Bloggar som variant på ISO 9000

I samband med Folk och Försvar har Newsmill kört en särskild belysning av försvarsbloggarna. Först ut på banan var Allan Widman.

Min uppfattning är att bloggandet bland personer med stor insyn i det svenska försvaret är av utomordentlig betydelse för att garantera skattebetalarna valuta för försvarsanslaget. Gång på gång kommer fakta i dagen som fungerar som hävstänger för engagerade försvarspolitiker, journalister och andra debattörer. Och sekretessreglerna har såvitt kan bedömas upprätthållits av bloggarna.

Allan tog givetvis upp begreppet ÖRA - Öppenhet, Resultat och Ansvar. Ett begrepp som lanserats i FM, men som utan att överdriva kanske inte följs helt ut på alla nivåer. Fortfarande så är det inte bra för karriären att ha en åsikt som inte överensstämmer med den som är accepterad av systemet. Jag har kollegor somk blivit utslängda från föredragningar för generaler för att dom inte har slips på sig. Att detta berodde på att dom precis jobbat två veckor med 14 timmars pass varje dag för att leverera ett bra beslutsunderlag var ingen ursäkt. Tyvärr så är det ofta ytan som gäller och inte innehållet.

Nästa man till rakning var Wiseman.

Ett av de största problemen i en stor organisation som Försvarsmakten är vad jag brukar referera till som "filtrering". Tyvärr är det ofta så att information från det jag kallar användarnivån inte når upp till den beslutande nivån ett antal nivåer upp p g a antingen oförmåga att se det viktiga i informationen, ovilja att framföra negativa aspekter eller egna agendor. Informationen filtreras helt enkelt. Det finns otaliga exempel på detta inom Försvarsmakten som kostat mångmiljardbelopp och mycken försvarsförmåga. Speciellt utsatta för filtrering brukar just Försvarsmaktsledningen och den politiska nivån vara, när man inte vill eller vågar föra fram "negativ" information.

Vid diskussioner med försvarspolitiker häpnar man ibland över den bristande kännedom de har om Försvarsmaktens förmågor och begränsningar. Jag tror inte problemet ligger hos politikerna, annat än att de är för villiga att acceptera guidade turer i sällskap med förkläden. I en representativ demokrati får man inte bättre politiker än vad man gör dem, vilket många medborgare glömmer.

Filtreringen skapar också en förtroendekris bland den underlydande personalen som dagligen ser verkligheten och att den skiljer sig avsevärt från vad Försvarsmaktsledningen och politisk nivå talar om.

Sist ut var denna blogg. Jag ville belysa skillnaden i öppenhet mellan två till synes raka motsatser och valde den lätt islamistiska staten Pakistan och gamla hederliga öppna Sverige. Jämförelsen föll tyvärr inte ut till Sveriges fördel.

Ett steg på vägen för en bättre försvarsdebatt vore om den svenska Försvarsmakten tillät en officiell blogg eller ett diskussionsforum på sin hemsida. Pakistan ses av många i omvärlden som ett strängt religiöst styrt land, men trots detta har det pakistanska flygvapnet ett officiellt diskussionsforum och numera även en blogg där många officerare uttalar sig både för och emot utvecklingen i hemlandet och i omvärlden. Något för Sverige att ta efter? Kan Pakistan så borde vi kunna det.

Bloggen Strilaren var öppen om att FM skapat ett s.k. "förmågeglapp", vilket innebar mycket kritik från Försvarsmaktsledningen och resulterade till slut i att den lades ned. Peter Neppelberg fick tack vare ett debattinlägg på SvD ta en del av stormen. Det var först när Allan Widman visade sin protest mot detta agerande genom att starta sin blogg Strilaren II, som Försvarsmaktsledningen började inse att dom var ute på djupt vatten.

Att vi andra nu får fortsätta tyder ändå på att klimatet håller på att ändras, vilket jag ser som mycket positivt. Wisemans blogg håller mycket hög kvalitet (vilket även generalerna borde inse), vilket inte bara beror på inläggen i sig själv utan att debatten har kommit igång. Inläggen föder kommentarer som föder nya inlägg.

Detta är en iterativ process som mycket väl kan liknas den process som i ett verksamhetsledningssystem kallas "Processen för ständiga förbättringar". Detta borde vara en Aha-upplevelse för alla de som håller på att certifiera sina förband enligt t.ex. RML - Regler för Militär Luftfart. Den som har arbetat med ISO 9000/14000 vet att de första utkasten till processbeskrivningar oftast bara är skräp. Dom dokumenterar helt enkelt bara dom dåliga processer som redan används. Det är förbättringsarbetet som leder till resultat, inte själva verksamhetsledningssystemet i sig själv.

När jag tog började min senaste anställning så frågade min chef vem jag var lojal mot. Mitt svar var två personer. Skattebetalarna som måste få valuta för pengarna och användaren, och då menade jag inte generalerna utan killen eller tjejen som ska ut i strid och lita på att allt fungerar. Detta är också målet med mitt bloggande!