsida. Visst kommer det att smyga fram oönskade saker, men deltagandet från personalen i förändringsprocessen kommer att öka kraftigt. Dessutom kommer insynen (och därmed också den demokratiska folkförankringen) att öka. Både politiker och civila borde kräva detta. Vem vet det kanske t.o.m. går att påverka något?

Uppdaterad 10-06-15, 17:52
Bloggar är bra, men bloggande behöver nödvändigtvis inte vara det samma. För en polis så gäller det att inte ge poliskåren ett dåligt rykte.

Han skrev till exempel att en psykiskt instabil kvinna han mött i tjänsten hade "kåtslag", att han skakat hand med en död man som hängt sig och då fått kollegorna att skratta, och att han och en manlig kollega hade "ollat" en polisbil, det vill säga tryckt sina könsorgan mot inredningen i en polisbil innan de kvinnliga kollegorna skulle åka i den.

När polisledningen via en tidning fick upp ögonen för bloggen menade polismannen att allt bara var påhittat och avsett som ett skämt.

Nja, det var nog inte bloggandet som gjorde att han förlorade jobbet. Med den inställningen har han nog ingenting i poliskåren att göra.

Varning för nytt virus?

Jag fick ett intressant mail i min inkorg.

Hej.

Vi vill härmed informera dig att du har blivit inlagd på www.SD-anhangare.se

[Detta är ett automatiskt mejl som ej kan besvaras]

-----
@ Fått det här mejlet av misstag?

Känner du att du har blivit inlagd av misstag, var god kontakta support@sd-anhangare.se för hjälp, eller tryck på "rapportera" längst upp till höger på sidan. Kom ihåg att ange korrekt e-post för vidare kontakt.

-----
@ Om oss:

Vi listar alla anhängare till Sverigedemokraterna på vår sida. Poliser, tjänstemän och chefer - alla listas i vårt register.

-----
@ Kontakta oss:

För frågor, kontakta oss på support@sd-anhangare.se

-----
Vänligen,
SD-Anhangare.se

När man går till denna sida för att se vad det är för vansinniga personer som är i farten så vill den installera en JAVA applet. Min rekommendation är att låta bli detta. Gå inte ens in på denna sida om du inte har ett väl uppdaterat virusskydd. Det är med stor sannolikhet ett sätt att installera virus genom att provocera mäniskor som inte vill ta i SD med tång.

Oss grå bloggare emellan (uppdaterad)

Fokus har i en liten artikel konstaterat att små grå statliga tjänstemän som bloggar utgör en bra kompensation för att vi i Sverige saknar en kultur att läcka missförhållanden till pressen. Tyvärr så får nog svenska journalister ta åt sig en del av den äran. Det finns få svenska tidningar som jag repekterar på samma sätt som de stora amerikanska, franska och framför allt brittiska. Där finns det en tradition av att inte bara förlöjliga, som svensk skandalpress är bra på, utan att gräva på djupet i en vilja av att i grunden förbättra systemet.

Själv så blir det därför grå tomteluva på och fram med lyktan för att gå ner i de djupa källarvalven och leta efter hemligheter som någon försöker dölja...

Uppdaterad 10-04-30, 20:24
Jag har tidigare skrivit inlägg om militära bloggare i USA samt i Pakistan. Nu börjar de svenska statliga och kommunala verksamheterna att vakna. Anställda vid kommuner ska få blogga om sitt arbete under ca 1 års tid för att visa allmänheten vad dom sysslar med. Mycket bra! Försvarsmakten har börjat sakta men säkert med att tillåta FS18 och FS19 att berätta om missionen i Afghanistan samt förberedelser inför nästa mission. Dessa bloggar är betydligt mindre filtrerade än forsvarsmakten.se.

Bloggar som variant på ISO 9000

I samband med Folk och Försvar har Newsmill kört en särskild belysning av försvarsbloggarna. Först ut på banan var Allan Widman.

Min uppfattning är att bloggandet bland personer med stor insyn i det svenska försvaret är av utomordentlig betydelse för att garantera skattebetalarna valuta för försvarsanslaget. Gång på gång kommer fakta i dagen som fungerar som hävstänger för engagerade försvarspolitiker, journalister och andra debattörer. Och sekretessreglerna har såvitt kan bedömas upprätthållits av bloggarna.

