Efterlyses: En sansad debatt (uppdaterad)

Det närmar sig semestertider och många är liksom jag själv slutkörda. J.K kommenterade det i ett inlägg om att vi just nu belastar personalen hårt och då uppstår det risker i verksamheten.

Själv så märker jag det i en del inlägg där det uppstår konstig diskussion och en hel del påhopp i stället för bra argumentation. Många är nog helt enkelt för trötta och tar kritik personligt. Ironi är också något som är svårt att få andra att förstå på rätt sätt. Där får jag helt enkelt skylla på min barnsliga humor och försöka lägga band på mig själv.

Det är tyvärr lätt att diskussioner på Internet spårar ur eftersom det inte finns samma moraliska spärrar som vid en debatt ansikte-mot-ansikte. I flera andra bloggsammanhang har det lett till ren mobbning av de som har fel åsikter.

Några exempel på inlägg där diskussionen delvis spårat ur:

- "Vänd andra kinden till". Inlägget syftade till att belysa våndan av att använda våld för att skapa fred. Diskussionen ledde tyvärr till en het debatt om krisen i mellanöstern är Israels eller palestiniernas fel. Att jag tog upp incidenten med Gazakonvojen var för att exemplifiera att Israel med användandet av för mycket våld i den situationen råkat ut för precis det misslyckande som jag varnade för.

- "Nytt Saab haveri". Inlägget var dels för att lyfta fram haveriet med Skeldar som svensk press i stort sett missat, dels var det till för att belysa våndan av att ändra på COTS. Debatten kom i stället att fokusera på ett par faktamissar.

- "Främligsfientlighet ett hot mot Sverige". Att tala illa om SD på Internet leder alltid till massiv motkampanj. SD anhängarna är inte många, men de är mycket aktiva på Internet och är snabba med att komma med kommentarer. Tyvärr så fick jag cencurera friskt i detta inlägg då det dök upp en del kraftiga påhopp på olika folkgrupper.

Jag vill inte påstå att jag är felfri. Men med den bakgrund jag har så är jag mycket bred i mina kunskaper om flygande system. Dock så har breddkunskaperna inneburit att spetskunskaperna inom vissa ämnen saknas. Därför så finns det en möjlighet att kommentera inläggen och resultatet att jag lär mig själv samtidigt som läsarna. Min blogg provocerar, men det är också själva syftet. Resultatet hoppas jag blir en bättre Försvarsmakt.

För att ta en liknelse om konstruktiv feedback. Jag är ute och går med en kamrat och vi stannar och ser på ett gult hus som ligger på en höjd. Jag säger till min kamrat, "det där gröna huset är ganska så fult".

- Detta uttalande innehåller ett faktafel som min kamrat snabbt korrigerar, "sätt på dig glasögonen CI, det där huset är faktiskt gult". Genom bloggens kommentatorfunktion så kan ni korrigera dessa typer av faktafel mycket snabbt. Kan ni bara peka på var det går att hitta information för att bestyrka att jag har fel så ändrar jag snabbt i inlägget.

- Uttalandet innehåller även en åsikt, d.v.s. att huset är fult. Jag kan givetvis ändra min åsikt om en bra debatt övertygar mig om att jag inte har rätt. Min kamrat kanske säger, "ja, det är inte helt vackert, men det passar in mycket bra bland övrig bebyggelse". Här är också själva grundtanken bakom en blogg, dubbelriktad kommunikation (något Tolgfors missar). Kommentatorsfunktionen ger möjlighet att skapa en debatt. Ett lyckat inlägg leder till konsensus mellan skribenten och läsarna.

Hade min kamrat bara svarat, "du har helt fel och bör inte uttala dig om hus i fortsättningen" så hade nog hemfärden skett i tystnad.

Tyvärr så finns det hos vissa en ovilja att försöka sig på konsten "kill your darlings". Man har bestämt sig för att något ska vara på ett visst sätt och reagerar aggressivt när någon har en annan åsikt. Alternativet är att man förnekar det man hört och försöker att stoppa debatten.

Ett exempel ur verkliga livet på när feedback inte togs emot på rätt sätt:

En nära vän och kollega arbetade på F7 som systemingenjör. Han fick i uppdrag att ta emot ett studiebesök från Saab och för dom berätta vad personalen tyckte om deras produkt. Han tyckte att detta var ett mycket bra tillfälle att ge lite konstruktiv feedback.