Allan tog givetvis upp begreppet ÖRA - Öppenhet, Resultat och Ansvar. Ett begrepp som lanserats i FM, men som utan att överdriva kanske inte följs helt ut på alla nivåer. Fortfarande så är det inte bra för karriären att ha en åsikt som inte överensstämmer med den som är accepterad av systemet. Jag har kollegor somk blivit utslängda från föredragningar för generaler för att dom inte har slips på sig. Att detta berodde på att dom precis jobbat två veckor med 14 timmars pass varje dag för att leverera ett bra beslutsunderlag var ingen ursäkt. Tyvärr så är det ofta ytan som gäller och inte innehållet.

Nästa man till rakning var Wiseman.

Ett av de största problemen i en stor organisation som Försvarsmakten är vad jag brukar referera till som "filtrering". Tyvärr är det ofta så att information från det jag kallar användarnivån inte når upp till den beslutande nivån ett antal nivåer upp p g a antingen oförmåga att se det viktiga i informationen, ovilja att framföra negativa aspekter eller egna agendor. Informationen filtreras helt enkelt. Det finns otaliga exempel på detta inom Försvarsmakten som kostat mångmiljardbelopp och mycken försvarsförmåga. Speciellt utsatta för filtrering brukar just Försvarsmaktsledningen och den politiska nivån vara, när man inte vill eller vågar föra fram "negativ" information.

Vid diskussioner med försvarspolitiker häpnar man ibland över den bristande kännedom de har om Försvarsmaktens förmågor och begränsningar. Jag tror inte problemet ligger hos politikerna, annat än att de är för villiga att acceptera guidade turer i sällskap med förkläden. I en representativ demokrati får man inte bättre politiker än vad man gör dem, vilket många medborgare glömmer.

Filtreringen skapar också en förtroendekris bland den underlydande personalen som dagligen ser verkligheten och att den skiljer sig avsevärt från vad Försvarsmaktsledningen och politisk nivå talar om.

Sist ut var denna blogg. Jag ville belysa skillnaden i öppenhet mellan två till synes raka motsatser och valde den lätt islamistiska staten Pakistan och gamla hederliga öppna Sverige. Jämförelsen föll tyvärr inte ut till Sveriges fördel.

Ett steg på vägen för en bättre försvarsdebatt vore om den svenska Försvarsmakten tillät en officiell blogg eller ett diskussionsforum på sin hemsida. Pakistan ses av många i omvärlden som ett strängt religiöst styrt land, men trots detta har det pakistanska flygvapnet ett officiellt diskussionsforum och numera även en blogg där många officerare uttalar sig både för och emot utvecklingen i hemlandet och i omvärlden. Något för Sverige att ta efter? Kan Pakistan så borde vi kunna det.

Bloggen Strilaren var öppen om att FM skapat ett s.k. "förmågeglapp", vilket innebar mycket kritik från Försvarsmaktsledningen och resulterade till slut i att den lades ned. Peter Neppelberg fick tack vare ett debattinlägg på SvD ta en del av stormen. Det var först när Allan Widman visade sin protest mot detta agerande genom att starta sin blogg Strilaren II, som Försvarsmaktsledningen började inse att dom var ute på djupt vatten.

Att vi andra nu får fortsätta tyder ändå på att klimatet håller på att ändras, vilket jag ser som mycket positivt. Wisemans blogg håller mycket hög kvalitet (vilket även generalerna borde inse), vilket inte bara beror på inläggen i sig själv utan att debatten har kommit igång. Inläggen föder kommentarer som föder nya inlägg.

Detta är en iterativ process som mycket väl kan liknas den process som i ett verksamhetsledningssystem kallas "Processen för ständiga förbättringar". Detta borde vara en Aha-upplevelse för alla de som håller på att certifiera sina förband enligt t.ex. RML - Regler för Militär Luftfart. Den som har arbetat med ISO 9000/14000 vet att de första utkasten till processbeskrivningar oftast bara är skräp. Dom dokumenterar helt enkelt bara dom dåliga processer som redan används. Det är förbättringsarbetet som leder till resultat, inte själva verksamhetsledningssystemet i sig själv.

När jag tog började min senaste anställning så frågade min chef vem jag var lojal mot. Mitt svar var två personer. Skattebetalarna som måste få valuta för pengarna och användaren, och då menade jag inte generalerna utan killen eller tjejen som ska ut i strid och lita på att allt fungerar. Detta är också målet med mitt bloggande!

Stödsystemens förbannelse (uppdaterad)

I mitt förra inlägg om förändringar som lägger över stödfunktioners arbete på den vanlige officeren så fick jag en hel del kritik. En del tyckte att jag inkompetensförklarade officerskåren för att dom riskerar att blanda ihop sin egen och arbetets ekonomi när dom själva får hantera faktureringen för resekostnader. Andra tyckte jag var en "looser" eller "drop-out" bara för att jag anser att en officer ska fokusera på det han är utbildad för och inte hela tiden göra andra funktioner då personalen som borde ha utfört dessa uppgifter skärs bort.

Med risk om ytterligare inkompetensförklaring av mig själv och officersyrket så fortsätter jag ...

När jag började min karriär i FV hade vi sekreterare på divisionerna. Detta bytte dock snart namn till divisionsassistenter (även fast dom fortfarande gjorde samma jobb). Bara flottiljchefen fortsatte att ha en riktig sekreterare. Det har dom ännu och alla som arbetar på en flottilj vet vilken makt dessa sekreterare har då dom äger chefens möteskalender.

En ytterst vanlig administrativ uppgift Försvarsmakten är att skriva och skicka ut skrivelser.

När jag började min karriär så skrev jag min skrivelse. Jag gick till min assistent och fick ut ett KMÄ nummer och löpnummer för skrivelsen. Sedan gick jag till chefen som skrev på och därefter åter till assistenten som kopierade och skickade ut skrivelsen till alla på sändlistan. Mitt jobb var att göra det jag var bra på d.v.s. att se till att innehållet var rätt. Resten gjorde andra, som utförde detta arbeta snabbare och effektivare än vad jag själv kan göra.

Sedan infördes digitala system för att plocka ut ett skrivelsenummer och en central expedition. Jag loggade då in på en server och fick ut ett skrivelsenummer (löpnummer för enheten). Detta nummer lade jag själv in i skrivelsen, gick till chefen och fick påskrift och sedan ner till expeditionen som kopierade och skickade ut. Lite mer jobb på mig, men fortfarande inga större problem.

Nästa besparingsdirektiv var att expeditionen inte fick lägga ner tid på att göra kopior. Då fick jag själv ställa mig vid kopiatorn (som allt för ofta är trasig) och kopiera t.ex. 20 kopior. Jag får själv lägga på de som ska med post (vissa öppna skrivelser kan e-postas, men ibland har man inte alla bilagor digitalt). De hemliga skrivelserna får inte kopieras på en vanlig kopiator. Då får man gå till den centrala kopieringsavdelningen och beställa 20 kopior av skrivelsen (vilket beroende på beläggning innebär att man får gå tillbaka och efter ett par timmar åter för att hämta kopiorna). Därefter går man ner till den centrala expeditionen som stämplar alla kopiorna och sedan skickar ut dom. Nu börjar det helt plötsligt ta ganska så lång tid för något som inträffar någon gång per vecka.

Nu har vi precis infört ett digitalt ärendehanteringssystem. Skrivelser ska numera skickas elektroniskt till chefen för signatur och sedan till registrering. Underbart! Äntligen något som får mig att spara tid. Om det fungerade det vill säga...

Ett exempel: Jag har en tidigare skrivelse som ska skickas ut i en uppdaterad version med några små ändringar. Den ligger i Word-format på min hårddisk. Fem minuters jobb att ändra skrivelsenummer, datum och få en ny påskrift i den tidigare analoga världen. I den digitala måste jag skapa en ny skrivelse då löpnumren automatgenereras i det nya digitala ärendehanteringssystemet och fylls i den färdiga mallen. Därefter kopierar jag allt innehåll från den gamla skrivelsen in i den nya, gör dom önskade uppdateringarna och sparar samt checkar in dokumentet i stödsystemet. Därfter försöker jag skicka det till min chef för digital signatur (och småler en smula innombords då jag vet att han kommer att slita sitt hår för att komma på hur han ska lösa det). Men ingenting händer! Jag kör e-utbildningspaketet en gång till och försöker igen. Samma icke-resultat. Jag kör e-utbildningspaketet sju gånger på raken för att försöka lista ut om jag missat eller missuppfattat något, men jag blir inte särskilt mycket klokare.