Han inledde därför presentation med "Vi vet alla att Gripen är ett bra flygplan, men för att göra det ännu bättre så tänkte jag gå igenom vilka svagheter som finns som vi behöver förbättra. Att bara lägga tiden på att prata om det som vi redan vet är bra är ett slöseri på både er och min tid". Därefter så gick han under 20 minuter igenom vad han ansåg skulle göra systemet bättre. När han var klar satt en mycket blek församling framför honom. Dom hade ju bara väntat sig en massa beröm och levde i en verklighet där Gripen var världens bästa flygplan. Till slut reste sig en av cheferna, harklade sig och sade, "kom ihåg att det som sagts här är hemligt". Locket på med andra ord!

Nästa studiebesök inledde vår vän systemingenjören med orden, "det jag ska säga er nu är hemligt, men inte så hemligt att ni inte ska få reda på det". Sedan körde han samma 20-minuters presentation. Behöver jag nämna att det inte blev några fler besök? Många människor vill tyvärr inte se sanningen, utan lever hellre i sin trygga verkstad.

Vi måste ha en öppen debatt för att kunna åstakomma förbättringar. Jag är inte 100% rätt i alla lägen, men jag lär mig hela tiden. Skulle jag bara uttala mig om sådant som jag kan till 100% så skulle det bli ganska så tyst. Jag kommer att fortsätta exemplifiera med hjälp av Wikipedia då jag tycker att dom har bra sammanställningar, men faktainläggen kommer alltid andra källor. Exemplet med Skeldar kom från tysk press. Wikipedia använder jag för att t.ex. visa hur en Puls-Doppler radar fungerar. Wikipedia har dessutom ett oförtjänat dåligt rykte. Jämför man med andra stora uppslagsverk så innehåller alla små fel. Vad är dessutom sanningen? Om man tittar på "fakta" från officiella käller som t.ex. HKV och Statskontorets officiella uttalanden om PRIO så skiljer det sig även där ganska så mycket.

Jag vill avslutningsvis tacka alla läsare och särskilt dom som bemödar sig att komma med konstruktiv kritik och är villiga att föra en offentlig debatt. Detta tror jag att vi alla tjänar på.

Uppdaterad 10-06-21, 18:39
Som av en slump så har de politiska bloggarna tagit upp samma problem som i detta inlägg, d.v.s. att debatten ofta blir ren smutskastning, bara lyfter fram andras problemen oc h endast förs för egen vinning.

Jag tycker att det är trevligt med en smula kåranda och att det finns ett drag av konkurrens mellan vapengrenarna, det gynnar utvecklingen. Men när det i tider av budgetåtstramningar uppstår rent förtal av de andra för att man ska få egna resurser så har det gått på tok för långt.

Jag märker det när det gäller t.ex. befordringar och utnämningar till högre befattningar inom Försvarsmakten. Där är det viktigt att det finns representation från alla vapenslagen, annars riskerar man att bli utan talan i t.ex. materielanskaffning. Hallå, ska inte högre befäl utnämnas efter kompetens? Ska man inte som befäl på den s.k. Joint-nivån stå över revirpinkandet? Vad händer om det ett år t.ex. bara finns armébefäl med bra kompetens, ska dom behöva stå efter för att marinen måste få in en representant? Risken är att vi bara för att skydda våra egna försvarsgrensintressen inte fyller på HKV med de bästa befälen. Det här leder också till s.k. stuprörspolitik där man bara tar hänsyn till sin egen vapengren och sub-optimerar. Min förhoppning med bloggandet är att komma runt dessa stuprör. Sedan har jag givetvis kunskapsbegränsningar, men det är där den dubbelriktade kommunikationen kommer in.

Vi får se upp hur vi sköter debatten på Internet. Det gäller att lyfta fram problemen för att förbättra för hela Försvarsmakten, inte bara tala för den egna kåren. Lyssna på de politiska bloggarna och följ deras lysande förslag!

Vår erfarenhet är att vi som bloggar kan nå en viss nivå genom att ta inspiration från traditionella medier. Men efter en tid, det vill säga nu, är tiden inne för att ta nästa steg och själva ta ansvar och sätta tonen i den del av debatten som sker i bloggosfären.

Ett sådant steg, och som sociala medier lämpar sig utmärkt för, är hur vi hjälper varandra, inom och mellan nätverken, att undvika personangrepp på våra respektive motståndare. Den direkta responsen från läsare och varandra samt kanske mest av allt de ständiga samtalen vid sidan av debatten utvecklar oss på ett sätt som inspirationen från traditionell media inte längre förmår. Vi måste finna ett eget ramverk och egna nivåer som skiljer sig från de mer traditionella kanalerna om vi ska fortsätta utvecklas.