Jag går då till min administratör och hon säger glatt "Nej, den funktionen fungerar inte!".

Hmm. Hur ska jag då lösa detta problem. Jo, självklart finns det en lösning. Jag får skriva ut dokumentet som vanligt. Sedan gå till min chef för manuell påskrift. Därfter gå till närmaste scanner och scanna in dokumentet med signatur och i det digitala stödsystemet fästa detta till mitt Word-dokument och in i det digitala arkivet. Efter det går jag till kopiatorn och kopierar dokumentet och skickar ut som vanligt. Det arbete som tidigare tog mig fem minuter att göra och en assistent kanske 10 minuter har nu tagit mig fem timmar. Bortkastad tid är 4 timmar och 45 minuter. Hade jag kunnat använda dessa 4,5 timmar till att träna med min AK-5 hade jag varit elitskytt vid detta laget.

Om varje anställd får gå igenom denna procedur en gång per vecka så har det på en normalstor enhet med 500 personer slösats bort 2250 timmar i veckan. Det innebär ca 1,5 årsarbetskrater förloras i veckan och på ett år innebär det ca 60 årsarbetskrafter. D.v.s. över 5% bortkastad arbetstid bara för att ett nytt "stödsystem" förs in, alternativt kunde vi behållt 60 administratörer för att göra jobbet och dessutom sparat in utvecklingskostnaderna för detta nya stödsystem.

Förhoppningsvis så kommer systemet att fungera bättre i framtiden, med det lilla abret att i många fall kräver utomstående myndigheter en analog signatur. Det innebär att min chef får skriva på dokumentet både i datorn och på papperet. Jag får hantera dokumentet både med kopieringsapparaten och elektroniskt på nätet...

Visst, ju fler gånger jag använder systemet, ju snabbare kommer det att gå. Använder jag det hela tiden så kommer det att gå blixtsnabbt. Men då är jag ju plötsligt själv en av de administratörer som jag skulle ersätta? För den vanlige användaren som gör det lite då och då kommer det att innebära att han aldrig blir särskilt bra och därmed tar det tid varje gång.

Tyvärr så mäts det allt för sällan kvaliteten på hur vi arbetar, eller vad vi producerar. Oftast mäts det enbart hur många timmar vi är på jobbet och sedan så är alla nöjda.

Ytterligare en liten bäck... Inte undra på att det då och då dyker upp svarta hål i systemet.

P.S. En liten fundering. Om vi kunde få talibanerna att arbeta på samma sätt i Tora-Bora grottorna så skulle dom inte få tid över till att tillverka IED. Möjligtvis skulle dom lösa ut sin självmordsbomb på kontoret i ren frustration...

Uppdaterad 10-01-23,17:37
Jag kunde bara inte låta bli att lägga in denna "användarmanual" till FMV:s nya dokumentationssystem. Tydligen är det någon mycket irriterad FMV medarbetare som blivit av med en smula frustration genom att använda Photoshop en stund...

Lägga bördan på någon annan

Jag satt precis och läste Logistikchefens nyhetsblad nr 5 2009. Mitt i allt hittade jag lite information om de nya betalkorten för Försvarsmaktsanställda.

Försvarsmakten ligger nu också i startgroparna för att införa betalkort, på bred front. Om huvuddelen av våra medarbetare använder (”tjänste”-) betalkort kommer det att medföra avsevärt mindre administration, framför allt inom resesektorn.

I höstas skickade officersförbundet ut en enkät till FMV där man bad om erfarenheter från användning av betalkort i tjänsten. Vad har denna enkät gett för resultat?

Min personliga uppfattning är att visst så spar FM administration, men man inför samtidigt två negativa effekter:

- Arbetsbördan läggs över på den enskilde officeren som med andra ord får mindre tid över per dag att vara officer.

- Betalkorten är privata och räkningarna ska betalas av den enskilde som sedan ska få tillbaka pengar via reseräkningen. Månadsinbetalningar på 10-20.000 är inget ovanligt för den som reser ofta i tjänsten. Detta eftersom samtidigt som detta införs så tas IHF systemet bort, d.v.s. även hotell kommer att få betalas av officerens kort. Vad händer om officeren har stor arbetsbelastning och hamnar i ofas med att skriva reseräkningar? Då blir det helt plötsligt tomt i plånboken vid månadens slut när räkningarna ska betalas. Betalkorten har en kredit på 30.000 vilket kan vara frestande. Även bland officerare finns det personer som har svårt att hantera sin ekonomi och riskerar att börja handla privat på korten. Detta är inte förbjudet då det är ett privat kort till skillnad från Mona Sahlins Tobleroneaffär. Men ska en arbetsrelaterad funktion påverka privatlivet? Jämför med diskussionen om att servera alkohol på fester där det finns en och annan alkoholist som då tvingas hålla emot sina frestelser.

Ta polisen och sjukvården som dåliga exempel. Där skär man ner på stödfunktionerna och helt plötsligt så kan läkare inte träffa patienter eller poliser jaga banditer, då dom är upptagna med att administrera sitt eget jobb. Vi spar alltså inte pengar utan vi får ut mindre effekt av de pengar som vi redan lägger ut. En officer är snart bättre på Word och Excel än på att hantera sin AK-5!

God fortsättning!

Nytt år, nya krafter. 2009 blev en bra start på mitt bloggande. Sammanlagt så fick jag till 347 inlägg och mer än 150.000 träffar på min blogg!

Fokus på inläggen blev givetvis Afghanistan och den rådande omställningen på det svenska försvaret. Vissa djupare inhopp blev det på bl.a. terrängfordon och helikopterfrågorna som skapat debatt i svensk press och hos oss bloggare.

2010 kommer att fortsätta med ungefär samma inriktining. De frågor som jag framför allt ser framför mig är:
- Kommer "The Afghan Surge" att lyckas?
- Kommer säkerhetsläget i världen att ändras? Den nya terrorismen, klimathot m.m.
- Hur kommer det svenska försvaret att ändras? Fokus mot NBG 11.

Min ståndpunkt är att vi givetvis ska fortsätta med internationella insatser, men att dessa måste bygga på vår förmåga att kunna försvara Sverige. Om inte bör vi snarast gå med i NATO i stället för att spela ett falskspel med "solidaritetsförklaringar" och liknande.

Jag vill tacka alla som tagit sig tid att läsa och kommentera mina inlägg. Det är debatten som gör att jag själv lär mig mycket på bloggandet. Jag hoppas också att en och annan av de som läser inläggen har lärt sig något.

God fortsättning på det nya året!

Uppdaterad 10-01-01, 21:53
Höll alldeles på att glömma en av de viktigaste sakerna under året. Det är införandet av det nya (gamla) befälssystemet med skrotandet av väörnpliktsförsvaret och i stället införande av ett yrkesförsvar. Återigen är förebilderna USA och England. Målbild IO 2014/2017...

Webring för Försvarsmaktsdiskussioner?

Jag håller på med ett försök att starta upp en Webring för i första hand bloggar, men även hemsidor med försvarsmaktsrelaterat innehåll. Dom som önskar gå med kan gå in på http://www.webring.com/ och anmäla sig, för att sedan ansluta sig till Government & Politics > Military > Swedish Defence Webring.

När tre intressenter finns anmälda så kan man kopiera in själva webring applikationen som sedan med html kod länkas in i en google gadget.

Jag har inte sett den här funktionen på en blogg tidigare, men det fungerar för hemsidor, så det borde även fungera här. Titta in lite senare på den här bloggen när jag förhoppningsvis fått det att fungera.

Kontakta mig!

På försök så lägger jag in en e-post adress där ni kan skicka in kommentarer eller förslag till saker som ni önskar få debatterade. Vi får se hur länge det fungerar utan att adressen blir sönderspammad...

Ni kan nå mig på chefsingenjoren@gmail.com. Adressen är också inlagd till höger på startsidan.